Nummer 23 2003
Lördagen den 25 oktober
Välkommen till nummer 23 av Tolkiens Arda -- Frågespalten!
Denna publikation ges ut varje lördag, nästa nummer utkommer den 1 november. Ansvarig utgivare är Johan Sandberg. Förstasidan finns på adressen http://tolkiensarda.se


Missade du förra numret? Glöm inte att du kan hitta äldre magasin under Publikationer.


REDAKTÖREN HAR ORDET


Efter en enormt stressig vecka är det nu lördag, och frågedags. Det har hänt en väldigt trevlig sak, som jag dessvärre inte får skvallra om än, men håll utkik under veckan som kommer, rätt vad det är kommer en mindre bomb att slå ner här på Tolkiens Arda ...

Nu är det äntligen dags för den avslutande delen av min lilla serie om att vara expert, den om desinformation.

Desinformation inom Tolkieniana uppstår varje gång som någon annan tolkar Tolkiens verk. Det innebär att vi hittar desinformation i bland annat:

Översättningar
Filmer
Rollspel

Men man kan även hitta desinformation i olika fanprodukter, främst på Internet. För att vara elak så arbetar även vi på Tolkiens Arda med desinformation, åtminstone de gånger vi ger ett felaktigt svar på en fråga. Risken är alltid att någon läser det och tror att det är sant, för att sedan förmedla det vidare.

Översättningar och desinformation är något som vi i Sverige är mer än välbekanta med. I Ohlmarks översättning har till exempel Merry blivit den som dödade Häxmästaren av Angmar. Och detta har nog räknats som sant av en överväldigande majoritet av de svenska Tolkienläsarna, trots att det är fel! Och när vi ändå är inne på böcker, så skiljer sig olika utgåvor av Tolkiens böcker åt. Även detta har inneburit att flera versioner av "sanningen" har varit i omlopp.

Så när det gäller böckerna, var noga med att läsa böckerna på originalspråk när du är ute efter fakta, och se till att det är den senast reviderade versionen du läser!

Filmerna är nästan ännu värre ur desinformationssynpunkt. Många människor har vid det här laget sett Peter Jacksons filmer, och dessa skiljer sig på en hel del punkter från böckerna. Problemet här är att de som endast har sett filmen tror att Haldir dör, att det kommer alver till Hornborgen och att Gimli är en liten bortkommen side-kick. Det finns ännu fler direkta felaktigheter, och många tror att filmernas version är den rätta. Det ställer klart till problem när man diskuterar handlingen, eftersom det då finns två varianter.

Rollspelstillverkarna har fyllt ut många svarta hål inom Tolkieniana med eget material. Bland annat så är en av nazgûlerna en kvinna enligt vissa (vilket är mycket osannolikt!), enligt andra finns det halvdvärgar och så vidare. Människor som spelat dessa spel hävdar ofta att det är så det ska vara, och att jag bara ska vara tyst, eftersom rollspelstillverkarna klart vet mer än jag om detta. Nåväl ... Sådan desinformation klarar man sig faktiskt ganska så bra utan.

På Internet finns en mängd, oftast färgglada, fansajter med massor av information om Tokien och hans verk. En del är fantastiskt bra källor till vetande, men de flesta är fulla av felaktigheter och egna påhitt. Framför allt gäller detta alla de diskussionsforum som finns. Många debatter där är uppåt väggarna och sprider bara desinformation till de som läser dem. Fast fördelen med desinformationen är att den oftast är lätt att slå hål på, väldigt få räknar fansajter som kanoniska.

Allt ovanstående går det i alla fall att råda bot på, om man beväpnar sig med tålamod, pålitliga utgåvor på originalspråket och tio koppar starkt kaffe. Det finns annat som är mycket värre ur desinformationssynpunkt ...

Det jag tänker på är materialet i bland annat HOME och Letters. En del av det som står där är skrivet efter sista revideringen av Härskarringen och Bilbo, och står ibland direkt i motsats till information i dessa båda böcker. Ett praktexempel är orchernas ursprung. Läser man Silmarillion så är det klart att orcherna stammar från alverna. Läser man sedan Sagor från Midgård så inser man att drúedain kan vara inblandade. Läser man sedan Letters står där att det är alver som är grundmaterialet. Sedan öppnar man HOME och blir då glatt överraskad av att det är människor som ligger till grund för orchernas släkte, möjligen med inslag av lägre stående maiar. Varsågoda, red gärna ut detta åt mig!

Vad jag menar är att den största källan till desinformation är alla de efterlämnade skrifter av Tolkien vi har. Men samtidigt är det väl det som är tjusningen med Tolkieniana, att det inte finns några definitiva svar, utan att väldigt mycket är öppet för diskussion, 30 år efter Tolkiens död. Ska man vara ärlig så har den käre professorn givit oss en mängd olika valmöjligheter, och allt kommer till syvende og sisdt an på vad man själv vill räkna som kanon.

Som expert så gäller det kanske framför allt att man är konsekvent i vad man räknar för varande "sant". Själv håller jag mig till de olika böckerna i följande ordning:

Härskarringen
Silmarillion
Sagor från Midgård
Bilbo

Resten försöker jag inte vaska så mycket nya fakta ur, utan de använder jag mest för att söka stöd för de påståenden som finns i de ovan uppräknade böckerna.

Filmer, fanarbeten och rollspel använder jag aldrig någonsin för att söka stöd i.

Förhoppningsvis bidrar inte Tolkiens Arda till att sprida desinformation om Tolkien. Vår målsättning är att endast arbeta med de böcker som kan räknas som kanoniska, och att hela tiden slå ner på all desinformation och felaktigheter som florerar i ämnet Tolkieniana!

Nu är det dags att slänga sig över alla frågor! Vi ses om en vecka.


