Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det är sant, men han förlorde sin far tidigt, och jag har alldrigt upplevt hans mor som vidare kärleksfull, mest bitter.
Men senare i livet förlorar han ett flertal gånger nästan allt..

Han var för liten för att minnas sin mor. Hon kastade sig ju på Huors grav och dog av sorg alldeles efter att Tuor föddes.

Va? Pratade om Túrin så det blev nog lite fel där

Aha.

Jag har iallafal Tuor som min favorit av dem båda.

Tuor för min del också. Túrin var för stolt och saknade visdom.

Bra val
Instämmer i din motivering

Inte saknade han visdom, den han hade fördunklades bara något av Morgoths svartkonster.
Och den stolthet han hade var "rättmätig", åtminstonde enligt mig.

Det måste ha varit riktigt dunkelt eftersom de fleta av hans beslut inte var särskilt klyftiga.

Tuor

Han förkastade ju t.om. Ulmos råd att riva den stora bron-- inte så smart direkt. Men o andra sidan gjorde Turgon ett liknande misstag. Och så vägrade han ju återvända till Doriath gång på gång... jag kan fortsätta...

Túrin var antagligen kapabel att ta visa beslut, men alldeles för ofta lät han stoltheten segra över sitt förnuft.

Sant, Túrins högmod är inte att förkasta, men oavsett grunderna, så vinner han för mig. Helt enkelt så ligger han mig närmare om hjärtat.

Desutom känner jag tyvär att jag sagt allt jag har i denhär tråden, vilket är lite synd

Svårt, fast de blir Tuor, som i egenskap av en av de delar första platsen bland mina favoriter.

Han är jämlik i Túrin i dåd, men har en ädlare personlighet. Missförstå mig inte, Túrin är grym, men han... vette f*n.

Jag vet inte ifall någon redan har svarat på detta men är det inte så att Turin och Niënor får komma till Valinor till sist trots att de tagit självmord båda två? Och att de där lever i syskonkärlek.

Svar nej. Eftersom de båda var dödliga fanns det ingen anledning till att just de skulle få vistas i Valinor.