OHLMARKS-DEBATTEN

Så ska inte en översättning se ut

Av: Robert Östberg

Tolkiens Arda -- Magasinet har under de senaste månaderna publicerat Martin Anderssons artikeltrilogi Sagan om felen, där många av Härskarringen-översättaren Åke Ohlmarks misstag under arbetet presenteras och kommenteras. I förra numret av Magasinet försvarade Åke Eldberg Ohlmarks översättning och lyfte fram dess goda språk. Här ger Robert Östberg -- erfaren tolkienist och redaktionsmedlem på Tolkiens Arda -- sin syn på saken.

Det var med intresse jag läste Åke Eldbergs försvarstal för Åke Ohlmarks i senaste Tolkiens Arda -- Magasinet. Jag har under de senaste cirka 10 åren mer eller mindre kontinuerligt diskuterat Ohlmarks översättning med diverse tolkienist-kamrater och nu kändes det som det var dags att äntligen sätta några av mina tankar om saken på pränt.

Omslaget till den senaste och kanske sista utgåvan av Ohlmarks översättning.

Det är ingen som bestrider att Ohlmarks översättning är läst och älskad av ofantliga mängder svenskar, men å andra sidan -- det är den enda översättning som har funnits tillgänglig! Dessutom skulle jag tro att det endast är en liten minoritet av alla Tolkienfans som läst böckerna på engelska, och då säger det ju sig själv att kritiken inte är stor -- vet man inte hur det ska vara så reagerar man naturligtvis inte på hur det är. Jag började läsa Tolkien i mellanstadiet och var länge en av dem som gick omkring och tindrade med ögonen efter att ha läst Ohlmarks översättning. Så snart jag fick åldern inne gick jag med i Göteborgs Tolkiensällskap Mithlond, där jag fortsatte tindra med ögonen ända fram tills dess att jag upplystes av en med-mithlondit att det faktiskt inte alls var Merry som dräpte Häxmästaren. Denna insikt slog minst sagt ner som en blixt, och gav min illusion om Ohlmarks som den ultimata svenska översättningen ett dödligt sår. När jag tagit mig igenom originalet och min kunskap om Ohlmarks missar och mer eller mindre medvetna ändringar av originaltexten ökat, så hade den svenska översättningen inte längre samma magiska skimmer för mig.

Torftigt?
Eldberg skriver:

"Att översätta är konsten att tolka originalet så att läsarens upplevelse så långt möjligt liknar den upplevelse som originalets läsare får."

Men jag kan då inte säga att jag tycker att detta är vad Ohlmarks har gjort. Ohlmarks Sagan om ringen är en mycket bra bok, men det är inte Tolkiens The Lord of the Rings.
   Eldberg skriver vidare:

"Ingen har lyckats visa att översättningen skulle vara dålig i betydelsen att den präglas av torftigt språk eller att den inte förmedlar originalets stämning, atmosfär eller handling korrekt. Istället är det enskildheter man slår ned på, en del rätt grova sådana förvisso."

Nej, torftig kan man knappast kalla Ohlmarks översättning. Men är det då något bevis för dess storhet? Har det ingen betydelse i sammanhanget hur originalets språk ser ut? Medlemmar i Forodrims Tolkiensällskap har, om jag inte missminner mig, sammanställt en lista på antalet "utbroderingar" i texten som Ohlmarks lagt till på helt eget bevåg, och dessa kunde räknas i hundraden och åter hundraden. Man hittar exempel på detta på mer eller mindre varje sida av översättningen. Exempelvis blir "the black blood came gushing out" till "det svarta blodet kom sprutande likt kaskader av smutsigt bläck". Visst, det är inte torftigt, men det är baske mig inte korrekt heller.
   Och gällande enskildheter: när det nu är frågan om bokstavligen tusentals av dessa enskildheter så tycker då jag att kritiken är berättigad.

Bör få kritik
Ska man sammanfatta kritiken mot Ohlmarks så kan man som jag ser det dela in den i två bitar: kritik mot Ohlmarks utbrodering av språket, samt kritiken mot den stora mängden rena felöversättningar, där han oftast inte tycks ha förstått vad texten betyder, vilket lett till felsyftningar och helt absurda meningar (varav ett antal har presenterats av Martin Andersson i hans artiklar om översättningen här på TA). Båda bitarna av kritik tycker jag är fullt berättigade: trots det vackra språk som Ohlmarks presenterar är hans översättning de facto både slarvig och icke trogen originalet. Och så ska inte en översättning se ut.

Jag kan ha missuppfattat det hela, men det verkar som att Eldberg vill flytta i stort sett hela kritiken från Ohlmarks till förlaget och redaktör/korrekturläsare, som inte rättade till alla syftningsfel, inkonsekvenser, missuppfattningar och så vidare, och delvis kan man väl ge honom rätt -- det är en skandal att det gick så lång tid innan ens de allra grövsta felöversättningarna korrigerades -- men å andra sidan: får man uppdraget att översätta en bok så kan man trots allt inte lägga allt ansvar på förlaget -- hanterar man Tolkiens språk så dåligt som Ohlmarks gjort så bör man få kritik för det.

Inte Tolkiens text
Nu kanske det är dags att här påpeka att jag också finner mycket som är bra i Ohlmarks översättning. Väldigt många av hans plats- och personnamn är mycket välgjorda, och då pratar jag framförallt om känslan och klangen i namnen. Mörkmården, Midgård, Fylke, Hobsala, Tookköping, Mickelsklyft, Väderklint med flera är i mitt tycke helt underbara namn som jag har ytterst svårt att tänka mig en annan översättning på. Vattnadal är å andra sidan vackert så det förslår, men det går inte att förneka att det är en inkorrekt översättning.

Personligen skulle jag nog nästan hellre se en genomgående revidering av Ohlmarks översättning än en nyöversättning, av följande skäl: Ohlmarks översättning är -- hur felaktig den än må vara -- inetsad i ryggmärgen hos de flesta Tolkienfans i Sverige. Många av namnen, inte minst, kommer att bli svåra att vänja sig av med: om Aragorn inte längre heter Vidstige, om Fangorn inte längre heter Lavskägge och om de välordnade hob(bitarna?)erna i kullen inte längre skulle heta Bagger.

Som slutsummering på detta inlägg vill jag säga att jag tycker att Ohlmarks språk ofta är otroligt vackert och episkt, och det finns fortfarande åtskilligt i den som får mig att rysa av djupaste välbehag. Det är bara synd att det inte är den text som Tolkien skrev. Och det tycks mig som en trots allt ganska vital punkt i sammanhanget.

---------------

Kommentera (15)

---------------

Läs också ... "Sagan om felen": Del I: "Hur många ponnyer har ni egentligen, herr Merry?" Del II: "Jag ser stjärnor – tre stycken!" Del III: "Det var flera hästar … jag menar timmar sedan!" Genmäle: Ohlmarks presterar underbar svensk formuleringskonst Dessutom rekommenderas Åke Eldbergs artikel Fylkingen och den fete dvärgen.

Visste du att "Midgård" heter "Endor" på sindarin? Detta nämndes för första gången i The Silmarillion, som utkom 1977. Om vi till detta lägger att George Lucas nämnt Tolkien som en stor influens så leds tankarna osökt till en viss skogsmåne i en jedi-film ...

Upp