Redaktör
Frågespalten


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vilka är vi som svarar på frågorna?
Läs mer om Tolkiens Ardas experter under Om Tolkiens Arda och på frågesidan.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Snabb-faq

Vad betyder "Arda"? Arda är det alviska ordet för "världen", platsen för Tolkiens sagor.
Om alviska språk: Se Språk-faq:en och tidigare publikationers språkavdelningar.
Om Tolkiens liv och de böcker han skrev: Se fråga 1, 2 och 3 i faq:en, eller kolla in en biografi eller en bibliografi.
Vad betyder SOR, LOTR, HOME och alla andra förkortningar? Se avdelningen Förkortningar under Om Tolkiens Arda.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

REGISTER

För att det lättare ska gå att hitta sitt favoritämne är insändarna indelade i kategorier, baserade på vilket ämne de tydligast behandlar. Du kan lätt navigera bland materialet med hjälp av registret nedan.

Kommentarer
Översättningar
Filmerna
Böcker och produkter
Personer
Föremål
Maktens ringar
Språk
Handlingen i böckerna
Övrigt
Smått & gott
Kompletterande svar


-------------------------------------------------- Kommentarer --------------------------------------------------
Här finns de insändare som kommenterar snarare än ställer frågor, i synnerhet de som inte passar in under någon annan kategori.


1. Fråga:
Goddag Gustav!
Du vet förstås inte vem jag är men jag har länge följt ert material som ni publicerar på Tolkiensarda.se. Tack för en bra sida (som finns även när PJ har gjort sitt).

Nu ligger det till så här: Jag går sista året på gymnasiet och ska göra ett 100 Poängs arbete om valfritt ämne (enkelt val). Det blev Tolkien, hans verk och den "mytologi" han skapade. För det första undrar jag om jag får använda lite av det material som ni publicerade i dom tre artiklarna om Tolkien och hans inställning och liv?

För det andra undrar jag om du har några genuina tips för att göra arbetet till något som Tolkien själv hade kunnat läsa?

Till sist undrar jag om det är någon idé att skicka e-mail till dig om jag någon gång under arbetets gång har kört fast?

Tack för en jättebra sida!

Jens Hemmingsson

Svar:
Hejsan! Kul att höra att du har glädje av TA -- och att du väljer Tolkien som ämne för ditt arbete!

Självklart så får du låna material från mina artiklar om Tolkien, eller om du vill från sidan i övrigt. Det är även okej att kopiera artiklarna rakt av om du vill förevisa dem i något sammanhang, bara du anger källan.

Egentligen så har jag inte tid att komma med långa utläggningar för att hjälpa till under arbetets gång, men det är ju så kul, så självklart kan du använda mig som resurs. Om det är något som kräver längre granskande och undersökande så kan jag om inte annat se till att någon annan här i redaktionen hjälper dig. Så hör av dig bara!

Vad gäller genuina tips för att göra arbetet till något som Tolkien själv hade uppskattat så är det en lite knepigare fråga. Tolkien hade säkerligen gärna läst det enbart för att det behandlade hans verk, bara det inte gav sig på att analysera hans teman, sensmoraler, och budskap i texten. Om du vill sätta dig in i vad Tolkien tyckte om saker och ting mer så rekommenderar jag verkligen att du läser The Letters of JRR Tolkien, som finns i SF-Bokhandeln (kan vara tillfälligt slut just nu, men den kommer i så fall in igen om några veckor).

Gustav Dahlander

Ett tips, om du kör fast, är att släppa en fråga i vårt diskussionsforum. Många av experterna finns där regelbundet, och vi har många andra deltagare där med en stor portion kunskap om Tolkien och hans värld!

Johan Sandberg


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------------ 
Översättningar -------------------------------------------------
Denna kategori behandlar frågor kring de olika översättningar som gjorts av Tolkiens verk. Tonvikten ligger givetvis oftast på Erik Anderssons nyöversättning av Härskarringen.


2. Fråga:
Katastrof! Jag läste nyss på nyhetersidan och såg att Vattnadal nu kanske skulle bli "Klåvedal"... Jag föreslår det eminenta namnet "Kluvendal"! Skulle det passa?

Jag läste också någonstans här på TA att Frodos svärd Sting bryts av i den engelska versionen av LOTR och då undrar jag hur det sedan "lagades", smiddes det ihop i Vattnadal igen eller? Han använder det ju i resten av Härskarringen...
Mvh,

Adrian

Svar:
Jo, ditt eminenta "Kluvendal" skulle säkert passa, men problemet är att 1) det finns nästan lika många översättningsmöjligheter som potentiella läsare, och 2) man kommer inte lyckas göra alla nöjda, hur man än försöker. Översättaren måste därför välja den svenska motsvarighet som han tycker fungerar bäst, i sin "översättningsmiljö", så att säga. Att man, som Erik Andersson, dessutom verkar lyssna på vad läsarna anser, får nog nästan betraktas som ett unikum, men så är nog förlaget angelägna om att "få till det" den här gången. Jag personligen håller nog med dig om att "Klåvedal" inte är helt lyckat (föredrar "Riftedal" ... ), men om Andersson bestämmer sig för detta, låt gå. Det viktigaste är ju faktiskt inte varje enskilt namn (även om jag själv är oerhört intresserad av översättningsproblematiken kring just namnen), utan texten som helhet, och att Tolkiens särskilda sätt att behandla språket lyser igenom även i översättningen (något som oftast inte är fallet i Ohlmarks översättning). Utöver detta hoppas jag i alla fall på en viss konsekvens i namnöversättandet (jag kan återigen nämna Ohlmarks som ett avskräckande exempel), så att Tolkiens begreppsvärld åtminstone hänger ihop. "Klåvedal" har dessutom rätt innebörd, till skillnad från exempelvis "Vattnadal".

Jag har faktiskt inget minne av att Sting skulle ha brutits av, och jag kan inte hitta några närmare belägg för det. Frågan är när detta "brott" skulle ske? Sting var ju intakt när Frodo fick klingan av Bilbo, och likaså när Sam övertog den av Frodo i Mordor. Andra klingor som bryts av och smids samman finns det ju dock exempel på i Tolkiens värld ... Och var det skulle stå om detta här i Tolkiens Arda vet jag faktiskt inte!

