Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag håller just nu på att läsa om Silmarillion. Det är tungt!!!
Ingen lätt läsning. Massor av namn, släktföbindelser och platser att hålla reda på. Och i ärlighetens namn - ibland är det rätt segt och inte alltid så jättekul läsning!! Blir jag bränd levande för hädelse nu?

Visst finns det intressanta partier, men denna bok måste jag piska mig igenom i små portioner för att orka - annars brukar jag läsa både fort och mycket!

Men jag SKA ta mig igenom, för även om den är torr och seg ibland så vill jag ju ändå veta mer om Tolkiens värld och bakgrunden till allt i LOTR.

Jag håller med dig! Själv har jag inte läst Silmarillion på tjugo år eller så, vilket beror på att jag inte gillade den särskilt mycket när jag läste den. Det känns som om den bara har relevans som bakgrund och fördjupning till mästerverket Lord of the Rings, inte som ett fristående litterärt verk. Jag gissar att om Tolkien bara hade skrivit Silmarillion så hade han aldrig blivit känd.

Men jag skall å andra sidan kanske inte säga för mycket om något som jag alltså inte har läst på evigheter, och bara har suddiga minnesbilder av. Endera dagen skall jag göra slag i saken och läsa om boken, så får vi se vad jag tycker i vuxen ålder...

Första gången jag läste Silmarillion kände jag likadant som du, och jag lärde mig inte mycket. Faktum är att innan jag läste den andra gången kunde jag inte ens svara på vem Thingol var. Men andra gången rann jag igenom den på tre dagar, var på semester och hade mycket tid. Det kändes som att läsa den för första gången! är det första gången du läser den?

Jag håller inte med. Jag vet inte varför men Silmarillion är för mig väldigt skön att läsa, jag önskar faktiskt att den var längre, jag vill ha mer detaljer. Så jag tycker inte att den är tungrodd utan jag sitter glatt och slår upp och kollar på kartan när något är oklart.

Ja, nog f-n måste man slå upp i registret och kolla på kartan hela tiden!!!

Nej, det är andra gången jag läser den.

Jag läste om den förra veckan och jag tycker att den blev bättre än förra gången. Men jag kan hålla med dig om att det är jobbigt att allt och alla har minst tre namn.

Jag måste villigt erkänna att när jag läste Sagan om Ringen trilogin tyckte jag den var väldigt seg. Nästan så seg att jag inte skulle komma till slutet men till slut gjorde jag det. Med Silmarillion var det tvärtom. Jag fann den oerhört intressant och innan jag visste ordet av det så hade jag läst igenom den. Jag önskade att den skulle vara dubbelt så tjock för jag tycker detta är den bästa bok som Tolkien skrivit.

Det är nog inte så många som tycker att Silmarillion är kanon första gången man läser den, men den har ju alla förutsättningar för att växa med tiden.

Jag tycker nog att det är lite av varje. Svårt och tungt bitvis, medan andra partier är lättare. Mitt största problem är nog att jag har för lite tid. Jag kanske hinner ett par sidor om dagen som mest. Jag hinner ju glömma både namn och platser till nästa dag!

Jag har precis läst den för första gången, och jag tror inte att jag skulle orkat mej igenom den om det inte vore för att jag så förtvivlat gärna vill förstå vad ni egentligen pratar om på det här forumet!

Men vem i h-e var Thingol nu igen...? *bläddra*

Men den kan nog inte bli annat än lite torr och seg, efersom den är ett hopkok av massa olika texter som Tolkien jobabde med under låååång tid, och som dessutom sammanställdes och utgavs efter hans död.

Det är ju ingen genomarbetad roman.

Det som jag finner väldigt faschinerande med Silmarillion är att istället för att beskriva enskilda personer är det hela folks öden och äventyr som berättas. Givetvis kommer och går olika karaktärer men överlag är det olika "stammar" som står i centrum, speciellt noldor-alverna. Detta unika grepp gör att jag älskar boken.

Andra eller tredje gånge brukar vara den då du verkligen fstnar för boken!

För de flesta är det helt enkelt inte lönt att läsa Silmarillion bara en gång. Det är så otroligt informationstät text. En stor del av charmen med verket är enligt mig att den är som ytan på en blank damm: man anar väldiga djup därunder och kan emellanåt frusta av frustration för att man inte kommer åt dem.
Sedan får jag kanske erkänna att jag finner det mesta av den käre professorns hand svårläst vid första försöket. Vad är det som gör att man ändå försöker igen?

Jag håller med och ställer mej själv samma fråga, men jag hittar inte något helt bra svar. Jag tvingade mej igenom "sagan" första gången jag läste och fastnade inte förrän jag var en bra bit in i sista boken. Så varför läsa en så himla massa sidor bara för att jag "ska igenom"? Jag måste väl ha anat att det låg en belöning på lur någonstans.

Sillmarillion! Tycket för den här boken går isär och jag sällar mig till dem som tycker att den är seg och jobbig att läsa.
Men trots det vill man ha läst den en eller ett par gånger bara för sakens skull men det vimlar av namn och platser och avgörande händelser och det är fan inte lätt att hänga med.

Jag hittade en karta som var mej till stor hjälp vissa delar av boken. Den visar var olika grupper av alverna hade sina riken.
Den finns här: http://www.tolkien-maps.com/maps/realms_of_bel.jpg