Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Vad sjutton heter kapitlet nu igen... (mitt ex av Sil ligger för tillfället på lager ) Det där om Aredhel och hur hon blev tillfångatagen av Eol.
Kunde helt enkelt inte lägga ner boken vid det tillfället, satt hela tiden och skickade telepatiska meddelanden såsom "skynda er! Han följer ju efter er!" i hopp om att de snarast möjligt skulle sätta sig i säkerhet... Hu, han är en onding, han Eol.

"Om Maeglin" är kapitelnamnet du söker.

Visst ja. Tackar så mycket för hjälpen.

Men Aredhel kan ju inte varit helt ovillig heller eftersom hon faktiskt klarade av att leva med Eol och få hans barn. Man kan ju inte tvinga sig på en alvkvinna då dör hon.

Det var väl något som Tolkien ändrade på - från början var det väl tänkt att hon skulle vara ovillig, eller har jag fått det om bakfoten? Hursomhelst, tillslut så flydde ju hon och Maeglin och då var det ju iallafall tydligt att de inte ville stanna kvar hos Eol...

Mja. Hon längtade efter sina fränder i Gondolin och Eol ville inte släppa henne. Men nog tror jag att hon gillade honom lite grann ändå.

Jag också! Jag blir jättestressad av såna situationer. Jag biter ner naglarna och blir alldeles darrig. Angående huruvida Aredhel gillade Eol eller ej fick jag intrycket av att hon först var lite negativ, sen tyckte att det här var väl okej, och sedan kände hon sig kvävd av både honom och hans fördömda skog och stack.

Har inte läst Silmarillion nu på ett tag, men Turin Turambars berättelse tyckte jag om, likaså den om Beren & Luthien.

Ska läsa Silmarillion snart igen. O efter den Bilbo, o så Sagan om triologin.
Ska bara komma igenom den serie av böcker jag läser nu.

Hmm... Gillar nog väldigt mycket slutstycket där Feanors söner desperat ändå går till anfall mot de segrande och erövrar Silmarillierna. Och Gondolins Fall är en bra bit.

Berens möte med Lúthien:

"It is told in the Lay of Leithian that Beren came stumbling into Doriath grey and bowed as with many years of woe, so great had been the torment of the road. But wandering in the summer in the woods of Neldoreth he came upon Lúthien, daughter of Thingol and Melian, at a time of evening under moonrise, as she danced upon the unfading grass in the glades beside Esgalduin. Then all memory of his pain departed from him, and he fell into an enchantment; for Lúthien was the most beautiful of all the Children of Ilúvatar. Blue was her raiment as the unclouded heaven, but her eyes were grey as the starlit evening; her mantle was sewn with golden flowers, but her hair was dark as the shadows of twilight. As the light upon the leaves of trees, as the voice of clear waters, as the stars above the mists of the world, such was her glory and her loveliness; and in her face was a shining light."

Berens och Lúthien är min favorit..

i princip hela berättelsen om Turin (utom de irriterande delarna som har med hans syter att göra), stycket om Maeglin, alla slag (särskilt Nirnaeth Arnoediad) och Akallabeth (såvida vi inte här begränsar oss till Quenta Silmarillion).

Måste nog säga att jag mest gillar Fingolfins duell med Morgoth och även kapitlet om Túrin Turambar (fast inte det som handlar om Nienor).

Så du gillar inte att läsa om kärlek?