Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Han slängde ju sig inte i en klyfta, som sin bror Maedhros. Han slängde ju bara Silmarillen i vattnet, inte sig själv. Vart tog han vägen då? Gick han bara runt och sjöng vid kusten sen, eller?

Han var ju alv så det är ju inte omöjligt.

Skulle gissa att han sakta tynade bort, och till slut försvinna. Men vem vet? Man kanske kan höra hans musik vid havet än idag...

Tolkien har senare skrivit att han begick självmord. Så han frångick idén om att Maglors öde skulle vara okänt.

Ojdå. Var står det?
Jag gillade den första iden bättre.

Det minns jag inte. Men Gustav sa det till mig så jag är rätt säker på autenciteten i påståendet.

Hmm, vore som sagt kul att ha en källa eftersom det förstör en av mina mest kära föreställningar om tragik i midgård.

Jag har länge föreställt mig Maglors öde som en borttynande vandrare vars sorgliga sång hemsöker midgårds stränder ännu under den tredje åldern. Så kom inte och förstör det nu...

Tolkiens skriver så här i Waldman-brevet, nummer 131 i Letters, som troligen skrevs sent 1951:


Jag skulle också vilja att Maglor levde kvar, och utsagor som bara återfinns i brev går ju alltid att problematisera om man anstränger sig, men hittills har jag inte kunnat hitta något som hotar Waldman-brevets auktoritet härvidlag.