I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER
RECENSIONEN: SAGAN OM DEN TREDJE TIDSÅLDERN
RECENSIONEN: SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST
| RECENSIONEN: THE HOBBIT OMRÖSTNINGEN

RECENSIONEN:

The Hobbit


Av: Molnár-Veress Ágota


I slutet av 2003 släppte Vivendi Universal Games genom Sierra Entertainment The Hobbit. Vivendi är det företag som innehar rätten att producera elektroniska spel baserade på Tolkiens böcker, medan EA GAMES har rättigheterna till filmbaserade spel.

vå minuter innan stängningsdags släpptes jag in i butiken av en hygglig vakt för att köpa spelet The Hobbit. Manualen läste jag ut på tunnelbanan, så väl hemma var det bara att bänka sig framför teven, stoppa in skivan i mitt Playstation 2 och börja spela.

Och bli förälskad.

Att The Hobbit är den perfekta boken att basera ett tv-spel på slog mig redan när jag läste den. Äventyren är lagom långa och följer varandra som pärlorna i ett halsband, utan parallella trådar i handlingen att hålla reda på. Utmaningarna är mångskiftande, fienderna likaså. Dessutom utspelar sig hela historien i en sagovärld där personerna, miljöerna och föremålen kan ges egenskaper som passar spelet. Ingen blir förvånad om det till exempel dyker upp självlysande jättesvampar som sprider ett skimmer över mörka platser, en lösning som onekligen hade känts lite underlig i ett spel som utspelar sig i vår vanliga värld. Det är inte svårt att förstå hur spelutvecklarna tänkte när de valde inspirationskälla.

Skapat av fans
Att i princip varje medarbetare måste ha läst boken och älskat den framgår väldigt tydligt. Musiken utgörs till exempel för det mesta av glada (men inte sockersöta) melodier som drar åt folkmusikhållet, spelade på instrument som ger den rätta stämningen. Samtalen förhöjer Tolkienkänslan genom att bjuda på små glimtar av tankevärlden hos Midgårds invånare: en hobbitpojke klagar på att han ännu bara har ätit två frukostar, Glóin talar om sin son Gimli och alverna som vaktar Thranduils portar diskuterar ryktena om sina fångars förehavanden medan Bilbo smyger omkring mellan träden.

Grafiken är dock viktigast för känslan i ett tv-spel. I The Hobbit har man valt att satsa fullt ut på sagokänslan, med läckra färger, humoristiska figurer och magiska miljöer. Det är fullt med små detaljer att upptäcka: plötsligt omges Bilbo för en sekund av en svärm av trollsländor som lika plötsligt försvinner; när han går upp från vattnet lämnar han blöta fotspår, som torkar efter ett tag; när han hoppar på föremål i vattnet guppar dessa till. Det är kanske det som imponerar mest i grafiken: denna ständiga interaktion mellan Bilbo och omgivningen.

IQ-test
Spelet äger rum i en värld som inte riktigt känns igen som Midgård, något som ju gäller även för boken. Däremot finns det i spelet, till skillnad från i boken, en hel del antydningar om många av Tolkiens andra verk att hittas av den uppmärksamma spelaren. Dessutom finns det ett tillfälle mot slutet där den som har Ringarnas herre i hyllan premieras rikligt.

Spelmässigt påminner The Hobbit till en början om The Fellowship of the Ring. Bilbo hoppar, smyger, talar med andra hobbitar, kastar sten och viftar med sin vandringsstav ungefär som Frodo i FOTR, med skillnaden att Bilbo är mycket smidigare och enklare att manövrera. Snart visar sig dock de största skillnaderna: i detta spel har man mer användning för hjärnan än för avtryckarfingret, och det är överlag väldigt utmanande och varierat. Det barnvänliga tilltalet och den låga våldsnivån kan invagga en i tron att detta är ett lätt spel, men ack så man bedrar sig! Efter ett tag börjar man få ägna sig åt avancerad problemlösning som sammantaget kräver mer hjärngympa än ett genomsnittligt IQ-test. Man måste också utnyttja Bilbos lättstyrdhet och de enkelt ändrade kameravinklarna maximalt för att klara sig. Det är svårt att föreställa sig att en sjuåring varvar spelet utan hjälp av större barn såsom mamma och pappa.

Charm, spelglädje och humor
Tyvärr finns det ett par små tråkigheter också i The Hobbit, till exempel att sista banan inte alls håller samma nivå som de övriga. Den är för lätt, grafiken är direkt ful och plötsligt dyker Beorn upp i ett av de få avstampen här från den ursprungliga historien. En annan miss är att det inte finns någon topplista för hur väl man har klarat de olika banorna, vilket gör att man inte känner sig ett dugg motiverad att försöka varva spelet mer än en gång. Livslängden hade helt klart kunnat åtminstone fördubblas med en sådan lösning. Sedan har vi avvikelserna från boken, som inte alltid känns nödvändiga. Den skadade alvkvinnan i trollgrottan är en sådan onödig konstighet.

Men allt detta väger lätt jämfört med charmen, spelglädjen, humorn, klurigheterna och det faktum att spelskaparna så tydligt älskade att arbeta med The Hobbit. Detta i kombination med de underbara animerade sekvenserna gör väntan på filmatiseringen av denna älskvärda bok lite mindre outhärdlig.

Betyg: 5 Andúril av fem möjliga


---------------

Om spelet
Genre:
Action/äventyr.
Plattform:
Game Boy Advance, GameCube, PC, Playstation 2, Xbox (recensionen baseras på Playstation 2-utgåvan).
Utvecklare:
Inevitable Studios.
Rekommenderat från:
7 år.
Officiell webbplats: thehobbit.sierra.com

---------------

Kommentera (5)

---------------

Upp

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare