HEDERSHOBBITAR I UTLÄNDSKA OMRÅDEN
– en översättningsanalys av hobbitspråk i Ringarnas herre

Av: Gustav Dahlander
Bild: Wargen

Se arbetet i pdf-format
Lämpligast för den som önskar ladda ned och/eller skriva ut arbetet. Formatet kräver att Adobe Reader är installerat på datorn.

Se de analyserade texterna
De passager i The Lord of the Rings och Ringarnas herre som arbetet analyserar. Texterna visas i pdf-format.

1 Inledning
ingarnas herre (2004–05), den svenska översättningen av J. R. R. Tolkiens The Lord of the Rings (1954–55), har mottagits väl av läsarna. Även om invändningar i detaljfrågor förekommit har arbetet fått höga betyg i såväl litteratur-Sverige överlag som bland de specialintresserade. Bland de invändningar som förekommit är en av få punkter där ett tydligt mönster har kunnat skönjas vardagsspråket, något som tydligast i verket framträder hos hobbitar tillhörande arbetarklassen. Prosaöversättaren Erik Andersson (Lotta Olsson har översatt verserna) och utgivarna på Norstedts Förlag har kommenterat detta med att originalets dialektala anstrykning är svåröversatt – att låna ut norrländska eller göteborgska särdrag till arbetarklasshobbitarna menar man skulle lämna ett ovälkommet avtryck i texten.

Jag har detta arbete velat undersöka hur man i stället har gått till väga för att överföra arbetarhobbitarnas karakteristiska talspråk till svenska, och hur väl man har lyckats. Jag har själv arbetat som faktagranskare med denna översättning, vilket skulle kunna göra mig till en omedvetet partisk observatör. Förhoppningsvis skulle emellertid den faktorn vägas upp av inblicken som min erfarenhet från arbetet med översättningen ger samt mina specialkunskaper om verket och dess författare.

I detta arbete analyserar jag översättningen av en passage hämtad från första volymen, Ringens brödraskap (The Fellowship of the Ring),* varefter jag jämför denna med ett utdrag ur tredje volymen, Konungens återkomst (The Return of the King). Dessa textstycken är valda på grund av att de båda utgör väl avgränsade episoder präglade av hobbitskt talspråk. Gemensamt för passagerna är att Gammelfar (the Gaffer) – den gestalt som står för den kanske mest informella dialogen i verket – är huvudaktör.

Jag befattar mig i detta arbete enbart med textens dialog, och av denna studerar jag endast arbetarklasshobbitarnas anföringar. För bedömningen av vilka individer som kan hänföras till arbetarklassen använder jag mig av Nils-Lennart Johannessons indelning i arbetet Sure as Shiretalk – On Linguistic Variation in Hobbit Speech (Johannesson 1988 och Johannesson 1992, arbetet är utgivet i två delar), en klassificering som jag själv bifaller. Ur Nils-Lennart Johannessons arbete har jag även i övrigt kunnat utverka såväl nytta som inspiration.

Min avgränsning medför att följande gestalter kommer till tals, utöver den ovannämnde Gammelfar: gamle Ekerot (Old Noakes), gubben Tvefot (Daddy Twofoot), Sandeman (den äldre; Sandyman), en främling från Möcklegräva (Michel Delving) samt för det gemensamma utropet "Drownded?" "Drunknade?" en samling icke namngivna värdshusgäster. Alla dessa uppträder i den första volymen, medan Gammelfar ensam står för de studerade yttrandena i den tredje volymen.

I analysarbetet har jag undersökt de studerade textavsnitten i original och översättning. Först har jag arbetat mig igenom de båda texterna oberoende av varandra; därefter har jag jämfört mina markeringar mellan originalet och översättningen. Det senare har jag gjort för att åstadkomma en konsekvent bedömningsnivå mellan källtexten och måltexten.

För att mäta textens särprägel i allmänhet och grad av talspråklighet i synnerhet använder jag mig av termen avvikelser, ett ord som mer specificerat avser avvikelser från standardsvenskan/standardengelskan. Termen har försetts med fyra olika undergrupperingar: stilistiska avvikelser, idiomatiska markörer, grammatiska avvikelser och midgårda avvikelser. Härutöver tillkommer avvikelser med hög stilnivå – en mindre post som i tabellerna nedan listas som en undergruppering inom stilistiska avvikelser.

