ordagnir skrev:
Osjälvisk, jag tycker Eärendil är en värdig kandidat. Han tog på sig ett hopplöst uppdrag under en svår tid och han tog de värsta riskerna själv. Detta för sin kärlek till de båda släkterna trots de risker och det pris det innebar och inte för någon egen vinning.
Eärendil är en riktigt bra kandidat! Jag ändrar mig och säger att Eärendil var mer osjälvisk än Aragorn.
Egalmoth skrev:
jag reagerade nog mest på hur du formulerade dig där. det lät som att han enligt dig helst avstått från att bli kung någonsin typ.
Ja, formuleringen var väl inte den tydligaste, men nu förstår vi varandra.

Egalmoth skrev:
Eols själviskhet hade ju dock stora konsekvenser (inte som feanors men iaf) iom att det (enligt mig) ledde maeglin in på en ond bana som kulminerade i Gondolins fall.... det är förstås möjligt att det hade inträffat iaf fast jag ser det som mindre troligt om Eol betett sig annorlunda.
Grejen med sådana här resonemang inom Tolkiens värld är att hela denna värld är så ödesbestämd. Det går visserligen att resonera som så att om Eöl inte varit så självisk så hade Maeglin inte blivit den frånstötande person han var, vilken hade lett till att Gondolin inte fallit. Men mot detta kan man alltid argumentera att det var
förutbestämt att Gondolin skulle falla genom Maeglins förräderi redan från början, det fanns med i sången, och hur älskvärd och "god" Maeglin än hade varit hade han ändå förrått Gondolin. Det tar udden av hela resonemanget på ett sätt, men det förhindrar ju inte att man kan resonera i de banorna ändå.
