Pellegrino skrev:
Å andra sidan finns det mycket eget material i Ohlmarks lexikon: [...]
Helt sant, men det ursäktar inte vad han gör med Foster.
Ingvar Svensson är dock inte alltid så otroligt mycket bättre i det här avseendet. Skillnaden är mest att Svensson skär mer i Fosters text än vad Åke gör, vilket gör de verbala reminiscenserna mindre påtagliga. Svensson tillför dock inte mycket i jämförelse med Foster; ett undantag är att han i sina lexikonartiklar ofta för in några fler uppgifter från släktträden än Foster. Svenssons lexikon kan kort och gott sägas vara en starkt kondenserad svensk version av Fosters lexikon. Sin styrka har det i sin redovisning av alla de ohlmarkska namnformerna (inklusive felstavningar).
Pellegrino skrev:
[...] t.ex. en massa hänvisningar till "riktiga" språk, som i uppslagsordet Leuca:
Ohlmarks skrev:
Leuca, "orm" på Quenya. (grek. Leukë "den vita"). RIV 136.
Jim Allan har i sin alvspråksbok (1978) en annan teori för
leuca och dess sindarinska motsvarighet,
lyg: "Eng.
lug, a large marine worm found in sea sand". Åkes
lyg-teori är dock den utan tvekan mest spännande teorin: "nord.
lygens, isl.
lygi "lögn", Ormen som Lögnens fader".
Pellegrino skrev:
Det finns också mängder av mer eller mindre långsökta uppslagsord, t.ex. Viscounten av Leverhulm (som tydligen instiftat ett stipendium som Tolkien tilldelades!) och "Pater Vilhelm Schmidt, den Wienska kulturkretslärans grundare", ytterst avlägset kopplad till Tolkien via dennes Andrew Lang-föreläsningar i Skottland. Jag har funderat på om Ohlmarks kanske tyckte det var lite barnsligt med hundraprocentig fantasy och ville förankra Midgård i vår "primära värld" med alla dessa referenser.
Åke gör som vanligt en Cajsa Warg. Han har helt enkelt, som han förklarar i
Tolkiens arv (s. 42), gått på slagordsjakt inte bara i Tolkiens texter utan även i
Sagan om Tolkien och sina översättningar av Kochers och Helms tolkienböcker. I sitt tolkienlexikon har han sedan som uppslagsord fört in mer eller mindre vartenda namn han hittat i dessa böcker, som Leverhulm och Schmidt. Ett snabbt och effektivt sätt att öka på antalet uppslagsord! Men Åke fick lägga band på sig. "Det hela har trots allvarliga försök till inskränkningar och praktiska sammanslagningar ändå blivit en bok på bortåt 3.650 uppslagsord", säger Åke i förordet.
Tolkienlexikonet är annars mycket användbart som register till de böcker av och om Tolkien som Åke letat slagord i. Det är till exempel för
Sagan om Tolkien betydligt utförligare än det lilla personregister som finns i själva boken. Dessutom får man korta orienterande upplysningar och inte bara sidhänvisningar. Här är en helt slumpmässigt vald halvsida ur
Sagan om Tolkien:
Ohlmarks skrev:
Ynglingasagans skildring av denna periods sveahistoria får genom det anglosaxiska diktverket åtskilliga bekräftelser men undergår också många modifikationer. Sålunda får vi veta att Ongentheows infall i geaternas land var en hämndeaktion för ett tidigare härnadståg av bröderna Haedcyn och Hygelac, vilka bortfört kungens gemål. Ongentheow återtar sin hustru och omringar geaterna men faller själv.
Det har skrivits åtskilligt om den bild Beowulfdikten ger av vendeltidens svear och götar, och man har på olika sätt försökt att sammanjämka den anglosaxiska och den från början fornnorska (skalden Tjodolf från Hvin) versionens divergerande framställningar av de verkliga händelserna. Dessa för oss vitala frågor har mindre intresserat Tolkien, professorn i Beowulfs tungomål, än dels det gamla saxarspråket som sådant, dels diktens fictionbetonade drag med jättar, drakar och troll. En professor vid kanadensiska Torontouniversity Graduate School hade bevistat Tolkiens anglosaxiska föreläsningar vid Pembroke redan under hans allra första år där, 1926, och fått ett för livet kvardröjande intryck: [...]. (Sagan om Tolkien, andra upplagan, 1972, s.76.)
Och de här uppslagsorden (ordnade efter texten ovan) finner man när man slår i Åkes tolkienlexikon:
Citera:
Ynglingasagan, första boken av Snorres Heimskringla. Ohl 74.
Ongentheow (Angantyr = Egil), sveakung i Beowulf. Ohl 74ff.
Haedcyn i Beowulf (nord. mytens Höder). Ohl 75f.
Hygelac, kung i Beowulf. BEO 18, 45f, 48, 63. Ohl 74ff
Beowulf, anglosax. elegiskt hjältekväde fr. 600-talet om händelser i Danmark, Geatland och Svtjod. BEO hela boken s. 7-109, 126. TBL 20, 25. Koch 202. Hel 9f, 13f, 16ff, 25, 58f, 69f, 115, 120, 155. Ohl 8, 32, 38, 74-91, 94, 96, 100, 107, 132, 134, 155, 210.
Tjodolf från Hvin, norsk 800- och 900-talsskald. Ohl 76.
Toronto i Canada. Ohl 32, 76, 112.
Pembroke College, Oxford. Koch 194. Ohl 59ff, 61, 76, 96, 112, 132f, 150.
Inget av dessa uppslagsord finns i naturligtvis i registret i
Sagan om Tolkien.