Välkommen
till nummer 23 av Tolkiens Arda -- Frågespalten!
Denna publikation ges ut varje lördag, nästa nummer utkommer den 1 november.
Ansvarig utgivare är Johan Sandberg.
Förstasidan finns på adressen http://tolkiensarda.se
Missade du förra
numret? Glöm inte att du kan hitta äldre magasin under Publikationer.
REDAKTÖREN HAR ORDET
Efter en enormt stressig vecka är det nu lördag, och frågedags. Det
har hänt en väldigt trevlig sak, som jag dessvärre inte får skvallra om
än, men håll utkik under veckan som kommer, rätt vad det är kommer en mindre
bomb att slå ner här på Tolkiens
Arda ...
Nu är det äntligen
dags för den avslutande delen av min lilla serie om att vara expert,
den om desinformation.
Desinformation
inom Tolkieniana uppstår varje gång som någon annan tolkar Tolkiens verk.
Det innebär att vi hittar desinformation i bland annat:
Översättningar
Filmer
Rollspel
Men man kan även hitta desinformation i olika fanprodukter, främst på
Internet. För att vara elak så arbetar även vi på Tolkiens Arda med desinformation,
åtminstone de gånger vi ger ett felaktigt svar på en fråga. Risken är
alltid att någon läser det och tror att det är sant, för att sedan förmedla
det vidare.
Översättningar och desinformation är något som vi i Sverige är mer än
välbekanta med. I Ohlmarks översättning har till exempel
Merry blivit den som dödade Häxmästaren av Angmar. Och detta har nog räknats
som sant av en överväldigande majoritet av de svenska Tolkienläsarna,
trots att det är fel! Och när vi ändå är inne på böcker, så skiljer
sig olika utgåvor av Tolkiens böcker åt. Även detta har
inneburit att flera versioner av "sanningen" har varit i omlopp.
Så när det gäller böckerna, var noga med att läsa böckerna på originalspråk
när du är ute efter fakta, och se till att det är den senast
reviderade versionen du läser!
Filmerna är nästan ännu värre ur desinformationssynpunkt. Många människor
har vid det här laget sett Peter Jacksons filmer, och
dessa skiljer sig på en hel del punkter från böckerna. Problemet här är
att de som endast har sett filmen tror att Haldir dör, att det kommer
alver till Hornborgen och att Gimli är en liten bortkommen side-kick.
Det finns ännu fler direkta felaktigheter, och många tror att filmernas
version är den rätta. Det ställer klart till problem när man diskuterar
handlingen, eftersom det då finns två varianter.
Rollspelstillverkarna har fyllt ut många svarta hål inom Tolkieniana med
eget material. Bland annat så är en av nazgûlerna en kvinna enligt
vissa (vilket är mycket osannolikt!), enligt andra finns det halvdvärgar
och så vidare. Människor som spelat dessa spel hävdar ofta att det
är så det ska vara, och att jag bara ska vara tyst, eftersom rollspelstillverkarna
klart vet mer än jag om detta. Nåväl ... Sådan desinformation klarar man
sig faktiskt ganska så bra utan.
På Internet finns en mängd, oftast färgglada, fansajter med massor av
information om Tokien och hans verk. En del är fantastiskt bra källor
till vetande, men de flesta är fulla av felaktigheter och egna påhitt.
Framför allt gäller detta alla de diskussionsforum som finns. Många debatter
där är uppåt väggarna och sprider bara desinformation till de som läser
dem. Fast fördelen med desinformationen är att den oftast är lätt att
slå hål på, väldigt få räknar fansajter som kanoniska.
Allt ovanstående går det i alla fall att råda bot på, om man beväpnar
sig med tålamod, pålitliga utgåvor på originalspråket och tio koppar starkt
kaffe. Det finns annat som är mycket värre ur desinformationssynpunkt
...
Det jag tänker på är materialet i bland annat HOME och Letters.
En del av det som står där är skrivet efter sista revideringen av Härskarringen
och Bilbo, och står ibland direkt i motsats till information
i dessa båda böcker. Ett praktexempel är orchernas ursprung. Läser man
Silmarillion så är det klart att orcherna stammar från alverna.
Läser man sedan Sagor från Midgård så inser man att drúedain
kan vara inblandade. Läser man sedan Letters står där att det
är alver som är grundmaterialet. Sedan öppnar man HOME och blir
då glatt överraskad av att det är människor som ligger till grund för
orchernas släkte, möjligen med inslag av lägre stående maiar. Varsågoda,
red gärna ut detta åt mig!
Vad jag menar är att den största källan till desinformation är alla de
efterlämnade skrifter av Tolkien vi har. Men samtidigt är det väl det
som är tjusningen med Tolkieniana, att det inte finns några definitiva
svar, utan att väldigt mycket är öppet för diskussion, 30 år efter Tolkiens
död. Ska man vara ärlig så har den käre professorn givit oss en mängd
olika valmöjligheter, och allt kommer till syvende og sisdt an på vad
man själv vill räkna som kanon.
Som expert så gäller det kanske framför allt att man är konsekvent
i vad man räknar för varande "sant". Själv håller jag mig till de olika
böckerna i följande ordning:
Härskarringen
Silmarillion
Sagor
från Midgård
Bilbo
Resten försöker jag inte vaska så mycket nya fakta ur, utan de använder
jag mest för att söka stöd för de påståenden som finns i de ovan uppräknade
böckerna.
Filmer, fanarbeten och rollspel använder jag aldrig någonsin för att söka
stöd i.
Förhoppningsvis bidrar inte Tolkiens Arda till att sprida desinformation
om Tolkien. Vår målsättning är att endast arbeta med de böcker som kan
räknas som kanoniska, och att hela tiden slå ner på all desinformation
och felaktigheter som florerar i ämnet Tolkieniana!
Nu är det dags att slänga sig över alla frågor! Vi ses om en vecka.

Redaktör
Frågespalten
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vilka är vi som svarar på frågorna?
Läs mer om Tolkiens Ardas experter under Om
Tolkiens Arda och på frågesidan.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Snabb-faq
Vad betyder "Arda"? Arda är det alviska ordet för "världen", platsen
för Tolkiens sagor.
Om alviska språk: Se Språk-faq:en
och tidigare publikationers
språkavdelningar.
