Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Känns som om det gäller att kanske skilja lite på vad som är kristet (evangeliskt) och vad som är judiskt (gammeltestamentligt) symbolspråk och paraleller. Även om mycket av GT har inkorporerats i den kristna religionen så är det i sig inte särskilt kristligt. För att citera G.K. Chesterton: "Of course, he found in the Old Testament anything he wanted - lust, tyranny, treason". Nya testamentet är en helt annan deal är gamla, det så berömda kristna kärleksbudskapet är min själ inte genomsyrande i GT!

Hursomhelst, just misskundsmotivet är väl oerhört kristet. Om det hade varit exempelvis en fornnordisk saga hade Bilbo glatt knivat ner Gollum, och Frodo hade antagligen ristat blodörn på honom när han fick tag på honom. Inget "pity stayed his hand" där inte.

Man kan tröttna på kaviar också... Jag blir helt enkelt väldigt trött på all kristendom som genomsyrar denna del av världen (och som bidragande faktor sjunger vi för tillfället gospel i skolan, jättemysigt att stå och prisa en gud vars existens man starkt betvivlar på en konsert inför hundra människor).

Det här med religion är lite knepigt.

Många som är skeptiska till religioner är liksom skeptiska till hela konceptet. Sålänge inget religiöst budskap framförs är dock religioner ingenting annat än berättelser, liksom Kalle Anka, Ringarnas Herre och Bröderna Lejonhjärta.

Om man däremot börjar hävda att människor får/inte får göra vissa saker samtidigt som de måste/inte måste göra andra saker i mytens namn - t ex Bröderna Lejonhjärtas eller Jesus, då möter historien tillbedjan såväl som motstånd.

Jag älskar Bröderna Lejonhjärta. Men om folk skulle börja hävda att man måste hoppa ut för stup så fort ens bror blir förlamad, så skulle jag avsky den tron/myten/religionen.

Det är vad som görs i myters namn som riskerar att bli vansinnigt, sällan myterna själva.

MVH Randalin

Du har faktiskt mycket gott att säga, Randalin. Det är trevligt att ha dig här.

Jag tager och startar en tråd där vi kan diskutera även icke-kristan kopplingar. Idealet skulle väl vara att ha många trådar, men vi får se hur diskussionen utvecklar sig.

Sedan läste jag i en artikel i Illustrerad Vetenskap (utmärkt tidning) om hur kristendommen märks i Tolkiens verk. Bland annat kan man titta på datumen för flera viktiga händelser som Aragorns intåg i Gondor som konung eller den slutliga vinsten över ondskan...

Japp. Som jag skrev i någon annan tråd: Brödraskapet lämnar Riftedal den 25 december (juldagen) och ringen förintas den 25 mars (Marie bebådelsedag, samt korsfästelsedagen eller uppståndelsedagen, minns inte vilken nu).

Konungens intåg då vad har det för betydelse?

Morgoth's ring, s. 270

"I suppose a difference between this Myth and what may be perhaps called Christian mythology is this. In the latter the Fall of man is subsequent to and a consequence (thouh not a necessary consequence) of the "Fall of the Angels": a rebellion of created free-will at a higher level than Man; but it is not clearly held (and in many versions is not held at all) that this affected the "World" in its nature: evil was brought in from outside, by Satan. In this Myth the rebellion of created free-will precedes creation of the World (Eä); Eä has in it, subcreatively introduced, evil, rebellious, discordant elements of its own nature already when Let it Be was spoken. The Fall or corruption, therefore, of all things in it and all inhabitants of it, was a possibility if not evitable"

Morgoyhs ring, p 354

Taget ur Tolkiens egna kommentare till en skriven diskussion mellan alven Finrod och människan Andreth över människan fall till Melkor och andra legender.