Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Men argumentet "inte värre än bitskt", då? Jag har faktiskt lite svårt att förstå problemet med hobbitskt. Det finns massor av ord som slutar på ändelsen -skt, och alla blir ju av naturen rejält konsonantbemängda. Vad sägs t ex om "engelskt", "norskt", "isländskt" m fl? Problemet, om det nu finns något, ligger snarare i ändelsen som sådan än i vilket ord som råkar ligga i grunden.

Med detta sagt så är inte hobbit en idealisk svensk översättning, vilket ju Ohlmarks insåg. Ordet är helt enkelt inte särskilt svenskt till sin utformning och sitt uttal. Hade man varit riktigt korrekt vid översättningen så skulle man ha gjort som i Tolkiens tänkta etymologi: nämligen utgå från det rohirriska ordet holbytla och tänka sig hur det skulle förändras om det bollades i sisådär tusen år i svenska istället för engelska munnar. Det hade nog inte landat på hobbit, men jag är tyvärr inte tillnärmelsevis språkkunnig nog att avgöra var det hade hamnat istället. En vild spåning om diverse ljudutvecklingar som jag gjorde härom året förde mig till ordet hopte - en hopte, flera hoptar - men jag har ingen vetenskaplig grund till det.

Hur som helst så har jag sedan länge givit upp det här stickspåret och låter mig nöja med att använda hobbit även på svenska, inte minst eftersom Tolkien själv hade så starka åsikter i frågan. Så därmed är jag väl, för att återgå till trådens ämne, en fjompitt!

Rosie: Som jag har förstått så vill många som gillade den gamla översättningen ha en revidering av denna, istället för en helt ny översättning. Egentligen är det ju smått löjligt att ingen, under femtio år, brydde sig om att ändra de direkta felaktigheter som fanns. Har dock hört att "han" ska ha blivit "hon" i senare upplagor när Eowyn dräper nazgulen, och då kan man ju fråga sig varför inte andra saker rättades också?


OT: Är barnsligt förtjust i "hompe", det låter så sött tycker jag. Och så kan man mycket lätt bilda en feminin form av det också, "hompa".

När jag bläddrade lite i den sista (ta i trä) utgåvan av Ohlmarks' text lade jag märke till att fler saker rättats i den (det fel du syftar på rättades, IIRC, 1992, men kvarstår i envolymsutgåvan ). Jag gjorde ingen noggrann koll, men Isengårds alla namnvarianter i Sagan om ringen -- där två olika förekommer i samma stycke! -- hade rättats till. Däremot hade helt nya fel smugit sig in -- se. t. ex. scenen i Grå hamnarna i slutet, där Gandalf har Narya på sitt "ringer" [sic].



Hompa!!!! ROTFLMAO!! Roligaste jag hört idag!!

Det ÄR en mycket söt bok -- Charles Sjöbloms omslag är en av de bästa bilderna på Bilbo som jag någonsin sett (IMNSHO), och illustrationerna är riktigt gulliga (även om ingen skulle känna igen Gollum!).

Obemedlad som jag är (förutom att vara mallig, intellektuell gigant enligt länken i början av tråden ) så har jag aldrig ens sett Charles Sjöbloms omslag i verkliga livet - än mindre ägt ett ex. Dock hittade jag den här bilden på Norstedts förlags hemsida:

Det är så träffsäkert att det nästan blir en nidbild av en hob!

Källa: http://www.norstedts.se/saganomringen/frames_f/orig.htm

Och för en gångs skull stämmer omslagsbilden med beskrivningen i boken! *lite ironisk*

Är det bara jag eller ser någon annan vem som egentligen är på omslaget?

Bert Karlsson

Tyckte mer att han var lik Stellan Skarsgård. Eller ännu mer Lasse Kronér.

Joo. Likheten finns där faktiskt. Eller någon slags halvberusad VD eller slavägare som går och tittar på sina ägor. Tjock, berusad och röker.

Ja, det ÄR Bert Karlsson.

hobbit

hrm spelar det verkligen någon roll... hober är fjantiga vilket man än säger ...

Ju närmare originalet desto bättre anser jag. Hobbit

jag själv tycker mera om ohlmarks översättning men vad beträffar översättningen av hob till hobbit så spelar det ingen roll... hob ligger lite bättre i munnen men hobbit är också bra på sitt sätt...Curunir bara för att du är en beundrare utav saruman behöver du inte säga att hoberna/hobbitarna är fjantiga, vilket dom enligt mig absolut inte är :)...

När jag pratar om sagan om ringen så säger jag ofta hob/hober.

Men när jag skriver blir det gärna hobbit.

En sak jag ofta stör mig på är att författare försvenskar namn och platser, är det verkligen nödvändigt att göra?

OFta blir de 'svenska' namnen missvisande och många gånger fula. Vattnadal, låter groteskt, Rivendell - tack!

Å andra sidan: hur bra låter hobskt eller hobiskt?
Hobbit ska det vara! jäkla Ohlmarks...