Välkommen till ett nytt fullmatat nummer av Tolkiens Arda -- Magasinet!
Den 6 augusti släpptes äntligen The Fellowship of the Ring/Sagan om ringen på video och DVD, för att uppmärksamma denna händelse har nummer 5 av Magasinet gjorts till en filmspecial. Fredrik Nordström och Lisa Sjöblom diskuterar om Peter Jackson har gjort en bra filmatisering eller ej i Filmspecialen, ryska feldubbningar hängs ut i Angående Tolkien, dagboksanteckningar från filmen (som Aragorn och Boromir helst vill glömma) avslöjas i Humorspecialen, DVD:ns specialinnehåll uppmärksammas under Nyheter och 1978 års animerade filmatisering The Lord of the Rings/Sagan om ringen skärskådas i Recensionen. Utöver allt detta tillkommer som vanligt alla insändare, kom din med?

Mycket nöje!
Gustav

FILMSPECIAL:
Håller Peter Jackson måttet?

Åsikterna kring Peter Jacksons filmatisering av Sagan om ringen är många. Har regissören lyckats med att fånga den unika känslan i Tolkiens verk på vita duken? Infinner sig verkligen sinnesstämningen av att det vi ser är Midgård? Lisa Sjöblom är en av de som anser att så är fallet, Fredrik Nordström tillhör det motsatta lägret. Här skriver de båda om sina åsikter...

Sagan om ringen - en bra filmatisering
Av: Lisa Sjöblom

Givetvis har vi alla som läst och älskat Tolkiens mastodontverk gjort oss vår egen personliga Sagan om ringen-filmatisering… i huvudet. Jag minns när jag läste boken för första gången att det var en hisnande upplevelse, just för att min egen fantasi vidgades för varje blad jag vände. Tolkien hade väl sina egna idéer om hur varje varelse, blad, kulle och torn såg ut, men han lyckades inte ta patent på dessa, och snart hade jag skapat ett personligt Midgård.

Hade jag haft samma ork och samma inspiration (och pengar) som Peter Jackson hade förmodligen jag spelat in filmen, nu blev det inte så. Men när jag såg vad min ställföreträdare hade skapat insåg jag att han nästan direkt överfört min vildaste fantasi till bioduken.

Filmatiseringen innebär inte minst att man själv aktivt får följa med in i Midgårds fantastiska landskap och faktiskt känna att det existerar. Jackson välkomnar oss in i ett strävsamt Hobsala, som ser ut som en självklar by belägen någonstans på vår planet. Där bor varelser som på många sätt liknar oss, hålorna ser mysiga ut, och det tar inte många minuter innan Hobsala känns som lantstället man inte besökt på alldeles för lång tid. Vi vet att vi snart måste dra vidare, men avskedet från Hobsala blir inte så svårt för i varenda scen som kommer känns landskapet, dess byggnader och dess invånare så självklara: utsattheten i Bri går bra ihop med stöket och leran, de svarta ryttarna blir så mycket mörkare när de står i kontrast till det grönskande landskapet, i Vattnadal porlar det verkligen (så mycket att man bara måste gå på toa, dessvärre), Morias gruvor talar för sig själva, och när Frodo och Sam står och ser ut över det vidsträckta landskapet alldeles innan eftertexterna rullar upp - då har landskapet lyckas bli ett med känslan.

Jo, det jag hyllar mest med Jacksons filmatisering är nog hans visuella version av Midgård. För det som alltid varit det mest lysande med Tolkien för mig: språket, dialogen, de stillsamma detaljerna, dessa kommer på något sätt i skymundan i filmen. Men just i ögonblicket då man ser den så gör det ingenting, för Jackson har lyckats omvandla Tolkiens språk till bilder.

Går det att göra en perfekt filmatisering av Sagan om ringen? Vet inte, men jag är i alla fall väldigt nöjd med den som finns just nu.