Om Tolkiens liv och de böcker han skrev: Se fråga 1, 2 och 3 i
faq:en, eller kolla in en biografi
eller en bibliografi.
Vad betyder SOR, LOTR, HOME och alla andra förkortningar?
Se avdelningen Förkortningar under
Om Tolkiens Arda.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
REGISTER
För att det lättare ska gå att hitta sitt favoritämne är insändarna indelade
i kategorier, baserade på vilket ämne de tydligast behandlar. Du kan lätt
navigera bland materialet med hjälp av registret nedan.
Kommentarer
Översättningar
Filmerna
Böcker
och produkter
Personer
Föremål
Maktens
ringar
Språk
Handlingen
i böckerna
Övrigt
Smått
& gott
Kompletterande
svar
-------------------------------------------------- Kommentarer
--------------------------------------------------
Här finns de insändare som kommenterar snarare
än ställer frågor, i synnerhet de som inte passar in under någon annan
kategori.
1.
Fråga:
Goddag Gustav!
Du vet förstås inte vem jag är men jag har länge följt ert material som
ni publicerar på Tolkiensarda.se. Tack för en bra sida (som finns även
när PJ har gjort sitt).
Nu ligger det till så här: Jag går sista året på gymnasiet och ska göra
ett 100 Poängs arbete om valfritt ämne (enkelt val). Det blev Tolkien,
hans verk och den "mytologi" han skapade. För det första undrar jag om
jag får använda lite av det material som ni publicerade i dom tre artiklarna
om Tolkien och hans inställning och liv?
För det andra undrar jag om du har några genuina tips för att göra
arbetet till något som Tolkien själv hade kunnat läsa?
Till sist undrar jag om det är någon idé att skicka e-mail till dig om
jag någon gång under arbetets gång har kört fast?
Tack för en jättebra sida!
Jens Hemmingsson
Svar: Hejsan!
Kul att höra att du har glädje av TA -- och att du väljer Tolkien som
ämne för ditt arbete!
Självklart så får du låna material från mina artiklar om Tolkien, eller
om du vill från sidan i övrigt. Det är även okej att kopiera artiklarna
rakt av om du vill förevisa dem i något sammanhang, bara du anger källan.
Egentligen så har jag inte tid att komma med långa utläggningar för att
hjälpa till under arbetets gång, men det är ju så kul, så självklart kan
du använda mig som resurs. Om det är något som kräver längre granskande
och undersökande så kan jag om inte annat se till att någon annan här
i redaktionen hjälper dig. Så hör av dig bara!
Vad gäller genuina tips för att göra arbetet till något som Tolkien själv
hade uppskattat så är det en lite knepigare fråga. Tolkien hade säkerligen
gärna läst det enbart för att det behandlade hans verk, bara det inte
gav sig på att analysera hans teman, sensmoraler, och budskap i texten.
Om du vill sätta dig in i vad Tolkien tyckte om saker och ting mer så
rekommenderar jag verkligen att du läser The
Letters of JRR Tolkien, som finns i SF-Bokhandeln (kan vara
tillfälligt slut just nu, men den kommer i så fall in igen om några
veckor).
Gustav Dahlander
Ett tips, om du kör fast, är att släppa
en fråga i vårt diskussionsforum.
Många av experterna finns där regelbundet, och vi har många andra deltagare
där med en stor portion kunskap om Tolkien och hans värld!
Johan Sandberg
Tillbaka
till insändarregistret
------------------------------------------------ Översättningar
-------------------------------------------------
Denna kategori behandlar frågor kring de olika
översättningar som gjorts av Tolkiens verk. Tonvikten ligger givetvis
oftast på Erik Anderssons nyöversättning av Härskarringen.
2. Fråga:
Katastrof! Jag läste nyss på nyhetersidan och såg att Vattnadal nu kanske
skulle bli "Klåvedal"... Jag föreslår det eminenta namnet "Kluvendal"!
Skulle det passa?
Jag läste också någonstans här på TA att Frodos svärd Sting bryts av i
den engelska versionen av LOTR och då undrar jag hur det sedan
"lagades", smiddes det ihop i Vattnadal igen eller? Han använder det ju
i resten av Härskarringen...
Mvh,
Adrian
Svar: Jo, ditt eminenta "Kluvendal" skulle
säkert passa, men problemet är att 1) det finns nästan lika många översättningsmöjligheter
som potentiella läsare, och 2) man kommer inte lyckas göra alla nöjda,
hur man än försöker. Översättaren måste därför välja den svenska motsvarighet
som han tycker fungerar bäst, i sin "översättningsmiljö", så att säga.
Att man, som Erik Andersson, dessutom verkar lyssna på vad läsarna
anser, får nog nästan betraktas som ett unikum, men så är nog förlaget
angelägna om att "få till det" den här gången. Jag personligen håller
nog med dig om att "Klåvedal" inte är helt lyckat (föredrar "Riftedal"
... ), men om Andersson bestämmer sig för detta, låt gå. Det viktigaste
är ju faktiskt inte varje enskilt namn (även om jag själv är oerhört intresserad
av översättningsproblematiken kring just namnen), utan texten som helhet,
och att Tolkiens särskilda sätt att behandla språket lyser igenom även
i översättningen (något som oftast inte är fallet i Ohlmarks översättning).
Utöver detta hoppas jag i alla fall på en viss konsekvens i namnöversättandet
(jag kan återigen nämna Ohlmarks som ett avskräckande exempel),
så att Tolkiens begreppsvärld åtminstone hänger ihop. "Klåvedal" har dessutom
rätt innebörd, till skillnad från exempelvis "Vattnadal".
Jag har faktiskt inget minne av att Sting skulle ha brutits av, och jag
kan inte hitta några närmare belägg för det. Frågan är när detta "brott"
skulle ske? Sting var ju intakt när Frodo fick klingan av Bilbo, och likaså
när Sam övertog den av Frodo i Mordor. Andra klingor som bryts av och
smids samman finns det ju dock exempel på i Tolkiens värld ... Och var
det skulle stå om detta här i Tolkiens Arda vet jag faktiskt inte!
Daniel Möller
Gästexpert
Hej Adrian!
Visst, om man översätter Rivendell bokstavstroget så blir det "kluven
däld". Men enligt Tolkien var det väströna namn som representeras av Rivendell
i sin tur en översättning av det alviska Imladris som betyder 'dalgång
i klyfta'. Ett svenskt "Kluvendal" förmedlar knappast den innebörden;
det antyder snarare att själva dalbottnen är tudelad. "Klyftedal" skulle
alltså komma originalet närmare. Noteras bör dock att det engelska ordet
riven har en smula ålderdomlig och poetisk klang, och det kan därför vara
skäl att använda en synonym till "klyfta" med liknande valör när en svensk
motsvarighet ska skapas. Klåva är just ett sådant ord: en äldre
benämning på 'klyfta' som lever kvar i en del ortnamn. Jag tycker följaktligen
att Klåvedal långt ifrån är någon katastrof utan tvärtom passar
alldeles eminent.
Björn Fromén
Tillbaka
till insändarregistret
------------------------------------------------------- Filmerna
---------------------------------------------------------
Frågorna inom denna avdelning behandlar huvudsakligen Peter Jacksons nya
filmatisering av Härskarringen. Tolkiens Ardas expert inom detta
område är Robert Östberg.
3. Fråga:
I filmen dör
Haldir vid Helms klyfta men inte i boken, det hänger inte riktigt ihop...
Wilwarin
Svar: Nej, i boken dör Haldir mycket
riktigt inte vid Helms klyfta. Det finns många saker i filmerna som inte
är som i boken, det är helt enkelt något vi får acceptera.
Robert Östberg
4. Fråga:
Hej!
Jag såg trailern till ROTK och det verkar inte som Aragorn kommer
på något skepp till slaget vid Pelennors slätt. Det verkar som han leder
Rohirrim i stället, för han håller ju ett tal till alla soldater precis
innan de ska anfalla. Om man ser på "frame-by-frame insight"
på den officiella filmsidan så syns det ännu tydligare.
Martin
Svar: Till att börja med vill jag säga
att trailrar väldigt ofta ger en annan bild av scener än hur de senare
ser ut i själva filmen. När jag ser trailern verkar det som att de klippt
ihop bilder och tal från både slaget vid Pelennors slätt (bilderna på
rohirrim) och slaget utanför Morannon (Aragorns tal). Så även om jag inte
med säkerhet vet att Aragorn kommer att anlända med skepp så tycker jag
ändå inte att trailern är något bevis för att han inte kommer att
göra det
Robert Östberg
Tillbaka
till insändarregistret
------------------------------------------- Böcker
& produkter -------------------------------------------
Under denna rubrik återfinns de insändare som
i första hand koncentrerar sig på de fysiska produkterna -- böckerna,
prylarna, dramatiseringarna (ej Peter Jacksons, se ovan) ...
5.
Fråga:
Radioteatern gav ju för ett antal år sedan
ut hela (så vitt jag nu minns i alla fall!) Härskarringen
via allas vårt älsklingsmedium -- radion!
Det är länge sedan jag hörde dessa berättelser, men som jag minns det,
lät det mest som ett gäng haschpåverkade avdankade skådisar som spelade
upp mästerverket.
Min fråga? Tja, vad tyckte ni alla, som nu hörde framförandet, om
skådespelarnas
prestationer?
Rannug Lrak
Svar: Jag för min del tycker väldigt
bra om den svenska radiodramatiseringen. Min favorit är nog Peter Harryssons
Sam, sedan kommer Per Myrbergs Gandalf, Bilbo (Ingvar Hirdwall?)
och Krister Henrikssons Frodo. Jag tycker det märks att de tagit
inspiration från BBC:s dramatisering, men det är ju knappast något fel
då BBC:s version är ypperlig.
Robert Östberg
Om du nu refererar till radioteaterns 13 timmar långa dramatisering av
Härskarringen från 1995, så kan jag bara säga att jag har avnjutit
detta mästerverk närmare 50 gånger. Jag tycker att denna radioteater är
fantastiskt välgjord, ja faktiskt kanske den bästa dramatisering av Tolkiens
verk som jag stött på. Jag delar alltså inte din uppfattning. Vad skådespelarna
beträffar så kan det knappast gå fel med namn som Christer Henriksson
(Frodo), Peter Harrysson (Sam) och Helena Bergström (Galadriel).
Denna radioteater finns faktiskt fortfarande till försäljning i bland
annat SF-Bokhandeln. Men men, smaken är ju som bekant olika ...
Gustav Dahlander
Som jag minns det var det väl i princip bara välkända och väletablerade
skådespelare som var med. Eftersom jag själv undviker illegala droger
ligger det utanför min expertis att göra en bedömning av deras
grad av drogpåverkan. Jag var trettio år gammal när den gick, och jag
tyckte den var riktigt bra.
Johan Sandberg
6. Fråga:
Vilken är den "bästa" tillgängliga utgåvan av The Lord
of the Rings på engelska med hänseende på formgivning och kvalitet
(papper, sättning osv.)? Ge gärna flera förslag och motivera om ni vill.
Jag förstår att det kan råda personliga uppfattningar i denna fråga men
kanske finns det någon utgåva som står över de andra.
Tack på förhand!
Frank
Svar: En trevlig och intressant fråga! Jag kan dock tyvärr
inte ge dig något definitivt svar, men den bästa utgåvan av LOTR
rent textmässigt är vad jag har förstått pocketutgåvan
från 1995
(den gröna med Gandalf på omslaget), här finns alla revideringar
som gjorts till dags dato med (och de är många). Man får emellertid anta
att de flesta utgåvor som publicerats efter 1995 håller samma klass.
Formgivningen håller naturligtvis yppersta klass i samtliga moderna utgåvor.
Den som håller högst så att säga "fysisk" klass, det vill säga har bäst
papperskvalitet och dylikt, bör vara den
inbundna illustrerade lyxutgåvan
. Denna är dock från 1991, och brister något textmässigt. Det finns
faktiskt en än lyxigare utgåva av verket, som ligger på runt 1600 kronor.
Denna kan jag inte länka till i SF-Bokhandelns databas, men jag vet att
den kan tas in. Här rör det sig om ett omslag i äkta läder, bibeltunna
sidor, förgyllda kanter, med mera med mera. Jag tycker dock personligen
att den illustrerade utgåvan är både snyggare och flashigare, men ska
man ha det lyxigaste så ska man.