Daniel Möller
Gästexpert

Hej Adrian!
Visst, om man översätter Rivendell bokstavstroget så blir det "kluven däld". Men enligt Tolkien var det väströna namn som representeras av Rivendell i sin tur en översättning av det alviska Imladris som betyder 'dalgång i klyfta'. Ett svenskt "Kluvendal" förmedlar knappast den innebörden; det antyder snarare att själva dalbottnen är tudelad. "Klyftedal" skulle alltså komma originalet närmare. Noteras bör dock att det engelska ordet riven har en smula ålderdomlig och poetisk klang, och det kan därför vara skäl att använda en synonym till "klyfta" med liknande valör när en svensk motsvarighet ska skapas. Klåva är just ett sådant ord: en äldre benämning på 'klyfta' som lever kvar i en del ortnamn. Jag tycker följaktligen att Klåvedal långt ifrån är någon katastrof utan tvärtom passar alldeles eminent.

Björn Fromén


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------------------- Filmerna --------------------------------------------------------- Frågorna inom denna avdelning behandlar huvudsakligen Peter Jacksons nya filmatisering av Härskarringen. Tolkiens Ardas expert inom detta område är Robert Östberg.


3. Fråga:
I filmen dör Haldir vid Helms klyfta men inte i boken, det hänger inte riktigt ihop...

Wilwarin

Svar:
Nej, i boken dör Haldir mycket riktigt inte vid Helms klyfta. Det finns många saker i filmerna som inte är som i boken, det är helt enkelt något vi får acceptera.

Robert Östberg



4. Fråga:
Hej!
Jag såg trailern till ROTK och det verkar inte som Aragorn kommer på något skepp till slaget vid Pelennors slätt. Det verkar som han leder Rohirrim i stället, för han håller ju ett tal till alla soldater precis innan de ska anfalla. Om man ser på "frame-by-frame insight" på den officiella filmsidan så syns det ännu tydligare.

Martin


Svar:
Till att börja med vill jag säga att trailrar väldigt ofta ger en annan bild av scener än hur de senare ser ut i själva filmen. När jag ser trailern verkar det som att de klippt ihop bilder och tal från både slaget vid Pelennors slätt (bilderna på rohirrim) och slaget utanför Morannon (Aragorns tal). Så även om jag inte med säkerhet vet att Aragorn kommer att anlända med skepp så tycker jag ändå inte att trailern är något bevis för att han inte kommer att göra det

Robert Östberg


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------- Böcker & produkter -------------------------------------------
Under denna rubrik återfinns de insändare som i första hand koncentrerar sig på de fysiska produkterna -- böckerna, prylarna, dramatiseringarna (ej Peter Jacksons, se ovan) ...


5. Fråga:
Radioteatern gav ju för ett antal år sedan ut hela (så vitt jag nu minns i alla fall!) Härskarringen via allas vårt älsklingsmedium -- radion!

Det är länge sedan jag hörde dessa berättelser, men som jag minns det, lät det mest som ett gäng haschpåverkade avdankade skådisar som spelade upp mästerverket.

Min fråga? Tja, vad tyckte ni alla, som nu hörde framförandet, om skådespelarnas
prestationer?

Rannug Lrak


Svar:
Jag för min del tycker väldigt bra om den svenska radiodramatiseringen. Min favorit är nog Peter Harryssons Sam, sedan kommer Per Myrbergs Gandalf, Bilbo (Ingvar Hirdwall?) och Krister Henrikssons Frodo. Jag tycker det märks att de tagit inspiration från BBC:s dramatisering, men det är ju knappast något fel då BBC:s version är ypperlig.

Robert Östberg

Om du nu refererar till radioteaterns 13 timmar långa dramatisering av Härskarringen från 1995, så kan jag bara säga att jag har avnjutit detta mästerverk närmare 50 gånger. Jag tycker att denna radioteater är fantastiskt välgjord, ja faktiskt kanske den bästa dramatisering av Tolkiens verk som jag stött på. Jag delar alltså inte din uppfattning. Vad skådespelarna beträffar så kan det knappast gå fel med namn som Christer Henriksson (Frodo), Peter Harrysson (Sam) och Helena Bergström (Galadriel). Denna radioteater finns faktiskt fortfarande till försäljning i bland annat SF-Bokhandeln. Men men, smaken är ju som bekant olika ...

Gustav Dahlander

Som jag minns det var det väl i princip bara välkända och väletablerade skådespelare som var med. Eftersom jag själv undviker illegala droger ligger det utanför min expertis att göra en bedömning av  deras grad av drogpåverkan. Jag var trettio år gammal när den gick, och jag tyckte den var riktigt bra.

Johan Sandberg



6. Fråga:
Vilken är den "bästa" tillgängliga utgåvan av The Lord of the Rings på engelska med hänseende på formgivning och kvalitet (papper, sättning osv.)? Ge gärna flera förslag och motivera om ni vill. Jag förstår att det kan råda personliga uppfattningar i denna fråga men kanske finns det någon utgåva som står över de andra.

Tack på förhand!

Frank

Svar:
En trevlig och intressant fråga! Jag kan dock tyvärr inte ge dig något definitivt svar, men den bästa utgåvan av LOTR rent textmässigt är vad jag har förstått pocketutgåvan från 1995 (den gröna med Gandalf på omslaget), här finns alla revideringar som gjorts till dags dato med (och de är många). Man får emellertid anta att de flesta utgåvor som publicerats efter 1995 håller samma klass.

Formgivningen håller naturligtvis yppersta klass i samtliga moderna utgåvor. Den som håller högst så att säga "fysisk" klass, det vill säga har bäst papperskvalitet och dylikt, bör vara den inbundna illustrerade lyxutgåvan . Denna är dock från 1991, och brister något textmässigt. Det finns faktiskt en än lyxigare utgåva av verket, som ligger på runt 1600 kronor. Denna kan jag inte länka till i SF-Bokhandelns databas, men jag vet att den kan tas in. Här rör det sig om ett omslag i äkta läder, bibeltunna sidor, förgyllda kanter, med mera med mera. Jag tycker dock personligen att den illustrerade utgåvan är både snyggare och flashigare, men ska man ha det lyxigaste så ska man.

