Av: Gustav Dahlander

Med handräckning av Mellonath Daeron

Månadens namn presenterar varje månad ett nytt namn från svenska Ringarnas herre, tillsammans med sin engelska originalform.

Månadens namn
December 2008: Möcklegräva
September 2008: Hobbinge
Juni 2008: Dunharg
Maj 2008: Midgård
April 2008: Ödevidderna
Mars 2008: Tookliden
Februari 2008: Västmark
Januari 2008: Torna
December 2007: Säcks ände
November 2007: Mörkveden
Oktober 2007: Secker
September 2007: Isengård




Om Månadens namn

är J. R. R. Tolkien skrev The Lord of the Rings ägnade han stor möda åt verkets namngalleri. Språkprofessorn Tolkien arbetade med namn professionellt och kunde därför skapa verklighetstrogna, nyansrika och ibland fyndiga benämningar på orter, personer och ting. Tolkien använde verkliga engelska ortnamnselement, ofta fornåldriga eller nednötta, och samtidigt gav han många namn intrikata sammanhang i berättelsen. Ett exempel på det senare är Bag End, som i engelskan är en folklig benämning på ett hus eller en plats i änden av en återvändsgata. Berättelsens bostad ligger vid slutet av en väg, men dess namn har samtidigt likhet med släktens namn Baggins.

För en svensk läsare, som är mindre bevandrad i Englands språk och kultur, framgår inte allestädes nyansrikedomen hos originalets namn. En översättning av verket har därför en viktig roll att spela för att förmedla de finare beståndsdelarna. Men av detta följer samtidigt att uppgiften ställer höga krav på precision hos de inblandade, liksom på språklig bildningsnivå och kännedom om Tolkiens författarskap – en kunskapsnivå som en ensam översättare svårligen kan svara upp mot.

Tolkien på svenska
Under åren 2004–05 utkom The Lord of the Rings i svensk översättning som Ringarnas herre. Översättningen gjordes av Erik Andersson (prosan) och Lotta Olsson (verserna), och registret överfördes från originalet av författaren till detta arbete. Till sin hjälp hade översättarna två stycken faktagranskare – av vilka undertecknad var den ena – samt en textgranskare, och därtill en referensgrupp bestående av nio sakkunniga inom Tolkien- och språkinriktade ämnen. Med Andersson som beslutsfattare – alternativt Olsson eller undertecknad, för namn som har tonvikt eller endast återfinns i verserna eller registret – frambragtes efter omfattande efterforskningar och överläggningar för första gången ett genomarbetat svenskt namngalleri till boken.

Sedan tidigare fanns Härskarringen (även kallad Sagan om ringen) av Åke Ohlmarks från 1959–61. Den upplagan hade emellertid snarare karaktär av en friare tolkning. Härskarringens namn kan skilja sig så mycket från förlagan som Ättestupsbergen kontra North Downs och ha föga bäring för den plats som de knyts till. Ofta förhåller de sig också mycket inkonsekvent mot de engelska motparterna: North Downs motsvaras också av de betydelsemässigt mer närstående Norlien, Nordåsarna och Norra åsarna. Detta har dock inte hindrat att tolkningens namngalleri, som också varit det enda tillgängliga, har använts flitigt när Tolkien omtalats på svenska.

Månadens namn
Sedan Ringarnas herre gavs ut har namnen därifrån börjat användas utanför översättningen, både i samband med kommersiella produkter och av tolkienister i vardagslag. Trots detta är emellertid kännedomen om namnöversättningarnas bakgrund starkt begränsad. Innebörden och bakgrunden hos somliga av namnen, exempelvis Torna (engelska Hollin), är liksom hos många vanliga svenska namn inte uppenbar vid en första anblick. Detta föranleder en presentation av namngalleriet.