Som stilistiska avvikelser räknar jag tydliga stilmarkörer i texten, som dock inte avviker från standardspråket grammatiskt eller genom att utgöra ett typiskt idiomatiskt uttryckssätt. Kategorin omfattar särpräglade ordval och formuleringar, exempelvis "mighty" (som förstärkningsord i formuleringar som "a mighty generous table") och "ironmongery" i originalet, samt "alltså" och "gått och travat" i översättningen. Som nämnts ovan är avvikelserna med hög stilnivå en undergruppering inom de stilistiska avvikelserna. Dessa förekommer enbart i textutdraget från Ringens brödraskap – måltexten – och särbehandlas i detta arbete.

För begreppet idiomatiska markörer räknar jag naturligtvis inte in allt som omfattas av ordet "idiomatisk" i dess vidare bemärkelse, då detta skulle inkludera samtliga ordval och formuleringar som inte bryter mot det aktuella språkets normer. Grundregeln för begreppet idiomatiska markörer är i stället att det omfattar formuleringar och ställvis ordval där betydelseinnehållet är ett annat än ordet eller ordens normala. Alltså omfattas här inte bara idiom, utan också idiomatiska metaforer och liknelser (analogier) samt andra former av fasta ordföljder. Exempel på idiomatiska markörer är således "if you follow me", "you can say what you like" och "I've a bone to pick with you" i originalet, samt "det har jag alltid sagt", "som aldrig det" och "inget vidare" i översättningen.

Hos de grammatiska avvikelserna hanterar jag ordet "grammatisk" i en av dess vidare bemärkelser: det omfattar här inte bara meningsbyggnadsmässiga (syntaktiska) avvikelser från standardspråket – såsom, i tillämpliga fall, utebliven bisatsinledare, avvikelser i hanteringen av konjunktioner och pronomen etcetera – utan även reduktioner och alternativformer av enskilda ord. Således omfattar denna kategori fall som "drownded" (av "drownd", alternativform till "drown"), "isn't no" (dubbla negationer) och "a'" (i det aktuella fallen en kortform av "have") i originalet, samt "som han samlat" (utelämnat "hade" vid verb i supinum), "västen hans" ('hans väst', ogrammatisk ordföljd) och "inte hade han" (satsadverbialet placerat i fundamentet – det initiala satsledet) i översättningen.

Begreppet midgårda avvikelser avser en annan typ av avsteg från standardspråket: i stället för att i någon mån bryta mot det formella i språket bryts det här mot det konventionella, i det att vi i grupperingen återfinner avvikelser som grundar sig på att handlingen utspelar sig i en annan värld och kultur – hos fylkehobbitarna på kontinenten Midgård i Arda. När originalets särprägel ska motsvaras i en översättning är detta en viktig kvot att fylla. Här omfattas särskilda ord som "gentlehobbit" "hedershobbit", vanliga lokala uttryck som "foreign parts" "utländska områden" samt ord med påtagligt hög frekvens inom språkområdet såsom "queer" (ofta) "knepig".

I mina beräkningar har jag inte inkluderat vanligare engelska sammandragningar som "I've" och "they're". Som motvikt har i den svenska texten diskreta markörer för ledig stil som "ju" och "så" ignorerats, liksom meningsinledande konjunktioner samt subtila fall av utelämnat subjekt.

I detta sammanhang bör vidare nämnas eventualiteten att mina begränsade kunskaper i engelsk grammatik – vilka i stort sett inte sträcker sig bortom gymnasiestudiernas nivå – har föranlett missbedömningar i enstaka fall. Om så är fallet hoppas jag att det faktum att samma person har granskat all text gör att diskrepanserna jämnas ut och bristerna kompenseras, åtminstone de båda engelska textstyckena sinsemellan, så att det sammanlagda resultatet ändå blir helt rättvisande. Presenterade data ska emellertid betraktas som ungefärliga uppgifter – och något annat är ju inte heller möjligt, då undersökningar av den här beskaffenheten nödvändigtvis medför tolkningar och bedömningsfrågor.

