I DETTA NUMMER
INNEHÅLL | ANGÅENDE TOLKIEN | NYHETER
RECENSIONEN: SAGAN OM DEN TREDJE TIDSÅLDERN
RECENSIONEN: SAGAN OM KONUNGENS ÅTERKOMST
| RECENSIONEN: THE HOBBIT OMRÖSTNINGEN

NYHETER

Av: Gustav Dahlander
Bilder: "Förslag" © Taurrohir
"Glamdring" © The Encyclopedia of Arda


nsdagen den 27 oktober talade nyöversättande Erik Andersson på Stadsbiblioteket i Stockholm inför 50-talet åhörare. Temat var naturligtvis den nya Ringen-översättningen, även om han också flitigt ägnade sig åt översättande i allmänhet -- givetvis hela tiden på sitt karakteristiskt tillbakadragna manér. Besökarna fick bland annat veta hur Andersson började sin litterära yrkesbana: som översättare av science fiction-böcker på 80-talet. En av svårigheterna på den tiden var att arbetet skedde utan redaktör. Det blev lättare att utvecklas när han under några somrar hoppade in i korrekturavdelningen hos Göteborgsposten.

Andersson fortsatte med att berätta om hur han översätter: utan att först läsa igenom boken. Detta är ett helt eget sätt att arbeta, som han i höstas förklarade i en intervju för Tolkiens Arda:

"Nej, jag läser inte i förväg. Jag vill att varje sida skall kännas ny. Det främjar formuleringsarbetet. En uppenbar nackdel med denna metod är man får gå tillbaka och arbeta om ibland. Och i just det här fallet är det naturligtvis olyckligt att hela översättningen ännu inte är klar när första delen kommer ut. Därför har granskarna en viktig uppgift ..."

Andersson förklarade arbetssättet med att det ger ett välkommet inspirationstillskott, det är något som lockar fram formuleringsglädjen. Men han tillade att det givetvis sker ett visst läsande innan översättandet börjar; man kan inte översätta mening för mening utan att veta hur stycket fortsätter. När Andersson skriver egna romaner gäller samma arbetsmetod: han berättade om hur författaren James Ellroy en gång gav honom rådet att hela tiden utgå ifrån olika synopser; när Andersson väl började skriva blev det emellertid inte alls så, utan tvärt om ganska fritt och improviserande. Han menar att detta är vad som för honom personligen skapar bäst förutsättningar, oavsett om han befinner sig i översättarens eller författarens roll.

Han passade också på att nämna redigeringsprocessen för nya Ringarnas herre, som -- i kontrast till 80-talets science fiction-översättningar -- är mycket noggrann: "där har jag mer hjälp än någon svensk översättare lär ha haft under de senaste hundra åren, och för den delen säkert också de hundra åren dessförinnan." Det finns en redaktör, en förläggare, två faktagranskare, en textgranskare, en korrekturläsare och en referensgrupp bestående av åtta personer. Faktagranskarna, textgranskaren och referensgruppen är alla personer hämtade ur svenskt Tolkienfandom.

Andersson nämnde vidare hur svårt det är att hitta verkets stil när man översätter The Lord of the Rings. Berättelsen börjar som en barnbok, fortsätter som en vuxenbok och slutar som en myt. Han menar att boken är allt på samma gång, och försöker därför motsvara originalets skiftande tonlägen. Andersson nämnde här särskilt att han funnit svårigheter med den heroiska, högstämda stilen, som genomsyrar stora delar av The Return of the King; denna stilnivå är svårfångad. Han anser emellertid att passager med sådan anstrykning, och då inte minst dramatisk dialog, hör till Tolkiens starkaste sidor -- något Andersson också påpekade i sin intervju för Tolkiens Arda: "Där har Tolkien en kanske inte tillräckligt uppmärksammad storhet."

En väl tilltagen frågestund följde på monologen -- så utförlig att huvudpersonen valde att lyfta bort slutet av sitt föredrag till förmån för besvarandet av spörsmålen. Någon undrade över hans bild av Tolkienläsaren: vem vill han nå ut till med sin översättning? Här menade Andersson att han inte funderat på det sättet utan helt enkelt velat översätta originalet, med den stil och anstrykning som där finns. Han berättade också att förlaget Norstedts inte gett honom några särskilda instruktioner för uppdraget -- som exempelvis att modernisera originalets språk -- och att han sluppit snäva dödlinjer: förlaget är måna om att resultatet blir bra och har valt att inte stressa översättarna, som får jobba i sitt eget tempo.

En av de avslutande frågorna handlade om hur det skulle blivit om Andersson -- som tanken var först -- valt att lämna originalets namn oöversatta: var skulle gränsen för översättande dragits bland alla fasta uttryck som "the Battle of Dagorlad", "the Misty Mountains" och "the Old Forest"? Andersson funderade här över översättningens utseende under den period då han försökte behålla namnen, och konstaterade att det såg konstigt ut med former som "Old Forest" i en svensk text. Han trodde att det skulle ha varit svårt att behålla en konsekvent linje för vad som översätts och vad som lämnas oförändrat -- en problematik som namnöversättaren slipper.

---------------

Kommentera (7)

  Upp

© Tolkiens Arda
Publikationer | Nyheter | Forum | Ardangóle | Alster | Arkivet | Faq | Om | Främjare