Månadens namn är en första ansats till en sådan presentation. De namnartiklar som ges ut här vägleder också – utöver att presentera namnen ur översättningen – läsaren till de engelska originalnamnens många nyanser och dryftar andra möjliga sätt att hantera dessa i översättning. Från september 2007 presenteras här varje månad, med sommaruppehåll under juli, en ny artikel med ett namn från Ringarnas herre. Förhoppningen är att detta ska bidra till en ökad kännedom om och användning av översättningens svenska namn, så att Tolkiens verk i mesta möjliga mån kommer till sin rätt när de omtalas på svenska – av läsare, i medier eller i samband med kommersiella produkter.


Bild: Draugfalas

Den tvärspråkliga väven
När översättningar av Tolkiens verk kommer på fråga är den tvärspråkliga väven i författarens legendarium en kärnfråga. – I fiktionen är stoffet översatt från källskriften Röda boken, där berättelsens hobbitar för länge sedan nedtecknade vad som historiskt timat i Midgård och annorstädes i världen. Av den anledningen har engelskan, eller i översättning svenskan, blott ersatt väströnan, allmänspråket i den avlägsna forntiden. Som en följd av detta nödvändiga ingrepp har Tolkien även översatt väströna namn och fasta begrepp från Röda boken, och samtidigt har han låtit språk närbesläktade med väströnan motsvaras av sådana språk som står i en motsvarande relation till engelskan. Till de mest anmärkningsvärda följderna av detta hör att invånarna i landet Rohan, rohirrim, använder fornengelska, medan västlig fornnordiska (fornisländska) förekommer i den nordliga trakten kring Dal vid Ensliga berget.

Liksom fornengelskan är besläktad med engelskan var rohirrims språk släkt med det som hobbitarna talade – ett förhållande som syntes särskilt tydligt i de dialektala inslag hos hobbitarna som stammade från tiden innan deras gamla språk gick upp i väströnan. Liksom isländska namn ibland anpassas till svenskan när de förekommer i en svensk omgivning översatte därför de hobbitar som skrev Röda boken namn från Rohan när dessa motsvarade eller påminde om namn från deras eget hemland Fylke (Konungens återkomst, s. 495). Ett exempel är ortnamnet Dunharrow i Rohan, där dun '(befäst) höjd' är fornengelska, medan harrow 'hednisk helgedom' har hämtats från nutida engelska ortnamn. Här har efterleden alltså översatts av hobbitarna: de kände, trots frånvaron av religion hos folket, uppenbarligen igen elementet. I Rohan var Dunharrows namn Dúnharg, som i sin tur alltså är en översättning av ett namn från rohirrims egentliga språk.

Eftersom förhållandet mellan engelskan, fornengelskan och fornnordiskan motsvarar förhållandet mellan väströnan, Rohans språk och Dals språk bör det rimliga förfarandet vara att i en svensk språkdräkt översätta de fornengelska elementen till fornisländska och de fornnordiska till fornengelska. Arbetsinsatsen som skulle fordras för att översätta fornengelska och fornnordiska bleve emellertid mycket omfattande, och hittills under verkets svenska utgivningshistoria har något sådan strapats inte genomförts.

Utöver fornengelskan och fornnordiskan förekommer gamla samgermanska namnformer, som Frodo 'vis', samt ett fåtal gotiska namn, som Vidugavia 'skogsbo'. Eftersom dessa har en avlägsen relation till både svenskan och engelskan har de i Ringarnas herre lämnats oförändrade. I Bri och östra Fylke återfinns till yttermera visso keltiska element, som Tolkien dels valt för att de motsvarar element från ett äldre språk vilket estetiskt påminner om keltiskan, och dels för att det äldre språkets roll i namnskicket motsvarar den roll som keltiskan spelar i England. Detta skulle kunna uppfattas som anledning till att i en svensk språkdräkt översätta dessa element till samiska, men den möjligheten förhindras av att de språkliga lämningarna huvudsakligen återges i sin egentliga, oöversatta form i The Lord of the Rings, och alltså uppvisar keltiska drag (se s. 494–495 i Konungens återkomst för ytterligare diskussion om de samiska och keltiska ortnamnselementen).


Se även:
Namnlista för de svenska översättningarna av The Lord of the Rings

Upp
Tillbaka till Tolkien på svenska

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare