Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Detta är väl främst en upplysningstråd för de som undrar hur Tolkien representeras i våra grannländer.

I Lettland pågår för närvarande översättningen och utgivningen av The Lord of the Ring. De två första delarna har hittills utkommit och finns i bokhandlarna. Det är inbundna böcker men pappret är inte av särskilt bra kvalite. De är inte illustrerade. Tyvärr minns jag inte titlarna, jag minns bara att de verkade vara desamma fast på lettiska.

The hobbit har redan givits ut under namnet "Hobits: Jeb Turp un atpakal". Den finns dels som pocket och, främst, i en mycket stilig upplaga med inhemska illustrationer som var mycket uppskattad. Denna bok är betydligt grannare än de svenska böckerna. Översättningen är från början av 90-talet eller slutet av 80-talet tror jag. Boken utgavs i samband med Sovjetunionens upplösning.

Vet du något om hur namnen har översatts?

Jag har tyvärr inte inhandlat LOTR på lettiska än. Jag har egentligen tänkt vänta tills det kommer en upplaga med bättre papper innan jag inhandlar LOTR på lettiska. The hobbit har jag läste lite grann ur. Där var namnen inte översatta utan enbart förlettiskade om jag inte minns fel. Gandalf blir Gandalfs tex för att lettiska kräver nominativändelse. Jag har funderat på att inhandla böckerna och läsa som en del i min inlärning av språket, men det har hittills varit lettiska historieböcker som haft mitt största intresse när jag haft tid att läsa. Denna sommar var det inte mycket tid över för böcker eftersom två dop var inplanerade under de två veckor jag var där samt turism med gudföräldrarna från Sverige. Vi var bara inne lite kort i en bokhandel pga denna tidsbrist och köpte därför nästan inget.

off-topic!

andersson, vad är nominativändelse? Kan du förklara för en språkintresserad?

Nominativ är när ordet är oböjt. Till exempel mitt namn Andersson. På svenska har vi enbart genitivändelse som i mitt fall blir Anderssons. På lettiska finns det flera ändelser. Jag kan ge några exempel utgånde från mitt namn.

nominativ Andersson>Andersons (vem gör)
genitiv Anderssons>Andersona (vems)
dativ Till Andersson>Andersonam (till vem)
ackusativ Ser Andersson>(Redzu) Andersonu (det man ser, hör etc)
instrumental Med Andersson>ar Andersonu (med vem)
lokativ I Andersson>Andersonā (var)
vokativ Andersson>Anderson (uppmaning)

Det finns på lettiska tre feminina och tre maskulina grupper som alla har sina respektive böjningar.

Vad är det då som avgör hur ordet böjs? Har det med ålder att göra, t.ex. madame och mademoiselle? Eller är det stavningen som bestämmer det, eller månne sammanhanget?

Off-topic, jag vet. Men jag kan inte hålla mig, särskilt inte när det handlar om språk.

Stavningen bestämmer vilken grupp.

De tre maskulina grupperna är -s, -is och -us.
De tre feminina grupperna -a, -e och s.

Importerade namn får automatiskt en av dessa ändelser med några få undantag då maskulina namn slutar på en vokal. Ex Frodo och Bilbo kvarstår oförändrat.

Det finns, om jag inte missminner mig, 7 olika kasus (nominativ etc). Alla grupperna har sina regler för hur de skall böjas i respektive, både singular och plural. Språket har mao en annorlunda uppbyggnad än svenskan, där det inte är så noga att separera detta. I svenskan använder vi ordningsföljden för att uttrycka mycket som letterna uttrycker med kasus. Förutom genitiv så har vi på svenska även objekt (honom), även om det inte sker genom en speciell böjning. Vi använder ofta bestämd form, vilket, formellt sett, inte förekommer i lettiskan.

