I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER
INTERVJU: ERIK ANDERSSON | TOLKIENS VÄRLD -- DEL II
RINGARNAS HERRES HISTORIA: MERRY | OMRÖSTNINGEN

NYHETER

Av: Daniel Möller
Bilder: "Hobbitsilhuett" © Taurrohir
"Glamdring" © The Encyclopedia of Arda


östens största nyhet i Tolkien-Sverige måste naturligtvis vara Erik Anderssons och Lotta Olssons nyöversättning av The Lord of the Rings, vars första volym -- Ringens brödraskap -- smygsläpptes i bokhandlarna i mitten av september. Visserligen har nyöversättningen rönt en helt del uppmärksamhet från media redan tidigare, men i och med det officiella recensionsdatumet 27 september fullkomligen översvämmades vi av tidningsspalter om första delen av Ringarnas herre. Sällan har en översättning uppmärksammats på detta sätt. Den inbitne har förstås redan läst igenom alla dessa spaltmetrar, men det kan kanske ändå vara på sin plats med en liten sammanfattning.

För en gång skull var omdömena om Tolkien ovanligt nyanserade och positiva. Det finns annars en tradition (som enligt Tolkienexperten Tom Shippey grundar sig konkurrensen mellan de olika språkvetenskapliga inriktningarna Lit(erature) och Lang(uage)) bland litteraturkritiker att inte hålla Tolkien särskilt högt som författare. Men de flesta recensenter och deras tidningar tycktes den här gången ta honom på allvar.

En av de mer insatta och pålästa recensionerna stod att finna i Dagens Nyheter, där Henrik Williams, professor i fornnordiska språk, fått uppdraget att recensera Ringens brödraskap. Han konstaterade att det inte är någon lätt sits som Andersson och Olsson har hamnat i: "Det är i detta läge de nykorade översättarna har haft att verka: trefaldigt klämda mellan Tolkiens egna krav, den förkättrade men stilbildande föregångaren Ohlmarks och tolkienisternas omättliga perfektionskrav." Williams konstaterar också "att Andersson & Olsson har presterat en läsbar, jämn och i stort sett korrekt översättning, ett prov på en mycket gedigen arbetsinsats". Om namnen skriver Williams att en del "fula eller löjeväckande former" har skapats, som "Kofferdi-Secker" och "Möcklegräva", samt att det hade varit bättre att undvika "rena barnboksöversättningar som Holger, Teodor, Bert och Malte". Hans största invändning handlar dock om ordet "dyrgrip" för "precious". Williams anser också att "Lotta Olsson lyckats bättre än sin prosaiske kollega" och att hennes diktöversättningar oftast är "njutbart översatta". Om prosan skriver Williams att den är "jämn" men med nedtonad "stilistisk variation". "En otvetydig skönhetsfläck är däremot den anderssonska tendensen att nyttja ett och annat tondövt ordalag" skriver Williams, men påpekar att hans kritik mest rör sig om "marginellt gnäll".

Expressens Jesper Högström inleder med att konstatera att "dureformen har kommit till Midgård". Även Högström är huvudsakligen positiv i sin kritik, och konstaterar att Erik Andersson "tar bort den [av Ohlmarks] pålagda blåssektionen och frilägger den kärva originalrösten", vilket resulterat i en översättning "som undviker att sandpappra originalets ofta ganska grova och knaggliga yta". Lotta Olsson har "gått tillbaka till de enkla ordvändningarna och det oregelbundna stavelseantalet", menar Högström. Recensenten anser också att den nya översättningen är mer fornnordisk "än nordisten Ohlmarks" och att Anderssons och Olssons översättarstil skiljer sig "från 1800-talets högstämda poetiska ideal", som präglade den tidigare översättningen.

Petter LindgrenAftonbladet gratulerar förstagångsläsarna till den nya översättningen, även om han personligen "står under inflytande av en dunkel och tidigt i livet grundad lojalitet gentemot Åke Ohlmarks". Han har, bekänner han, "lite svårt att separera från Ohlmarks nästan rart omständliga svenska", men han föredrar klart Lotta Olssons versioner framför Ohlmarks "arkaiserande och svullna verstolkningar". Lindgren menar också att man snabbt vänjer sig vid namn som "Secker" och "Säcks ände", men att han känner sig "som en gammal preussare inför namnet Kaliningrad" vad gäller de geografiska namnen.
Piprökande hobbit -- hober göre sig ej besvär.