Gustav Dahlander


Det finns en ytterligare lyxutgåva, som utgavs av Folio Society i London förra året. Boken är bunden, varje exemplar för sig (för hand), i tre volymer i marokäng (fint marockanskt getskinn) och handvävt sidentyg. Ryggarna och de medföljande kassetterna är försedda med kalligrafisk dekor, allt signerat av bokkonstnären John Andrew. Inlagan är försedd med illustrationer av konstnären Eric Fraser.
Upplagan togs givetvis fram i ett begränsat antal exemplar och priset ligger på cirka 1500 kronor. Detta pris är dock osedvanligt lågt för dylika publikationer, och det finns skäl att misstänka att denna utgåva inte är fullt så lyxig och gedigen som det låter.
Jag råder dig att skaffa en textmässigt aktuell utgåva att ha som arbets-/läsex i en billig utformning så att du kan skriva, vika och stoppa den i fickan så mycket du vill. Sedan går du till ett bibliotek och beställer fram gamla upplagor och bestämmer dig för vilken du tycker bäst om. Svenska upplagor kan du köpa lättast på www.antikvariat.net, engelska på till exempel www.abebooks.com


C. Ehrenkrona
Redaktionen


Tillbaka till insändarregistret


-------------------------------------------------- Personer --------------------------------------------------
Det tongivande inom denna avdelning är material relaterat till de olika fiktiva personer som figurerar i Tolkiens berättelser.


7. Fråga:
Fëanor var inte ond. Säg inte så, jag blir ganska ledsen då. Och att säga att hans söner också var onda är taskigt. Det fanns ju de bland bröderna som var riktigt hyggliga. Sedan att de inte var Erus bästa barn är väl en annan sak, men...

Är ni beredda att hålla med, åtminstone lite?

OW.

Svar:
Hejsan! Jag håller med om att det är dumt att kalla dem onda. Det var nog ingen i den familjen som egentligen ville något ont. Men man kan dock inte kalla dem för rakt igenom goda. Mycket som de gjorde var ju "ont", även om de var övervägande goda.

Så visst, jag är beredd att hålla med dig. Mycket som Fëanor och hans söner gjorde, berodde ju på deras ed. De hade inte mycket att välja på.

Emil Johansson



8. Fråga:
Hej, jag har två frågor...

A. Under vilka år bodde Arwen i Vattnadal samt hos Galadriel?

B. Hur många gånger träffade Aragorn Galadriel?

S

Svar:
Hej! A. Arwen Undómiel föddes i Vattnadal år 241 i tredje åldern. Under många år bodde hon hos sin mor Celebríans folk i Lothlórien, men det är svårt att utröna exakta siffror.

2509 färdades Celebrían över Röda hornets pass mot Lórien, när hon erhöll det fatala förgiftade såret, som året därpå drev henne till att färdas över havet.

2951 anger "Appendix B" att Arwen var "newly returned from Lórien".

2980 kom Aragorn till Lórien, och då var Arwen där. De lovade varandra trohet vid Cerin Amroths kulle.

3009 ber Elrond Arwen att återvända till Vattnadal, då bergen blivit allt mer osäkra, och hon kommer senare samma år.

Ovanstående är egentligen det enda vi känner till om den här saken. Jag får intrycket av att Arwen under den större delen av tiden vistades i vackra Lórien, men att Vattnadal ändå på något sätt alltid var hennes riktiga hem.

Berättelsen "Here Follows a Part of the Tale of Aragorn and Arwen" i "Appendix A" ger oss några ledtrådar till hur Arwens flyttvanor var:

'"[Arwen:] I have dwelt for a time in the land of my mother's kin, in far Lothlórien. I have but lately returned to visit my father again. It is many years since I walked in Imladris."

"Many years" kan i det här fallet betyda allt från 20 och uppåt. Samma berättelse ger även följande vid hand:

"... he [Aragorn] came to the borders of Lórien and was admitted to the hidden land by the Lady Galadriel. 'He did not know it, but Arwen Undómiel was also there, dwelling again for a
time with the kin of her mother."


Att Arwen 29 år efter mötet i Vattnadal bor "again for a time" i Lórien tror jag är talande -- hon flyttade fram och tillbaka ganska ofta, en riktlinje skulle kanske vara vart hundrade år.

B. Som vi ser i det senaste citatet så mötte Aragorn för första Galadriel år 2980. Troligen återvände han inte dit förrän under Ringens krig, av Celeborns ord att döma:

"'Welcome Aragorn, son of Arathorn!' he said. It is eight and thirty years of the world outside since you came to this land; and those years lie heavy on you.'"

LOTR, sidan 346, "The Mirror of Galadriel". Galadriel lär inte ha färdats utanför sitt rikes gränser tidigare under Aragorns livstid, så svaret på din fråga bör alltså vara att han träffade henne tre gånger: år 2980, år 3019 och senare samma år i samband med hans bröllop.


Gustav Dahlander




9. Fråga:
"Älskade" verkligen maian Olórin, som för en tid stigit ned från sin herre Ilúvatar till ett litet klot i Tomrummet, Frodo, en liten dödlig varelse vars hela liv i en maias ögon bara är som ett kort ögonblick, medan Olórin kommer existera i evig tid?

Nostarion

Svar:
Ja, Gandalf älskade Frodo, Olórin var den visaste av alla maiar och även om har var odödlig kunde han älska dödliga människor. I början av SOR(1) när Bilbo ska ut på sin resa ber han Gandalf att hålla ett öga på Frodo. Gandalf svarar att han ska hålla två ögon så ofta han kan på honom. Och detta var innan han visste att Frodo hade Saurons ring.

Även efter att Bilbo och dvärgarna lyckats vinna tillbaka Ensamma berget umgicks Gandalf med Bilbo och han kom ofta på besök. Detta tyder på att Gandalf älskade Frodo och kunde älska dödliga varelser.

Mattias Richter
Gästexpert



Tillbaka till insändarregistret


---------------------------------------------------------- Föremål -------------------------------------------------------
Här avhandlas funderingar kring de föremål som figurerar i Tolkiens berättelser.


