REDAKTÖREN HAR ORDET

Då var det lördag, och ännu en veckas hårt arbete har resulterat i ett nytt nummer av Tolkiens Arda -- Frågespalten.
   Roliga saker som hänt under veckan är att vi tangerade det gamla rekordet för antalet deltagare i forumet -- i onsdags var vi nio stycken inloggade samtidigt. Inte illa. Vad som däremot är lite illa är att ingen har värvat någon forumdeltagare ännu. Kom igen, det är mer än två veckor kvar av tävlingstiden! För regler, se här!

Chatten är fortfarande död. Det är inte heller bra, vi håller just nu på att undersöka om vi kan lägga en chattfunktion på en annan server, i alla fall så länge. Om inget oförutsett inträffar kommer vi att ha en expertchatt nu på onsdag, på temat Peter Jacksons filmer, under Robert Östbergs eminenta ledning. Mer information kommer att anslås under rubriken Forum samt i Diskussionsforumet.

Nu är det dags för den tredje, och näst sista, delen av min lilla artikelserie om att vara expert. Denna vecka ska vi titta närmare på vad andra har skrivit om Tolkien och hans värld. Det hela kommer att avslutas om två veckor, med en artikel som kommer att behandla desinformation inom Tolkieniana

Om man tittar på litteratur skriven om Tolkien och hans värld, kan man grovt dela in den i fyra olika kategorier:

1.   Böcker om Tolkien som person (biografier)
2.   Böcker om hans böcker (litteraturkritik)
3.   Uppslagsböcker (lexikon)
4.   Resonerande böcker (analyser)

Hur kan man använda sig gav dessa som expert på Tolkien? Först ska man veta det att några "nya" sanningar knappast kommer ur denna typ av texter. Tolkien själv är den som har skapat hela legendariumet, och ingen annan kan skapa nya fakta inom detta legendarium. Man kan endast använda denna typ av litteratur som stöd för olika åsikter, och aldrig som ett rättesnöre.

Biografier ger dig en massa nyttig kunskap om Tolkien som person. Frågan är bara om man kan lita på det som står i biografin. Här måste man använda sitt sunda förnuft, och titta på vem det är som har författat texten, när den skrevs och vilka som har hjälpt till med att skaffa fram material (brev och annat) som man kan grunda fakta på.

Litteraturkritiska böcker kan hjälpa dig som expert att bättre förstå Tolkiens litteratur i ett sammanhang. Oftast går dessa inte in på personer och händelser i sak, utan handlar mer om inspirationskällor och jämförelser mellan Tolkiens verk och andra litterära verk. Dessa ger dig kanske inte så mycket sakkunskap, men kan hjälpa dig att sätta in saker i rätt sammanhang, att få ett bättre perspektiv, och kan ge dig uppslag till ett fungerande resonemang där rena fakta saknas.

Uppslagsböcker är i bästa fall en genväg till befintlig kunskap, i värsta fall en källa till desinformation (mer om detta om två veckor!). Vad uppslagsböckerna kan erbjuda dig är en alfabetiskt ordnad uppställning av olika ord, händelser och personer som förekommer så att du snabbt kan slå upp något för att kontrollera det. Det svåra är bara att veta om författaren har rätt i alla sina påståenden ...

Resonerade skrifter tar olika teman och händelser eller personer i Tolkiens böcker och med hjälp av dessa försöker författaren bevisa något. Oftast finner man dessa på Internet eller i något fanzine. Det kan vara härledning av orchernas ursprung, huruvida Tom Bombadill var en maia eller ej och så vidare, det vill säga mycket av det arbete vi faktiskt gör här på Tolkiens Arda. Intressant, särskilt om författaren stöder en tes du själv gillar. Men man kan absolut inte ta det som står i denna typ av litteratur som sanning. Möjligen kan man i svåra fall referera till dem, och påstå att eftersom både jag och [författaren] anser detta, kan det säkert vara sant. Den typen av argument är lika bra som "1 000 000 flugor kan inte ha fel -- ät skit" och bör nog undvikas. Kan man bara hitta stöd för en tes eller ett påstående i olika resonerande skrifter, ska man nog inte hävda de argumenten alls.

Det var det hela för denna gång! Nästa vecka är det en ny redaktör, mig drabbas ni av om två veckor. Till dess, lev väl, ät er gröt och plocka inte upp underliga ringar från grottor, vad som än händer ...

Björn Fromén



5. Fråga:
Hejsan!
Först av allt vill jag tacka för att ni gav mig benämningen "läsarnas egen lille Sauronist", vad rörd jag blev! Snyft!

För det andra, Taurrohir är utomordentligt duktig, hennes teckningar är fantastiska! Kan man möjligen få en egen liten bild av Sauron, som ni ser honom, under tredje åldern på teckning? Om det inte går förstår jag varför.
Tack och bock!

Riggo Kortenssen

Svar: Varsågod! Om du vill "ha" en bild av Taurrohir så kan du kontakta henne direkt på anguirel@mail2world.com

Johan Sandberg



6. Fråga:
Hur mycket tid i veckan lägger ni ner på Tolkiens Arda? Ni gör ett jätte bra jobb!!!

En som undrar...

Svar: Oj, det är mycket! Själv så ser jag av olika anledningar (dock vettiga sådana, skulle jag vilja påstå) detta som min ordinarie sysselsättning, framför SF-Bokhandeln och konsultjobb som Tolkienexpert. Detta innebär att jag har ambitionen att avsätta nio timmar per arbetsdag, måndag till fredag, åt detta. Med andra ord 45 timmar i veckan, minst. Johan skulle jag förmoda tillägnar TA runt 20 timmar per vecka. Övriga skribenter, nyhetsrapportörer, tekniker, illustratörer och tekniker gissar jag lägger knappt 40 timmar i veckan tillsammans. Med andra ord så ligger det varje vecka runt 105 timmars jobb bakom Tolkiens Arda (vilket blir 5460 på ett år -- och 546 000 på ett sekel!). Det är ganska bra, med tanke på att det bara finns 168 stycken på en vecka.