---------------

Jacksons ring - Tolkiens ring
Av: Fredrik Nordström

Sagan om ringen är en bra film, i alla fall i den bemärkelse att det är en sevärd film, men innebär det att den automatiskt är en bra filmatisering av Tolkiens ring? Om begreppet bra film tycks subjektivt och svårfångat, så menar jag att begreppet bra filmatisering är än mer subjektivt, och än mer svårfångat. En bra filmatisering måste inte först och främst följa boken "ord för ord", utan det centrala är att fånga känslan i boken. Eftersom olika läsare ofta uppfattar samma bok väldigt olika, är det givetvis omöjligt att göra alla nöjda.

Vad jag försöker säga är, att frågan om Jacksons film är en bra filmatisering eller inte beror lika mycket på hur man uppfattar boken som på hur man uppfattar filmen.

Efter att först ha sett Sagan om ringen var jag mycket imponerad, och en aning besviken. Imponerad av många av de fantastiska miljöerna, dekoren, dräkterna och tusen och en andra saker, av att filmen bitvis helt enkelt är bättre än jag trodde var möjligt. Besviken över en massa småsaker som egentligen inte borde betyda något, och besviken över att jag märker dessa småsaker. Besviken över att något viktigt saknas.

Om en film är tillräckligt bra så försvinner de små skavankerna mot den lysande helheten, och blir praktiskt taget betydelselösa. Ju mer magisk och engagerande en film är, ju mer "sense of wonder", desto fler snedsteg drunknar i helheten. Om filmen däremot inte griper tag i tittaren tillräckligt ordentligt kan till och med små petitesser bli fatala, och helhetsintrycket sjunker som en sten.

Fram till det att hoberna lämnar Fylke kan jag egentligen bara ösa beröm över filmen. För mig börjar problemen någonstans på vägen mot Vattnadal. Både trollkarlsduellen och konfrontationen med de svarta ryttarna på Väderklint är scener som jag har en aning svårt för, jag tycker helt enkelt att de försöker för mycket. Trollkarlarna förlorar värdighet och mystik genom sitt spretiga stavviftande. Scenen är inte respektingivande. Detsamma gäller Väderklint; de svarta ryttarna krymper.

För mig är dock det första riktiga klavertrampet Elronds rådslag. Representanterna för de fria folken framstår som käbblande barn på en lekplats. Värdigheten sjunker till noll.

Efter Vattnadal presenterar sig också vad jag uppfattar som ett berättartekniskt problem. Från Stor Elak Bläckfisk till Stort Elakt Troll till Tusentals Elaka Orcher till Elaka Felbyggda Trappor till Balrogen. Det där med gradvis uppbyggnad av spänningen, klimax och sedan återhämtning verkar inte vara aktuellt. Resultatet blir att den episka scenen på bron drunknar i massor med välkoreograferad men oengagerande och slätstruken action, och det hela utmynnar i ett beklämmande antiklimax.

Sällskapet kommer till Lothlórien, sällskapet lämnar Lothlórien
Många av de sorgsna och mer lågmälda tonerna i boken härstammar för mig från att något vackert oundvikligen håller på att blekna bort och lämna världen mitt framför mina ögon. Detta sker boken igenom, men blir kanske som tydligast i Lothlórien. Scenerna här fungerar sedan som någon sort ankare för senare delar av boken. Bland annat genom att reducera Lórien till en parentes så har den här känslan mer eller mindre helt avlägsnats från filmen. Den här bristen på känsla är min största enskilda invändning mot filmen som tolkning av boken. Jag hade kunnat leva med betydligt större formella avsteg från boken, om lite mer av det som jag uppfattar som hjärtat hade letat sig fram till vita duken. Att Jackson är kapabel till detta antyds i de tidigare delarna av filmen, skildringen av Fylke och dess invånare är föredömlig, men därefter tycks någonting gå snett.

---------------

Åsikterna är framlagda, nu är det upp till dig. Har Peter Jackson skapat en bra Tolkienfilmatisering eller inte? Skriv till Tolkiens Arda och dela med dig av dina åsikter!

Tillbaka till Innehåll

Allmänna blunders:

Gandalf om Sauron: "His poisonous gases are spreading through Middle-Earth, taking shape..."

Gandalf till Frodo på vagnen: "Strange things are happening. It's scary. VERY scary." Från: "Life in the wide world goes on much as it has this past age, full of its own comings and goings. Scarcely aware of the existence of hobbits... for which I am very thankful."
Måste ha förväxlat "scarcely" och "scary"...

Gimli på Elronds rådslag: "I will be dead before I see the Ring in the hands of an Elf!" -> "I will die and won't see the Ring in the hands of Elves..."

Merry och Pippin i bonden Maggots åker: "We are just picking up discarded food"
Maggot, skriker efter dem: "Get the **** out of my field, you half-sized ****! Just let me get you, I'll tear your ears off!"

Merry, efter att ha fått syn på Arwen första gången: "Who's that chick?"

Saruman om Gandalf: "You are afraid to go into the Mines. Dwarves had crawled into very bowels of the mountain. You must know that their shadows and fire can still be seen in the darkness of Kazad-Dun."
De där dvärgarna verkar vara riktigt läskiga typer, Gandalf ska tydligen vara rädd till och med för deras skuggor!

Galadriel i öppningsmonologen: "And none who now lives remembers anything at all".

Galadriel när hon frestas av ringen: "SHOW ME YOUR LOVE AND DEVOTION!"

Bilbo i Vattnadal: "I wanted to go back, to visit the forest of Mirkwood." -> "I wanted to go back, to feel the force of Meggats."
Den som vill får gissa vad "Meggats" är för något...

Gandalf på bron vid Khazad-dûm: "I'm a servant of Saint Anna and of flamable Udo!"

Boromir till Frodo: "They will find you! They will take the ring and you will beg for death before the end!" -> "I will take the Ring and you will beg for death before the end!"

Gandalf och Frodo samtalar i Moria:
Frodo: "Gollum... It's a pity Bilbo didn't kill him".
Gandalf: "Yes, it's a pity". (Och that's it!)
Fortsätter på en annan version: "The pity of Bilbo could screw up the fate of many".
Från: "Pity? It was pity that stayed Bilbo’s hand. Many that live deserve death, and some that die deserve life. Can you give it to them, Frodo? Do not be too eager to deal out death and judgement. Even the very wise can not see all ends. My heart tells me that Gollum has some part to play yet, for good or ill, before this is over. The pity of Bilbo may rule the fate of many."

Några varianter av Gimlis argument till Legolas om varför de ska välja vägen genom Moria:
- "In Moria we will feast on tasty fruit stones: my nephew is very generous!"
- "Red dwarves will give us red beer and red beef!" (Praktiserade de kommunism i Moria?)
- "You will soon feel the questionable hospitality of the Dwarves!"

I Malaysia är man inte mycket bättre, här är några exempel på hur det kan se ut där:

"You are Isildurs heir, not Isildur himself." -> "You are a senator to their, not a senator himself."

"By nightfall these hills will be swarming with orcs" -> "By night fall the hill will swamp over with ox."

Aragorn till Boromir: "Rest in peace, son of Gondor." -> "Rest in peace, son of Aragorn."


Visste du att Tolkien uttalade sitt namn "Tolkeen"?

Tillbaka till Innehåll

NYHETER

Äntligen har köpfilmen kommit!
Den 6 augusti kom så äntligen The Fellowship of the Ring/Sagan om ringen på DVD och VHS. Denna händelse har rönt stort gensvar ute i landet, bland annat så låter Åhléns vid Stockholm city Sagan om ringen-skyltning verka som dragplåster för hela varuhuset!
DVD:n omfattar två skivor med fullskärms- och widescreen versionen av filmen. På den första skivan finns filmen. Den andra skivan är full av mycket spännande extramaterial, eller vad sägs om följande:

- Tre program som på djupet avslöjar hemligheterna bakom inspelningen av äventyret: Välkommen till Midgård, Sökandet efter ringen och En färd till Midgård.

- 15 inslag som skapats speciellt för websiten där invånarna och kulturerna i Midgård utforskas, dessa inkluderar intervjuer med skådespelare som Elijah Wood, Ian McKellen, Viggo Mortensen och Liv Tyler.

- 10 minuters exklusivt bakom kameran-material från nästa film i trilogin, Sagan om de två tornen.

- Biotrailers och TV-reklamspotar.

