Jag har inte läst boken, men jag vill minnas från en recension jag läst att första världskriget var en så traumatisk upplevelse för Tolkien att LOTR blev ett slags terapi för honom -- ett sätt att skriva av sig allt han hade varit med om. Författaren menar alltså att kriget hade större betydelse för Tolkiens skrivande än någon annan episod i hans liv. (Men det är som sagt bara vad jag minns från recensionen.)
Det är intressant att notera att första världskriget i så fall kan betraktas som startskottet för Tolkiens karriär som fantasyikon, medan det blev början till slutet för en annan fantasyikon -- Lord Dunsany. Dunsany var den ledande fantasyförfattaren under första hälften av 1900-talet och producerade mängder av läsvärda böcker mellan 1905 och 1955, men hans berömmelse vilar primärt på det han skrev före kriget. Efter sina upplevelser i kriget (skyttegravarna plus påskupproret på Irland 1916, där han blev svårt sårad) hade han svårt att uppamma den naiva och spröda "sense-of-wonder" som hade utmärkt hans verk före kriget; istället blev han mer cynisk och bitter. Fortfarande läsvärd, förstås -- Dunsany var, enligt någon kritiker, totalt oförmögen att skriva en enda dålig mening -- men den glada gnistan hade gått ur honom.
