Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har inget minne om hurvida jag grät eller inte under FotR, mer än att jag grät i slutet och när Gandalf "dog".

TTT grät jag på vissa ställen, som när Sam håller sitt lilla tal... Älskar det.

Första gången jag såg RotK på bio snörvlade jag så mycket att jag trodde jag skulle skämma ut mig totalt. Usch, under de allra sista scenerna var jag nästan tvungen att titta bort, bita ihop tänderna och intala mig själv att jag skulle skämma ut mig i fall jag skulle gråta mer. Jag grät även under flera andra scener i filmen, bland annat när Éowyn dödat the Witchking och Théoden dör. Men slutet var ändå snörvligast. Jag grät för att filmen var så rörande och så vacker, men jag grät även för att jag var så glad att alla filmerna nu fanns att se och jag grät för att allt var slut. "Tänk om ett år, då kommer jag inte att få se någon ny LotR-film.... *snyyyyft*"

Andra gången jag såg den var med skolan. Då grät jag inte lika mycket eftersom det var så mycket ljud runt omkring och kvaliten var urusel. Jag kom aldrig riktigt in i filmen.

Tredje gången jag såg filmen grät jag ännu mer än första gången...

Jag satt och grät ögonen ur mig första gången jag såg RotK! Tårarna bara rann nerför ansiktet.
Hela sista timman bara grät jag!
När Frodo skickar iväg Sam, Mount Doom, när hoberna hedras på Aragorns kröning, när hoberna kommer hem och givetvis vid De Grå Hamnarna.
Kragen på min tröja var alldeles blöt när jag skulle gå därifrån!

Jag fick en klump i halsen och tårar i ögonen vid två tillfällen i RotK. Det första var när Theoden höll sitt tal på Pellenors slätter och alla skrek "Death". Andra gången var när brödraskapet återförenades igen, då Frodo låg på sängen i Minas Tirith.

Vad är det som är så gripande med att alla skriker death? Jag tyckte nästan det var lite pinsamt.

Jag vet inte. Det är väl någon bortträngd barbarisk kamplusta som blommar upp inom en. Jag ryser alltid när något är högtidligt i fantasy. Eller när folk är tappra nära döden. Jag vet inte varför. Jag älskar bara sådant.

Jo visst är det hjältemodigt och rörande men death???

Jag tyckte det var rörande när Sam sa att han skulle ha gift sig med Rosie.

Men när Merry uppbringar sitt mod och skriker det ingjuter han all oro, skräck och smärta som hobbitarna har upplevt i det ordet. Nu lät jag väl överdriven...

Det är nog en killgrej det där är jag rädd... jag förstår faktiskt inte. Men det gör inget. Det är kul att se hur olika alla tycker.

Älva, hur känns det när du läser den scenen i boken? Det är ju ju lite starkare där, eftersom Éomer skriker det när han har sett Théoden och Éowyn ligga livlösa. När det gäller filmen så är det här jag har närmast till gråten, annars var det torrt alla filmerna igenom..

I så fall har jag tveksam könstillhörighet... Skäms faktiskt ganska rejält över det men jag älskar "Death!"-hojtandet! Både i boken och filmen. Helt emot mina principer och personlighet i övrigt, men just där går det rätt in i någon djup och undangömd stenåldersgrotta i mitt inre...

jag med! *tjej*

Jag med! Det var nog den ändå gången ögonen blev lite våta.

Jaha.. får väl inse att det är jag som är konstig igen och inte omvärlden. *suck*

Enda stridsscenen som jag fått tårar i ögonen av var den i början av första filmen när rösten säger: But there where some who resisted. Bara för att det är så fint att alver och människor stod tillsammans.

Jag köpte filmen på video igår och det var tredje gången jag såg den. Jag grät nästan mer än första gången jag såg den. (tur att jag satt ensam eftersom jag snyftade ganska högt...!)

Som Grön skrev tidigare, så upptäcker jag ibland att jag fån-ler till vissa scener!

När man fick se hela Rohirrim armén så rös jag jätte mycket, men det blir lätt så när det är såna stoslagna scener.

Roccondil: Den scenen när de skriker "death" tycker jag också att den är mäktigare i boken, men mycket bra på filmduken också!

Jag grät en hel del i första filmen, i synnerhet under Gandalfs och Boromirs dödsscener, men i rotk tror jag inte att jag grät nånting faktiskt. Tror det kan bero på att filmerna har blivit så sönderdiskuterade här på TA. Jag brukar annars ha ganska lätt för att gråta i filmer och böcker.