Som de flesta andra gillar jag Galadriel, men inte lika mycket som Gil-Galad. Det låter snyggt och ser snyggt ut! Helt klart mitt favoritnamn i Tolkiens värld. Glorfindel tycker jag dock inte om. Jag gillar inte klangen. Den låter ... sliskig.
Gil-Galad. Det ska jag döpa mina framtida barn till! ;P
Fëanor skrev:
Det beror på. Var går gränsen mellan roman och lång novell?
Älva skrev:
Har ingen aning 200 sidor kanske?
Gränsen mellan novell och roman handlar minst lika mycket som dramatisk uppbyggnad som längd. I en novell hoppar man mer in i berättelsen än i en roman.
200 sidor skulle jag klassa som en normal längd på en roman. Jag skulle kunna sträcka mig neråt 100 sidor också, men det beror ju som sagt också på dramatisk uppbyggnad.
Túrin Turambar skrev:
Skulle du kunna försöka beskriva skillnaden?
Jag kan försöka: pröva uttala kort a och långt e snabbt efter varandra. Det är svårt att säga a-e fort. De tenderar att flyta ihop till ett ae mycket nära aj. Pröva säga aj. Du märker säkert att det finns en ton av i däri. Om du byter ut den mot ett e, så att säga, då får du - troligen - ett bra ae-ljud.
Det är lite svårt när man inte kan prata och själv visa skillnaden - eller använda fonetiska tecken - men jag hoppas du förstår.
Skillnaden mellan ae i bl.a. alviska och ae i nordiska språk är att det förra gör en diftong av det och det andra gör en ny bokstav med influenser av båda: æ eller ä.
Ett sidospår på detta är att norrmännen och danskarna valde att göra en ligatur av de två (dvs. ett nytt tecken bestående av två sammansatta), medan svenskarna valde att sätta ett litet e ovanför a:et. Samma sak med ao som blev å. Den lilla ringen är inget annat än ett o. Ä och ö hade alltså tidigare ett e ovanför, men detta förenklades med tiden till ett trema (två prickar) istället.