Men vi vill gärna gå om veckan i antal arbetstimmar, så alla ni som sitter där hemma och känner att ni har något att bidra med -- hör av er!

Gustav Dahlander


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------------ Översättningar -------------------------------------------------
Denna kategori behandlar frågor kring de olika översättningar som gjorts av Tolkiens verk. Tonvikten ligger givetvis oftast på Erik Anderssons nyöversättning av Härskarringen.


7. Fråga:
Hej!
Jag hittade denna artikel på nätet och tänkte bara att jag skulle visa er den. Den är ganska lång men den visar nog ganska tydligt att Ohlmarks översättning är skräp!
Vänliga hälsningar

Nostarion

Svar: Hej själv! Jo, jag har läst den tidigare, och visst stämmer den bra med verkligheten. John-Henri Holmberg, som har skrivit den, är en av Sveriges mest pålästa fantasykännare, och den som jag gärna hade sett översätta Härskarringen.

Johan Sandberg



8. Fråga:
Hej!
A. Jag undrar om Erik Andersson tänker räkna om engelska miles o.s.v. till km/mil i böckerna, jag menar, det blir ju som lättare att föreställa sig avstånden då. Vad jag vet översatte Ohlmarks miles både till mil, (utan att räkna ut vad miles blir i svenska mil!) halvmil och några gånger km eller fjärdingsvägar och sådant som ingen vet hur långt det är...

B. Jag undrar också om ni någon gång har skrivit en artikel eller liknande om varför Christopher Tolkien vägrade låta Ohlmarks översätta Silmarillion. Det skulle vara roligt att få tag på den igen, jag har sökt i arkivet och på Google men hittar den inte!

Nostarion

Svar: Hej! A. Jag vet faktiskt inte. Man kan ju hoppas att han ger oss korrekta mått, vilken enhet han nu än väljer att uttrycka sig i.

Johan Sandberg

I Sagor från Midgård på sidan 379, "Numenoranska längdmått", försöker översättaren Roland Adlerberth relativt framgångsrikt översätta Tolkiens olika längdmått. Det är ingen vågad gissning att Erik Andersson mer eller mindre exakt kommer försöka följa dessa anvisningar, och detta är i alla fall vad jag kommer rekommendera honom att göra.

Gustav Dahlander

B. Detta finns beskrivet i boken Tolkiens arv, som emellertid är skriven av Ohlmarks själv, och således bör läsas starkt kritiskt. Icke desto mindre intressant läsning, om inte annat så genom att man lär känna en mycket komplicerad person (Åke Ohlmarks) med hjälp av hans egna ord.

I Tolkiens Arda -- Frågespalten nummer 12 2003 skrev jag följande om detta:

"[...] Detta var strax efter faderns bortgång, och Silmarillion låg i startgroparna för att publiceras. Åke hade varit i kontakt med Christopher av ren nyfikenhet, och av lust att få hedersuppdraget att översätta boken till svenska. Till slut gick Christopher med på att träffa honom, på villkor att han lovade att inte publicera något av texten till Silmarillion i förväg, innan den kommit ut i England.

Sagt och gjort, de bestämde ett möte på nyårsaftonen, "tidig förmiddag", eftersom makarna Tolkien skulle på fest på kvällen. Åke tolkade detta som cirka 9.00 (om inte ännu tidigare), och dök upp hemma hos Tolkiens innan de knappt ens stigit upp. Frun välkomnade honom, ännu ej färdigmorgnad, och bad honom vänta på Christopher. Under denna väntan gick Åke runt i hemmet, tittade in i Christophers arbetsrum, granskade allt som låg på skrivbordet, inklusive ett foto på fadern, där han bland annat konstaterade att den gamle professorn hade välbehållna tänder, men att det var svårt att se om det var löständer eller äkta. Till slut kom Christopher ner till honom och de samspråkade lite allmänt innan de kom in på ämnet Silmarillion. Eftersom Åke var den han var, och eftersom han lovat att inte smygpublicera något i förväg, fick han se en hel del av de manuskript som fanns. Han visade stort intresse, tackade för sig och gav sig av, fortfarande i all vänskaplighet, och med ett löfte från Christopher att få skriva en liten artikel om arbetet i en svensk dagstidning.

När han sedan kom hem till Sverige började Åke skriva på sin artikel, men inkluderade i den en icke ringa del av den text han hade fått se, översatt till svenska av honom själv. Han skickade sedan det han skrivit till Christopher Tolkien för att denne skulle få läsa det. Eftersom han skickade texten på svenska tog det ett bra tag innan Christopher kunde svara, men då gjorde han det med besked. Ohlmarks hade fått se arbetet mot löfte att inte publicera något av det, och ändå var detta det första han gjorde så fort han kom hem till Sverige. Detta var antagligen den utskällning som du hört talas om, och som gjorde att Åke Ohlmarks inte fick översätta Silmarillion. I Ohlmarks egen kommentar till detta heter det att han var glad att slippa, och det stämmer helt överens med hans många övriga totalsvängningar i åsikter och sympatier.

Allt detta finns som sagt att läsa i Ohlmarks egen bok Tolkiens arv, som är mycket intressant läsning, om än väldigt vinklad till Ohlmarks egen fördel. Rekommenderas, men läs starkt kritiskt."

Magnus Åberg


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------------------- Filmerna --------------------------------------------------------- Frågorna inom denna avdelning behandlar huvudsakligen Peter Jacksons nya filmatisering av Härskarringen. Tolkiens Ardas expert inom detta område är Robert Östberg.


9. Fråga:
Hejsan!
Nu skriver jag igen efter att ha läst igenom en äldre publikation angående tillägg av PJ i filmerna. Alverna som kommer till "undsättning" i Helms klyfta i TTT, är det verkligen så i böckerna eller har jag missat något helt?

Kim

Svar: Nej, du har inte missat något, det kommer inga alver till undsättning till Helms klyfta i böckerna, det är PJ:s påhitt.