* För verkets titlar och personnamn använder jag i detta arbete regelmässigt den svenska översättningens versioner; vid den första förekomsten kompletteras dessa av det engelska originalnamnet inom parentes.


2 Ringens brödraskap

Tabell 1: Avvikelser i The Fellowship of the Ring och Ringens brödraskap Avvikelser med hög stilnivå är inte inkluderade i summeringen ().
Ord	The Fellowship of the Ring 980	Ringens brödraskap 975	Förskjutning - 0,51 %

Stilistiska avvikelser Avvikelser med hög stilnivå Idiomatiska markörer Grammatiska avvikelser Midgårda avvikelser	37 – 46 40 11	17 6 36 13 5	- 54,05 % – - 21,74 % - 67,5 % - 54,55 %
	134	71	- 42,7 %

Som synes i Tabell 1 avviker översättningen av det studerade textavsnittet kraftigt från originalet, vars talspråk – om man ska hårdra siffrorna – alltså är nästan dubbelt så färgstarkt som det i översättningen. Till yttermera visso går det att finna många textställen, som inte avspeglas i statistiken, där översättningen har inneburit en diskret förhöjning av stilnivån. Två sådana fall är "when I was a lad" "när jag var ung" och "my lad Sam" "min gosse Sam", där översättningar med lägre stilnivå såsom "pojk", "pojke" och "grabb" har undvikts som motsvarighet till "lad". Ett annat exempel är "a pint of beer" "ett glas öl", där en färgstark återgivning av "pint" såsom "stop", "krus" eller "bägare" har fått stå tillbaka för "glas", som snarare normaliserar utsagan. Ett textställe som tydligare än de flesta exemplifierar den förhöjda stilnivån är "he and his wife were drownded, and poor Mr. Frodo only a child and all" "han och hustrun drunknade; och stackars herr Frodo var ju bara ett barn". Här har "ju" fått motsvara tre avvikelser i originalet: de båda grammatiska avvikelserna "drownded" och "Mr. Frodo only a child" samt den idiomatiska markören "and all". I sammanhanget kan nämnas att de kringliggande meningarna förefaller sakna kompensatoriska åtgärder för detta.

Att textutdraget från Ringens brödraskap är ordfattigare än sin förlaga är anmärkningsvärt. För skönlitterära texter – liksom för alla former av översatt text – är det mycket vanligt att en översättning blir mer mångordig än originalet (Hellspong 2001:192). Engelskan är förvisso ett språk som använder fler och kortare ord än svenskan – hos oss är sammansättningar mer gångbara och en artikel som "the" är ofta motsvarad av en ändelse –, men i det berörda textstycket gör talspråket att svenskan många gånger behöver fler ord, exempelvis när sammandragningar som "they're", "you'll" och "shouldn't" ska översättas. Trots att framställningen utgörs av informellt talspråk präglas alltså Ringens brödraskap av ett språk som är mer koncist än originalets – vilket i verket överlag utmärks av att ofta vara avskalat.


3 Ringens brödraskap och Konungens återkomst: jämförande analys

Tabell 2: Avvikelser i The Return of the King och Konungens återkomst
Ord	The Return of the King 162	Konungens återkomst 167	Förskjutning + 3,09 %

Stilistiska avvikelser Avvikelser med hög stilnivå Idiomatiska markörer Grammatiska avvikelser Midgårda avvikelser	3 – 16 13 2	3 – 10 3 2	0 % – - 37,5 % - 76,92 % 0 %
	34	18	- 47,06 %

