Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Kommentar: Hej Gustav! Jag vill gärna kommentera ditt svar på min fundering om Idril och Tuor och deras gemensamma öde den 4/1, fråga 19. Så här står det i The Silmarillon; sist i kapitlet "Of Tuor and the fall of Gondolin"; "In those days Tuor felt old age creep upon him, and ever a longing for the deeps of the sea grew stronger in his heart. Therefore he built a great ship, and he named it Eärráme, which is Sea-Wing; and with Idril Celebrindal he set sail into the sunset and the West; and came no more into any tale or song. But in after days it was sung that Tuor alone of mortal Men was numbered among the elder race, and was joined with the Noldor, whom he loved; and his fate is sundered from the fate of Men." Detta tolkar jag och mina vänner som så att Tuor, ensam bland män, fick odödlighetens gåva, då han for med Idril över till Aman.
Detta är väldigt intressant, eftersom både Luthien och Arwen fick följa sina män i döden, men Idril tog istället med sin man till de odödliga, och han lär, enligt sägnerna, och så blivit en odödlig. Varför just Tuor? Det undrade vi, och undrar fortfarande… Slår man upp Idril i Complete Guide, står där att hennes och Tuors öde ej är känt. Vad skall man tro? Jag tror att han blev odödlig.


Svar: Hej igen! Stort tack för tankarna kring den här frågan, jag kan dock fortfarande inte ge dig något definitivt svar. Valar har bestämt att alver ska kunna bli dödliga om de gifter sig med en människa och Tolkien säger att även det motsatta kan gälla, troligen beroende på hur paret lever. Jag fann denna passage i Letters, s. 193, då jag gjorde efterforskningar för din fråga: "In the primary story of Lúthien and Beren, Lúthien is allowed as an absolute exception to divest herself of 'immortality' and become 'mortal' /…/ Túor weds Idril the daughter of Turgon King of Gondolin; and 'it is supposed' (not stated) that he as an unique exception receives the Elvish limited 'immortality': an exception either way." Tolkien säger alltså att han inte funnit mer information än detta i Röda boken, hans fiktiva källskrift, och därför inte kan säga något säkert. Jag måste ändå säga att vågskålen kraftigt i och med detta tippar över åt ditt håll. Om dödliga kommer till Aman får de annars inte evigt liv. Jag var frestad att gissa att Eärráme togs emot av Valar, men att Tuor sedermera dog som alla av hans släkte, men då JRRT säger detta väger som sagt faktiskt din teori över. Idril blev antagligen inte dödlig, det är i alla fall något som vi kan vara något så när säkra på. Det vore ju lite tokigt om Valar inte tillåtit dem anlända och istället dränkt Idril tillsammans med hela skeppet, de tenderar att favorisera alver i alla lägen vilket gör detta högst otroligt. De som sjungit det du citerar om Tuor vet troligtvis ingenting alls om saken och fabulerar bara, dock blir det ju en lämplig "happy ending" att lägga in den "kanske åndå"-aspekt Tolkien erbjuder här. Anledningen till odödlighetsgåvan om nu Tuor verkligen skänktes denna måste ju alltså ha varit att han var gift med en alv. Anledningen till att inte Beren får denna är att han faktiskt dör men tack vare Lúthien får "leva klart" sitt liv som dödlig, varpå båda dör som dödliga, ett extremt undantag som i min mening berodde på Mandos personliga brister. Hur som helst så finns det inte mycket orättvisa att klaga på då man jämför de båda fallen. Vi måste ha klart för oss här att odödlighet inte nödvändigtvis ses som något positivt av Tolkien, och detsamma gäller för de visa i Arda.

Min uppfattning har alltid varit att Tuor av sin kärlek till alverna och eftersom han har ett liv samman med alverna så blir han också odödlig.

Mja Beren levde ju en stor del av sitt liv med en massa skogsmän. Tuor växte ju upp med alver osv. Han visste inte om något annat levnadssätt.