Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Nej men Melkor förde ju in ondskan i alvernas värld genom sitt föräderi. Feanor bröt ju med Valar enbart genom Melkors försorg och de lögner han spred.

Melkor förde väl lika mycket in ondskan i människornas värld isåfall. Varför tynar inte dessa bort då?

Vore bra om någon som är insatt i ämnet (t.ex. läst Morgoths ring) kunde redogöra ingående exakt hur det ligger till, gärna i ett lite längre inlägg.

Jag flikar dock in, innan det långa svaret. Alverna är bundna till världen, de kan aldrig lämna den och måste därför åse hur den hela tiden förändras. Människorna är dödliga och lämnar på så sätt jordens sfär efter slutet.

Så du menar att världen är lika mycket ond som god?

Som Théoden säger är alver bundna till världen på ett sätt som människor inte är, och är de också en del av världen på ett sätt som människor inte är. När man skadar världen skadar man också alverna.

Men skadas världen när ondskan bekämpas? Borde den inte skadas mer när ondskan fick mer och mer fäste, det är ju ondskan som förstör världen (t.ex. Saruman hugger ner alla träd i Isengard och exploaterar jorden). När ondskan bekämpas återställs världen till hur den var tidigare, före ondskan förstörde den. Då kommer träden tillbaka och rotar sig åter i jorden, marken återhämtar sig. Men det är först DÅ alverna tynar bort? Nej, det går inte ihop...

Med risk för att bli djup, vill jag utveckla funderingarna ytterligare (med reservation för att jag inte vet hur Tolkien tänkte sig det hela).

Nerloth skrev:

Jag tror inte att världen återställs, för ingenting kan återställas till sitt ursprung, varken i Tolkiens värld eller i vår.
Den "repareras" eller vad man skall kalla det, men vissa sår läker aldrig. På samma sätt som vi föds "rena", men med tiden möter både gott och ont och förlorar vårt "oskuldsfulla" sinnelag - vilket gör oss vuxna, mogna men aldrig mer till desamma.

Jämför det med Frodos inre resa. Han blir aldrig mer den unga oskuldsfulla hobbit han en gång var. Visst, han blir helad, både av Aragorns läkekraft och via inre frid och tillfredsställelse med att ha fullgjort sitt uppdrag och räddat Fylke.
Likväl "tynar" han bort på ungefär samma sätt som alverna under tredje och fjärde åldern, och nödgas resa till Odödliga landet för att få frid och bli hel.

Dessutom gör Tolkien under hela sitt författarskap antydningar om att världen är påväg utför, från naturskönt paradis mot teknokratiskt samhälle. På flera ställen i såväl Silmarillion, Bilbo som Ringarnas herre talar han negativt om maskiner och exploatering, om snurrande hjul och industrier osv.

Tolkien ogillade starkt industriteknikens utvecklingen under 1900-talet. När hans son fröjdades åt ett ånglok våndades han själv. Jag tror att Tolkien tänker sig att denna oifrånkomliga industrialisering är mer än alverna klarar av, och att de därför ogillar världen mer och mer ju längre tiden lider. (med betoning på lider)

Mycket bra inlägg av Randalin. Den speglar i stor grad mina tankar -- fastän jag aldrig lyckades yttrycka dem tillräckligt förståndigt.

Snarare ett dåligt inlägg då det inte besvarade det jag undrade över

Jag var inte ute efter att besvara det Nerloth undrade över, utan att fundera vidare.
Bl a för att jag inte riktigt vet vad Nerloth undrar.
Jag har inte läst Morgoths ring, och reserverade mig faktiskt i brist på kunskap om Tolkiens tankar i ämnet "tynande".

Nerloth skrev
Kan tänka mig att alverna inte tål ondska i lika stor utsträckning som vi människor, de fungerar mer som känslor och vi människor mer som maskiner. Men, som sagt, om detta vet jag för lite.

Var det därför du tyckte mitt inlägg var dåligt, Nerloth? Eller var det dåligt skrivet, eller var mina tankar dåliga? Jag tar gärna kritik (och blev inte särskilt stött nu heller ).
Men jag vill gärna att kritik skall vara konstruktiv.
...är inte konstruktivt!

Läs mellan raderna. Alverna hör till det där "rena och oskuldsfulla" i världen, vilket den förlorar ju äldre den blir.

Alverna klarade ju i sin ungdom mycket större ondska än den som ruvar i Lotr. I Silmarillion är ju allting "värre"; större monster, elakare mörkrets furste, vildare alver, vackrare alver, ädlare gärningar, flera blandningar mellan folkslag... fetare fläsk på grisen.

De blir väl trötta på världen som inte ger dem samma utmaningar längre och behöver den stimulans som valar kan ge dem i Valinor.

Vad för stimulans kan valar ge dem i Valinor?

Utmaningar och nya lärdomear som de kan ta till sig för att skapa nya storverk.

Å andra sidan kan väl inte valinor ge dem mycket stimulans i form av äventyr, faror och nya platser att utforska efter ett par tusen år?

Valar är gudar. De har nog obegränsat med fantasi.