Gustav Dahlander
Det finns
en ytterligare lyxutgåva, som utgavs av Folio Society i London förra
året. Boken är bunden, varje exemplar för sig (för
hand), i tre volymer i marokäng (fint marockanskt getskinn) och handvävt
sidentyg. Ryggarna och de medföljande kassetterna är försedda
med kalligrafisk dekor, allt signerat av bokkonstnären John Andrew.
Inlagan är försedd med illustrationer av konstnären Eric
Fraser.
Upplagan togs givetvis fram i ett begränsat antal exemplar och priset
ligger på cirka 1500 kronor. Detta pris är dock osedvanligt
lågt för dylika publikationer, och det finns skäl att
misstänka att denna utgåva inte är fullt så lyxig
och gedigen som det låter.
Jag råder dig att skaffa en textmässigt aktuell utgåva
att ha som arbets-/läsex i en billig utformning så att du kan
skriva, vika och stoppa den i fickan så mycket du vill. Sedan går
du till ett bibliotek och beställer fram gamla upplagor och bestämmer
dig för vilken du tycker bäst om. Svenska upplagor kan du köpa
lättast på www.antikvariat.net,
engelska på till exempel
www.abebooks.com
C. Ehrenkrona
Redaktionen
Tillbaka
till insändarregistret
-------------------------------------------------- Personer
--------------------------------------------------
Det tongivande inom denna avdelning är material
relaterat till de olika fiktiva personer som figurerar i Tolkiens berättelser.
7.
Fråga:
Fëanor var inte ond. Säg inte så, jag blir
ganska ledsen då. Och att säga att hans söner också var onda är taskigt.
Det fanns ju de bland bröderna som var riktigt hyggliga. Sedan att de
inte var Erus bästa barn är väl en annan sak, men...
Är ni beredda att hålla med, åtminstone lite?
OW.
Svar: Hejsan!
Jag håller med om att det är dumt att kalla dem onda. Det var nog ingen
i den familjen som egentligen ville något ont. Men man kan dock inte kalla
dem för rakt igenom goda. Mycket som de gjorde var ju "ont", även om de
var övervägande goda.
Så visst, jag är beredd att hålla med dig. Mycket som Fëanor och hans
söner gjorde, berodde ju på deras ed. De hade inte mycket att välja på.
Emil Johansson
8.
Fråga:
Hej, jag har två frågor...
A. Under vilka år bodde Arwen i Vattnadal samt hos Galadriel?
B. Hur många gånger träffade Aragorn Galadriel?
S
Svar: Hej!
A. Arwen Undómiel föddes i Vattnadal år 241 i tredje åldern. Under
många år bodde hon hos sin mor Celebríans folk i Lothlórien, men det är
svårt att utröna exakta siffror.
2509 färdades Celebrían över Röda hornets pass mot Lórien, när hon erhöll
det fatala förgiftade såret, som året därpå drev henne till att färdas
över havet.
2951 anger "Appendix B" att Arwen var "newly returned from Lórien".
2980 kom Aragorn till Lórien, och då var Arwen där. De lovade varandra
trohet vid Cerin Amroths kulle.
3009 ber Elrond Arwen att återvända till Vattnadal, då bergen blivit allt
mer osäkra, och hon kommer senare samma år.
Ovanstående är egentligen det enda vi känner till om den här saken. Jag
får intrycket av att Arwen under den större delen av tiden vistades i
vackra Lórien, men att Vattnadal ändå på något sätt alltid var hennes
riktiga hem.
Berättelsen "Here Follows a Part of the Tale of Aragorn and Arwen" i "Appendix
A" ger oss några ledtrådar till hur Arwens flyttvanor var:
'"[Arwen:] I have dwelt for a time in the land of my mother's kin,
in far Lothlórien. I have but lately returned to visit my father again.
It is many years since I walked in Imladris."
"Many years" kan i det här fallet betyda allt från 20 och uppåt. Samma
berättelse ger även följande vid hand:
"... he [Aragorn] came to the borders of Lórien and was admitted to
the hidden land by the Lady Galadriel. 'He did not know it, but Arwen
Undómiel was also there, dwelling again for a
time with the kin of her mother."
Att Arwen 29 år efter mötet i Vattnadal bor "again for a time" i Lórien
tror jag är talande -- hon flyttade fram och tillbaka ganska ofta, en
riktlinje skulle kanske vara vart hundrade år.
B. Som vi ser i det senaste citatet så mötte Aragorn för första
Galadriel år 2980. Troligen återvände han inte dit förrän under Ringens
krig, av Celeborns ord att döma:
"'Welcome Aragorn, son of Arathorn!' he said. It is eight and thirty
years of the world outside since you came to this land; and those years
lie heavy on you.'"
LOTR, sidan 346, "The Mirror of Galadriel". Galadriel lär inte
ha färdats utanför sitt rikes gränser tidigare under Aragorns livstid,
så svaret på din fråga bör alltså vara att han träffade henne tre gånger:
år 2980, år 3019 och senare samma år i samband med hans bröllop.
Gustav Dahlander
9. Fråga:
"Älskade" verkligen maian Olórin, som för en tid stigit ned från
sin herre Ilúvatar till ett litet klot i Tomrummet, Frodo, en liten dödlig
varelse vars hela liv i en maias ögon bara är som ett kort ögonblick,
medan Olórin kommer existera i evig tid?
Nostarion
Svar: Ja, Gandalf älskade Frodo, Olórin var den visaste av
alla maiar och även om har var odödlig kunde han älska dödliga människor.
I början av SOR(1) när Bilbo ska ut på sin resa ber han Gandalf
att hålla ett öga på Frodo. Gandalf svarar att han ska hålla två ögon
så ofta han kan på honom. Och detta var innan han visste att Frodo hade
Saurons ring.
Även efter att Bilbo och dvärgarna lyckats vinna tillbaka Ensamma berget
umgicks Gandalf med Bilbo och han kom ofta på besök. Detta tyder på att
Gandalf älskade Frodo och kunde älska dödliga varelser.
Mattias
Richter
Gästexpert
Tillbaka
till insändarregistret
---------------------------------------------------------- Föremål
-------------------------------------------------------
Här avhandlas funderingar kring de föremål som
figurerar i Tolkiens berättelser.
10.
Fråga:
Hejsan!