Robert Östberg



10. Fråga:
Hejsan!
När Galadriel säger farväl till Aragorn i filmen så säger hon även (översatt från filmalviskan):

"There is much you have yet to do. We shall never meet again, Elessar".

En långsökt gissning är att hon aldrig mer kommer se stenen hon ger och att hon kommer att träffa Aragorn igen.

Voronwe Telcontar

Svar: Nja, jag tror din gissning är väl långsökt. Antingen gör PJ det så att Galadriel och Aragorn faktiskt inte möts igen i filmen, eller så är det ett manusfel. Men att det skulle vara stenen hon tar farväl till har jag ganska svårt att tro.

Robert Östberg


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------- Böcker & produkter -------------------------------------------
Under denna rubrik återfinns de insändare som i första hand koncentrerar sig på de fysiska produkterna -- böckerna, prylarna, dramatiseringarna (ej Peter Jacksons, se ovan)...


11. Fråga:
Hej Tolkiens Arda!
Det är tredje gången jag skriver nu, såg ett tidigare inlägg igen angående "The New Shadow", som ingick i någon HOME-serie. Vad var egentligen "The New Shadow", vad handlade den om eller skulle handla om, och vad är HOME-serien?
Mvh,

Kim

Svar: Hejsan Kim! I fråga 7, nummer 20, skrev Johan Sandberg följande om berättelsen "The New Shadow":

"The New Shadow är fortsättningen på Härskarringen. Den finns i HOME-serien, och består bara av runt 10 sidor, dessvärre... Ännu ett av JRR Tolkiens oavslutade projekt."

Berättelsen skulle vara en sorts uppföljare på Härskarringen, och utspelar sig i Gondor ett 100-tal år in i fjärde åldern. Vid denna tid hade mycket av den forna ondskan glömts bort, och barn kunde ses leka orcher och bete sig illa.

Ur detta skulle sedan en konflikt uppstå på ett eller annat sätt, men Tolkien kom som sagt aldrig längre än ett tiotal sidor. Han sa om projektet att det inte tycktes finnas något av värde att berätta från den fjärde åldern, men hans son håller inte med om detta i sina kommentarer till texten, som återfinns i HOME 12.

Vad är då HOME-böckerna för något? Jo, detta är preliminära texter av JRR Tolkien rörande Arda som sammanställts och utgivits av hans engagerade son, Christopher Tolkien. Serien heter The History of Middle-earth (därav "HOME"), och består av tolv böcker, av vilka de två första översatts till svenska under titlarna De förlorade sagornas bok 1 och 2.

Gustav Dahlander



12. Fråga:
Vad är det för en copyrighttvist du nämner i din artikel "'Härskarringen' -- ett misshandlat mästerverk", Gustav? Det skulle ha varit på 60-talet mellan Tolkien och USA?!? Och kan du berätta lite om vad Ringens värld är för något?

Tack!

m[etal]ister

Svar: Hej! Först ett litet påpekande: artikeln som det refereras till har inte publicerats på Tolkiens Arda, utan enbart i ett utskick till våra trogna prenumeranter.

Copyrighttvisten jag omtalade där stod mellan Tolkien och amerikanska Ace Books. Det förhöll sig nämligen så att det i USA på 60-talet endast fanns mycket luddiga regler för under vilka omständigheter som man fick publicera en bok. Man kan jämföra situationen med hur det i dag är med copyright på Internet.

Den första brittiska inbundna utgåvan av LOTR direktimporterades i början till USA i begränsad mängd av en del amerikanska bokhandlare. För att få upphovsrätt till ett verk i USA var man på den tiden (1950-talet) tvungen att registrera det hos Library of Congress. I och med att den brittiska upplagan fanns till försäljning i USA betraktades den som utgiven, men ingen hade registrerat den. Därmed blev verket fritt för vem som helst att publicera i USA. Det insåg pocketbokförlaget Ace, som helt sonika tryckte LOTR i pocket och gav ut i landet. Den blev en stor försäljningsframgång.

Tolkien fick inget betalt, men Ace lär ha erbjudit Tolkien ersättning i efterhand. I ilska och högmod nekade han dock att ta emot några pengar. Tolkien betraktade alltid Ace-utgåvan som en piratutgåva.

För att återta upphovsrätten slöt Tolkien istället avtal med pocketbokförlaget Ballantine om att ge ut en ny reviderad utgåva. Det var i den utgåvan han gjorde alla ändringar och skrev sitt nya förord. Men poängen var att Ballantine tvingade Ace att dra in sin utgåva i och med att den nya copyrightregistrerade utgåvan gavs ut.

Det bästa med hela affären var dock att den fick Tolkien att komma till skott och revidera många småfel och inkonsekvenser i LOTR, och bättra på vissa stycken (Ohlmarks översättning har fortfarande den första utgåvans text). Dessutom så blev detta, år 1966, något av ett avstamp för den stora kult kring LOTR som spirade under 70-talet (och som givetvis finns kvar än i dag, starkare än någonsin). Amerikanska unga, i synnerhet på universitet, fick upp ögonen för boken och ställde sig i fronten av Tolkiens linje i denna copyrightkamp.

Jag ska tacka Jan Sandred, som fyllde upp mina kunskapsluckor om ovanstående i våras.

Ringens värld kan du läsa mer om i bland annat min recension.

Gustav Dahlander


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------------------------- Folk ------------------------------------------------------------- Här återfinns i första hand kunskap om Ardas olika folkslag, och allt som hör därtill.


13. Fråga:
Hej Gustav och alla på redaktionen!
Jag har en fråga: jag undrar lite smått om (som jag har för mig) inte Gandalf,
Saruman och de andra var Istari? Ni har med dem i Omröstningen som maiar.
Jag visste att Sauron var en maia, men de andra? Jag är tacksam för svar.
Mvh,

Christian.

Svar: Hejsan Christian! Alla Istari var av maiars släkte -- "Istari" är enbart
namnet på deras orden. Dessa fem andar sändes i skepnaderna av gamla män till
Midgård från Aman ungefär 1000 år in på den tredje åldern, för att verka som en
motvikt till Sauron.