10. Fråga:
Hejsan!
Jag undrar om ni vet om Gil-galad och de hade ett speciellt standar och hur det såg ut i så fall. Rohans är ju känt, och Gondors. Men hade Lórien (Galadriel och Celeborn) något, Vattnadal (Elrond), Grå hamnarna (Círdan) och Thranduil?

Jag har för mig att Fingolfin hade ett ljusblått standar. Färger och symboler går ju ofta i släkten så Elrond hade kanske samma? Tuor fick väl en svanvinge eller något åt det hållet?

Nostarion

Svar:
De flesta hade sitt eget, detta grundar jag på boken En bildberättelse om Sagan om ringen, där flera olika standar finns med. Jag tror dock inte att dessa är skapade av Tolkien utan ihopfantiserade av John Howe och Alan Lee. Det var dock ett tag sen jag läste boken, så jag är inte helt säker på att jag har rätt.

Mattias Richter
Gästexpert


Även jag tror att de flesta ädlingar, åtminstone bland alverna, hade personliga emblem. Tolkien har avbildat sådana för bland andra Lúthien Tinúviel, Melian och Finwë. Även Gil-galad har ett avbildat dylikt, som återfinns på bild nummer 190 i JRR Tolkien: Artist & Illustrator. Detta är mörkblått i grunden, med en ljusblå kant. Ljusblå är även de tolv stjärnor som den innehåller -- fyra stora, fyra mellanstora och fyra små. Grå hamnarnas emblem har vår utmärkta illustratör Taurrohir avbildat, och det återfinns under sektionen Alster i "Minstrel -- Sea of Dreams". Jag förmodar att detta baserats på material speciellt framtaget för filmerna.

Gustav Dahlander


Tillbaka till insändarregistret

------------------------------------------------ Maktens ringar -------------------------------------------------
Ringarna -- De tre, De sju, De nio och Den enda -- utgör ett centralt tema i Tolkiens berättelser. Frågor som i första hand behandlar dessa besvaras här.


11. Fråga:
Här är en fråga som plötsligt slog mig i går då jag låg och läste appendixen i ROTK: Alltid när folk tjatat om att det var overkligt att Boromir blev så påverkad av Ringen när Aragorn i det närmaste inte berördes alls så har jag försvarat det med att "Aragorn var av alvblod och var därför mer motståndskraftig än Boromir". Detta argument brukar alltid gå hem. Men Isildur blev liksom Boromir också påverkad direkt, vilket verkat rimligt då jag trott att också han var en vanlig människa. Hans släktskap till Aragorn har jag bortförklarat avlägsna släktförhållanden. Men nu har jag förstått (om jag inte läst helt galet) att även Isildur hade alvblod i sig men ändå påverkades direkt av Ringen.

Kanske var Aragorn inte intresserad av Ringen mer än att han ville förstöra den medan Isildur blev fascinerad av den från första stund, och därför blev mer mottaglig för dess kraft. Detta plus att Ringen precis blivit skild från Sauron och att den därför hade extra stor kraft "i början", så att säga. Kan det vara något sådant eller är det jag som är ute på riktigt djupt vatten?

Zareb

Svar:
Ja, det är nog delvis som du säger. Men Isildur förstod nog inte riktigt, till skillnad från Aragorn, hur farlig Ringen var. Dessutom anser jag att Aragorn var mycket visare, och hade större "andlig kraft".

Huruvida man har alvblod i ådrorna eller inte, har inte mycket med saken att göra. Se bara på Frodo. Han hade inte alls några "fina" förfäder att skryta med, och ändå var han antagligen den som bäst motstod Ringens kraft. Tar man sedan en sådan "fin" människa som Ar-Phârazon, så tvivlar jag inte på att han skulle ha frestats mer av Ringen än Isildur, om Ringen fått tillfället.

Till Isildurs försvar kan dock sägas att han med tiden förstod hur farlig Ringen var, och att han tyckte att den borde gå till De tres väktare. Detta är i alla fall vad Isildur säger strax innan han dör, i Sagor från Midgård.


Emil Johansson

Vi måste även tänka på att Isildur faktiskt själv var ringbärare under en längre period, medan Aragorn enbart vistades i Ringens närhet under ett halvår. Boromirs personlighet gjorde honom också mer lättpåverkad -- han var en man som till viss utsträckning attraherades av makt och styrka i fält, vilket var just vad Ringen erbjöd. Han var mottaglig för dess lockelser.

Gustav Dahlander


Tillbaka till insändarregistret

----------------------------------------------------------- Språk -----------------------------------------------------------
Här besvaras frågor som framför andra ämnen berör språk, i första hand Tolkiens fiktiva sådana. Tolkiens Ardas experter inom detta område är Magnus Åberg (dvärgarnas tungomål) och Björn Fromén (övriga språk). Missa heller inte Språk-faq:en.


12. Fråga:
Jag vill veta hur man säger: "I dig fann jag min frände" på quenya!

Dain Järnfot

Svar:
Ordagrant *elyesse túven rendonya.

Björn Fromén



13. Fråga:
Hur säger man "ditt namn är ..." på alviska? Det närmaste jag kommer är leo esse na.

Wilwarin

Svar:
Leo som motsvarighet till 'din', 'ditt' är "lajvrotvälska". På genuin quenya (högalviska) är leo ett substantiv som betyder 'skugga (av ett föremål)'.

'Din' är ett possessivt pronomen, och sådana har i quenya formen av ändelser som fogas till huvudordet. Av esse 'namn' bildas på så sätt *esselya 'ditt namn'.

Exempelvis 'ditt namn är Wilwarin' blir alltså *esselya ná Wilwarin.

Björn Fromén



14. Fråga:
Hejsan!
Mitt namn är Johanna och efter att ha suttit och letat runt på Internet i timmar utan att förstå riktigt hur det är jag ska gå till väga hittade jag din e-post där det stod att man kunde höra av sig till dig om man var intresserad av att få en översättning av sitt namn till alviska.

Så nu undrar jag om du skulle kunna hjälpa mig att översätta Johanna till alviska? Det skulle verkligen uppskattas ...

