Kommentera: "Tolkien -- fantasygenrens skapare"

Gustav · **Postat:** fre okt 17, 2003 9:37 pm

I nummer 19 av Magasinet skrev Sven Bergersjö denna debattartikel om Tolkiens roll inom fantasygenren. Har han helt rätt? Vad tycker du?

Citera:

Tolkien - fantasygenrens skapare?

Av: Sven Bergersjö

Det verkar vara allmänt vedertaget att Tolkien en gång i tiden skulle ha varit den förste att skriva fantasy. Det är nästan så man inte törs opponera sig, för Tolkienanhängarna är en stor och mäktig sekt och man vet aldrig vad som kan hända.

Egentligen borde det väl räcka att man säger "Robert E Howard skrev om Conan redan på 20-talet", så är diskusionen klar. För det finns ju ingenting man kan säga om det. Ingen kan väl heller påstå att Conan inte är fantasylitteratur. Dock var inte heller Howard först, andra kända skribenter man kan nämna är Lord Dunsany och William Morris. Men i mitt tycke är det helt gagnlöst att försöka komma på vem som "uppfann" fantasygenren.

All litteratur är urgammal. Det går inte att komma på vem som var allra först med barnlitteratur, filosofisk, pornografisk, politisk, religiös eller poetisk litteratur, eller någon annan sort överhuvudtaget. Inget är någonsin nytt under solen.

Däremot så kan man nog dra en slutsats -- att fantasylitteraturen sannolikt är bland de allra äldsta. Den är sprungen ur folksagor och myter med många tusen år på nacken. Att de sedan länge bortglömda sagoberättarna som levde och spred sina kulturgärningar för några tusen år sedan troligen inte bemästrade något skriftspråk, bör inte läggas dem till last. Det gör väl inte sägnerna sämre?

Men är man en viktigpetter som kräver att litteratur handlar om nedskrivna alster, så räcker det ju med att nämna Beowulf-eposet från 700-talet, Eddan eller varför inte Bibeln och de grekiska guda- och hjältesagorna ...

Vad vill jag då komma fram till?

Jo, jag försöker påvisa att Tolkien alls inte, som så många hävdar, var fantasygenrens skapare. Men vid det här laget torde de flesta se att jag heller inte anser att någon annan speciell författare var först. Om någon var först så var det för så länge, länge sedan att den personen är bortglömd i dag.

Varför skriva om detta i Tolkiens Arda?

För att, med risk för att få många arga och elaka svar, försöka få Tolkienentusiasterna att kliva ner en bit från sina allra högsta hästar. Tolkien var ingen gud, han var en vanlig människa...

Däremot var han mycket noggrann och skicklig i uppbyggandet av sin värld, Arda, och inte minst under skapandet av sina språk. Jag har tidigare, i andra artiklar, påpekat att han var ett språkgeni. Kanske var det just denna noggrannhet, att inte lämna något (eller i varje fall bara lämna mycket lite) åt slumpen, som gjorde honom till något av en trendsättare inom fantasygenren.

Många latare författare har helt enkelt följt efter i hans spår. Orcher och halvlängdsmän kan man finna lite här och var i litteraturen numera, och dem har vi Tolkien att tacka för. Att så många författare istället för att försöka skapa något eget väljer att följa en färdig mall och ett ingånget mönster, får stå för dem. Nu talar jag inte om författare som inspirerats av Tolkien, utan snarare om sådana vars skrifter egentligen skulle kunna utspela sig i Arda (även om dessa författare oftast är sämre skribenter än han).

Om nu då Tolkien inte var fantasyns skapare var han däremot en stilbildare. Att en författare följer Tolkiens stil behöver verkligen inte innebära att man följer en färdig mall med klara arketyper. Fast i nio fall av tio blir det så. Men det är ju inte Tolkiens fel ...

Är Tolkien trendsättare till en stor del av skräplitteraturen inom fantasy? Ja, det får man väl sorgligt nog säga. Men det beror varken på att hans egna skrifter eller den stil som han givit upphov till skulle vara dålig. Så är det inte. Orsaken är snarast att eftersom han är så populär så följer de allra flesta fantasyförfattare hans stil, och rent krasst så är de allra flesta författare här i världen dåliga ...

---------------

Sven Bergersjö är är författare av poesi, sagor, romaner, noveller och debattartiklar, och därtill mannen bakom förlaget Maniac Media. Hans senaste publikation är fantasyromanen Hjältarnas bok, som nu finns till försäljning i bland annat SF-Bokhandeln.