Gustav Dahlander



14. Fråga:
Hej!
Jag har lite frågor om dvärgarna:

A. Hur många av dvärgarnas sju fäder är namngivna?

B. Hur förökade sig dvärgarnas sju fäder?

C. Vilka dvärgbosättningar fanns det i Midgård i slutet av fjärde åldern? Vilka ätter tillhörde de?

D. Tog dvärgarna över Moria efter Ringens krig?

Mvh

Jacob Lundberg

Svar: A. Bara en: Durin. Och detta är inte ens hans riktiga namn, eftersom dvärgarna höll sina dvärgiska, "inre", namn hemliga. De tog sig yttre namn från de omgivande människornas språk. Eftersom Durins ätt levde bland Midgårds nordmän kom deras namn att "översättas" av Tolkien till fornisländska -- ett språk som förhåller sig till engelska på samma sätt som nordmännens gamla språk torde förhålla sig till det samtida allmänna umgängesspråket i Midgård, väströna. Durin betyder på fornisländska ungefär "den som dvalar" (liksom Dvalin), och återfinns liksom de flesta av Midgårds dvärgars namn i "Dvergatal" i den fornnordiska sången "Völuspá" ur Den äldre Eddan.

B. Alla utom en vilade med varsin kvinna innan de vaknade, och gav därigenom sedan upphov till sina stammar. Durin vilade dock ensam, och borde alltså ha tagit sig en kvinna (kvinnor?) från någon av de andra stammarna. Det är tämligen klarlagt att dvärgarna, och därmed då även deras fäder, liksom andra arter, förökade sig med hjälp av förening mellan två kön (även om dvärgkvinnorna lär ha utgjort knappt en tredjedel av det totala antalet dvärgar).

C. Slutet av fjärde åldern finns det inte mycket information överhuvudtaget om, men om du menar slutet av tredje åldern så fanns där Erebor/Ensamma berget, där mestadels Långskäggen (Durins ätt) bodde; Järnåsarna, där det sannolikt bodde både Långskägg och folk av andra ätter; och möjligen även Blå bergen, väster om Fylke, där det också bör ha funnits dvärgar av olika ätter. Dvärgarna var ju ett splittrat folk, drivna från sina gamla fästen av balroger, drakar och andra styggelser, så förmodligen fanns det små boningar lite varstans, och dessutom många nomadiserande dvärgar som grävde där de kom åt. Gimli grundade dock ett nytt dvärgarike i Glittergrottorna efter Ringens krig, dit många dvärgar, främst från Erebor, sökte sig.

D. Det finns uppgifter som säger det, men i så fall inte förrän den sjunde och siste Durin trädde fram och återerövrade det, långt in i fjärde åldern. I ett tidigt utkast till "Appendix A" skriver Tolkien just att det tack vare Durin VII återigen var ljus och glädje i Morias salar en tid innan världen blev äldre och dvärgarna bleknade bort. Detta stycke kom dock aldrig in i den slutliga versionen, men det faktum att Durin den sjunde och siste står med i appendixets släktträd tyder på att idén fanns kvar men inte hann fullbordas. Läs mer om detta i del 12 av The History of Middle-earth, som heter The Peoples of Middle-earth; avsnittet om Durins folk börjar på sidan 274.

Magnus Åberg



15. Fråga:
Hej Emil.
Jag har länge funderat kring de maiar som sändes till Arda och i folkmun kallas "wizards". I böckerna tycks deras användande av magi ytterst begränsad. Hade dessa maia ingen stor makt? Eller valde de att inte utöva den? Med detta menar jag inte visdomens styrka utan hänvisar mest till destruktiv magi.
Tack på förhand.

Tomas Egeborg

Svar: Det stämmer att Istari inte använde sig av så mycket magi i Midgård. Tidigare hade valar försökt hjälpa och skydda eldar genom att använda sig friskt av sina krafter, och de hade inte försökt dölja sin glans och härlighet.

Men den taktiken fungerade inte så bra. Det hade bland annat skrämt alverna, fått dem att frukta valar, och till viss del gjort dem avundsjuka*. Och de krafter de använde sig av när Morgoth störtades, bidrog ju till att hela Beleriand gick under.

Så när valar skulle sända hjälp mot Sauron i tredje åldern, ville de inte göra om sina misstag. Därför var de fem maiar (Istari) som de sände till hjälp, förbjudna att visa sig i majestätisk gestalt. Inte heller fick de försöka behärska alver eller människor genom att skrämma dem med sina krafter.

De var istället tvungna att visa sig i svaga kroppar, och hade till uppgift att med ord övertala och råda alver och människor i striden mot Sauron. Detta alltså, för att de skulle komma på samma nivå som alver och människor, så de kunde bli deras vänner.

Det är förklaringen till att Istari använde sig väldigt begränsat av magi. Till viss del skulle jag vilja påstå att de faktiskt fick sin kraft fråntagen sig av valar. De skulle dock säkerligen ha kunnat använda sig av mer kraft än de gjorde, ifall de velat, men jag tror inte att de skulle kunnat skapa sig andra kroppar till exempel. För då skulle nog Saruman ha bytt kropp efter att hans ondska blivit avslöjad. Det fanns ju då ingen anledning för honom att se ut som en gammal gubbe.

*Jag tänker på Fëanors uppror.

Emil Johansson



16. Fråga:
Hej!
Jag har tänkt lite över det här med olika sorters hober, jag menar harfötter, stoorer och fallohider. Jag läste lite i David Days Tolkien bestiarium (jag vet att mycket i den är bara påhittad) men det är ändå fina bilder (i den upplagan), där stod det lite om de olika raserna och dom hade även avbildat alla tre. Det står ju i prologen till Härskarringen om hur dom ser ut. Fallohinderna är väl dom längsta och så är dom blonda, det stod också i bestiariumet att dom tyckte bäst om att handla och sådant med alver, så jag tänkte att dom kanske är en sorts blandning mellan någon hob- och alvras, det är dock bara min teori. Stoorerna är ju också lite längre än harfötterna och har skägg och använder skor, så dom kanske är en blandning mellan hober och människor? Jag har ju läst detta i boken av David Day så det är ju inte säkert det är sant som jag skrivit.

