Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Fëanor, my son, you have just spoken the wisest words of all known.

Jag skulle iaf bli olycklig om någon jag älskade väldigt mycket dog. Att sedan veta att jag kommer att leva i flera tusen år utan personen och att inte få dela tiden efter döden tillsammans skulle inte göra mig gladare.

Det verkar finnas många här som inte tycker att kärlek är något särskilt viktigt! Eller så är ni bara pessimister? Jag skulle iaf ge upp både liv och odödlighet för någon jag älskade tillräckligt mycket!

Man är två när man älskar någon. Jag skulle ge upp min odödlighet.
Men samtidigt vill jag säga att jag skulle vilja vara odödlig eftersom alla mina intressen täcker upp alldeles för många liv! I det här måste jag välja endast några få för att hinna med...

Och jag tror på evig kärlek, inte evig förälskelse.

Bra sagt! Instämmer!

Jag har en fråga:

Hur många av er som har valt kärlek tror på ett liv efter döden?

Jag valde kärlek och tror inte på ett liv efter döden. Man borde kanske vara agnostiker men jag är nog snarare ateist.

Jag tror...

Inte att man återföds, men inte heller något kolsvart tomrum.

Jag är ganska skeptisk till liv efter döden. Känns som det mest är förhoppningar. Men jag skulle ändå välja kärleken.



Jag tror att Arwen och Aragorn var hyfsat säkra på sin sak...

Jag tror inte på ett liv efter döden, men jag hoppas på ett, och mitt hopp är starkare än min tro.

Inte om man är kapabel till logiskt tänkande. Men den diskussionen hör inte hit.


Jag skulle vilja ha lite klarhet i det här valet. Måste man ge upp odödligheten i början på kärlekshistorien eller får man göra det valet efteråt när ens älskade har dött (som Lúthien gjorde)?

I sistnämnda fall, som Jag utgått från i denna diskussion, så är det ju ingen tvekan.

I förstnämnda så vet Jag faktiskt inte. Det är nog en situation man måste uppleva.

Precis som Jag aldrig trott på någon gud ( i organiserade religioners bemärkelse) så tror Jag inte på liv efter döden.

"Av Jord är vi komna, Jord skall vi åter varda."

"...And I want to become Earth again, that I may have peace in Her who bore me."

Men helt säkra kan de ändå inte ha varit!

Jag väljer nog odödligheten. fast det skulle vara spännande att leva i 500 år och välja sen.

Kärlek är (som någon så riktigt påpekade) livsviktigt, men det behöver inte knytas till en enda människa. Jag kan älska en man i tio, tjugo år eller mer, men... Jag tror ändå att livslång kärlek är ganska sällsynt. Kärleken består, men föremålen växlar - sliten fras, men ack så sann i de flesta fall. Romantiken till trots.

Om vi tar Arwen och Aragorn som exempel så valde ju Arwen mellan Aragorn och odödligheten. Inget säger (så vitt jag vet) att hon inte skulle kunna finna kärleken igen om hon valt odödligheten.

Inte särskilt romantiskt, men ganska troligt.

(Jo, jag tror på ett liv efter detta, och det utlägget skulle kunna fylla ett helt forum bara det, så jag påbörjar det inte. )