Mvh,

Johanna

Svar:
Hej Johanna! Svar på din fråga kan du hitta på www.elvish.org/elm/names.html om du håller i minnet att ditt namn på engelska motsvaras av Jane och Joan.

Björn Fromén


Tillbaka till insändarregistret

---------------------------------------- Handlingen i böckerna ----------------------------------------
Insändare som framför allt funderar kring den direkta handlingen i Tolkiens böcker, hamnar under denna rubrik. Tolkiens Ardas expert på ämnet är Martin Andersson.


15. Fråga:
Jag läste Sagor från Midgård, och kapitlet "Jakten på ringen". Där står, att när nazgûlerna var på väg mot Fylke så träffade dom en nazgûl rån Dol Guldur, och fick lite information. Fanns det fler än nio nazgûler? Eller var det bara så att några av dem endast höll till i Dol Guldur efter att dom återerövrat det, efter att de blivit anfallna av De vise?

[Anonym]

Svar:
Tjena! Det fanns bara nio nazgûler. Tiden innan Ringens krig, bodde två av dem i Dol Guldur. Det var dessa som Häxmästaren och de övriga sex mötte och blev informerade av. Precis som du redan gissat.

Emil Johansson

Det sistnämnda: de nazgûler som letade efter Fylke, mötte en av nazgûlerna som stannat i Dol Guldur -- det finns fortfarande bara nio nazgûler totalt.

Robert Östberg

Det var ringvålnadernas hövdings ställföreträdare Khamûl som styrde Dol Guldur. Även en annan nazgûl vistades där som kurir. Det finns inte fler än nio nazgûler, då människorna inte fått fler än nio av Maktens ringar.

Mattias Richter
Gästexpert



Tillbaka till insändarregistret

----------------------------------------------------------- Övrigt -----------------------------------------------------------
Här hamnar frågor som inte passar in under någon av de övriga kategorierna.


16. Fråga:
Har ni läst några böcker av David Eddings? T.ex. Sagan Om Belgarion? I så fall, vad tycker ni om dem?

Aeglos


Svar:
Jag gillar Belgariaden och Malloreanen rejält som underhållande fantasy, men böckerna ligger ju inte alls på Tolkiennivå. När jag sedan började läsa Elenium/Tamuli så tröttnade jag då det är precis samma koncept och story igen, bara med nya namn på personerna ...

Robert Östberg

Jag har läst Belgariaden och Malloreanen mer än 20 gånger. Jag har dessutom ett excel-ark där jag har skrivit upp alla fel. Det två fel jag gillar bäst är:

1. I början av Stenens Väktare så säger Belagarath att ingen, inte ens Polgara, kan skilja en Murgo från en Grolim. I resten av de tio böckerna springer alla omkring och vrålar Grolim så fort en dyker upp.

2. Belgarath har ingen koll alls på vad den röst som Garion hör i huvudet är. Men när man läser vidare så visar det sig att Belgarath också har haft den rösten i sitt huvud och att han mycket väl vet vad det är.

Det finns mer än 1000 dylika fel i dessa tio böcker. Det enda jag kan jämföra dem med är Ohlmarks översättning av Härskarringen. Skillnaden ligger i att i Ohlmarks fall är det översättaren som gjort fel, i Eddings fall är det författaren som gjort fel. Personligen anser jag att man ska läsa något bättre än Eddings. Läs En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf i stället. Lågmäld, poetisk och full av fantastiska inslag.

Johan Sandberg



17. Fråga:
Fråga och fråga, men... Jag har kikat runt lite på vår egen nordiska mytologi och hittat en del namn som man liksom hört förut... Tre av säkert tjugotals exempel är; uppenbara Gandalf, Durin och Dvalin, urtidsdvärgar och så finns det ju ett gäng hästar och några jättar... varför stal Tolkien en massa från asamytologin för att sedan hitta på resten själv, eller är vi bara för obildade för att fatta att han egentligen stulit resten med?

Jim

Svar:
Hej Jim! Varför han valde att ta med element från den isländska föreställningsvärlden vet man inte. Tolkien var intresserad av mytologi, och kunnig inom mytologi, även om filologi var hans egentliga vetenskapliga fält. Tolkien har använt många namn som kommer från Eddan och andra isländska skrifter. När det gäller dvärgarnas namn, så är de namnen du läser i Härskarringen bara de mänskliga namnen på dvärgarna. Dvärgarnas egna, inre namn, lät de inte någon få reda på. Tolkien ville antagligen att dvärgarnas namn bland människor skulle klinga nordiskt, och det var antagligen bättre att återanvända redan befintliga namn än att uppfinna egna.

När det gäller inspirationskällor är det faktiskt inte Eddan och de fornnordiska myterna som ligger bakom merparten av Silmarillion (och därigenom Härskarringen och Bilbo), utan det finska nationaleposet Kalevala. Detta kommer från den ugriska traditionen. Faktum är att, bortsett namnen, väldigt lite är stulet från just "asamytologin" (om det nu någonsin har funnits en sådan, forskningen är inte helt överens där). Att det överhuvudtaget finns med namn från Eddan beror nog i första hand på att dessa namn redan etablerats vid skrivandet av Bilbo, som från början inte var tänkt att ingå i samma "universum" som Silmarillion. Så när fortsättningen på Bilbo började skrivas, och Tolkien upptäckte att den faktiskt hängde samman med Silmarillion, var skadan redan skedd och han anpassade säkert delar av Silmarillion för att det inte skulle uppstå anomalier.

Även om mycket av det Tolkien har skrivit är "lån" från andra idétraditioner (cymrisk, teutonisk, ugrisk, persisk och så vidare) så är det verk han har skapat fristående. Någonstans läste jag att det endast finns tio historier att berätta. Så allt vi läser är i själva verket plagiat av gamla historier som går tillbaka på babyloniska, egyptiska, hebreiska och grekiska myter.

Sedan måste jag bara inflika att "vår egen nordiska mytologi" med stor sannolikhet inte har mycket gemensamt med Snorre Sturlassons Edda. Frågan är om svearna över huvud taget dyrkade Oden som gud... Ortnamnsstudier visar på att det antagligen var ett mycket brett spektra av olika gudar som dyrkades ganska så lokalt i Norden. Det Sturlasson antagligen har gjort är att sammanställa allt till en sammanhängande textmassa. Problem nummer två är att detta gjordes på 1300-talet av en kristen munk, det vill säga mer än 200 år efter det att dyrkan av de gamla gudarna försvunnit.