Jag undrar om ni vet om Gil-galad och de hade ett speciellt standar och
hur det såg ut i så fall. Rohans är ju känt, och Gondors. Men
hade Lórien (Galadriel och Celeborn) något, Vattnadal (Elrond), Grå hamnarna
(Círdan) och Thranduil?
Jag har för mig att Fingolfin hade ett ljusblått standar. Färger
och symboler går ju ofta i släkten så Elrond hade kanske samma?
Tuor fick väl en svanvinge eller något åt det hållet?
Nostarion
Svar: De flesta hade sitt eget, detta grundar jag på boken
En bildberättelse om Sagan om ringen, där flera olika standar
finns med. Jag tror dock inte att dessa är skapade av Tolkien utan ihopfantiserade
av John Howe och Alan Lee. Det var dock ett tag sen jag
läste boken, så jag är inte helt säker på att jag har rätt.
Mattias
Richter
Gästexpert
Även jag tror att de flesta ädlingar, åtminstone bland
alverna, hade personliga emblem. Tolkien har avbildat sådana för
bland andra Lúthien Tinúviel, Melian och Finwë. Även
Gil-galad har ett avbildat dylikt, som återfinns på bild nummer
190 i JRR
Tolkien: Artist & Illustrator. Detta är mörkblått
i grunden, med en ljusblå kant. Ljusblå är även
de tolv stjärnor som den innehåller -- fyra stora, fyra mellanstora
och fyra små. Grå hamnarnas emblem har vår utmärkta
illustratör Taurrohir avbildat, och det återfinns under sektionen
Alster i "Minstrel -- Sea of Dreams". Jag förmodar att
detta baserats på material speciellt framtaget för filmerna.
Gustav Dahlander
Tillbaka
till insändarregistret
------------------------------------------------ Maktens
ringar -------------------------------------------------
Ringarna -- De tre, De sju, De nio och Den enda
-- utgör ett centralt tema i Tolkiens berättelser. Frågor som i första
hand behandlar dessa besvaras här.
11.
Fråga:
Här är en fråga som plötsligt slog mig
i går då jag låg och läste appendixen i ROTK: Alltid när folk tjatat
om att det var overkligt att Boromir blev så påverkad av Ringen när
Aragorn i det närmaste inte berördes alls så har jag försvarat det
med att "Aragorn var av alvblod och var därför mer motståndskraftig än
Boromir". Detta argument brukar alltid gå hem. Men Isildur blev
liksom Boromir också påverkad direkt, vilket verkat rimligt då
jag trott att också han var en vanlig människa. Hans släktskap
till Aragorn har jag bortförklarat avlägsna släktförhållanden.
Men nu har jag förstått (om jag inte läst helt galet) att även Isildur
hade alvblod i sig men ändå påverkades direkt av Ringen.
Kanske var Aragorn inte intresserad av Ringen mer än att han ville förstöra
den medan Isildur blev fascinerad av den från första stund, och
därför blev mer mottaglig för dess kraft. Detta plus att Ringen precis
blivit skild från Sauron och att den därför hade extra stor
kraft "i början", så att säga. Kan det vara något sådant
eller är det jag som är ute på riktigt djupt vatten?
Zareb
Svar:
Ja, det är nog delvis som du säger. Men Isildur förstod nog inte riktigt,
till skillnad från Aragorn, hur farlig Ringen var. Dessutom anser jag
att Aragorn var mycket visare, och hade större "andlig kraft".
Huruvida man har alvblod i ådrorna eller inte, har inte mycket med saken
att göra. Se bara på Frodo. Han hade inte alls några "fina" förfäder att
skryta med, och ändå var han antagligen den som bäst motstod Ringens kraft.
Tar man sedan en sådan "fin" människa som Ar-Phârazon, så tvivlar jag
inte på att han skulle ha frestats mer av Ringen än Isildur, om Ringen
fått tillfället.
Till Isildurs försvar kan dock sägas att han med tiden förstod hur farlig
Ringen var, och att han tyckte att den borde gå till De tres väktare.
Detta är i alla fall vad Isildur säger strax innan han dör, i Sagor
från Midgård.
Emil Johansson
Vi måste även tänka på att Isildur faktiskt själv
var ringbärare under en längre period, medan Aragorn enbart
vistades i Ringens närhet under ett halvår. Boromirs personlighet
gjorde honom också mer lättpåverkad -- han var en man
som till viss utsträckning attraherades av makt och styrka i fält,
vilket var just vad Ringen erbjöd. Han var mottaglig för dess
lockelser.
Gustav Dahlander
Tillbaka
till insändarregistret
----------------------------------------------------------- Språk
-----------------------------------------------------------
Här besvaras frågor som framför andra ämnen berör
språk, i första hand Tolkiens fiktiva sådana. Tolkiens Ardas experter
inom detta område är Magnus Åberg (dvärgarnas
tungomål) och Björn Fromén
(övriga språk). Missa heller inte Språk-faq:en.
12.
Fråga:
Jag vill veta hur man säger: "I dig fann jag min
frände" på quenya!
Dain Järnfot
Svar: Ordagrant *elyesse túven rendonya.
Björn Fromén
13.
Fråga:
Hur säger man "ditt namn är ..." på alviska? Det
närmaste jag kommer är leo esse na.
Wilwarin
Svar: Leo som motsvarighet till 'din', 'ditt' är "lajvrotvälska".
På genuin quenya (högalviska) är leo ett substantiv som betyder
'skugga (av ett föremål)'.
'Din' är ett possessivt pronomen, och sådana har i quenya formen av ändelser
som fogas till huvudordet. Av esse 'namn' bildas på så sätt *esselya
'ditt namn'.
Exempelvis 'ditt namn är Wilwarin' blir alltså *esselya ná Wilwarin.
Björn Fromén
14.
Fråga:
Hejsan!
Mitt namn är Johanna och efter att ha suttit och letat runt på Internet
i timmar utan att förstå riktigt hur det är jag ska gå till väga hittade
jag din e-post där det stod att man kunde höra av sig till dig om man
var intresserad av att få en översättning av sitt namn till alviska.
Så nu undrar jag om du skulle kunna hjälpa mig att översätta Johanna till
alviska? Det skulle verkligen uppskattas ...
Mvh,
Johanna
Svar: Hej Johanna! Svar på din fråga kan du hitta på www.elvish.org/elm/names.html
om du håller i minnet att ditt namn på engelska motsvaras av Jane
och Joan.