Svenska Dagbladets Stefan Spjut ägnade en stor del av recension till att fundera över ordet "hobbit", och dess olika inkarnationer i svenska översättningar. Spjut ogillar anpassningen, "skaparord eller ej, och betraktar det som flat EU-eftergift", men håller samtidigt med om att det fanns ett behov av en nyöversättning av verket. Spjut applåderar att Erik Andersson "respekterar Tolkiens stil men [inte drar sig] för en försiktig renovering", men samtidigt anser han att Andersson ibland har "greppat raspen när han kanske borde ha nöjt sig med slippappret". Spjut berömmer även Lotta Olsson, vars arbete han kallar "grundligt" och "besjälat", men tycker möjligen att den svenska Tolkienvärlden inte riktigt gjort sig förtjänt av hennes tolkningar, eftersom vi ändå läser på original. Spjut avslutar med att säga att man antagligen vänjer sig vid nyöversättningen. "Det är som med Fader vår."

Recensenterna tycks alltså överlag vara tämligen nöjda med nyöversättningen, men den stora frågan är väl: vad kommer den att få för mottagande i Tolkienkretsar? En livlig debatt pågår i detta nu på Tolkiens Ardas diskussionsforum här. Titta gärna in och delge oss din åsikt!

---------------

Andra kommentarer om översättningen i media:

"Tolkiens elastiska, stundtals återhållna och stundtals storvulna, men ofta arkaiska prosa flyter bra i Anderssons händer. Det är en lågmäld men kärnfull njutning att läsa."
-- Joachim Björk, Norrtelje Tidning.

"… den nya översättningen [följer] originaltextens välartade prosa mycket nära, och bara en språklig pedant kan finna något att invända mot." "… semikolonen i boken [är] mer talrika än Saurons onda orker." "Lotta Olssons versöversättningar är av varierande, men överlag fullt godkänd, kvalitet."
-- Malte Persson, Göteborgs-Posten.

"Översättningen ligger närmare originalet, men är bitvis torr och grå"
-- Torgny Nilsson, Helsingborgs Dagblad.

"… ledstjärnan verkar ha varit ett stramare, något rakare språk. […] Det har på det hela taget blivit riktigt bra."
-- Maria Ehrenberg, Kristianstadsbladet.

"Tolkien var […] en urusel skribent, högtravande, tillkrånglad, osäker." "Erik Anderssons och Lotta Olssons tolkningar är fastare, trognare och mer rättvisande gentemot originalet. Därmed uppfyllande översättarens heligaste plikter."
-- Jan-Olov Nyström, Norrbottens-Kuriren.

"Om den nya översättningen skall beskrivas med endast ett ord ligger ordet stramare väl till hands." "Den översättning som nu presenteras borde varit gjord för länge sedan."
-- Mattias Olsson, Norrköpings Tidningar.

"Erik Anderssons jobb är snarast att översätta en religiös urkund, där varje ord kommer att vägas på guldvåg av horder av proselyter i kåpor och brynjor. Tydligen har han också haft en slags bibelkommission över sig, bestående av bokstavstrogna dogmatiker, och det märks." "Han har gjort ett jobb, ett alldeles utmärkt jobb, […] men så himla kul verkar han inte ha haft"
-- Mats Arvidsson, P1:s Kulturnytt.

"Översättarna Erik Andersson och Lotta Olsson har gjort storverk …" "Bokens många dikter och sånger klingar klarare i Lotta Olssons språkdräkt."
-- Andreas Brunner, Sydsvenskan.

"Det känns som att läsa boken för första gången igen. Texten rinner väl, är precis så faktaspäckad att den blir lite trögflytande." "Bokens lyrik är översatt av Lotta Olsson, som mycket väl kan stå för årets kulturgärning." "Erik Anderssons tunga arbete har resulterat i en modern språkligt väl genomtänkt och väl klingande översättning."
-- Jonathan Selmane, Tidningen Ångermanland.

"Erik Andersson har gjort en mycket bra översättning och följer Tolkiens rytm och ton noggrant. Det är så här boken skulle ha hanterats när den kom ut på svenska för första gången!" "Ringversen känns fadd, konstlad och har inte samma tryck som originalet. Det är en för viktig vers för att göras så uddlös."
-- Simon Sjödin, Östersundsposten.

---------------

Läs också Tolkiens Ardas recension!

---------------

Kommentera (8)

  Upp

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare