Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Nu har vi en motsättning i storyn. Enligt Líndaletaro är flickan parets mål (om jag nu inte har missförstått alldeles) medan Kamelen har ett annat uppdrag i tankarna. Antar att jag får koka ihop nån lösning... men varför vägrar inspirationen att infinna sig? Jag har försökt påbörja en fortsättning flera gånger, men det blir just ingenting. I will be back...

Puh! Det här var svårt, särskilt slutet ville inte bli som jag tänkte mig. Jag har klurat en hel del på hur sammanstråla flickan med parets uppdrag, och dessa var de möjliga lösningar jag kom fram till:
1) döda ungen så att man inte behöver bekymra sig för henne igen
2) ignorera antingen Línda eller Kamelen på den här punkten
men jag kunde helt enkelt inte förmå mig till att ta död på alven. Så jag skjuter upp beslutet till framtiden genom att låta henne hänga med än ett tag (det kanske inte framgår av slutet - jag har kämpat med det i dagar utan att få till det, men tanken var i alla fall att de måste fly så hastigt att de helt enkelt måste släpa med sig flickan, såvida de nu inte lämnar henne att möta... vilka det nu är som kommer).

Usch, det blev en hel del nödrim och fusk, men nu gäller det först och främst att rädda vår braiga tråd!

Morgonen ses gry helt stilla
Nattens fasor finns ej mer
Febern tycks ha flytt den lilla
Lugn är sömnen; munnen ler

Utslagen vid flickans sjukbädd
skall snart gubben huldran finna
Modfälld göra sig beredd - på
att fler timmar kommer svinna

Inte än, dock: hon är vaken
om än intill döden trött
Giftet i den lilla kraken
var det starkaste hon mött

Plötsligen: en skugga faller
över huldran; sänder kårar
kalla liksom iskristaller
olycksbådande som tårar
nedför ryggens böjda bana
Huldran stelnar; vänder sig
Ser en skepnad stå och glana
allvarsam och högtidlig

Mot en bergsdjinn från Ci’erna*
står sig världslig skönhet slätt
Blicken; fjärran, likt en stjärna,
silverhåret långt och tätt
Änglavingad, som en duva
Skrudad i konungslig prakt
Pannan skuggas av en huva
Varelsen utstrålar makt

Utan att ens snuddat marken
står han tätt bredvid ändå
Omber huldran, utan varken
ord eller gest, att höra på

Huldran vaknar sent omsider;
morgonen har blivit dag
”Nahrlion?”** hennes röst kvider
”Älskade, kom hit ett tag”
Trollkarlen har aldrig förr hört
vännens röst så väldigt rädd
Skyndar genast dit på stört,
står så snart vid hennes bädd

"Käraste, vi måste fara
snabbt som vinden, bort; iväg!
Invänd inte, lyssna bara:
Nahrlion, de är på väg!"

*om någon är intresserad av etymologin bakom detta ortnamn, så var det som så att man om dessa heliga, mytomspunna berg i en känd folksång brukade sjunga Ci é-er cála na, vilket ordagrant betyder "de utav moln dolda är". Det lustiga är att i takt med att denna strof mer och mer blev bergens namn, föll cála gradvis bort, vilket innebär att Ci'erna kan tolkas som "de är (gjorda) av moln" - om det sedan skall appliceras på djinnerna eller själva bergen är en tolkningsfråga eftersom namnet så smått börjat användas om andarna också, vilket i sin tur beror på att -na ("är") är en vanlig ändelse för folkslag... Jag ska nog sluta nu...

** wink, wink!

PS. Jag tycker att vi officiellt bojkottar "eller" och ersätter det med något enstavigt, eller åtminstone uppfinner en enstavig synonym till det. Jag avskyr härmed det ordet.