Johan Sandberg

Faktum är dock att det så sent som på 1500-talet lär ha funnits människor i Sverige som praktiserade asatron. Men det var inte det jag skulle komma in på här. Det jag tänkte tillägga var i stället att Tolkiens dvärgar fick fornnordiska namn på grund av språkets geografiska lämplighet. Dvärgarna tog sig nämligen som sagt namn på de tungomål som användes av andra folk i deras närhet. Just dvärgarna i Bilbo tog sig namn på den avlägsna dialekt av väströnan som brukades av människorna vid Långa sjön. Relationen mellan denna dialekt och väströnan ska ungefär kunna sägas motsvara relationen mellan modern engelska och fornnordiska (med andra ord så kan människorna vid Långa sjöns språk näppeligen kallas just en dialekt av väströnan, men målen var ändock besläktade, och det är det som är poängen). Eftersom väströnan i LOTR har översatts till engelska så översätts följaktligen människorna vid Långa sjöns dialekt till fornnordiska, vilket visar sig på bland annat deras personnamn. Det var alltså från denna dialekt av den genuina väströnan som dvärgarna tog sina egennamn, och därför används fornnordiska i LOTR. Tilläggas kan också att rohirrims namn som du kanske känner till är fornengelska, just för att deras språk hade detta förhållande till väströnan. Detta såg Tolkien som ytterligare ett argument för att använda fornnordiska namn -- det geografiska förhållandet mellan Långa sjön och rohirrims vidder motsvarar ju ungefär det mellan brittiska öarna och Norden.

Gustav Dahlander



18. Fråga:
Sven Bergersjö skrev i artikeln "Tolkien -- fantasygenrens skapare?" i nummer 19 av Magasinet att Tolkien inte var den första fantasyförfattaren utan att de har ungefär funnits i alla tider (trollsagor och så). Men kan det räknas som fantasy? Om någon på 1300-talet berättar om det fasansfulla trollet Glufs-Glufs så är väl inte det fantasy? För de trodde ju på troll och var bergsäkra på att häxorna togs bäst om hand genom att brännas på bål. Fantasy är ju när man berättar om något som inte finns. Så genren måste ju ha uppkommit när alla var bergsäkra på att onaturliga saker inte fanns, på 1800-talet någon gång!

Olle Eriksson, the fiddling man on the roof

Svar:
Hej! Fantasy som begrepp går tillbaka till en roman av George MacDonald som heter Phantastes, a Faerie Romance for Men an Women. Den gavs ut 1858, och brukar kallas för den första fantasyboken. Så innan dess kan man inte kalla ickerealistisk litteratur för fantasy. Fantasyn utvecklades i efterdyningarna av den romantiska eran i litteraturen. Även i Sverige hade vi under den här tiden författare som skrev litteratur som tangerade fantasy som genre.

Det första verk på svenska som kommer i närheten av fantasy är Per Daniel Amadeus Atterboms versepos Lycksalighetens ö som publicerades mellan åren 1824 och 1827. 1835 kom Carl Jonas Love Almquists versepos Arthurs jakt som också kan räknas till ett verk som tangerat fantasy som genre. Dessutom var stora delar av Selma Lagerlöfs produktion fylld av fantastiska inslag, även om det bara är i ett fåtal romaner som det fantastiska blir en bärande del; En herrgårdssägen (1899), Herr Arnes penningar (1903), Nils Holgerssons underbara resa (1906-1907) och Körkarlen (1912).

I USA är det utan tvivel Edgar Allan Poe som är den man som gick i bräschen för fantasyn, detta ungefär samtidigt som George MacDonald i England. 1838 gav Poe ut The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket och 1840 The Tales of the Grotesque and Arabesque, två böcker som helt klart tangerar fantasy som genre.

Den man som skapat den heroiska fantasyn var William Morris. Tolkien hade läst hans böcker, och refererar till Morris på flera ställen i Letters. Så man kan inte ens räkna Tolkien som skapare av den heroiska fantasyn! Däremot kan man säga att Tolkien har skapat ramarna för den moderna, bästsäljande, fantasyn. Detta på gott och ont...

Fantasy som vi menar i dag har alltså sitt ursprung i de rester av romantiken som, framför allt i det viktorianska England, kvardröjde ända fram till 1900-talets början. Jag tror att det är just därför som fantasyn är så präglad av den anglosaxiska kulturen, och därför som merparten av våra fantasyförfattare finns just i England och i USA.

Du ska få två bra definitioner av vad fantasy är av mig. Den första är min egen och lyder så här:

"Fantasy är berättelser som inte kan utspelas i vår verklighet, vare sig i dag, i går eller i morgon."

Den andra är formulerad av Stefan Ekman och lyder så här:

"För att något ska vara fantasy måste läsare och författare vara överens om att åtminstone något element i berättelsen ska vara omöjligt i den primära världen så som de uppfattar den, men en naturlig del av den berättelsens värld. Detta eller dessa element ska behandlas som vore de en verklig del i berättelsens värld, och deras konsekvenser accepteras som verkliga inom ramen för berättelsen. "

Jag hoppas att du har blivit lite klokare av detta, Olle!


Johan Sandberg


Tillbaka till insändarregistret

---------------------------------------------------- Smått & gott ----------------------------------------------------
Många insändarskribenter ställer fler frågor än en. Vid fall där frågorna spänner över ett stort antal olika kategorier hamnar insändaren här.


19. Fråga:
Aiya!
Här kommer lite frågor:

A. Jag har länge undrat vad folket i Midgård har för skor?

Ummm... Bra fråga. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det. Troligen är det väl något slags medeltida skor (kikar snabbt igenom min kopia på hårddisken) ...