Jag läste i något nummer att det var någon som påpekade att det inte står någonstans i böckerna att harfötterna har stora fötter, och att dom ändå har stora fötter i filmerna. Harar brukar väl ha stora fötter och det är väl där namnet harfötter kommer i från? Dock vet jag inte vad harfötter heter på engelska.

Till sist så undrar jag också om det bor alla sorters hober i Fylke. Det var väl två fallohidbröder som grundade Fylke? Jag har läst att det ska finnas fler harfötter än av dom andra raserna.

Martin

Svar: Hoberna är inte uppblandade med något annat folkslag. Hober är en underavdelning till människorna och ingen egen "ras"  -- även om illasinnade tungor spred rykten om släkten Took och påstod att de hade gift in sig i en orchfamilj.

Nej, namnet harfötter har inte med harar att göra. De heter "harfoots" på engelska, och det Tolkien själv menade var "hairfoots" (hårfötter), även om han stavade det lite annorlunda för att visa hur det hade förändrats under historiens gång.

Ja, det fanns troligen alla sorters hober i Fylke. I Östfjärdingen var folket troligen mest av stoorsläkt, och fallohiderna fanns representerade i bland annat släkten Took, och harfötterna sägs ha varit den mest representativa grenen av hobfolket, så ja, alla måste ha funnits i Fylke.

Martin Andersson

Hej Martin!
Alla hobbitar tillhörde samma undergrupp inom människosläktet. Det finns ingenting som tyder på att skillnaderna i utseende och karaktärsdrag mellan de tre stammarna skulle ha uppstått genom blandning med andra folkslag. (En del gott folk i Fylke lär visserligen ha trott att klanen Took hade en älva i stamtavlan, men de mera insiktsfulla hade uppenbarligen klart för sig att detta var en ren skröna.)

"Fallohides" var inte så kortväxta och knubbiga som andra hobbitar. De tenderade att vara ljushåriga och ljushyllta. Namnet innehåller de engelska orden "fallow", ’blekgul’ eller ’black’, och hide ’hud’; det betyder alltså ungefär ’blekskinn’ eller ’blackhudingar’. (På freudianskt manér såg Åke Ohlmarks i "Fallohide" en sammansättning av phallus och verbet "hide" [’penisgömmare’]. Den tolkningen får nog sägas utgöra ett av hans mera pikanta bidrag till fan fiction.)

'Harfötterna' heter i originalet "Harfoots". Namnet har ingenting med harar att göra, förleden har- är en variant av hair ’hår’. Det syftar alltså på att deras fötter liksom andra hobbitars var hårbevuxna, inte på att fötterna skulle ha varit särskilt omfångsrika.

Björn Fromén


Tillbaka till insändarregistret

-------------------------------------------------- Personer --------------------------------------------------
Det tongivande inom denna avdelning är material relaterat till de olika fiktiva personer som figurerar i Tolkiens berättelser.


17. Fråga:
Aiya!
Jag skulle gärna vilja veta varför Boromir inte får någon gåva av Galadriel?

Voronwe Telcontar

Svar: Men det får han, även om det bara nämns i förbigående i boken och inte visas i filmen. Hon ger honom ett guldbälte. Det var det bältet som Faramir lade märke till när han såg uppenbarelsen av Boromir när denne låg död i båten.

Martin Andersson



18. Fråga:
Aiya!
Ni har en superbra sida om Tolkien! Jag har fått svar på fler frågor än jag visste att jag hade innan jag läst det första numret, och går nu genom alla. Nya frågor kommer förstås upp hela tiden, men allt jag hittills frågat har blivit besvarat. Nu har jag längre undrat var Arwens mor Celebrían tagit vägen, hon finns varken med i böckerna eller filmerna?
Namárië,

Lella

Svar: Tack för komplimangen! Celebrían färdades till Valinor efter att ha blivit attackerad av orcher i Dimmiga bergen. Detta skedde år 2510 i tredje åldern, med andra ord innan filmerna utspelade sig -- och därför nämns hon inte där.

Mattias Richter
Gästexpert

Hej Lella! Det stämmer att Celebrían inte nämns i filmerna, och i Härskarringen nämns hon bara en fåtal (två, tror jag) gånger. Hon överfölls av orcher när hon färdades över Dimmiga bergen år 2509 i tredje åldern och fick ett förgiftat sår. Hon räddades av Elladan och Elrohir, men Elrond kunde inte hela henne, så hon färdades då över havet till Valinor för att finna ro och bot där. Här har Ohlmarks klantat sig i den svenska översättningen, där han fått det till att Celebrían dött av tortyr i fångenskap hos orcherna, vilket alltså är felaktigt (viss reservation förbehålles dock för att detta kan ha varit en ändring av Tolkien mellan första och andra utgåvan.).

Robert Östberg


19. Fråga:
I Sagan om ringen så möter Glorifindel brödraskapet och eskorterar dom till Vattnadal, men i Silmarillion så står det att Glorfindel blev dödad av en balrog... Stämmer det, och i så fall: vid vilken tid och händelse blev han dödad?

Patrik Andersson

Svar: Hej Patrik! Jo, det stämmer att Glorfindel blev dödad av en balrog. Detta skedde år 510 i första åldern, under Gondolins fall. Glorfindel från Vattnadal (Kleva Däld!) var från början inte samma person som Glorfindel av Gondolin. Tolkien återanvände bara namnet först, precis som han gjorde med namnet Legolas ("vår" Legolas är inte samma alv som Legolas av Gondolin). Men i slutändan bestämde sig Tolkien för att Glorfindel från Vattnadal var samma alv som Glorfindel av Gondolin, men att han återvände från Mandos och att han färdades tillsammans med Curunír (Saruman) till Midgård för att hjälpa till med kampen mot Sauron. Detta finns dock bara nedskrivet som en not, skriven 1972 av Tolkien, och är inte publicerad annat än i HOME 12; "Last Writings", "Glorfindel".

