I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER
INTERVJU: LOTTA OLSSON | DEN KVÄKANDE HOBBITEN
RINGARNAS HERRES HISTORIA: INSKRIPTIONER | OMRÖSTNINGEN

GRODORNAS HERRE – DEL 1

Den kväkande hobbiten


Av: Ohlmarxisten

Tidigare har vi på Tolkiens Arda publicerat artikelserien Sagan om felen, och det har ställvis riktats hård kritik mot Åke Ohlmarks Härskarringen. Nu kan nagelfarandet av nyöversättningen Ringarnas herre också ta sin början! En äldre form av denna artikel har förekommit i diskussionsforumet.

är det förra hösten tillkännagavs att den första delen av nyöversättningen Ringarnas herre nu var klar och skulle utges till femtioårsminnet av The Lord of the
Rings blev

Bild: Taurrohir (redigering Gustav Dahlander)
det genast mycket prat och stor uppståndelse bland svenska tolkienister. Vad säger du, heter Bilbo och Frodo inte Bagger längre? Och nu är de hobbitar! Vad sa du att Gollum kallade sin älssskade? Mest pratades det nog på Tolkiens Ardas diskussionsforum. Hade den nye översättaren lyckats bättre än gamle Ohlmarks? Debattörerna på Tolkiens Arda drog sig till minnes alla gamla goda ohlmarksismer. Felen i den gamla översättningen var sedan länge legendariska och det ansågs allmänt att gamle Ohlmarks översättning var så sprängfylld av felaktigheter att den inte längre kunde anses som väl bibehållen. "Några av de mer skrattretande och/eller irriterande misstagen" i gamle Ohlmarks översättning hade dessutom hösten dessförinnan på ett högst förtjänstfullt vis sammanställts av Martin Andersson och publicerats i detta magasin som Sagan om felen. Med stor sakkunnighet uttalade sig nu Den stegrande kamelen och andra forumdebattörer om nyöversättningen. Ord vägdes på guldvåg. Inget var för litet för att diskuteras. Semikolon och trema diskuterades. Felaktigheter av allehanda slag uppdagades.

Ett år har nu gått sedan dess, och det känns självklart att nyöversättaren Erik Andersson och hans stab bör vederfaras samma ära som gamle Ohlmarks och få ett urval av misstagen publicerade i detta magasin. Jag har därför gjort ett urval bland de misstag som uppdagats på forumet. Någon systematisk genomgång har varken jag eller någon annan gjort. De flesta felaktigheterna har framkommit vid läsning av den svenska texten. En jämförelse med det engelska originalet har i regel gjorts först därefter. Det finns troligen mängder av fel kvar att hitta för den roade (och även några saker att korrigera i den här artikeln). Dessutom har Christopher Tolkien för att ytterligare komplicera det hela tillsett att en mängd ändringar har gjorts i den engelska jubileumsutgåvan, som gavs ut senare än första delen av den svenska nyöversättningen. Siffror inom hakparenteser är sidhänvisningar till Ringens brödraskap, Norstedts förlag, 2004.

Nyöversättningen av Sagan om ringen. Många tolkienister har med emfas hävdat att Andersson inte behöver ta någon som helst hänsyn till Ohlmarks namnöversättningar. Med ett leende på läpparna har man påpekat att det inte är en nyöversättning av Sagan om ringen utan en nyöversättning av The Lord of the Rings. Det är svårt att hålla sig för skratt när man sedan ser hur Ringens brödraskap lanseras med hjälp av en liten gördel som bär påskriften "NYÖVERSÄTTNINGEN AV SAGAN OM RINGEN!"

