Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Fast jag vill riva ut den sista meningen ur boken och elda upp den.

Friska upp mitt minne!

... och så var slutet kommet för sagornas och sångernas eldar. (Med reservation för fel då jag skriver ur minnet)

Lätt Silmarillion, den mest storslagna boken jag någonsin läst. Silmarillion slår Härskarringen med hästlängder.

//Thalion, hatar att vara en snaga.

Silmarillion är fantastisk men det krävs tålamod och bra fantasi för att älska den. Vilket jag gör dock!




//Thalion är numera Uruk.

Ja silmarillion kan rentutav vara min favoritbok kanske...

Nepp det är bibeln.

Jag gillar Härskarringen mest för att Tolkien har helt enkelt lagt mer energi och tid på texten(Silmarillion hade han inte ens tänkt ge ut ju). Nackdelen är att den är för kort i slutet och kanske lite för lång i början. Hobernas färd genom Fylke hade inte behövts beskrivas så detaljerat. Sen när dom stora sakerna verkligen händer så tar det slut fort, tills dom kommer tillbaka till Fylke igen .

Kan kanske ha skrivit här tidigare men..^^
Det är nog den bästa bok som finns. Ingen annan bok har gett så mycket längtan efter en annan värld, eller skapat sånna perfekta bilder i huvet. Bäst.

Precis. Silmarillion är en bok med en värld man känner i hjärtat att man saknar.

Antagligen den enda värld jag saknat på riktigt
Så den är nästan tragisk att läsa just därför..

Håller totalt med.

Silmarillion är min favorit, tycker inte att trilogin ens är nära bokens storslagna story. Men det är ju vad jag tycker

Jag tycker att Silmarillion blir bra eftersom den är skriven som en historie bok på ett sätt.

MÅNGA andra fantasy böcker + LOTR är likadana = den omöjligt långa svåra vägen för att döda fienden som alla trott varit död för evigt och det är den minste hjälten som klara det precis.

SUCK?

Silmarillion är mer ett långvarigt och nästan hopplöst krig utan massa super grejjer hela tiden. Ingen mega quest och sen är allt slut direkt.

Silmarillion känns på det sättet verklig för mig och jag har lättare att leva mig in.

Jo, jag kan på sätt och vis hålla med, men jag ser egentligen ingen riktig motsättning. För min del är det är just glimtarna från Silmarillion som utgör Ringsagans storhet och djup --- det vill säga samspelet mellan berättarnivåerna.

När det tydligt finns en större "saga i sagan" blir "förtrollningen" påtaglig och man kan i vissa stunder uppleva att man så att säga "befinner" sig där, eller i alla fall i ett "skikt" som är förbundet med sagorna med tusen och en trådar. Sagan blir "sann" eftersom den åtminstone är en sann vision av verkligheten, som Tolkien säger.

Om skillnaden mellan primärvärld och sekundärvärld ("subkreation") däremot hade varit total, skulle väl sagan knappast kunna säga oss något.

jo det är ju just djupet som LOTR får pga det som står i Silmarillion. Annars hade det bara varit böcker i mängden.

tro inte att jag inte gillar LOTR men jag fick en sorts känsla som jag inte fått av att läsa en "vanlig" bok som jag fick med Silmarillion.