Björn Fromén
Tillbaka
till insändarregistret
---------------------------------------- Handlingen
i böckerna ----------------------------------------
Insändare som framför allt funderar kring den
direkta handlingen i Tolkiens böcker, hamnar under denna rubrik. Tolkiens
Ardas expert på ämnet är Martin
Andersson.
15.
Fråga:
Jag läste Sagor från Midgård, och kapitlet "Jakten
på ringen". Där står, att när nazgûlerna var på väg
mot Fylke så träffade dom en nazgûl rån Dol Guldur, och fick lite information.
Fanns det fler än nio nazgûler? Eller var det bara så att några av dem
endast höll till i Dol Guldur efter att dom återerövrat det, efter att
de blivit anfallna av De vise?
[Anonym]
Svar: Tjena! Det fanns bara nio nazgûler. Tiden innan Ringens
krig, bodde två av dem i Dol Guldur. Det var dessa som Häxmästaren och
de övriga sex mötte och blev informerade av. Precis som du redan gissat.
Emil Johansson
Det sistnämnda: de nazgûler som letade efter Fylke, mötte en av nazgûlerna
som stannat i Dol Guldur -- det finns fortfarande bara nio nazgûler totalt.
Robert Östberg
Det var ringvålnadernas hövdings ställföreträdare Khamûl som styrde Dol
Guldur. Även en annan nazgûl vistades där som kurir. Det finns inte
fler än nio nazgûler, då människorna inte fått fler än nio av Maktens
ringar.
Mattias
Richter
Gästexpert
Tillbaka
till insändarregistret
----------------------------------------------------------- Övrigt
-----------------------------------------------------------
Här hamnar frågor som inte passar in under någon
av de övriga kategorierna.
16.
Fråga:
Har ni läst några böcker av David Eddings?
T.ex. Sagan Om Belgarion? I så fall, vad tycker ni om dem?
Aeglos
Svar: Jag gillar Belgariaden och
Malloreanen rejält som underhållande fantasy, men böckerna ligger
ju inte alls på Tolkiennivå. När jag sedan började läsa Elenium/Tamuli
så tröttnade jag då det är precis samma koncept och story igen, bara med
nya namn på personerna ...
Robert Östberg
Jag har läst Belgariaden och Malloreanen mer än 20 gånger.
Jag har dessutom ett excel-ark där jag har skrivit upp alla fel. Det två
fel jag gillar bäst är:
1. I början av Stenens Väktare så säger Belagarath att ingen, inte
ens Polgara, kan skilja en Murgo från en Grolim. I resten av de tio böckerna
springer alla omkring och vrålar Grolim så fort en dyker upp.
2. Belgarath har ingen koll alls på vad den röst som Garion hör i huvudet
är. Men när man läser vidare så visar det sig att Belgarath också har
haft den rösten i sitt huvud och att han mycket väl vet vad det är.
Det finns mer än 1000 dylika fel i dessa tio böcker. Det enda jag kan
jämföra dem med är Ohlmarks översättning av Härskarringen.
Skillnaden ligger i att i Ohlmarks fall är det översättaren som
gjort fel, i Eddings fall är det författaren som gjort fel. Personligen
anser jag att man ska läsa något bättre än Eddings. Läs En herrgårdssägen
av Selma Lagerlöf i stället. Lågmäld, poetisk och full av fantastiska
inslag.
Johan Sandberg
17.
Fråga:
Fråga och fråga, men... Jag har kikat runt lite på vår egen nordiska
mytologi och hittat en del namn som man liksom hört förut... Tre av säkert
tjugotals exempel är; uppenbara Gandalf, Durin och Dvalin, urtidsdvärgar
och så finns det ju ett gäng hästar och några jättar... varför stal Tolkien
en massa från asamytologin för att sedan hitta på resten själv, eller
är vi bara för obildade för att fatta att han egentligen stulit resten
med?
Jim
Svar: Hej Jim! Varför han valde att ta med element från den
isländska föreställningsvärlden vet man inte. Tolkien var intresserad
av mytologi, och kunnig inom mytologi, även om filologi var hans egentliga
vetenskapliga fält. Tolkien har använt många namn som kommer från Eddan
och andra isländska skrifter. När det gäller dvärgarnas namn, så är de
namnen du läser i Härskarringen bara de mänskliga namnen på dvärgarna.
Dvärgarnas egna, inre namn, lät de inte någon få reda på. Tolkien ville
antagligen att dvärgarnas namn bland människor skulle klinga nordiskt,
och det var antagligen bättre att återanvända redan befintliga namn än
att uppfinna egna.
När det gäller inspirationskällor är det faktiskt inte Eddan och
de fornnordiska myterna som ligger bakom merparten av Silmarillion
(och därigenom Härskarringen och Bilbo), utan det finska
nationaleposet Kalevala. Detta kommer från den ugriska traditionen.
Faktum är att, bortsett namnen, väldigt lite är stulet från just "asamytologin"
(om det nu någonsin har funnits en sådan, forskningen är inte helt överens
där). Att det överhuvudtaget finns med namn från Eddan beror nog
i första hand på att dessa namn redan etablerats vid skrivandet av Bilbo,
som från början inte var tänkt att ingå i samma "universum" som Silmarillion.
Så när fortsättningen på Bilbo började skrivas, och Tolkien upptäckte
att den faktiskt hängde samman med Silmarillion, var skadan redan
skedd och han anpassade säkert delar av Silmarillion för att det
inte skulle uppstå anomalier.
Även om mycket av det Tolkien har skrivit är "lån" från andra idétraditioner
(cymrisk, teutonisk, ugrisk, persisk och så vidare) så är det verk
han har skapat fristående. Någonstans läste jag att det endast finns tio
historier att berätta. Så allt vi läser är i själva verket plagiat av
gamla historier som går tillbaka på babyloniska, egyptiska, hebreiska
och grekiska myter.
Sedan måste jag bara inflika att "vår egen nordiska mytologi" med
stor sannolikhet inte har mycket gemensamt med Snorre Sturlassons
Edda. Frågan är om svearna över huvud taget dyrkade Oden som gud...
Ortnamnsstudier visar på att det antagligen var ett mycket brett spektra
av olika gudar som dyrkades ganska så lokalt i Norden. Det Sturlasson
antagligen har gjort är att sammanställa allt till en sammanhängande textmassa.
