Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag kallar mig själv nörd. Det gäller inte bara Tolkien utan även andra saker som mitt enorma intresse för sport (speciellt resultat), statistik, historia och mytologi. Mina kompisar skrattar mest åt det och jäkla Tolkien-nörd har jag väl hört på skoj ett par gånger men det spelar inte mig någon roll.

Jag är knäpp och står för det!

Nörd är ett namn jag utan utan tvekan sätter på mig också.

De flesta av mina närmaste vänner är också mer eller mindre Tolkien-fans, vilket kanske inte är så konstigt. Bortsett från dem känner jag nog ingen som kan lägga märke till några skillnader mellan Merry och Pippin trots att de påstår att de åtminstone gillar filmerna.

Jag har inte märkt något, men jag går ju inte precis runt med alvkläder heller, så det är kanske inte så konstigt. Jag har också hört någon kommentar, i alla fall om att jag är med på detta forumet, men det är nte så allvarligt menat, och jag bryr mig inte heller.
Det är tråkigt att det är så, Tyarime. Det finns inte mycket jag hatar mer än folk som inte gillar att andra har en egen åsikt och smak.

Varför bryr du dig?

Töntar som dom. Det rätta vore egentligen att gå fram och ge dom en fet pungspark. Jag vet att det inte är så lätt men...

Nja, att vara 40- och Tolkienintresserad är inte helt enkelt. För all del, det är inte så svårt heller, men man får inte räkna med att möta någon slags förståelse. Det verkar faktiskt som om människorna i min åldersgrupp häromkring inte ens känner till att Tolkienister finns. (Fan vet om de känner till att Tolkien finns/fanns.) Det är bara att välja: Tiga om intresset eller få svårtolkade blickar. Nu mer tiger jag helst efter flera kommentarer i samma stil. Antingen: "Ja gud, va Aragron är snygg!" (Kvinnor) "Äre Aragorn som är snyggast eller?" (Män) Jag har fortfarande inte kommit på rätt svar på den frågan. Förslag?

De enda i min omgivning som begriper vad jag talar om är mina söners kompisar i 10-årsåldern men de har ju inte en aning om att det finns en bok också, så de kan jag ju inte hänga med.
Jag hörde en av grabbarna idag när han stod framför min "mathom-hylla" och kollade in min lilla samling. "Jag har Frodos svärd och mantel hemma," meddelade han en annan av de små gästerna. (Vi hade kalas.) Jag hade på tungan att tala om att jag också har en mantel, men tog mitt förnuft till fånga och återgick till mina vuxenplikter.

Måste bara fråga: De där "onördiga" personerna, vad är skillnaden mellan dem och er?

Det är väl inte jag som ska svara på den här frågan, och särskilt inte eftersom jag inte vet i vilken utsträckning Tyarime bryr sig, men jag ska låtsas som att frågan var ställd till mig, eftersom jag varit i situationer där jag blivit retad och brytt mig.

Man bryr sig därför att man vet att de andra ville att man skulle bry sig. De gjorde medvetet något för att göra en ledsen eller osäker, och man vet att man egentligen inte har gjort något fel, eller gjort någon annan illa - då bryr man sig, eftersom de helt uppenbart är taskiga utan anledning. Man bryr sig för att det var just en själv som råkade ut för det. Hur kan man inte bry sig, det undrar jag. Det är lätt att säga att man bara ska skita i vad andra säger om en, men det spelar ingen roll hur mycket man vet att man själv är bättre än dem. När man har andra emot sig känns det pissigt ändå, och den vetskapen är faktiskt ingen vidare tröst då.

Detta var utifrån helt egna erfarenheter, och jag ville på inget vis försöka kommentera Tyarimes liv eller upplevelser.

Rosie: Själv vill jag gärna tro att vi nördar kan brinna för saker på ett helt annat sätt, och intressera oss för det vi vill utan att falla in i strömmen. Det visar på något vis att man kan engagera sig i det man tycker om utan fundera över om det är coolt eller inte. Det är väl en personlig erfarenhet även det, och jag vet att jag som person känner starka känslor ofta, varesig det är glada eller onda känslor. Personer som är mer osäkra på sig själva är också osäkra på om det är okej att känna på ett visst sätt, om någon viss sak. De måste kolla om det är rätt eller fel först, och vågar inte gå på sina egna impulser. Kanske lite långsökt svar på din fråga...

Jag vet. Jag har själv blivit placerad i fack och fått rykten spridda om mig. Det är ju sånt man "får räkna med" om man väljer att ha alvkläder, eller som jag som hade lysande rejvkläder med svampar och cannabislöv på sig bl.a. Nu tyckte jag iofs det bara var kul att provocera, men det förde med sig massa negativa saker också, dvs just rykten.

Så skolan är väl ett ganska speciellt ställe att utmärka sig på. Det är liksom "som gjort" för att folk ska kolla på en, kommentera och sprida rykten. På gott och ont. Så om man nu väljer att utmärka sig, då väljer man ju samtidigt att inte bry sig. Annars skulle man inte göra det. Bryr man sig så slutar man utmärka sig och blir istället en feg anpassling i mängden. Var väl typ det jag menade.

Tyramine, stå på dig. Du vet att de som skrattar bara är fega och avundsjuka töntar.

De flesta i min familj och bland mina vänner bryr sig inte så mycket men de kan komma med kommenterer ibland när jag börjar bli tjatig.

Ett sånt underbart ord! Jag antecknar.

Och jag som fick för mig att det var ett feltryck

Precis som Vanja (ursäkta Vanja och Älva för min ihopblanding av eder) vill jag låtsas om som om frågan var ställd till mig...

Hen bryr sig därför hen har ett behov av aceptans från sin omgivning eller att åtminstone ha några vänner som förstår en. När hen inte har det så mår man väldigt dåligt (i min erfarenhet) och kan också söka tröst i diverse mer eller mindre bra verktyg för verklighetsflykt (alkohol var garanterat inte bra). Och desutom är det jobbigt att få kommentarer ofta om saker som man inte förståt något av.

jag kan ju säga så här, om min erfarenhet av högskolan, i samma ort som Tyarime är bosatt på, att situationen är lika hemsk där, tyvär. Det är möjligt att jag hade otur och möte extremt omogna heniskor där.

fast ibland kan det var kul att vara Tolkinist, som i lördags när en, tyvär berusad, individ blandade sig i en diskution jag hade med en vän om användandet av ordet "hob". Funderar på om det var någon här faktiskt
(så alla ta:are med dreads som berusade befan sig på en spårvagn i lördags och blandade sig i en diskution om hur dålig ohlmarks är, kan ju höra av sig till mig. )

Det var mig du menade?

Jag har dock redan besvarat det, läs vad jag skrev istället.

sorry... det var det nog...



något jag redan hade gjort, men jag ville ändå skriva det jag skrev.

Virre och Vanja: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. det är faktiskt svårt att förklara varför man bryr sig, och jag jobbar faktiskt med det. Har märkt att när min före detta kompis som nuförtiden hatar mig( väldigt lång och komplicerad historia) säger nåt till mig som är, tja, elakt i brist på bättre ord, och jag bara ler, hehe, ja då blir denne mycket frustrerad...