Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag antar att de flesta här, liksom jag själv, har läst Härskarringen mer än en gång? Det är ju en bok som man kan läsa gång på gång utan att tröttna på. Min fråga är vilken gång som är er favoritgång, ifall ni förstår vad jag menar?
Den gången jag hade störst nöje av att läsa den var min andra gång.

Antagligen var det för mycket att hålla reda på första gången jag läste den för att jag skulle kunna njuta till fullo. När de t. ex pratade om Minas Tirith i första boken hade jag ingen aning om vad det var för något, och förstod inte riktigt samanhanget. När jag läste boken för andra gången däremot, var det inget problem att förstå. Tredje gången jag läste boken, var det väl nästan lika bra som andra gången, men man kunnde ju historien lite för väl då.

Nu planerar jag att läsa trilogin ännu en (eller två) gång, innan filmen kommer. Om det nu är klokt eller inte. Kanske gör det bara att jag lägger märke till extra mycket ändringar i filmen...

Första gången var ju så spännade, då man inte visste vad som skulle hända. De mest spännade var då Frodo blev tagen av orcherna, och Sam tog över ringen. Och vid slaget, då jag trodde att Pippin blev dödad av trollet som föll över honom.

Så jag tror att mitt svar får bli första gången jag läste triologin. Men den är ju fortfarande väldigt spännande!

Själv är jag en av dem som gärna läser böckerna precis innan man ser dem på film för första gången. Jag vet inte varför, men man får liksom mer kontroll då.

Min bästa var då jag för första gången läste dem på originalspråk, dvs engelska. Jag vet inte vilken gång i ordningen det var, men det kändes som pånytt.

Håller helt med Proudfeet. Första gången på engelska var himmelsk! Plötsligt satt man där och tänkte: Jasså, är det så här Tolkien skriver... är det så här bra han är!

Första gången. Då var jag verkligen helt inne i den och tänkte inte på annat än midgård. (Jag tänker väl i och för sig inte på mycket annat nu heller, men så besatt som jag var då slår nog det mesta...)
När jag läser den nu vet man ju vad som ska hända och så, så nu brukar det bli så att jag läser några kapitel, råkar få syn på en bok på bibblan som verkar bra, läser den och fortsätter med Tolkien när den är utläst, så läsandet är inte så intensivt längre.
Synd att man bara kan läsa en bok första gången en gång.

första gången jag läste trilogin, gjorde jag inte det utan gick snarare vilse nånstans i Gamla skogen eller på kummelåsarna, det kan oxå ha varit i moria, minns inte så noga. hur som helst gav jag upp då och stoppade tillbaka boken i hyllan, men ett år senare så fösökte jag igen och då kändes det som gå runt i midgård, vilket det tyvärr inte gör längre. jag måste alltså säga att det var på mitt andra försök som boken var absolut bäst, trots att jag läste den på svenska! den första gången jag läste den på engelska var oxå underbar men då visste jag ju tyvärr vad som skulle hända!!

Antingen första gången jag läste trilogin över huvud taget, eller när jag för första gången läste den på engelska. Jag kände mig mycket närmare författaren då, när inte översättningen har kommit emellan.
Missförstå mig inte. En översättning kan vara strålande bra i vissa fall. Men med Ohlmarks översättning och Tolkiens bok kan det bli betydligt maffigare att läsa på engelska

Den andra gången Jag läste den, dvs första gången på engelska, var bäst.

Första gången var det ju mest spännande och jag kunde inte sluta läsa. Nu när jag har börjat på engelska så blir det ju också annorlunda.

Vet inte riktigt hur många gånger jag läst trilogin (men har långt kvar till Johans imponerande 30 gånger...), men tycker fortfarande att varje gång är lite bättre än föregående. (Är kanske lite trög helt enkelt... ?!)
Alltid något som klarnar, alltid någon igenkännandets rysning längs ryggraden vid hänvisningar till Silmarillion värld i texten, inga överraskningar längre förstås, men det gör inget. Får fortfarande hjärtknip och klump i halsen på samma ställen. Upplevelsen mattas inte trots att jag vet vad som skall komma.
Men medger att vissa stycken kan kännas långa numer.
(Faktum är att det tog mig lång tid att bli fast i Midgård. Det var inte kärlek vid första ögonkastet utan något som växte fram ganska långsamt.)
Läser dock inte Ohlmarks översättning längre. Blir spännande att läsa Anderssons. Måhända den läsupplevelsen blir min nya favorit?

Andra gången. När jag läste den för första gången var jag för ung, och när det inte var spännande slutade jag lägga märke till beskrivningar och annat. Resultatet blev att jag inte hade en tillräckligt klar bild av personer och platser när jag såg filmerna, så nu ser jag för mycket av filmen i huvudet när jag läser. Det blir nog annorlunda med ROTK, hoppas jag.

Andra gången jag läste trilogin fick jag en liten "aha-upplevelse", då förstod jag hur bra den verkligen var. Förmodligen för att jag var för ung när jag läste böckerna första gången.
Andra gången jag insåg hur extremt bra böckerna är, var när jag började läsa saganom ringen på engelska. Det var mycket häftigare att läsa orginalversionen!

alla gånger jag läst den på engelska (=

Första gången var särdeles speciell. Alla andra i princip likvärdiga - förutom första gången på engelska som var en gruvlig BESVIKELSE.

Varför var det en besvikelse?