Den haltande ringversen. I Tolkiens ringvers råder ordning. Den inleds med fyra likartat utformade rader som alla börjar med ett räkneord: "Three Rings for the Elven-kings under the sky, / Seven for the Dwarf-lords in their halls of stone, / ...". Verstolkaren Lotta Olsson har offrat just denna symmetri i sin tolkning: "Ringar tre skall alver se, under himlens rand, / sju för dvärgars härskare, som djupt i berget bor, / ...". Förmodligen har Olssons avsikt varit att bevara det mindre viktiga och kanske oavsiktliga rimmet rings-kings i originalets första rad. I originalet kan de fem första raderna dessutom förstås som en korrekt mening med ett underförstått predikat. Komplettera till exempel med "were made" efter "Three rings". Olssons ringvers verkar inte gå att komplettera på något liknande vis. Meningsbyggnadsfel skulle man kunna säga. [2]

Läsarens guide till Midgård. I förordet sägs att registret i slutet av tredje volymen "torde vara ofullständigt vad gäller uppslagsord men inte sidhänvisningar", som taget ur Liftarens guide till galaxen. Se s. 42! Men, för vadå? ... Det ska naturligtvis vara tvärtom. [11]

Bilbos författare. En av fackgranskarna, Leif Jacobsen, har i en akademisk uppsats ondgjort sig över att Ohlmarks inte kan skilja på de kapitel i Röda boken som Bilbo skrivit och den publicerade boken The Hobbit. Kritiken är dock mer relevant med avseende på den av Jacobsen själv fackgranskade nyöversättningen. "That story [The Hobbit] was derived from the earlier chapters of the Red Book, composed by Bilbo himself" har blivit "Den berättelsen bygger på de första kapitlen i Röda boken och skrevs av Bilbo". När Tolkien sedan skriver "they" med syftning på de tidiga kapitlen i Röda boken blir det följaktligen "den" hos Andersson. [13]

Det skakade rådet. Det engelska ordet "counsel" betyder vanligen ”rådplägning, överläggning” eller "råd, maning" men kan även betyda "plan, syfte", vilket Andersson inte verkar ha varit medveten om. Andersson översätter genomgående fel, exempelvis översätts "to shake the towers and counsels of the Great" till "för att skaka de vises torn och råd". Med "the Great" torde Tolkien dessutom avse Sauron och andra som är mäktiga men inte nödvändigtvis visa. [15, 337, 345]

Pipgräsets ursprung. Det ålderdomliga "whither" ("dit") i Merrys redogörelse för pipgräsets spridning i Midgård har blivit "varifrån", vilket är minst sagt förbryllande. [22]

Släkten Andersson-Grubb. "Böök" och "Grubb" är ju trevliga hobbitnamn och de namn som Andersson valt som översättning av "Grubb" respektive "Burrows", men borde inte "Burrows" ha blivit "Böök" och "Grubb" fått förbli "Grubb"? Nu får man om man vill vara tydlig tala om släkten Tolkien-Grubb och släkten Andersson-Grubb. [44, 45, 47, 56]

Dyrgripen. Som alla vet kallar Gollum Ringen (och sig själv) för "(my) precious". Det engelska substantivet "precious" betyder "älskling" och inget annat. Andersson har översatt "precious" till "dyrgrip". Men vem vill kalla sin älskade för "min dyrgrip"? Många har även beklagat sig över att det inte finns något "s" i dyrgrip för Gollum att väsa på. Visserligen har Tolkien inte försett "precious" med några extra väsande "s" annat än på något enstaka ställe i The Lord of the Rings. Men den absoluta majoriteten av oss läsare kräver ändå ett ord som innehåller "s", och i The Hobbit finns det minsann massor av extra väsande "s" i "precious".

Kofferdi-Secker. "Sackville-Baggins" har blivit "Kofferdi-Secker". Förmodligen vill Andersson att vi ska associera till "koffert", eftersom

Bild: Taurrohir
"Sackville" ska översättas till något påsigt eller åtminstone väskigt. Men "kofferdi" har inget med "koffert" att göra. Det betyder "handelssjöfart" och är egentligen samma ord som "köpfärd", och de flesta hobbitar avskyr ju dessutom att vara på sjön. Det är inte heller svårt att hitta en bättre översättning. Vad sägs till exempel om "Pååseby-Secker", som även fångar upp betydelsen hos "ville"? [36]