Johan Sandberg

Christopher Tolkien gör i HOME 12 klart att fadern slutgiltigt tycks ha bestämt sig för att de båda Glorfindlarna var samma person. Det ska dock poängteras att det inte går att klargöra hur Glorfindel återvände till Midgård -- en text anger att han kom redan under kriget mot Sauron i andra åldern, en annan att han som Johan anger kom samman med Saruman.

Gustav Dahlander


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------------ Maktens ringar -------------------------------------------------
Ringarna -- De tre, De sju, De nio och Den enda -- utgör ett centralt tema i Tolkiens berättelser. Frågor som i första hand behandlar dessa besvaras här.


20. Fråga:
Aiya Tolkiens Arda!
Jag älskar verkligen er sida, samt alla andra ni länkar till, dessa är mycket bra sidor för fanet. Jag är ett stort Tolkienfan jag också och skulle gärna villa vara lika påläst som ni, håller på och bygger upp det, så man vet aldrig, kanske jag kan bli expert en dag! Men men, det var inte därför jag skrev... Jag har böcker här hemma så att jag kan ta reda på den här frågan ändå, men jag skulle ändå vilja se vad ni svarar på den.

De som smidde Maktens ringar, vilka var de? Varför tillverkade man dem? Vilka var ringarna?

Jag har hur många frågor som helst jag skulle kunna ställa, men de tar vi någon annan gång!
Mvh,

Kim

Svar: Hejsan Kim!
Kul att du gillar Tolkiens Arda! Maktens ringar började smidas kring år 1500 i andra åldern. De gjordes av de alver i Eregion som kallade sig Gwaith-i-Mírdain, "Juvelsmedernas folk", med hjälp av Sauron. Den främste bland Gwaith-i-Mírdain var Celebrimbor, en sonson till Fëanor.

Saurons syfte med att smida alvringarna var att lura alverna. Han själv smidde ju som bekant Härskarringen för att kunna förslava de övriga ringbärarna. Det var också Sauron som fick alverna att börja smida ringarna, och han gav de stor kunskap som de annars inte kunde ha fått.

Alvernas syfte var förståeligt nog inte detsamma. De gjorde ringarna bland annat för att de skulle kunna "stoppa tiden" så att de kunde stanna kvar i Midgård längre än de annars skulle kunnat. Jag skulle vilja påstå att det fungerade.

Det gjordes en hel del ringar men bara ett fåtal jättemäktiga, Maktens ringar. Dessa var tjugo till antalet. Det var De sju och De nio, som smiddes av alverna med Saurons hjälp. Det var De tre, som smiddes av alverna utan Saurons vetskap. Slutligen var det också Den enda,
Härskarringen, som smiddes av Sauron ensam.

Emil Johansson


Tillbaka till insändarregistret

----------------------------------------------------------- Språk -----------------------------------------------------------
Här besvaras frågor som framför andra ämnen berör språk, i första hand Tolkiens fiktiva sådana. Tolkiens Ardas experter inom detta område är Magnus Åberg (dvärgarnas tungomål) och Björn Fromén (övriga språk).


21. Fråga:
Hejsan och tack för denna sköna sida.

A. Jag kollade på en sida om alviska namn. Mitt namn fanns dock inte med av någon outgrundlig anledning. Så därför frågar jag. Hur säger man Johan på alviska.

B. Sedan vill jag bara beklaga den svenska översättningen av Sarumans namn i Fylke. Sharkû har ju ingenting med det engelska ordet shark att göra utan är svarta språket för "Gammal man". Eller?

Johan

Svar: Varsågod! A. Jag borde ju veta vad Johan blir på något av alvspråken... Jag har alltid inbillat mig att det skulle bli Erufailon, men jag är känd för att ha fel i dessa sammanhang!

Johan Sandberg

Helge Fauskanger, upphovsman till den med rätta lovprisade webbplatsen Ardalambion, har föreslagit Erufailo eller Erufailon som högalvisk motsvarighet till namnet Johan (se http://www.uib.no/People/hnohf/elfnam.htm).

Björn Fromén

B. Nja, "Sharkû" är mycket riktigt orchiska för "gammal man", men med namnformen "Sharkey" har jag svårt att tro att Tolkien inte var fullt medveten om närheten till "shark". Jag kan dock inte vare sig bekräfta eller dementera om det är riktigt av Ohlmarks att översätta till "Hajen" respektive "Hajja".

Robert Östberg

Du har helt rätt. Samtidigt kan det väl inte förnekas att originalets Sharkey för en engelsktalande mycket lätt leder tankarna till shark ’haj’. Det är därför begripligt om en översättare försöker ge rum för en liknande association, men att som Ohlmarks uppfinna egna orchiska ord för ändamålet är givetvis oacceptabelt.

Björn Fromén

Det fel Ohlmarks gjorde sig skyldig till är väl i så fall att han ändrade sharkû till hajja, för att motivera namnet Hajen. Detta är givetvis inte rätt, utan en översättares egna frihetstaganden för att få ihop det.

Johan Sandberg



22. Fråga:
Vad blir "Emma" på quenya? Enligt behindthename.com betyder Emma 'whole' eller 'universal'.
Tack för en jättebra sida!

Emma

Svar: Vad webbplatsen Behind the Name bygger sin tolkning på har jag inte lyckats utröna. Flertalet sakkunniga verkar i stället vara eniga om att ditt namn ursprungligen är en kortform av den forngermanska namnleden Erman- eller Ermin- som betyder ’stor’, ’mäktig’, ’väldig’. En motsvarighet på quenya skulle förslagsvis kunna vara *Tauranis ’mäktig kvinna’.

Björn Fromén

Sidan Quenya Lapseparma föreslår följande, i enighet med behindthename.com (vilket Björn också påpekar i fråga 4 ovan):

"EMMA (f.) - probably Ger. 'entire, whole'; ilya "all", thus Ilya itself or Ilye".