Proudfeet · **Postat:** fre okt 17, 2003 10:03 pm

Tenderfoot · **Postat:** lör okt 18, 2003 9:04 am

Jag vet inte vad för folk Sven umgås med, men jag har under de 20 år sedan jag stötte på Tolkien inte träffat på särskilt många som på allvar hävdat att Tolkien var först eller att han skapade fantasy-litteraturen. Möjligen att han gett upphov till modern fantasy sådan den (oftast) ser ut idag, men det är ju en annan sak. Känns lite som någon försöker röra upp en storm i ett vattenglas...

ise · **Postat:** lör okt 18, 2003 6:08 pm

hittade inget att invända mot

Stefan · **Postat:** mån okt 20, 2003 7:17 am

Jag är rädd att Sven blandar ihop en del saker, även om han principiellt har rätt. Tolkien var absolut inte först med att skriva fantasy. Howard är ett utmärkt exempel, så även den av Tolkien mycket uppskattade William Morris. Men att dra fantasylitteratur längre bakåt än så är att börja röra sig i grumligt vatten.

Att fantasyns inspirationskällor sträcker sig bakåt, först till the gotiska skräckromantiken och romantiken, och sedan till ännu tidigare verk, inklusive myter och legender (och varför inte muntligt traderade sådana?) vill jag inte förneka. Tvärtom. Och som bekant ville inte JRRT det heller -- han talar om dessa texters betydelse i "On Fairy-Stories". John Clute (Encyclopedia of Fantasy) kallar dem "taproot texts" med vilket han menar texter som ligger till grund för fantasyberättelse. Men dessa berättelser är inte fantasy.

Den skarpögde debatanten ser genast problemet. Varken Sven eller jag ger en definition av fantasy. För att underlätta vidare diskussion erbjuder jag följande beskrivning (som grundar sig i JRRT:s tankar i "On Fairy-Stories"):

För att något ska vara fantasy måste läsare och författare vara överens om att åtminstone något element i berättelsen ska vara omöjligt i den primära världen så som de uppfattar den, men en naturlig del av den berättelsens värld. Denna eller dessa element ska behandlas som vore de en verklig del i berättelsens värld, och deras konsekvenser accepteras som verkliga inom ramen för berättelsen.

(Lite klumpigt uttryckt, men det är tidigt.)

Myter och legender avses ha ett sanningsvärde, så de faller bort. Spökhistorier (som grundar sig på att det fantastiska elementet är ett intrång i världen) faller bort. Allegorier och fabler faller bort. Berättelser där det fantastiska inte betraktas som omöjliga i den primära världen faller bort. Och så vidare.

Men Conan finns kvar. Phantastes finns kvar. The Wood beyond the World finns kvar. Alla äldre än LotR.

Här hittar vi, skulle jag vilja hävda, Svens andra tankefel. Tolkien skapade inte fantasylitteraturen. Men han "skapade" fantasygenren. Vad som tidigare var enstaka författare som flöt omkring, och som förvisso skrev liknande berättelser, fick i Tolkien en fokus. Under andra hälften av 60-talet fick förlagen, på grund av LotR:s framgångar, idén om att hitta fler författare, nya som gamla, som skrev litteratur som påminde om JRRT:s. "Om du tycker om Sagan om Ringen tycker du antagligen också om..."

Diskussionen om "urverket" (om ordvitsen tillåts mig) är ofta irrelevant. Svante Lovén hävdade för några veckor sedan att Mary Shelly skrev science fiction när hon skrev Frankenstein, or the New Prometeus. Men även här handlar det nog om att titta bakåt för att skapa historisk validitet för en genre -- göra den "rumsren" genom att inkludera verk från kanon. Personligen (och jag är inte sf-expert) vill jag sätta starten för sf någon gång kring Gernsback's pulp-magasin och hans lanserande av "scientifiction" som term (1920-tal) även om "science fiction" användes som term redan 1851. Men jag vet att det finns större experter än mig på det här området.

För att sammanfatta (för dem som bara orkar läsa slutet): Tolkien var inte den första fantasyförfattaren, fen han var den som gav upphov till fantasygenren -- en viktig distinktion, ity han nu är den som definierar genren (med "hjälp" av bl a Terry Brooks, David Eddings och Robert Jordan, som alla erkänt sin skuld till JRRT). Nya författare tillkommer dock och deltar i utvidgningen av en alltså ganska ung genre. Både Neil Gaiman och J K Rowling gissar jag kommer att bli lika viktiga för genren som herrarna nämnda ovan (och många herrar och damer här onämnda), och kan visa sig bli portalgestalter i nästa fantasygeneration. Jag väntar med spänning på att se vad som händer.