Det välutrustade köket. Gamle Gorbadoc håller i originalet ett frikostigt bord ("a mighty generous table"). Andersson låter Gorbadoc i stället ha "ett välutrustat kök". Gaggenau eller Poggenpohl? Anderssons ville kanske att det skulle stämma med hans översättning av "his [Bilbo's] table had a high reputation" till "hans kök hade ett gott rykte". Men det är en viss skillnad på ett kök som har ett gott rykte och ett som är välutrustat. [37, 44]

BB. Andersson velade som bekant länge mellan "Bagger" och "Secker". Det blev till slut "Secker", men på Bilbos present till Milo Andersson-Grubb står det "B B". [56]

Upp i det blå. I både The Hobbit och The Lord of the Rings anklagas Gandalf för att lura hobbitar att försvinna på äventyr "off into the Blue". I Anderssons översättning befaras Bilbo ha försvunnit "upp i det blå, varifrån han säkerligen trillat ner i en damm". Riktigt så dramatisk är inte Tolkiens skildring: "off into the Blue. There he had undoubtedly fallen into a pool or a river ...". Varför inte den mindre dramatiska översättningen "ut i det blå, där ..." enligt mönster från Hallqvists översättning av The Hobbit, så blir kopplingen mellan de två böckerna dessutom tydligare? [62]

Centnerfesten. Frodo kallar festen för att fira Bilbos hundratolfte födelsedag för en "centnerfest". En centner är hundra skålpund, men vad har det med Bilbos hundratolfte födelsedag att göra? Förklaringen får man om man går till originalet. Där kallar Frodo festen för "a Hundred-weight Feast", och "a hundred-weight" är hundratolv skålpund! [62]

Vägen förbi. Ringarnas herre innehåller många ordlekar. Om Bilbo heter det att "åren gick. Ja, de gick, och de verkade inte ta vägen förbi honom." Vissa av dessa ordlekar finns dock inte på riktigt samma vis i The Lord of the Rings. Om Bilbo heter det att "the years passed. Yes, they passed, and they seemed not to touch him." [70]

Den kväkande hobbiten. Ohlmarks gav oss den bölande alven. Andersson verkar inte vilja vara sämre. Han ger oss den kväkande hobbiten. Originalets "'Mr. Frodo, sir!' cried Sam quaking" har blivit till "'Herr Frodo!' kväkte Sam". Det gör ju sedan inte saken sämre att Sam här är rädd för att Gandalf ska förvandla honom till "något hemskt" och att Frodo någon sida senare faktiskt hotar Sam med att Gandalf kan komma att förvandla honom till en fläckig padda. Andersson översätter sedan "quake" ("skaka, skälva") fel ytterligare en gång. Då till "jämra". I De två tornen har sedan ytterligare ett par kväkande hobbitar observerats. Dessa har dock inget med "quake" att göra. [89, 336]

Det gamla vinet. Det här är verkligen en petitess, men det finns kanske något att lära av historien. På två ställen nämns det fina gamla vinet "Old Winyards". Ohlmarks kallar vinet först ett "fint gammalt vin" och sedan "Gamla vingårdstappningen". Tolkien fick tydligen syn på att Ohlmarks utelämnat namnet första gången. Men Tolkien har missat den senare översättningen till "Gamla vingårdstappningen" och undrar om Ohlmarks har förstått att "Winyards" betyder "vingård"! För att undvika framtida misstag, får man förmoda, diskuterar Tolkien därför ingående namnet i sin översättningsguide och kommer fram till att "one must remain content with the word for 'vineyard' in the language of translation". Det är precis vad Andersson gjort. Han har nöjt sig med "Wingård". Hur "old" ska översättas glömde Tolkien att ge några anvisningar om. [56, 95]

Längsmed skogen. I originalet går Frodo, Sam och Pippin "longwise through" en skog på sin färd till Krikdala. I Anderssons översättning går de "längsmed" skogen, det vill säga utmed skogen. [122]

Hej nos! Vad menar egentligen Tom Bombadil när han sjunger "Hey dol! merry dol!"? Olssons tolkning är "Hej nos! Bästa nos!" Nonsens som nonsens, eller finns det någon tanke bakom tolkningen? Den enda rimliga tanke som jag sett framförd är att Olsson läst "dol" som "doll", vilket har lett till "sötnos" och sedan till "nos". Men är det inte "söt" som är det viktiga i "sötnos", om nu "dol" verkligen ska förstås som "doll"? [158]*

* Redaktörens anmärkning: Se intervjun med Lotta Olsson i detta nummer för "nos".

Aragorns signatur. Vidstige kan sägas visa att han verkligen är Aragorn genom att citera de versrader som är förbundna med hans namn: "Inte allt som är guld måste glittra, inte alla går vilse som går", säger Vidstige. Men vänta, stod det inte så här i Gandalfs brev lite tidigare: "Inte allt som är guld måste glittra, inte alla är vilse som går"? Är det verkligen den riktige Aragorn? [222]

Gaddmyggorna. På väg genom Myggvattna har hobbitarna inte oväntat problem med mygg. I översättningen verkar det vara särskilt obehagliga myggor. Originalmyggorna sägs vara "biting insects", men översättningsmyggorna sägs ha "stickande gaddar". Rör det sig alltså om en speciell typ av fantasymyggor som till skillnad från vanliga myggor har en gadd? [235]

Amon Sûl. Andersson har, för att citera baksidan på omslaget, "tagit hänsyn till den kunskap vi nu har om Tolkiens idé- och språkvärld". Vi vet nu att "Amon" betyder "kulle". Alltså måste "Amon Sûl" i följande utdrag syfta på kullen och inte på tornet: "... they built a great watch-tower on Weathertop, Amon Sûl they called it. It was burned and broken ...". Hursomhelst har Andersson översatt så att "Amon Sûl" syftar på kullen. Jag tycker nog ändå att en rimligare läsning av själva texten är att "Amon Sûl" här syftar på tornet. Det här är definitivt en verklig petitess men inte utan principiellt intresse. [238]

Det försvunna kavalleriet. Frodo har precis passerat vadstället och de svarta ryttarna är även de på väg över. Tolkiens skildring av hur Frodo får hjälp att undkomma de svarta ryttarna är ett stilistiskt bravurnummer. I styckets första mening beskriver Tolkien hur ett dån av forsande vatten hörs. Detta kan uppmärksamma läsare förstå som ljudet av annalkande ryttare, då det inte är helt olikt hur ljudet av annalkande svarta ryttare beskrivs någon sida tidigare. I nästa mening liknar Tolkien de anstormande vågorna vid "a plumed cavalry". I tredje meningen tycker sig Frodo se ("half fancied") vita ryttare på vita hästar bland vattenmassorna. De två återstående meningarna beskriver sedan hur de svarta ryttarna överrumplas av vattenmassorna (de vita ryttarna) och drar sig tillbaka. Varje mening i stycket innehåller på något vis ryttare. Ryttare kan således sägas vara temat för stycket. I Anderssons ofta alltför knappa översättning har kavalleriet försvunnit. Andersson har översatt "plumed cavalry" till det tama "vita kammar". Ohlmarks brer i stället på med "tusentals plymer på ett rytteri som rider chock". Kanske har vi här den verkligt stora skillnaden mellan de två översättningarna i ett nötskal. [274]

Tjänare, Sam! Frodo och Sam har ju ett intressant förhållande till varandra. Andersson ger förhållandet en extra knorr genom att låta Frodo efter uppvaknandet i Riftedal säga "Tjänare, Sam!" "Tjänare" betyder ursprungligen "jag är din tjänare". En tolkiensk ordlek tänker kanske någon, men hos Tolkien säger Frodo rätt och slätt "Hullo, Sam!" Ännu en av Anderssons egna vitsar med andra ord. [287]

Den bleka månen. På ett ställe har "the moon waned" blivit "månljuset avtog". På ett annat ställe har "the waning moon" blivit "den bleka månen". Men det är inte ljusstyrkan som avtar, utan det är månen som är i avtagande. [349, 379]

Orkrist. "Orcrist", namnet på Thorin Ekenskölds svärd, är sindarin och ska därför inte översättas. Men det har ändå försvenskats till "Orkrist". Hur har fackgranskarna kunnat missa detta? Förklaringen lär vara en övernitisk korrekturläsare som trott att "Orc" ska försvenskas även i "Orcrist". [356]

En trakt utan hamnar. Brödraskapet väljer att inte färdas genom "lands that are empty and harbourless", det vill säga obebodda ödetrakter som saknar ställen att söka skydd på. I Anderssons version låter det snarare som om det inte finns några båthamnar: "länder som saknar både folk och hamnar". [375]

Mazarbulboken, del I. Mazarbulboken är av förklarliga skäl ömtålig, och den spricker mycket riktigt när Gandalf lägger upp den på en stenskiva. Men han bläddrar sedan varsamt ("gingerly") i den. Ja, hos Tolkien vill säga. Hos Andersson beter han sig helt annorlunda och bläddrar istället "ivrigt". [406]

Mazarbulboken, del II. Gandalf har sedan "no time to puzzle out [tyda] the last few pages". Kanske tog det för lång tid att bläddra varsamt. Anderssons ivrige Gandalf har ett annat problem. Han "hinner inte pussla ihop de sista sidorna". Han måste ha bläddrat så ivrigt att sidorna gick sönder. [408]

Den gamla provisoriska bron. För att komma över Celebrant ordnar Haldir en "slender" bro i form av tre rep. Andersson har nog rätt när han säger att den är "tillfällig", men jag undrar om han inte har varit lite lat här. Andersson verkar helt enkelt ha nöjt sig med att ge Ohlmarks gamla "provisoriska" bro en mer svensk form. Är det trots allt en nyöversättning av Sagan om ringen? [437]


Bild: Ylva Styffe
I vilken utsträckning kan den som ser i Galadriels spegel styra blicken?

Galadriels spegel.
I vilken utsträckning kan Frodo egentligen kontrollera situationen när han tittar i Galadriels spegel? Andersson låter honom i viss mån själv styra blicken: "Sedan tittade han bort mot solen ... och där såg han silhuetten av ett stort fartyg". Tolkien låter bara den ena bilden avlösa den andra: "Then he saw against the sun ... the black outline of a tall ship". Här betyder "against" närmast "mot bakgrund av". Kan Andersson ha läst "against" som "bort mot"? [458]

Kullarnas västsidor. Det är efter middagstid och brödraskapet färdas söderut på Stora floden. "The sides of the westward hills fell into shadow", skriver Tolkien. "Kullarnas västsidor föll i skugga", skriver Andersson. Att kullarna i väster faller i skugga betyder här rimligen att deras östsidor, vilka även är de sidor som brödraskapet kan se, faller i skugga. [496]

Nu frågar ni er kanske om jag anser att den här listan bevisar att nyöversättningen är en katastrof som borde brännas på bål. Nej, lika lite som listan i Sagan om felen bevisar att Ohlmarks översättning borde bli brasved. Att Ohlmarks översättningsmissar blivit så kända visar mest hur intensivt Sagan om ringen lästs genom åren, och de diskussioner som lett fram till den här artikeln visar mest vilket enormt intresse det funnits för nyöversättningen. Andersson har gjort en del fel men han har rätt i vad han säger i en essä från samlingen Hålor av hin (2002): "Visst är det ledsamt att människan är ofullkomlig och att varje översättning, redaktörens granskning till trots, innehåller direkta fel. Men den recensent som uppspårat sådana fel skall inte yvas över det: det är helt andra saker som avgör om en översättning är läsbar eller inte."

---------------


Kommentera (33)

---------------


Upp

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare