Citera:
men kan en författare konsekvent vara medveten om vibbarna från allt han skriver?
Nej självklart inte, men det är ett långt steg från vibbar till allegori.
Citera:
Njae, jo om man drar allegoritanken vidare så blir det så. Dessutom vore det ännu en intressant infallsvinkel, att alverna (de odödliga, vackraste, visaste osv) var katoliker (dvs de av den rätta tron i Tolkiens värld)
Det är ju dock tydligt att Tolkien inte såg på alverna som katoliker. Alverna var ju fastlåsta i ett reinkarnationssystem, och ytterst få av dem fick ju dödlighetens "gåva". Det är ju människorna som får lämna den här världen, och (kanske) komma till Tolkiens himmel, inte alverna. Tycker att ditt resonemang brister just här...
Citera:
På det hela taget försöker man väl tolka in allegorier i Sagan för att det känns så stort att en enda person satt och tänkte ut allt det där. Det vore lättare att acceptera om han lånat symbolik från "verkligheten".
Jag tror du gör misstaget att blanda samman "allegori" med "tillämpbarhet", som Tolkien (som Aslak tog upp) skrev om i sitt förord till LotR. Enligt Tolkiens sätt att se på saken är
Silmarillion antingen en allegori, eller så är den det inte. Den kan inte "innehålla" allegorier. Naturligtvis blev Tolkien påverkad av sin uppväxt, händelser i sitt liv, idéer, åsikter, etc, men det är inte innebörden i en allegori. En allegori innebär att man medvetet försöker beskriva något genom en omskrivning, och det är att förta mycket av charmen från Tolkiens författande, anser jag.