Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag skulle så gärna vilja hitta på något speciellt den 22 September då min superhjälte fyller år, men jag kommer inte på något bra. Baka en tårta känns liksom inte tillräckligt midgårdiskt eller hobiskt. (Nu körde det ihop sej sig med hobbit igen. Hobbitiskt eller? Hur i helsike ska man använda det ordet i svenskan?)

Kom med förslag Tolkiensister! (På firande alltså, inte hobbitböjningar.)

Man har ju inte roligare än man gör sig!

Äta minst 7 gånger den dagen kanske? Eller röka piptobak och sjunga små trevliga sånger ur boken? Äsch, jag vet inte. Jag har inte firat någon av karaktärerna. Än. Någon som vet vilket datum Galadriel fyller år?

Röka en riktigt stor snugga pipe-weed, svepa en pint ale och äta en riktigt kalajsmiddag? Typiskt hobbittiskt beteende...

En rejäl jägarmarsch med lite sömn och lite mat, försöka smälta sin älskade(s) vigselring medelst spisplatta och lifta med Stenabåtarna "västerut" är, ehuru icke så typiska, ändock godkända hoberiersurrogat.

Eller?

Tja, vi kan ju alltid anordna en TA-träff!
Allvarligt talat kommer jag inte på nåt bra. Men fira ska jag!

En nattlig vandring i stjärnljus i kullar och skogar? Kanske inte så hobbitskt (måste det väl ändå heta?) men väl frodoitiskt. Och så kan man kombinera det med mer allmängiltigt hobbitbeteende genom att ta med en riktigt stor och god matsäck...

Det är något visst i att vandra ensam i naturen på natten, det stämmer till eftertanke och kanske poesi (om man är lagd åt det poetiska hållet).

Men det vill till att det är stjärnklart, och helst en hyfsad måne också. Det är inget kul att gå och famla bland grenarna och snubbla över stock och sten...

Vilken veckodag infaller Den Stora Dagen på i år? Någon som har en almanacka?

Den Stora Dagen infaller på en ondsdag som deprimerande nog höstdagjämningen.

Här är ett trevligt förslag från PC Gamer:

Kryddgryta på mjällt Frodohull

Nu när brödraskapet blivit lovligt byte är vi inte sena att föreslå ett festligt vardagsrecept att bjuda familj och vänner på:

1 st Frodo
8 hg skogssvamp
2 dl Kesella
2 vitlöksklyftor
1 msk fransk senap
Salt och svartpeppar

Fräs Frodo i svamp och lök, och tillsätt smör tills han slutar vätska sig. Häll på senap och Kesella. Låt puttra i fem minuter på medelvärme. Smaka av med salt och svartpeppar. Om du vill kan du reda med lite maizena för att få en krämigare konsistens på såsen. Servera med läckra sommarprimörer och dill. Smaklig måltid!

Hahah!! Tills han slutar vätska sig, vad vidrigt!!
Enligt scb så ska det finnas nio stycken Frodoar i Sverige, så vi får väl slåss om dem!

Jag tänker i alla fall ta en långpromenad den 22 september.


Tänker... Antagligen kommer jag den 22 september att gå hem från skolan, sätta mig framför datorn och halvsovande konstatera vilken tråkig förmiddag jag har haft. Klockan nio på kvällen kommer jag att komma på vilken dag det är och lägga ifrån mig Star wars-boken jag har läst för att springa ner i köket och skrika åt den första jag möter.
Med andra ord kommer det att vara en helt vanlig dag i mitt liv.

Själv kommer Jag inte göra ett dugg, såtillvida Jag inte av någon osannolik slump råkar stöta på en Frodo innan dess.

22 augusti är mycket viktigare, ty det är Michael Collins dödsdag.

Feanor! Du hädar! Jag var tvungen att läsa ditt tidigare inlägg mellan fingrarna.
Sarvis förslag var ju mycket uppfinningsrikt. Det där med båten västerut kanske vore något. Men det är nog Kamelen som har den hittills bästa idén, även om den sena Septembernatten kanske kan bli lite väl mörk. Dessutom har vi mer varg än alver i skogarna runt omkring mig, så det lutar mer åt en dagsvandring. Det har jag varit inne på tidigare också. En riktigt lång och eftertänksam vandring på minst en mil.

Månen är i nedan den 14:e och full den 28:e september, så den är alltså mer än halv den 22:e. Och lite vildsinta wargs ökar ju bara på Tolkienkänslan...

Fast jag antar att dagsvandring funkar bra det med. Lämpligen genom ett så tolkienskt landskap som trakten kan uppbringa. Jag brukar alltid hålla ögonen öppna efter sådana miljöer när jag är ute och kör. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör det, men vissa nejder skulle kunna vara hämtade direkt ur böckerna. Det mest midgårdska landskap jag vet, åtminstone sett på lite håll, är de skogbeklädda, böljande kullarna öster om Falkenberg i Halland som man ser från E6:an. Jag får alltid lust att stanna och vandra där, men jag är alltid på väg någonstans och har inte tid. Endera dagen skall jag göra slag i saken och vandra en mil eller två på Hallandsleden, som verkar gå rätt igenom mina kullar...

För att återgå till ämnet så är det kanske på sin plats att fylla fältflaskan med vin, dagen till ära?

Så trevligt att höra, Kamelen. Ditt inlägg lät nästan som en kopia på ett inlägg jag skrev för en tid sedan. Jag har också en förmåga att söka Midgårda miljöer överallt, men har sällan tid att stanna för att verkligen insupa atmosfären. Några bilturer har det dock blivit på senare tid eftersom jag insett att jag aldrig kommer att få tid att stanna och titta på de där järnåldrsgravarna som påminner mig om Barrow-downs, eller träden som får mej att tänka på Caras Galadhon om jag inte åker dit av just den anledningen. En kortare vandring på Bergslagsleden har det också blivit, genom The Old Forest och vidare upp på en mäktig utkiksplats där man kunde se Anduin slingra sig som en silvertråd nere i dalen. Rohan slätter bredde ut sig åt västeroch i söder glimmade Minas Tirith när solen bröt fram mellan molnen.

Nåja, lite fantasi måste man utrusta sig med.

(Jag har faktiskt köpt engelska upplagan i pocket just för att jag ska kunna dra med mej böckerna på mina exkursioner.)

Jag kollade just din länk till Hallandsleden! Den går ju genom Frodeparken! Man behöver ju bara kisa lite så är man i Frodoparken. Synd att det är lite för långt att åka bara för att gå i två mil, annars hade det varit en intressant idé om nu omgivningen är så Midgårdslik som du säger.

Det är alltså sett från E6:an det är midgårdslikt. Jag utfärdar inga garantier om hur det ser ut på närmare håll, för det vet jag inte! Men rent allmänt tycker jag att Hallands natur är väldigt tilltalande, grön och omväxlande, jordbruksbygder och lövskog, kullar och vattendrag, så det vore garanterat en trevlig vandring.

Det är ett av mina framtida projekt att någon gång när jag blir stor gå hela Hallandsleden, 38 mil från Hallandsåsen till Kungsbacka; låt vara i etapper, inte allt i ett sträck. Fast sådana där planer växer en lätt över huvudet. Hallandsleden ansluter i söder till Skåneleden, och i norr till Bohusleden som går hela vägen till Norge, så det går att göra projektet hur stort som helst om man vill...