Tabell 3: Förändring i avvikelsekoncentration från första till tredje volymen Det procentuella värdet anger förändringen i koncentration av avvikelser mellan de två studerade passagerna, samt skillnaden i förändringen mellan original och översättning. För att möjliggöra uträkningen har underlaget från första volymen reducerats, eftersom detta är långt mer omfattande än sin motsvarighet från tredje volymen – 980 ord mot 162 ord i originalet; 975 mot 167 i översättningen. Därigenom har förutsättningarna utjämnats. För översättningen, exempelvis, gäller att tredje volymens underlag, i ord räknat, motsvarar 17,13 % av jämförelseobjektet från första volymen. Således har den totala avvikelsemängden i första volymen (71) multiplicerats med 0,1713: 71 • 0,1713 = 12,16. Därigenom har den genomsnittliga avvikelsemängden för ett tänkt 167-ordsblock i första volymen tagits fram. Tabellen uppvisar den procentuella förändringen mellan detta antal (12,16) och motsvarigheten i tredje volymen (18): 18 / 12,16 = 1,4803 = + 48,03 %.
Stilistiska avvikelser Avvikelser med hög stilnivå Idiomatiska markörer Grammatiska avvikelser Midgårda avvikelser	Original - 50,95 % 0 % + 110,42 % + 96,61 % + 9,99 %	Översättning + 3,01 % - 100 % + 62,16 % + 34,72 % + 133,51 %	Skillnad + 53,96 % + 100 % - 48,26 % - 61,89 % + 123,52 %
	+ 53,5 %	+ 48,03 %	- 5,47 %

Som synes i Tabell 2 har skillnaden mellan original och översättning i Konungens återkomst, sett till antal avvikelser, endast minskat marginellt sedan Ringens brödraskap, medan översättningen samtidigt har blivit en smula ordrikare. De midgårda avvikelserna motsvaras nu emellertid fullständigt, och detsamma gäller för de stilistiska avvikelserna. Den avvikelsetyp som är svårast att motsvara är här liksom i Ringens brödraskap den grammatiska. Här måste det dock betonas att det studerade textavsnittet ur tredje volymen är kort, varför de statistiska uppgifterna därifrån inte kan betraktas som mer än indikationer. Det kan också noteras att avsnittet präglas av en extremt hög halt av avvikelser, vilket illustreras av Tabell 3.


4 Slutsats
Av detta arbete torde vi kunna dra slutsatsen att översättningen Ringarnas herre i de studerade textavsnitten misslyckas med att motsvara originalets stilnivå. Översättningen korrigerar originalets språkliga regelbrott, och undviker att skriva in en avvikelse annorstädes i texten när en direkt överföring inte är möjlig. Den begränsade omfattningen av underlaget från Konungens återkomst gör att konklusioner för översättarens utveckling under arbetet är svåra att dra. Dock är resultatet här snarlikt det från Ringens brödraskap, även om måltexten närmat sig originalet något. Om detta beror på att den i ord räknat mycket koncisa översättningen från Ringens brödraskap har blivit en smula ordrikare är det svårt att sia om.

Misslyckandet med stilnivån i arbetarklasshobbitarnas talspråk beror sannolikt på ett flertal olika faktorer, av vilka översättarens begränsade erfarenheter av verket bara är en. Det bör emellertid inte förglömmas att Erik Andersson inte hade läst The Lord of the Rings längre än till den plats där han befann sig i översättandet när han arbetade. Således närmade han sig Gammelfars utläggning i inledningen av det första kapitlet med enbart prologens torra stil bakom sig. Att anpassa prosan efter den snabba stilsvängningen kan ha inneburit en svårighet, vilken medförde att det föregående mer litterära språket färgade av sig på arbetarklasshobbitarna. Som stilist är Tolkien svåröverträffad.

En annan möjlighet är att hobbitarnas på vissa punkter omoderna språk i någon mån har missuppfattats – en yrkesverksam översättare av modern engelskspråkig litteratur stöter sällan på uttryck som "queer" och "outlandish" i den användning som orden får hos Tolkien. På ett liknande sätt kan översättaren vid en snabb anblick ha misslyckats med att se hur pass avvikande arbetarklasshobbitarna faktiskt talar: den insprängda berättande texten har en annan stilnivå, med formuleringar som "[he] was recognized as the leading authority by all in the neighbourhood", vilket möjligen skulle kunna göra stilnivån, som växlar vid övergången till dialog, mer svårupptäckt. Senare granskades förvisso översättningen mycket utförligt av flera Tolkien-specialister, av vilka jag var en, men en stor andel av de ändringsförslag som tillställdes översättare och förlag efterföljdes aldrig.

