Fëanor skrev:
Arwens_vän skrev:
Eller var det några som inte gillade dvärgar?
Jag har för Mig att Caranthir avskydde, eller åtminstone såg ned på och förakatade, dvärgarna. Men det gjorde han iochförsig med det mesta.
Jag har på senaste tiden funderat på vissa av Fëanorssönernas beteende. Visst, deras värsta illdåd var på grund Eden, men deras allmänna attityd och beteende gentemot andra, var ju inte särskilt trevligt det heller. Nu tänker Jag främst på de tre mellansönerna. Frågan är ju, hur kom sig detta? Kom det sig av ett i unga år alltför stort insupande av Fëanors allmänt övelägsna attityd? Eller skämde Nerdanel bort dem? Vad tror ni?
Då Jag själv är väldigt lik Fëanor och även planerar att skaffa barn så småningom så skulle Jag gärna vilja lösa detta lilla mysterium.
Ehh Fëanor... du får göra allt förutom att svära en allt för hastad ed. Okej?
Fast i Silmarrilion stod det att Nerdanels fina vilja spreds till många av barnen men inte till alla. De som fick mer av Fëanors anlag blev mest lik honom, alver med väldig flamma men mindre temprament. Så vi kan anta att Meaddros fick mer anlag av sin mor och t.ex. Carathir av sin far.
Men alla dåliga saker som kom av eden kan skylla på Melkor. Manwë grät ju när Fëanor for. Hans ande skulle kunna göra mycket gott i Aman. Aman skulle verkligen kunna förskönas in i minsta detalj om Fëanor lade sin ande på annat; som att göra det han var bäst på, alltså att skapa juveler.
Men sen så kan folk med stor ande ses lite som arroganta ja; när de går runt i sina egna funderingar och aldrig kan lugna ned sig. Om den anden används i bra saker, som att roa andra människor, kan man anta att man är riktigt trevlig. Men läggs anden åt att hämnas på den som borde förgaras sedan länge som som dödade din far/farfar, så finns det risk att du blir lite väl stolt.
Men så länge din arrogans inte går åt att hämnas på din fars mördare, som stal dina viktigaste skatterna, så finns det nog knappt nån risk att 3 av dina barn blir släktemördare. Eller nåt (jag vet allvarligt inte)