Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Va? Hur ger det alverna äventyr och spänning?

´Det kan inte vi vanliga dödliga begripa. Och det är förmodligen därför det kan vara så svårt att förstå.

Med risk för att glida ifrån ämnet: Jo, de uppfattas och benämns som gudar av Ardas invånare (vilket kan jämföras med de fornnordiska gudasagorna, det grekiska pantheon etc) och har makt att vaka och styra över Arda, men i relation till Eru ("Den Ende") bör de nog ses som ärkeänglar, liksom maia bör ses som änglar (och demoner). Jag uppfattar Tolkiens intention som att de strikt sett bör ses som delar av skapelsen (Eä), och inte skapare. (Även om Rúmils Ainulindalë kan tyckas motsäga det.)

Ok ok . Det är i alla fall inte något som vi dödliga kan förstå oss på.

Men jag vill...!

Nerloths frågeställning är ypperligt intressant. I Letters (nr 131 till Milton Waldman 1951) får man en antydan att Tolkiens katolska tro kan ha varit en bidragande bakgrund när det gäller det stegvisa "syndafallet" från en tidigare "guldålder". I detta brev menar Tolkien att hans livsverk "mainly concerned with Fall, Mortality and the Machine" samt att det "cannot be any 'story' without a Fall - all stories are ultimately about the Fall". I brev nr 195 (till Amy Ronald 1956) skriver han "I am a Christian, and indeed a Roman Catholic, so I do not expect 'history' to be anything but a 'long defeat'."

Fallet från guldåldern (1:a åldern) över silver (2:a) och koppar (3:e) till riket av järn (4:e åldern) och ett kommande himmelrike (Ainurs andra musik) beskrivs på flera ställen i Bibeln, kanske mest utförligt i Dan 2:31-45 där Daniel i fångenskapen hos konung Nebukadnessar tyder dennes dröm om de fyra världsrikena: "Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra." (Dan 2:40)