Hoberna använde inte skor, Gandalf hade stövlar (Bilbo noterar i början av Bilbo: en hobbits äventyr att Gandalf hade stora svarta stövlar), Aragorn och Boromir hade stövlar, Legolas använde lätta skor (mockasinvarianten kanske?) och Gimli hade stövlar. Orcherna var skrymmande, tunga skodon.


B. Den nya boken Härsken på ringen tycker jag verkar jättedålig. Det är nästan en skymf mot Tolkiens minne att skriva en sådan bok.

Nej, den är faktiskt riktigt rolig, åtminstone på engelska. Jag kan tänka mig att där finns ett par ordlekar som är svåra att översätta. På sätt och vis är den ett slags hyllning till Tolkien -- för att en parodi ska fungera måste ju läsarna veta vad det är som parodieras.

C. Jag skulle vilja ha lite bilder på drakar, men får inte tag på det någonstans! Vet ni några bra hemsidor där man hittar det?

Det där var en besvärlig fråga. Jag skulle nog rekommendera www.glassonion.com (Michael Whelan har målat en del fantastiska drakar i sin dag, bland annat omslaget till boken Dragonsbane) och ackegard.com, där Håkan Ackegård har ett antal fina drakbilder.

D. Är "De två tornen" verkligen Orthanc och Barad-dûr?Jag läste nånstans att det var Orthanc och Minas Morgul, och det verkar ju rimligt.

Se fråga 5 i faq:en.

E. Aragorn har ju Narsil redan när han träffar hoberna i Bri, fast det då är avbrutet. Smider dom ihop svärdet i Vattnadal i den första boken innan de ger sig ut på resan? I filmen smider de tydligen ihop svärdet i den tredje filmen och Aragorn träffar Elrond och Arwen innan slaget på Pelennors slätt?!? Det stämmer väl inte? Jag trodde att de smider ihop svärdet i ettan.

Ja, svärdet smids ihop i Vattnadal i första boken, men i filmen har detta skjutits upp till del tre.

Martin Andersson

Namárië!

Wilvarin

PS.
Häxmästaren av Angmar är ju bara för cool! (Han är visserligen ond, men cool ändå!)
DS.



20. Fråga:
Aiya!
Jag tycker att ni har en superbra spalt. Här kommer lite frågor:

A. Vem och vad är egentligen Túrin Turambar? Jag läser Silmarillion just nu,
men fattar inte riktigt om han är en alv eller dvärg eller vad han är.

B. Jag har köpt en bok som heter En bildberättelse om Sagan om ringen, och
där står det att Bilbo gav sig ut på ett äventyr med alver! Det var väl dvärgar om jag minns rätt.

Tacksam för svar, namárië!

Wilvarin

Svar:
A
. Han är en människa, fast han är uppfödd av Thingol alvkonungen. Han kan misstas som alv då han i stor sett bara umgås med alver.

B. Visst ger han sig ut med dvärgar, 13 stycken om man skall vara exakt. Mer om detta kan man läsa i Bilbo: en hobbits äventyr.

Mattias Richter
Gästexpert



Tillbaka till insändarregistret

----------------------------------------- Kompletterande svar ------------------------------------------
Ibland går det att bygga på eller rätta svar från tidigare nummer...


21. Kompletterande svar:
Tolkiens Arda -- Frågespalten nummer 22 2003, fråga 8 A:

Har högalverna någon speciell religion?

Micke

Svar:
Johan Sandberg svarade bland annat:

"Alvernas religion skulle jag vilja likna vid panteistisk, det vill säga att Gud och naturen är ett, så att förståelse för naturen och bevarandet av den ger dig en slags förening med gudomen."

Även om någon religiös kult i egentlig mening inte tycks ha förekommit hos alverna, så hade de i alla fall en djupt rotad religiös världsåskådning. Man får inte glömma bort att även Midgårds landsflyktiga högalver hade vistats i Valinor och där fått undervisning av Makterna (valar). Alverna var inte heller främmande för åkallan av valar i deras egenskap av skyddsmakter för Arda under Allfader. Företrädesvis var det då Elbereth man anropade, och till henne sjöng man också hymner.

Mot den här bakgrunden har jag svårt att förlika mig med tanken att alverna skulle ha varit panteister. Det skulle ju betyda att de hade satt likhetstecken mellan Eru och Eä -- mellan Gud och världsalltet. Den bild som framtonar i källorna är tvärtom i högsta grad teistisk: Eru är före, över och bortom världen, och ytterst är allt skapat beroende av honom för sin existens. Därför kallar alverna honom Ilúvatar 'Allfader' och Sanavaldo 'den Allsmäktige'. Han har visserligen uppdragit åt valar att vara styresmän och hans ställföreträdare i Arda, men detta hindrar honom ändå inte från att då och då personligen ingripa i historien. Sålunda kallas alver och människor Erusén 'gudsbarnen' eftersom de till skillnad från allt annat i Arda är skapade utan förmedling av valar. Númenors undergång och den följande omdaningen av jorden var ett senare direktingrepp av Eru. Det var också Eru som sände Gandalf tillbaka till livet i ny och mäktigare gestalt.

Allt det här hindrar förstås inte att alverna i mycket högre grad än människorna hade intuitiv förståelse för naturen och kände djup samhörighet med den. Men de betraktade den som gudomens skapelse, inte som gudomen själv.

Björn Fromén


Tillbaka till insändarregistret



FRÅGA OM TOLKIEN!


Nog har väl du också en fråga om Tolkien och hans värld som du gått och grubblat på? Skicka genast in den till svar@tolkiensarda.se eller använd formuläret på frågesidan! Du är garanterad att få svar och bli publicerad i Frågespalten. Glöm inte att meddela din mejladress -- då får du genom en kort notis veta när din fråga lagts upp och slipper gå in på sidan och leta. Missa heller inte att adressera insändaren till rätt expert, det leder till att du får ett bättre svar. Tolkiens Ardas olika experter hittar du här. Gillar du spalten? Passa på att anmäla en prenumeration när du ändå är igång! Lämna också gärna dina synpunkter på sajten. Vad är bra? Vad kan förbättras?

Tillbaka till insändarregistret


Bilder: "Örn"
© Taurrohir
"Horn of Gondor" © Taurrohir