Proudfeet · **Postat:** mån okt 20, 2003 10:58 am

Jag gillar dig, Stefan. Dina inlägg är mycket läsvärda. Det är inlägg som ovanstående som förgyller tillvaron på detta forum.

Johan
Kan man prenumerera på (få en påminnelse om) en enskild medlems inlägg?

Sven Bergersjö · **Postat:** sön nov 02, 2003 11:55 pm

Den självutnämnde "fantasyexperten" Stefan Ekman skräder aldrig orden, ej heller denna gången. Som vanligt blåser han upp sig som en riktig ballong och hävdar att jag har "tankefel" och "blandar ihop saker" i min artikel.
Icke, icke.
Lilla Stefan. Hade du läst min artikel mer noggrant så hade du insett att jag visst ger en definition av fantasy.
Och därmed faller alla dina "tankefel" och "hopblandningar" för vinden.
Nu måste man naturligtvis inte hålla med om mina åsikter om vad som är fantasy och vad som inte är det. Men man måste ju heller inte hålla med dina, eller för den delen Tolkiens eller Clutes.

Tenderfoot · **Postat:** mån nov 03, 2003 2:59 am

Nog tycker jag att det blandas rätt friskt mellan begreppen genre och litteratur i artikeln här ovan på ett sätt som inte är helt konsekvent eller lätt att tyda. Så visst kan det hända att Sven är missförstådd. Det verkar ju för övrigt vara så Sven helst framställer sig själv, som ständigt missförstådd och jagad av arga Tolkien-sekterister. Dock räcker det kanske med att kolla upp när fantasy börjar dyka upp som en benämning på en genre för att fastslå när den "skapades". Innan dess fanns det förmodligen inget behov av att tala om den som en egen genre, medan man idag kan hitta en hel avdelning i bokhandeln för just bara detta ändamål, och då i synnerhet en alldeles speciell typ av fantasy, nämligen den som tydligt har inspirerats av en viss J.R.R. Tolkien. Men som sagt, det är en ganska meningslös diskussion, som mest verkar till att odla vissas fåfänga... Min egen t.ex.

Stefan · **Postat:** mån nov 03, 2003 10:03 am

Att skräda orden ligger inte för mig, Sven, tvärtom. Men "självutnämnd" rimmar illa med sanningen. Det är vad mina kunder/arbetsgivare kallar mig, inte vad som står på mina visitkort (ännu

).

Däremot har jag läst ditt inlägg fram och tillbaka några gånger, och ser fortfarande inte någon definition. Du har verkligen dolt den väl -- och en debatterande artikel ska inte vara en kurragömalek.

Vad gäller blandningen av "fantasy" och "fantasygenre" skulle jag vilja plocka ett stycke ur din text som illustration:

Sven Bergersjö skrev:

Tolkien - fantasygenrens skapare?

Det verkar vara allmänt vedertaget att Tolkien en gång i tiden skulle ha varit den förste att skriva fantasy. ...

Egentligen borde det väl räcka att man säger "Robert E Howard skrev om Conan redan på 20-talet", så är diskusionen klar. För det finns ju ingenting man kan säga om det. Ingen kan väl heller påstå att Conan inte är fantasylitteratur. Dock var inte heller Howard först, andra kända skribenter man kan nämna är Lord Dunsany och William Morris. Men i mitt tycke är det helt gagnlöst att försöka komma på vem som "uppfann" fantasygenren.

(min feststil)

Visst kanske du menar samma sak med de olika termerna, men det gör inte dina argument tydligare. Om inte tankefel, så slarv. Välj själv.

Tenderfoot:
Problemet med att kika på första förekomsten av fantasy som genrebeteckning är att ordet har florerat som "vanligt" ord i det engelska språket så länge (sedan 1300-talet ungefär) att det är knepigt att avgöra när det övergick från att beskriva ett allmänt fenomen till att benämna en specifik genre (ett angränsande problem är att klura ut nar något uppfattas som en genre). Böcker med fantastiskt innehåll (och med "fantastiskt" förstår jag allt som innehåller annat än skildringar av den verklighet vi har runt oss, dvs inklusive sf, spökhistorier, magisk realism, m m ) har tidigt kallats fantasy, men snarare som beskrivning av deras innehåll. E M Forster (1927) ansåg att fantasy var skönlitteratur som "antyder något övernaturligt, men inte behöver uttrycka det" vilket är alldeles för vitt för att kunna vara en genrebeteckning. Inte förrän kring 60-talet kommer definitioner som kan sägas vara försök till genreavgränsning.

Fast det vore intressant att höra vad förlagen har att säga. Kanske skulle kolla med DelRay...