- Musikvideon till May It Be av Enya.

- Förhandstitt på Electronic Arts videospel, Sagan om de två tornen.

- En förhandstitt från den utökade DVD-versionen av Sagan om ringen.

- DVD-ROM innehåll: Exklusivt online material.

Totalt innehåller skivan mer än två timmar specialmaterial!

Videon innehåller fullscreen-versionen av filmen. Både den och DVD:n finns självklart att köpa på SF-Bokhandeln, beställ via vår specialsida.


Ny inbunden lyxutgåva från Norstedts
Nu går den svenska lyxutgåvan av Härskarringen, med illustrationer av Alan Lee, att få tag på igen. Denna mycket tilltalande tappning av Tolkiens verk innehåller inte mindre än 50 målningar och kostar 299:-. Jämförelsevis är detta ett mycket bra pris, den engelska motsvarigheten kostar mer än 700:-. Bara illustrationerna skulle mycket väl kunna gå på 250:-, om man ser till priset på exempelvis vykort med liknande motiv. Det som är nytt med denna tryckning jämfört med den lyxutgåva vi såg i höstas, är att boken nu har försetts med ett filmomslag. Den ser väl helt ok ut, eller vad tycks?

Härskarringen, pris: 299:- (svensk inbunden, art.nr: 34552).


Presstopp: Massvis med nya Tolkienböcker på svenska!
Just innan detta nummer färdigställdes släppte Norstedts en hel rad Tolkienböcker som varit ur tryck länge. Titlarna är Silmarillion, Sagor från Midgård, De förlorade sagornas bok 1 och De förlorade sagornas bok 2, samtidigt kom också JRR Tolkien - En biografi, den auktoriserade biografin av Humphrey Carpenter. Alla böckerna är i kartonnage och kostar 109:-. Dessa nyutgåvor är en nyhet som utan tvekan kommer glädja Tolkienister i hela landet. För en recension av Sagor från Midgård, se Tolkiens Arda -- Magasinet nummer 1. De nya omslagen:

RECENSIONEN:

The Lord of the Rings (1978)
Sagan om ringen (1978)

När Peter Jackson fick klartecken att konvertera Tolkiens mästerverk till vita duken, sattes en punkt för 45 år av förvirring och halvhjärtade insatser kring frågan om en filmatisering av Härskarringen. Många gånger var ämnet uppe för diskussion, och i tre fall nådde projekten en slutgiltig fullbordan, se Rand ál Thors och Haldirs frågor i nummer 1 av denna tidning för en fördjupning i ämnet. Två av dessa produktioner (The Hobbit och The Return of the King) resulterade i halvdana försök som mest verkade skapats för att tjäna pengar. 1978 kom dock ett seriöst försök att filmatisera Tolkiens verk, det enda i sitt slag fram till fjolårets The Fellowship of the Ring.

Detta verk är numera inte helt välkänt bland Tolkienläsare, många är de som reagerar med stor förvåning då de ställs inför faktumet att det finns en gammal filmatisering av Härskarringen.
The Lord of the Rings är rakt igenom en animerad film, med ett undantag: Regissören Ralph Bakshi använde sig nämligen av en speciell teknik som på engelska kallas "rotoscoping". Detta innebär att otecknade sekvenser filmas, varpå tecknarna färglägger en bildruta i taget för att skapa realistiska rörelser. Metoden användes också för att skapa ljussablarna i Star Wars. Många välkända namn arbetade med den mycket ambitiösa produktionen av filmen. Trots detta är slutet så abrupt, att det kanske saknar motstycke i modern filmhistoria. Det är än idag inte klart hur detta kunde ske, men svaret ligger säkerligen i det ekonomiska. Produktionsbolagen Saul Zaentz Production Corporation och United Artists hade redan betalat ut tio miljoner dollar och ville inte riskera mer förrän LOTR bevisat sin kommersiella potential. Bakshi tvingades stressa igenom avslutningen vid Slaget vid Helms klyfta med små ekonomiska medel, något som alltså inte visade sig bli alltför lyckat.

Negativa recensioner
Filmen släpptes i USA lagom till julsäsongen 1978 och kom till Europa den 2 januari året därpå. Censuren släppte igenom filmen som barntillåten, trots vissa blodiga scener. Recensionerna var huvudsakligen negativa, på båda sidor av Atlanten. Animationsstilen anklagades för att vara kostnadsbesparande. Entertainment Weekly attackerade de "psykadeliska bakgrunderna". Gandalf anklagades (konstigt nog) för att sakna personlighet, man hävdade att han reducerats till ett instrument för att belysa bakgrundshistorien och föra handlingen framåt. Många recensenter ansåg att filmen gav intrycket av att vara en ofärdig demoversion. Några klagade på att marknadsföringen var missledande, LOTR såldes ju som hela berättelsen, utan tydlig information om dess "del ett"-status.

Tidningen Variety visade mer entusiasm än de flesta då de ansåg att både animationsfans och Tolkienentusiaster hade mycket att beundra i filmen:

"Utan tvekan så har Bakshi presterat strålande visuell konst, han har överfört en bit av JRR Tolkiens trilogi till film med stor lojalitet mot originalet."

Recensenten menade samtidigt att LOTR inte apellerade till den breda publiken:

"I sin fokusering på hantverk och sitt ansvar mot originaltexten - två i sig beundransvärda ambitioner - förbiser B de oinsatta helt."

För varje recensent som prisade manusets lojalitet mot den ursprungliga texten fördömde en annan förändringarna i berättelsen, exempelvis Tom Bombadills frånvaro (känns situationen igen?). Vissa menade att RB inte visade någon empati för sitt källmaterial. Det bör nämnas att Bakshi var betydligt mer trogen mot Tolkien än Peter Jackson i The Fellowship of the Ring. De flesta Tolkienfans vände LOTR ryggen vilket ledde till att filmen inte fick någon möjlighet att finna en uppskattande publik. Besökssiffrorna på biograferna var också en besvikelse, men det fanns trots allt ljuspunkter. När Nigel Ferguson recenserade LOTR för Time Out ansåg han den vara "fullkomligt briljant", och prisade manusets autenticitet, designen, användandet av brittiska röstartister och Leonard Rosenmans "följsamma" soundtrack.

Försiktig marknadsföring
Filmen åtföljdes inte av något överväldigande kommersialistiskt uppbåd. Till de få relaterade produkter som nådde marknaden hörde en bildnovell och några föga framgångsrika actionfigurer. Till och med soundtracket sålde dåligt, något som skylldes på att spåren inte presenterades i kronologisk ordning samt att inspelningen inte höll högsta klass.

Jag anser dock att Ralph Bakshis The Lord of the Rings trots den negativa kritiken och produktionsproblemen når upp till många av de högt satta ambitionerna, filmen är ett underskattat verk än idag. Leonard Rosenmans soundtrack är stålande. Prologen, som är filmad med riktiga skådespelare synbara som siluetter mot en blodröd bakgrund, anslår den rätta tonen från början. Bakgrunderna, när filmen väl kommer igång, är väldetajerade och fantasifullt designade, Baggershus och Isengård är två bra exempel. Bakshi visar prov på god känsla för bildkomposition med sina väldetaljerade scener. Animeringarna flyter bra och inte minst Frodo har begåvats med ovanligt realistiska ansiktsuttryck. De övriga hoberna ser lite väl likartade ut, undantaget är den potatisnäste Sam Gamgi med sin glugg mellan tänderna, en kanske inte helt övertygande gestaltning enligt min mening.

Persondesignen i övrigt är av varierande kvalitet. Boromir, en vikingaliknande krigare med slitet svärd, och Aragorn, näsbruten och med avskräckande utseende, hör till de mindre lyckade exemplen, även om de utan tvekan har karaktär. Gandalf och Gimli är utmärkta, den senare demonstrerar något som är långt ifrån den kommersialistiska karikatyr Peter Jackson skapat. Ringvålnaderna ser bra ut men rör sig lite löjligt. Vid många tillfällen har man använt sig av "rotoscope"-tekniken, dessa karakteriseringar är jag särskilt förtjust i men åsikterna har varierat. De skräckinjagande orcherna är lyckade exempel på denna filmteknik, men ser inte mer än en av skådespelarna lite överviktiga ut i sina pälskostymer? Livescenerna filmades i Spanien med hjälp av lokala förmågor, detta är något som ställer till problem med Rohans ryttare: Dessa skådespelare är inte alltid 100 % övertygande, med sina blonda peruker och simpla tunikor. Rollernas röster är dock överlag bra, här märks bland annat välkände John Hurt som Aragorn. Ett problem är att man tyvärr valde att använda stand-in röstartister då några repliker snabbt behövde omdubbas. Detta förklarar varför Gandalf och Sam vid några tillfällen inte låter som vanligt.

En armé flyr för Gandalf
Beslutet att avsluta LOTR så snabbt som möjligt vid Helms klyfta, lämnar oundvikligen tittaren med ett antal frågetecken. Merry och Pippin försvinner utan avrundning strax efter att de mött Lavskägge, Frodo och Sams resa till Mordor avbryts mitt i. Till och med slutslaget tilländalöper för fort, på ett ologiskt sätt. Varför grips den enorma orcharmén av panik och kastar sina vapen i flykten, när Gandalf dyker upp med en handfull av Rohans ryttare? Så skräckinjagande effekt har väl inte Helms horn? Man skulle givetvis ha följt boken och låtit de trädlika huornerna anlänt istället, de hade utgjort en mer övertygande förstärkning.

Även utöver den abrupta avslutningen visar LOTR upp tecken på utgiftsbesparande åtgärder på flera punkter under berättelsens gång. Bakshi återanvänder exempelvis sekvenser med Rohans ryttare och orcher vid ett antal tillfällen. Många gånger förs handlingen inte framåt av animerat material utan av en berättarröst, möjligen tillhörande den brittiske skådespelaren Coling Jeavons - givetvis en billigare metod. Filmmakarna upprepar till och med flera ljudeffekter: Samma hornfanfar används för både Boromir, Rohans ryttare och orcherna! Detta är självklart är mycket svagt. Ralph Bakshi överdriver kanske också lite väl mycket med alla slow-motion sekvenser, som när Frodo träffas av ett spjut i Moria eller när Aragorn med flera förföljer orcherna i Rohan. Filmen är inte heller fri från brist på kontinuitet. Saruman refereras till som "Aruman" mer än en gång, och Aragorns brutna svärd återfår sin avbrutna spets utan någon förklaring. Men trots alla dessa problem uppnår RB en stämning av svårvunnen seger, som känns verklig, vid berättelsens klimax: Den triumferande Gandalf kastar upp sitt svärd i luften (undrar vem som får det i huvudet?), och Leonard Rosenmans hänförande ledtema startar.

Trots all kritik kvarstår faktum: LOTR är en mycket ambitiös produktion som går långt i sina ansträngningar att vara trogen mot originaltexten, betydligt längre än sin otecknade motsvarighet. I slutändan kanske filmen främst bör ses som en stämningsfull visuell "sammanfattning" av Tolkiens verk, handlingen fortskrider inte alltid helt smidigt, men som Tolkienälskare får man inte missa den. Jag har själv under de åtta år jag ägt LOTR entusiastiskt visat den för så gott som alla av mina vänner, med övervägande positivt gensvar. Tack vare Peter Jackson har nu lyckligtvis denna film efter många års frånvaro släppts till försäljning på nytt. Höjdpunkterna är många och eftersom seriösa försök att filmatisera Härskarringen inte direkt växer på träd, bör detta välgjorda verk ha gjort sig förtjänt av en plats i Tolkienistens videohylla.


Engelsk video:
Lord of the Rings (1978, 128 minuter, art.nr: 15778) Pris: 279:-

DVD:
Lord of the Rings/Sagan om Ringen (1978, 128 minuter, Warner Home Video, art.nr: 13624) Pris: 219:-. Region 2. Format 1.85:1 (anamorf). Dolby Digital 2.0. Språk: engelska, tyska, kroatiska, spanska eller turkiska. Svensk text ingår.


Visste du att nazgûlernas nio ringar alla förvarades av Sauron?

Tillbaka till Innehåll