SAGAN OM FELEN – GENMÄLE

Ohlmarks presterar underbar svensk formuleringskonst

Av: Åke Eldberg

Tolkiens Arda -- Magasinet har under de senaste månaderna publicerat Martin Anderssons artikeltrilogi Sagan om felen, där många av Härskarringen-översättaren Åke Ohlmarks misstag under arbetet presenteras och kommenteras. I bakvattnet av dessa texter har översättaren kritiserats hårt, men inte av alla. Här ger Åke Eldberg -- som var med när det begav sig och har träffat Ohlmarks -- sin syn på saken.

Om översättningar i allmänhet

Omslaget till den första utgåvan av Ohlmarks översättning, målat av Rolf Lagerson.

Översättningar ändrar ofrånkomligen ett verks karaktär. Språken är olika världar där kultur, traditioner och referensramar skiljer sig. Det är omöjligt att skriva samma bok på två olika språk. Att översätta är konsten att tolka originalet så att läsarens upplevelse så långt möjligt liknar den upplevelse som originalets läsare får.

Man kan välja olika grader av anpassning till målkulturen. Ibland använder man fotnoter, exempelvis när det står "Herren är min herde" i Bibeln infogas en fotnot om herdar och fårskötsel i gammalsemitiska samhällen. Det behövs definitivt om målgruppen är eskimåer som lever på säljakt och aldrig sett ett får. Ett annat sätt är att överflytta bokens kultur till målgruppens. Man ersätter då "tea and scones" med "kaffe och bullar" för att försvenska en engelsk text. Båda dessa metoder är förstås rätt drastiska och i regel behöver man inte gå så långt.

Men det handlar inte bara om yttre saker i läsarens omgivning. Det finns också skillnader i själva språkens struktur och uttryckssätt som inte kan överföras och som påverkar läsarens intryck. En tumregel säger att det är viktigare att översättaren är bra på målspråket än på källspråket -- om man nu tvingas välja.

Om Ohlmarks översättning
Till att börja med ska det slås fast att hundratusentals har läst och älskat Härskarringen på svenska. Somliga har blivit så förtrollade att de gått med tindrande ögon i veckor efteråt eller rentav bildat Tolkiensällskap. Det går inte att mäta hur mycket bättre dessa människors upplevelse skulle ha blivit om översättningen varit felfri, men uppenbarligen har Ohlmarks trots alla sina misstag lyckats förmedla Tolkiens fascinerande värld så att läsarna förstått dess storhet. Sverige har förmodligen fler medlemmar i Tolkiensällskap per capita än något annat land i världen.

För min del anser jag att Ohlmarks översättning är suveränt bra. Visserligen känns språket lite gammalmodigt idag, men han har verkligen lyckats överföra Tolkiens litterära stil så att den speciella stämningen bevaras. Samtidigt blir det lite mindre av engelska "fairy tales" och "nursery rhymes" och lite mer av nordisk kärvhet i uttryckssätten.

Låt mig ta ett exempel. Hamfast Gamgi säger "The Sackville Bagginses won't never see the inside of Bag End now, or it is to be hoped not". Den dubbla negationen och talspråksformen "won't" förmedlar Hamfasts lite lantliga sätt att uttrycka sig. En texttrogen översättare kunde ha skrivit "Nu kommer Säcksta-Baggerna aldrig att få se insidan på Baggershus, eller i alla fall kan man hoppas det".

Korrekt men lite torrt och inte särskilt bondskt. Ohlmarks skrev i stället. "Så Säcksta-Baggerna fick allt lukta där fatet stått." Genialiskt!

Om kritiken
Martin Andersson har presenterat en lång lista med felaktigheter ur Ohlmarks version. När folk klagar på översättningen är det alltid just dessa felaktigheter som påpekas. Ingen har lyckats visa att översättningen skulle vara dålig i betydelsen att den präglas av torftigt språk

Bild: Taurrohir

eller att den inte förmedlar originalets stämning, atmosfär eller handling korrekt. Istället är det enskildheter man slår ned på, en del rätt grova sådana förvisso.

Det är syftningsfel, inkonsekventa översättningar av namn, förväxling av riktningar och rena missuppfattningar av enskilda engelska ord eller uttryck. Ohlmarks kunskaper i engelska kan inte ha varit de bästa. Men det mesta är sådant som hör till förlagets jobb att ta om hand. Det är därför det finns redaktörer och korrekturläsare.

Alla de här felen har varit kända i Tolkienkretsar sedan åtminstone mitten av 1970-talet. Folk har skrivit till förlaget och påpekat bristerna. Det hade varit en enkel sak att låta en redaktör att rätta dem inför en ny tryckning. Eller så kunde man ha gjort det nu i samband med filmerna. Det hade kostat en bråkdel av vad en ny översättning går på. Och så hade vi kunnat behålla Ohlmarks underbara svenska formuleringskonst.

Avslutningsvis kan jag i och för sig tänka mig att en nyöversättning skulle kunna bli bra. Men om man -- som det verkar -- tänker ändra det underbara ordet "hober" till det fjompiga och löjeväckande "hobbitar" så är jag i alla fall inte med längre. Jag vill ha mina hober hela, inte i bitar, tack!

---------------

Kommentera (38)

Läs också artikeltrilogin "Sagan om felen" Del I: "Hur många ponnyer har ni egentligen, herr Merry?" Del II: "Jag ser stjärnor – tre stycken!" Del III: "Det var flera hästar … jag menar timmar sedan!" Dessutom rekommenderas Åke Eldbergs artikel Fylkingen och den fete dvärgen.

Upp