Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Har en liten fundering angående människornas öde.

Jag har nämnligen för mig att jag har läst någonstans i Silmarillion att Människorna, när de dör, först kommer till Mandos Salar och väntar där en tid innan de färdas vidare. (Kan ha varit i kapitlet om Beren och Lúthien, men jag är inte säker.)

Men jag har också för mig att det står att "Människornas öde är dolt även för de förstfödda".

Borde inte de alver som har varit i Mandos Salar, men återvänt till Arda, t.ex. Glorfindel, då veta om vad som händer med människorna efter döden? Eller fick de tystnadsplikt eller liknande?

Eller är jag helt ute och cyklar nu? Någon som vet?

som jag förstått det vet ingen vart de vandrar efter att de har lämnat mandos salar. det här med mandos salar vet man, men det är bara så att säga mellanlandingen. Nu kan någon säkert förklara bättre (t.ex. någon som inte sitter med huvudet fullt av rollspels ider för framtiden, och Deverry världen)

Är väl så att dom slutar utanför världens cirklar vill jag minnas.

De vistas hos Mandos en tid men färdas sedan vidare. Inte ens Mandos visste vad människornas öde var eller vart de tog vägen. Men det ryktades att människorna skulle vara med i kören under Ardas återskapelse efter världens undergång. Men som sagt, det är ju bara ett rykte.

Visste inte Mandos om vart de tog vägen? Det hade jag inte tänkt på...
Finns då det någonstans förklarat hur människorna färdas vidare?

Mandos som ändå "sköter om stället" borde väl ha ett finger med i spelet när människorna färdas vidare! Eller "försvann" de bara med hjälp av Eru?

Det var väl trots allt tack vare Mados barmhärtighet som Beren och Lúthien kunde komma tillbaka till Arda? Då borde han väl styra det hela på något sätt?

Han kunde bara skicka tillbaka Beren en kort stund och dessutom blev Luthien en människa. Erú hade nog ett finger med i spelet när människorna färdades vidare. Han visste ju vad han hade för planer.

jag minns vagt att jag läste något om detta i DFSB1 eller möjligtvis sagor från midgård. Det var ett rätt förvirrat avsnitt och jag förstod det egentligen inte trots att jag läste det två gånger. Där fick jag iallafall intrycket av att de döda människorna åkte till en ö, hängde där en stund, kom till utkanten av Valinor, varifrån de alla lastades på ett stort svart skepp och skickades till Melkor för evigt lidande. Endast ett fåtal fick stanna i Valinor.
Det tyckte jag var konstigt. Möjligheten finns förstås att jag missuppfattade det hela (en av riskerna med att läsa för snabbt)

Tja, det låter ju onekligen rätt konstigt!

Inte kan väl Eru ha avsett att låta människorna sluta sina liv i evigt lidande hos sin "motståndare"?

Och skulle några människor få stanna i Valinor??

Tja, jag kan ju inte säga något, för jag har tyvärr inte läst DFSB eller sagor fån Midgård ännu , men jag ska nog göra det nu.

Ser med stor spänning fram emot att läsa det kapitlet!!

Men när du väl är där kommer du antagligen att somna...

Dock har ju DFSB sina höjdpunkter, läste Gondolins fall idag och det var riktigt intressant! Usch, vad off-topic jag är...

Allvarligt talat så blev väl den idén om människornas öde bortglömd? De är ju inte bundna till världen så det vore absurt om de plötsligt ska komma till något himmel/helvete.

Varför? Det vore väl snarare det enda rimliga eftersom de inte kan stanna på Arda efter döden. Vad Himmelen/helvetet är av för slag kan dock diskuteras. Jag har inte läst Dfsb så noga ( försökte men jag tappadelusten efter ett tag, fast den kanske inte ska sträckläsas) så jag vet inte om det står något om människornas "efterliv".

Men människornas själar försvinner väl med kroppen när den slutar att fungera? Medan alvernas själar kommer till Mandos.
Eller är detta bara något jag har hittat på?

Människorna är nog hos Erú i väntan på att få ingå i den kören som skall skapa den nya världen.

Ungefär så har jag också tänkt det, eller så har jag läst det någonstans. Att människornas själar skulle försvinna som Beledhel sa ser jag inte som särskillt troligt. Människornas död var väl om jag inte minns fel en gåva som de fick av Erú. Deras själar är nog odödliga precis som alvernas men inte bundna till världen.

Det var ungefär så jag menade. Detta med att att människornas själar försvinner var ett uttryck för att jämföra dem med alverna.

Okey. Då missförstod jag dig.