Sven Bergersjö · **Postat:** mån nov 03, 2003 5:53 pm

Tenderfoot:
Ett litet exempel... Jag är inte säker på när begräppet "kristendom" började användas, men det var sannolikt ett bra tag efter att de första kristna dykt upp. De höll dock på med religionen kristendom iallafall...

"Experten": Javisst ja. Självklart inte, du anser inte själv att du är expert, du är alltför ödmjuk för det, eller hur? Låt mig fråga, hur får du tag i arbetsgivare utan att marknadsföra dig?

Tankefel och slarv är dina ord, inte mina.
Att du är för dum för att läsa mellan raderna och inse att min sensmoral, definitionen av fantasy, är att fantasy är precis samma sak som folksagor, är ditt problem, inte mitt.

Sven Bergersjö · **Postat:** mån nov 03, 2003 5:54 pm

Ursäkta, tenderfoot, jag stavade fel. Begreppet ska det vara.

Stefan · **Postat:** mån nov 03, 2003 6:19 pm

Sven:
Du har helt rätt -- jag marknadsför mig inte med de titlarna. Och mina kunder kontaktar mig, inte jag dem... men det är på det hela taget ointressant. Jag förväntar mig att folk här på forumet bedömer mig efter vad jag skriver, inte efter vad jag kallar mig eller vad jag arbetar med.

Och notera att i den här diskussionen var det du som drog upp ämnet.

Vad "sensmoralen" anbelangar, får du väl kalla mig dum då, så kan jag å min sida vidhålla mina synpunkter på din text. Jag fortsätter gärna en diskussion om ämnet, men då bör du ha lite argument snarare än förbittrade, luddiga personangrepp.

Johan · **Postat:** mån nov 03, 2003 6:21 pm

Fantasy samma sak som folksagor?

Visst det är möjligt, men...väldigt många försöker nog att dra en gräns mellan just sagor och fantasy, och jag är en av dessa.

Jag har skrivit det förr (många gpnger, bl.a. här på TA) men här kommer det igen:

Sagor, gotiska skräckberättelser, spökhistorier och en hel del science fiction är litteratur som använder hela eller delar av vår verklighet som blandas med folkliga föreställningar om diverse fantastiska saker eller kvasiteknologi för att presentera ett ickerealistiskt perspektiv på tillvaron. Även fantasylitteraturen presenterar ett ickerealistiskt perspektiv på tillvaron. Vad är då skillnaden? Enligt mig är skillnaden att sagans perspektiv ändå har verkligheten, eller i alla fall en verklighet som accepteras av många, eller har accepterats av många, som grund.

Tomtar, troll, älvor, det grekisk-romerska panteonet osv. är saker som folk i alla fall har trott vara en del av vår verklighet. Saker som handlar om dessa företeelser är, enligt mig i alla fall, inte att definiera som fantasy.

Fantasy innehåller i stället fantastiska element som inte kan ha utspelat sig i folktron eller religionen. Själva poängen med fantasy är just att händelserna inte ska kunna ha tagit plats här, oavsett förutsättningarna på vår planet.

Det finns också en skillnad i det att sagor oftast har ett sedelärande syfte. Sagor om näcken hindrade säkert ett och annat barn från att dränka sig i älven, precis som att sagor om huldran antagligen hindrade en och annan från att förvirra sig allt för djupt in i skogen. Fantasy är sällan eller aldrig sedelärande på det sätt som Perraults, bröderna Grimms, Langs och HC Andersens sagor var.

Men det är min åsikt, och den står jag för.

Visst kan man kalla även Bibeln, Stiftelsetrilogin, Bamse, Barbapappa och Rödluvan för fantasy. Men med en så pass vid begreppsdefinition blir själva definitionen meningslös.

Micke · **Postat:** mån nov 03, 2003 8:41 pm

Johan skrev:

Själva poängen med fantasy är just att händelserna inte ska kunna ha tagit plats här, oavsett förutsättningarna på vår planet.

Men, om Tolkien menade att Arda var vår hemplanet i en tid för länge, länge, länge sedan är det väl så att allt Tolkien skrivit om Arda inte är fantasy!? (per ovanstående definition)

/Micke

*Lägger sig snällt ner på golvet och väntar på att bli överkörd av två ton argument...*

(För övrigt håller jag med dig Johan)

Micke · **Postat:** mån nov 03, 2003 8:47 pm

Eller var det så att Tolkien menade att Arda "skulle kunna" vara vår Jord? I så fall "skulle" Härskarringen "kunna" vara Fantasy... Eller inte!?

Mikael "Ligger fortfarande snällt och fint på golvet" S.

Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Kommentera: "Tolkien -- fantasygenrens skapare"

Vilka är online