Problem nummer två är att detta gjordes på 1300-talet av en kristen munk,
det vill säga mer än 200 år efter det att dyrkan av de gamla gudarna
försvunnit.
Johan Sandberg
Faktum är dock att det så sent som på 1500-talet
lär ha funnits människor i Sverige som praktiserade asatron.
Men det var inte det jag skulle komma in på här. Det jag tänkte
tillägga var i stället att Tolkiens dvärgar fick fornnordiska
namn på grund av språkets geografiska lämplighet. Dvärgarna
tog sig nämligen som sagt namn på de tungomål som användes
av andra folk i deras närhet. Just dvärgarna i Bilbo
tog sig namn på den avlägsna dialekt av väströnan
som brukades av människorna vid Långa sjön. Relationen
mellan denna dialekt och väströnan ska ungefär kunna sägas
motsvara relationen mellan modern engelska och fornnordiska (med andra
ord så kan människorna vid Långa sjöns språk
näppeligen kallas just en dialekt av väströnan, men målen
var ändock besläktade, och det är det som är poängen).
Eftersom väströnan i LOTR har översatts till engelska
så översätts följaktligen människorna vid Långa
sjöns dialekt till fornnordiska, vilket visar sig på bland
annat deras personnamn. Det var alltså från denna dialekt
av den genuina väströnan som dvärgarna tog sina egennamn,
och därför används fornnordiska i LOTR. Tilläggas
kan också att rohirrims namn som du kanske känner till är
fornengelska, just för att deras språk hade detta förhållande
till väströnan. Detta såg Tolkien som ytterligare ett
argument för att använda fornnordiska namn -- det geografiska
förhållandet mellan Långa sjön och rohirrims vidder
motsvarar ju ungefär det mellan brittiska öarna och Norden.
Gustav Dahlander
18.
Fråga:
Sven Bergersjö skrev i artikeln "Tolkien -- fantasygenrens
skapare?" i nummer 19 av Magasinet att Tolkien inte var den första
fantasyförfattaren utan att de har ungefär funnits i alla tider (trollsagor
och så). Men kan det räknas som fantasy? Om någon på 1300-talet
berättar om det fasansfulla trollet Glufs-Glufs så är väl inte det fantasy?
För de trodde ju på troll och var bergsäkra på att häxorna togs bäst
om hand genom att brännas på bål. Fantasy är ju när man berättar
om något som inte finns. Så genren måste ju ha uppkommit när alla var
bergsäkra på att onaturliga saker inte fanns, på 1800-talet någon
gång!
Olle Eriksson, the fiddling man on the roof
Svar: Hej! Fantasy som begrepp går tillbaka till en roman av
George MacDonald som heter Phantastes, a Faerie Romance for
Men an Women. Den gavs ut 1858, och brukar kallas för den första fantasyboken.
Så innan dess kan man inte kalla ickerealistisk litteratur för fantasy.
Fantasyn utvecklades i efterdyningarna av den romantiska eran i litteraturen.
Även i Sverige hade vi under den här tiden författare som skrev litteratur
som tangerade fantasy som genre.
Det första verk på svenska som kommer i närheten av fantasy är Per
Daniel Amadeus Atterboms versepos Lycksalighetens ö som publicerades
mellan åren 1824 och 1827. 1835 kom Carl Jonas Love Almquists versepos
Arthurs jakt som också kan räknas till ett verk som tangerat fantasy
som genre. Dessutom var stora delar av Selma Lagerlöfs produktion
fylld av fantastiska inslag, även om det bara är i ett fåtal romaner som
det fantastiska blir en bärande del; En herrgårdssägen (1899),
Herr Arnes penningar (1903), Nils Holgerssons underbara resa
(1906-1907) och Körkarlen (1912).
I USA är det utan tvivel Edgar Allan Poe som är den man som gick
i bräschen för fantasyn, detta ungefär samtidigt som George MacDonald
i England. 1838 gav Poe ut The Narrative of Arthur Gordon Pym
of Nantucket och 1840 The Tales of the Grotesque and Arabesque,
två böcker som helt klart tangerar fantasy som genre.
Den man som skapat den heroiska fantasyn var William Morris. Tolkien
hade läst hans böcker, och refererar till Morris på flera ställen
i Letters. Så man kan inte ens räkna Tolkien som skapare av den
heroiska fantasyn! Däremot kan man säga att Tolkien har skapat ramarna
för den moderna, bästsäljande, fantasyn. Detta på gott och ont...
Fantasy som vi menar i dag har alltså sitt ursprung i de rester av romantiken
som, framför allt i det viktorianska England, kvardröjde ända fram till
1900-talets början. Jag tror att det är just därför som fantasyn är så
präglad av den anglosaxiska kulturen, och därför som merparten av våra
fantasyförfattare finns just i England och i USA.
Du ska få två bra definitioner av vad fantasy är av mig. Den första
är min egen och lyder så här:
"Fantasy är berättelser som inte kan utspelas i vår verklighet, vare
sig i dag, i går eller i morgon."
Den andra är formulerad av Stefan Ekman och lyder så här:
"För att något
ska vara fantasy måste läsare och författare vara överens om att åtminstone
något element i berättelsen ska vara omöjligt i den primära världen så
som de uppfattar den, men en naturlig del av den berättelsens värld. Detta
eller dessa element ska behandlas som vore de en verklig del i berättelsens
värld, och deras konsekvenser accepteras som verkliga inom ramen för berättelsen.
"
Jag hoppas att du har blivit lite klokare av detta, Olle!
Johan Sandberg
Tillbaka
till insändarregistret
---------------------------------------------------- Smått
& gott ----------------------------------------------------
Många insändarskribenter ställer fler frågor
än en. Vid fall där frågorna spänner över ett stort antal olika kategorier
hamnar insändaren här.
19.
Fråga:
Aiya!
Här kommer lite frågor:
A. Jag har länge undrat vad folket i Midgård har för skor?
Ummm...
Bra fråga. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det. Troligen är det väl något
slags medeltida skor (kikar snabbt igenom min kopia på hårddisken) ...