Gustav Dahlander

23. Fråga:
Måste bara veta vad det alviska tecknet för nio är... Hörde att alla som var med i filmen tatuerade det och skulle väldigt gärna vilja veta det... Snälla svara!

Måste veta

Svar: Hej du som måste veta! De siffror som alverna i Arda använde finns beskrivna här. Huruvida filmatiseringens nio vandrare verkligen lät tatuera in ett autentiskt alviskt taltecken känner jag inte till, men det kan säkert vår filmexpert Robert upplysa om.

Björn Fromén

Alla som spelade någon i Ringens brödraskap i filmen besökte en afton en "sjaskig tatueringssalong" och lät tatuera in ordet "nine" ("nio" på engelska, alltså) skrivet med tengwar, någonstans på kroppen. Man sa också att dessa tatueringar inte skulle visas upp, men Sir Ian McKellen verkar ha glömt bort sig under tv-showen Parkinson i våras -- bilderna finns här.

Gustav Dahlander

Tillbaka till insändarregistret

---------------------------------------- Handlingen i böckerna ----------------------------------------
Insändare som framför allt funderar kring den direkta handlingen i Tolkiens böcker, hamnar under denna rubrik. Tolkiens Ardas expert på ämnet är Martin Andersson.


24. Fråga:
Hej!
Jag skulle tro att ni tycker att det här är en väldigt "omogen" fråga, men jag skulle vilja veta antalet orcher som t. ex. Melkor hade mot Turgon och Fingolfin m. fl. Och hur många alver och människor var med i Sista alliansens krig?

Och sedan en liten bifråga: när Sauron förgörs i början av LOTR, och alla människor, orcher och alver faller omkull, dör de då? Eller ramlar dom bara pga. tryckvågen?
Tack på förhand.

Aeglos

Svar: Nejdå, det är ingen omogen fråga! Däremot så är det svårt att ge ett svar på den.
På TheOneRing.net finns en liten diskussion om möjliga soldattal vid Ringens krig, men det är ju inte lätt att därav dra slutsatser om antalet i Sista alliansen eller Morgoths styrkor
i första åldern.

Och gällande din bifråga: jag har då alltid trott att de bara ramlade omkull at tryckvågen, men att de i övrigt inte blev skadade av den. Detta förekommer bara i filmen.

Robert Östberg

Isildur överlevde ju uppenbarligen tryckvågen så ...

Det går att uppskatta Saurons orcher (i väldigt runda tal) under Ringens krig till runt 150 000. Det mesta pekar mot att Melkor hade betydligt mer av den varan, någon miljon är ingen orimlig gissning. Vad Sista alliansen beträffar så uppges västerns härstyrka vid tillfället varit den näst största som någonsin bildats av alverna och deras fränder, endast vredens krig kan överträffa mantalet. Detta skulle jag gissa betyder mellan 200 000 och 500 000, men som sagt -- det är bara en gissning.

Gustav Dahlander


Tillbaka till insändarregistret

----------------------------------------------------------- Övrigt -----------------------------------------------------------
Här hamnar frågor som inte passar in under någon av de övriga kategorierna.


25. Fråga:
Finns det någon speciell ordning som ni tycker att man ska läsa Tolkiens böcker i?

Linn

Svar: Själv tycker jag att det är bra att börja med Bilbo, så man får lite bakgrundshistoria till Härskarringen. Sedan kan man ta Härskarringen, och om man är intresserad av alla detaljer kan man därefter ge sig i kast med Silmarillion, Sagor från Midgård och HOME-böckerna, i nämnd ordning.

Martin Andersson



26. Fråga:
Hej och tack tack tack för att ni visade att trailern till ROTK hade kommit!!! Blev sååå glad eftersom Olifanterna var med! Nu har jag några frågor om dessa elefantliknande djur:

Är Olifanterna samma djur som Mûmak (hur det nu stavas...)? Finns det någon bra sida där det står mer info om dem?

Undomiel

Svar: Tack, roligt att du uppskattar våra nyheter. Jag antar att du syftar på Mûmakil och ja, det är samma djur som Olifanterna. Jag kan rekommendera The Encyclopedia of Arda där du kan finna det mesta om Arda.

Mattias Richter
Gästexpert



27. Fråga:
Hej!
Först och främst vill jag bara tacka för Björn Froméns svar på min "översättningsfråga" i förra numret, jag har nu ändrat uppfattning om "Säcker" och "Kleva Däld".

Nu till frågan: Planerar ni att ha någon mer Tolkienkväll? För den förra var verkligen lärorik!
Mvh,

Pernilla

PS.
Jag ska praoa i SF-Bokhandeln i februari, lääääängtar redan!
DS.

Svar: Roligt att du uppskattade Björns svar! Det bevisar ju att vi trots allt har en "kunskapande" funktion här på Tolkiens Arda!

Vad det gäller Tolkienkvällar, så känner inte jag till att det är någon inplanerad för ögonblicket. Däremot har jag och Gustav diskuterat möjligheten att ha någon form av irl-sammankomst i framtiden, men formerna, tiden och platsen är inte klara ännu.

Johan Sandberg

Grattis till prao-platsen! Jag kan garantera att det kommer bli roligt. Och då kanske vi ses? Vad gäller fler Tolkienkvällar i SF-Bokhandeln så är det inte någon omöjlighet, men just nu har jag inte haft tid att tänka på den saken, då det varit så mycket annat. Det är inte sannolikt att det blir något i samband med att Sagan om konungens återkomst har premiär, men möjligen kan vi organisera något i vår. Om många efterlyser en kväll så ska jag se vad som kan göras åt saken, hur är intresset där ute?

Gustav Dahlander


Tillbaka till insändarregistret

---------------------------------------------------- Smått & gott ----------------------------------------------------
De flesta insändarskribenter ställer fler frågor än en. Vid fall där frågorna spänner över ett stort antal olika kategorier hamnar insändaren här.