I en strävan att ådagalägga orsakerna bakom översättningens förändrade stilnivå torde det vidare vara av vikt att beakta originalets dialektala inslag, som nästan uteslutande är hämtade från engelska Warwickshire och Oxfordshire (Johannesson 1988:41). Översättningen saknar tydliga dialektala drag, vilket som nämnts i inledningen är ett medvetet drag av översättaren. Det torde emellertid inte vara någon omöjlighet att i stor utsträckning kompensera översättningen för bortfallna dialektala avvikelser, som till exempel "agin" (av "against", i textens sammanhang med betydelsen 'intill'). Svenskan erbjuder goda förutsättningar för att åstadkomma talspråklig prosa utan att framställningen får en påtaglig anstrykning av någon dialekt. Effekten kan exempelvis åstadkommas genom att utelämna satsdelar såsom bisatsinledare ("att", "som", "vilken") och subjekt, att utelämna "ha" vid supinumböjda verb ("som han [hade] samlat") eller genom att låta talaren hoppa över tankeled under sin anföring. En annan åtgärd för att luckra upp det formella är att förändra ordföljden: "Vad har hänt med västen hans"? (min kursivering). Ett enkelt tillvägagångssätt för att åstadkomma detta är att placera ett satsled som normalt inte återfinns på denna plats i fundamentet (först i satsen). Exempel på detta ur de studerade textavsnitten är "A decent respectable hobbit was Mr. Drogo Baggins" och "inte hade han tillräckligt för att fylla några tunnlar" (mina kursiveringar). Därtill kan nämnas att texten liksom i originalet bör ha en rustik anstrykning, varför smärre dialektala inslag knappast kan betraktas som något problem.

På den lexikala nivån (sett till de enskilda orden) kan småord som ger en anstrykning av lägre stilnivå användas, exempelvis "ju" och "så". Många ord har, vidare, en talspråklig alternativform: "ska", "mej", "dom", "opp" etcetera. Originalet använder sig vid upprepade tillfällen av dylika stilgrepp – exempelvis "vittles" i stället för "victuals" 'livsmedel' – men översättningen har i dessa textavsnitt genomgående "skall", "dem" och så vidare. Även talspråksspecifika ord såsom "väldans" ('väldigt'), "tatt" ('tagit'), "pojk" ('pojke') och "na" ('henne') finns att tillgripa – dylika ord torde vara högst gångbara i en text av den här typen. Därutöver finns den rena talspråksstavningen, som ofta kompletteras av apostrof: "de'" ('det'), "ja'" ('jag'), "mycke'" ('mycket'). Detta är ett redskap som vid behov kan tillgripas, men i så fall företrädelsevis i måttfull utsträckning, emedan ett överdrivet användande kan uppfattas som störande: vid framtagandet av översättningen ställde sig den inkopplade sakkunskapen tveksam till denna typ av talspråksstavning, då merparten av bedömarna inom gruppen ansåg att den skulle utgöra ett påfrestande inslag i texten.

Det bör betonas särskilt att det klyschiga och idiomatiska språk som arbetarklasshobbitarna befattar sig med är ett inslag där vikten av en god motsvarighet i översättningen är stor. Som synes av den presenterade statistiken i denna textanalys är detta ett inslag som bevarats relativt väl i översättningen.

Avslutningsvis är det i sammanhanget mycket viktigt att tydligt översätta de midgårda avvikelserna, för att bevara den annorvärdsliga prägel vilken ligger vid hjärtat av J. R. R. Tolkiens verk. Även om det studerade underlaget från Konungens återkomst är högst begränsat ser vi i detta en markant ökning av dessa avvikelser. Måhända säger detta oss något om Tolkien-översättarens behov av erfarenhet inom ämnet.


Litteratur
Hellspong, Lennart, 2001: Metoder för brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur.
Johannesson, Nils-Lennart, 1988: Sure as Shiretalk – On Linguistic Variation in Hobbit Speech. Arda 1985, s. 38-55. ISSN 0280-2015.
Johannesson, Nils-Lennart, 1992: Sure as Shiretalk – On Linguistic Variation in Hobbit Speech. Arda 1987, s. 92-126. ISSN 0280-2015.

Kommentera (3)

Upp
Tillbaka till Tolkien på svenska