Hoberna använde inte skor, Gandalf hade stövlar (Bilbo noterar i början
av Bilbo: en hobbits äventyr att Gandalf hade stora svarta stövlar),
Aragorn och Boromir hade stövlar, Legolas använde lätta skor (mockasinvarianten
kanske?) och Gimli hade stövlar. Orcherna var skrymmande, tunga skodon.
B. Den nya boken Härsken på ringen tycker jag verkar jättedålig.
Det är nästan en skymf mot Tolkiens minne att skriva en sådan bok.
Nej,
den är faktiskt riktigt rolig, åtminstone på engelska. Jag kan tänka mig
att där finns ett par ordlekar som är svåra att översätta. På sätt och
vis är den ett slags hyllning till Tolkien -- för att en parodi ska fungera
måste ju läsarna veta vad det är som parodieras.
C. Jag skulle vilja ha lite bilder på drakar, men får inte tag på det
någonstans! Vet ni några bra hemsidor där man hittar det?
Det
där var en besvärlig fråga. Jag skulle nog rekommendera
www.glassonion.com (Michael Whelan har målat en del fantastiska
drakar i sin dag, bland annat omslaget till boken Dragonsbane)
och ackegard.com,
där Håkan Ackegård har ett antal fina drakbilder.
D. Är "De två tornen" verkligen Orthanc och Barad-dûr?Jag läste
nånstans att det var Orthanc och Minas Morgul, och det verkar ju rimligt.
Se
fråga 5 i faq:en.
E. Aragorn har ju Narsil redan när han träffar hoberna i Bri, fast det
då är avbrutet. Smider dom ihop svärdet i Vattnadal i den första boken
innan de ger sig ut på resan? I filmen smider de tydligen ihop svärdet
i den tredje filmen och Aragorn träffar Elrond och Arwen innan slaget
på Pelennors slätt?!? Det stämmer väl inte? Jag trodde att de smider ihop
svärdet i ettan.
Ja,
svärdet smids ihop i Vattnadal i första boken, men i filmen har detta
skjutits upp till del tre.
Martin
Andersson
Namárië!
Wilvarin
PS.
Häxmästaren av Angmar är ju bara för cool! (Han är visserligen ond, men
cool ändå!)
DS.
20.
Fråga:
Aiya!
Jag tycker att ni har en superbra spalt. Här kommer lite frågor:
A. Vem och vad är egentligen Túrin Turambar? Jag läser Silmarillion
just nu,
men fattar inte riktigt om han är en alv eller dvärg eller vad han är.
B. Jag har köpt en bok som heter En bildberättelse om Sagan om ringen,
och
där står det att Bilbo gav sig ut på ett äventyr med alver! Det var väl
dvärgar om jag minns rätt.
Tacksam för svar, namárië!
Wilvarin
Svar: A. Han är en människa, fast han är uppfödd av Thingol
alvkonungen. Han kan misstas som alv då han i stor sett bara umgås med
alver.
B. Visst ger han sig ut med dvärgar, 13 stycken om man skall vara
exakt. Mer om detta kan man läsa i Bilbo: en hobbits äventyr.
Mattias
Richter
Gästexpert
Tillbaka
till insändarregistret
----------------------------------------- Kompletterande
svar ------------------------------------------
Ibland går det att bygga på eller rätta svar
från tidigare nummer...
21. Kompletterande svar:
Tolkiens
Arda -- Frågespalten nummer 22 2003, fråga 8 A:
Har högalverna någon speciell religion?
Micke
Svar: Johan Sandberg svarade bland annat:
"Alvernas religion skulle jag vilja likna vid panteistisk, det
vill säga att Gud och naturen är ett, så att förståelse för naturen och
bevarandet av den ger dig en slags förening med gudomen."
Även om någon religiös kult i egentlig mening inte tycks ha förekommit
hos alverna, så hade de i alla fall en djupt rotad religiös världsåskådning.
Man får inte glömma bort att även Midgårds landsflyktiga högalver hade
vistats i Valinor och där fått undervisning av Makterna (valar). Alverna
var inte heller främmande för åkallan av valar i deras egenskap av skyddsmakter
för Arda under Allfader. Företrädesvis var det då Elbereth man anropade,
och till henne sjöng man också hymner.
Mot den här bakgrunden har jag svårt att förlika mig med tanken att alverna
skulle ha varit panteister. Det skulle ju betyda att de hade satt likhetstecken
mellan Eru och Eä -- mellan Gud och världsalltet. Den bild som framtonar
i källorna är tvärtom i högsta grad teistisk: Eru är före, över och bortom
världen, och ytterst är allt skapat beroende av honom för sin existens.
Därför kallar alverna honom Ilúvatar 'Allfader' och Sanavaldo
'den Allsmäktige'. Han har visserligen uppdragit åt valar att vara styresmän
och hans ställföreträdare i Arda, men detta hindrar honom ändå inte från
att då och då personligen ingripa i historien. Sålunda kallas alver och
människor Erusén 'gudsbarnen' eftersom de till skillnad från allt
annat i Arda är skapade utan förmedling av valar. Númenors undergång och
den följande omdaningen av jorden var ett senare direktingrepp av Eru.
Det var också Eru som sände Gandalf tillbaka till livet i ny och mäktigare
gestalt.
Allt det här hindrar förstås inte att alverna i mycket högre grad än människorna
hade intuitiv förståelse för naturen och kände djup samhörighet med den.
Men de betraktade den som gudomens skapelse, inte som gudomen själv.
Björn Fromén
Tillbaka
till insändarregistret
FRÅGA
OM TOLKIEN!
Nog har väl du också en fråga om Tolkien och hans värld som du gått och
grubblat på?
Skicka genast in den till svar@tolkiensarda.se
eller använd formuläret på frågesidan!
Du är garanterad att få svar och bli publicerad i Frågespalten. Glöm inte
att meddela din mejladress -- då får du genom en kort notis veta när din
fråga lagts upp och slipper gå in på sidan och leta. Missa heller inte att
adressera insändaren till rätt expert, det leder till att du får ett bättre
svar. Tolkiens Ardas olika experter hittar du här.
Gillar du spalten? Passa på att anmäla en
prenumeration när du ändå är igång! Lämna också gärna dina synpunkter
på sajten. Vad är bra? Vad kan förbättras?
Tillbaka
till insändarregistret
Bilder: "Örn" ©
Taurrohir
"Horn of Gondor" © Taurrohir |