28. Fråga:
Hejsan, och tack för svaret på min förra fråga! Jag tror så här: urukerna är starkare än normala människor, men svagare än alverna och númenoranernas ättlingar. De vanliga orcherna var väl mycket svagare än uruk-haierna?

En enda liten fråga till: var Saurons rike större under andra åldern? Det var det nog, för jag läste i Silmarillion att han var herre över större delen av Midgård, och att bara
alvrikena i norr stod emot honom. Men hur var det i tredje åldern?

Och så en liten sak till: när var Saurons makt som störst? Jag tror det var i andra åldern. Men visst var han väl lika ond och grym i den följande åldern?

Förresten, var ringvålnaderna mäktigare i under De svarta åren och bar de sina svarta kappor? Jag har fått intrycket av att de inte bar någon klädnad utan var lika härligt silvriga som när Frodo såg de på Väderklint. Men var Häxmästaren deras ledare då också?

De andra tidigare frågorna kvittar, men den här måååste jag få svar på, snäääälla!

- - - -

Svar: Angående uruk-haiernas styrka, så tror jag att det varierade från orch till orch. Precis som med människor. Vissa var väldigt starka, andra var mindre starka. Så vissa uruk-haier var nog starkare än vanliga människor, och vissa var svagare. Deras genomsnittliga styrka gissar jag var mindre än genomsnittsstyrkan för vanliga människor. Men det är bara som jag tror.

Räknat i soldater tror jag att Saurons styrka var en bra bit större under andra åldern än i tredje. Räknat i hur stora landområden han var herre över, skulle jag tro att det var ungefär lika i andra åldern och tredje åldern. Antagligen var så gott som alla länder öster och söder om Mordor under Saurons styre under såväl Ringens krig, som under stora delar av andra åldern.

Saurons makt var nog som störst efter att han hade smidit Härskarringen. Sedan minskade den till exempel kraftigt efter Númenors undergång. Men jag skulle tro att den var ungefär lika stor igen vid Sista alliansens krig, även om hans kraft vid denna tid var något annorlunda. Han hade ju vid det laget förlorat förmågan att anta en vacker skepnad. Men det betyder inte nödvändigtvis att hans andra krafter var förminskade. Efter Sista alliansens krig fick han aldrig tillbaka all den kraft han tidigare haft, eftersom Ringen aldrig återvände till sin herre. Att han han var mindre mäktig under tredje åldern betyder ju dock på inget vis att han var mindre ond och grym! Tvärtom borde det stora nederlaget ha gjort honom ännu mer arg och ondskefull.

Ringvålnaderna var mäktigare under andra åldern än under tredje. Detta eftersom Sauron själv var mäktigare under denna tid. Nazgûlerna fick ju sin makt genom Sauron. Jag tror inte det nämns något om ifall de hade svarta kappor på den tiden, men det är inte omöjligt. De bar ju ofta svarta kappor under tredje åldern, så varför inte under andra åldern? Jag är lite tveksam till att de skulle ha varit osynliga. Det kan ju tyckas vara en fördel, men tydligen fyllde deras kappor någon viktig funktion. Annars skulle de ju inte ha använt de så mycket under Ringens krig. Man tycker ju att det borde ha varit bättre för de att vara osynliga när de  t.ex. kämpade på Pelennors slätt. Men av någon anledning valde de att ha kapporna på. Kanske var det för att deras största uppgift var att leda och ge mod till sina undersåtar, och inte att strida själva. Och det hade ju varit svårt för Häxmästaren att ge sina order ifall hans soldater inte kunnat se honom. Så personligen tror jag att de var klädda även på den tiden. Men det kan lika gärna vara som du tror. Det finns inga riktiga bevis för om de var klädda eller ej.

Och Häxmästaren var deras ledare även på den tiden.

Emil Johansson

Jag för min del tror att Sauron styrde över större landområden i andra än i tredje åldern. På den tiden fick han ju härja relativt ostört överallt där det inte fanns alver och númenoraner, och de sistnämnda hade ju inga direkta riken i Midgård då.

Vad nazgûlernas osynlighet beträffar så bar de troligen kläder när de var utåtriktade. Det sägs ju att de när de hade att göra med Midgårds folk klädde sig. Deras största förmåga ligger -- i synnerhet i början av Härskarringen -- inte i makten de besitter, utan i skräcken de injagar.

Gustav Dahlander


Tillbaka till insändarregistret

----------------------------------------- Kompletterande svar ------------------------------------------
Ibland går det att bygga på eller rätta svar från tidigare nummer...


29. Kompletterande svar:
Tolkiens Arda -- Frågespalten nummer 20 2003, fråga 25:

... sedan undrar jag vad mitt namn (Frida) skulle bli på alviska.

Frida

---------------

[Johan:] ... Frida är ett nordiskt namn vars ursprung är det tyska namnet Friede, som lär betyda "frid" (enligt www.behindthename.com). På quenya heter frid (fred) sérë (enligt www.ardalambion.com). Hur man får ihop detta till ett feminint namn däremot går över min kunskap med många meter, dessvärre.... Kanske att Gustav eller Björn kan svara på detta?

Svar: Namnet Frida kan dels ha fornnordiskt, dels ha tyskt ursprung. I förra fallet är det en modernisering av det fornnordiska Fríðr, ett namn från mytologin med betydelsen ’den sköna’, ’den fagra’. Arda har en direkt ekvivalent i namnet på valien Vána, som härleds från en rot med betydelsen ’vacker’.

Men som Johan säger kan Frida också vara tyskt, från början då en kortform av tyska namn som innehåller ordet Friede ’fred’ eller ’frid’. Som högalvisk motsvarighet till detta Frida skulle jag vilja föreslå *Sérinque ’den fridfulla’, vilket då förstås är bildat till sére.

Björn Fromén


Tillbaka till insändarregistret

Gillar du spalten? Passa på att anmäla en prenumeration när du ändå är igång! Lämna också gärna dina synpunkter på sajten. Vad är bra? Vad kan förbättras?

Tillbaka till insändarregistret