Ålder avgör självklart tilltalet. Man duar barn och niar äldre. Själv tilltalar jag mina svärföräldrar med ni, att dua dem skulle vara oartigt. Mina ingifta släktingar i samma ålder kan jag dock dua. Barn niar självklart alla vuxna utanför familjen och använder tilltalen farbror och tant. Samma system som vi hade i Sverige tidigare mao.

PS Madame och mademoiselle har inget med olika ordgrupper att göra. Man kan dock räkna mademoiselle som en form av diminutiv av madame. Diminutiv förekommer rikligt i lettiskan för att göra namnen familjära. Barn tilltalas vanligtvis i diminitivform.

Tack för förklaringen! Fascinerande!

Lettiska är ett fascinerande språk. De tillhör de indo-europiska språk som har mest bevarat av gamla strukturer. Om man är språkligt intresserad så kan jag även nämna litauiskan som, vad jag tror, är det språk som har moderniserats minst i vårt närområde (indo-europeiska språk inom Europa). En dröm för den som är historiskt språkintresserad. Litauiskan och lettiskan är besläktade, de är de enda överlevande baltiska språken, om man undantar semgalliskan som är en lettisk variant men även ses som ett eget språk.

Intressant. Tänk om man kunde det flytande! (avundsjuk på dig, andersson)

De flesta språk skulle vara trevliga att kunna. Själv skulle jag främst vilja lära mig finska och ryska samt förbättra mina tyskakunskaper. Nackdelen med att lära språk är ju den tid som åtgår och det arbete som krävs. Man får följaktligen sovra och välja dem som man har störst nytta av. Jag skall inte överdriva mina lettiskakunskaper, flytande kan jag det inte än. Jag kan dock läsa och deltaga i diskussioner. Det som är mina begränsningar är främs grammatiken, att hålla ordning på dessa grupper och böjningar är inte lätt för en ovan, samt ordförrådet som är väldigt rent och har ganska få ord som jag känner till från andra språk. Lettiskan är ganska ren, de flesta ord som den importerat har varit från tyskan men under sovjetunionens tid så rensades många av dessa ur. Ryska ord lyckades dock inte tränga in i språket i lika stor utsträckning trots att samhället russifierades.

För att återgå till ämnen så tror jag nog att den lettiska översättningen kan bli riktigt bra. Framförallt dikterna kan bli riktigt bra, vad gäller poesi så förhåller sig nämligen letterna till svenskarna som alver förhåller sig till människor. Det lettiska språket är även rätt kompakt och passar in i Tolkiens berättarstil. De har inte samma lätthet för att breda ut språket som ju Ohlmarks är ett exempel på i det svenska språket. Genom användandet av diminutiv och kasus kan man förmedla fler detaljer och nyanser utan att behöva förlänga texten som vi får göra på svenska. Att översätta Ohlmarks till lettiska hade nog varit svårare.

Crumui,

jag justerade mitt inlägg om de olika kasus och skrev alla formerna som finns i lettiskan.

andersson,

jag får väl bekänna att jag inte begriper så värst mycket, men tack ändå!

Crumui,

jag tager några exempel.

Erik ser Lars > Eriks (nom) redz Lauri (ack)

Här är Erik den som gör något (nom) och Lars objektet som betraktas (ack). På svenska avgörs det genom ordföljden. Lars ser Erik betyder att Lars är nominativ och Erik ackusativ. Gör vi motsvarande på lettiska, Lauri redz Eriks, så ändras inte betydelsen, det är fortfarande Erik som ser Lars. Skall man ändra betydelsen ändrar man böjningen, Eriku (ack)redz Lauris (nom).

Stockholm > Stokholma (nom)
Jag såg Stockholm > es redzeju Stokholmu (ack)
Jag bor i Stockholm > es dzivoju Stokholmā (lokativ)
Lars, kom! > Lauri, nac! (vokativ)
Eriks bok > Erika gramata (gen)

Du kan hitta motsvarigheter i tyskan och finskan tex. Även svenskan har haft flera kasusändelser som försvunnit i samband med förenklingar vid språkreformer.

Läser denna tråd med stort intresse, Andersson!