Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Satt och läste lite på internet för några dagar sen, och så snubblade jag över en artikel om en av mina favoritalver, Thingol. Där det stod
"Mightiest of the Eldar save Fëanor only".
Så..nu vill jag diskutera detta, håller ni med? Och om inte, vad anser ni då om denna storslagna alv?

Han är mäktig, men jag hade gillat honom ännu mer om han inte åtrått silmarillerna så mycket.

Om han inte åtrått dem hade han inte blivit mördad, och historien kanske hade haft ett annat slut.

Sant, men alla åtrår Silmarillerna.
Fast, det var egentligen inte hans åtrå som var problemet, han ägde den faktiskt, det var dvärgarna som var giriga.

fast hade han inte inte åtråt silmarillen och blivit en aning besatt av den och fått idéen att den skulle göras om till ett extra flådigt smycke så hade han ju inte blivit mördad för den.
Hade han nöjt sig med att äga den och låtit den ligga i den djupaste skattkammaren orörd och osedd hade det nog blivit annorlunda. Fast berättelsen hade förmodligen blivit ganska tråkig

Visst, men kan man kalla det girig verkligen? Ägarens rätt att andvända och förädla något han äger? Är det girigt?

Jag kan påstå jag gillar Thingol på ett vis..kan ju inte precis förklarar varför..

Jag tycker Thingol var precis så stolt som en alvkonung borde vara. Dock vill jag inte sätta han så högt som nr två, iaf inte på hans egen förtjänst, kanske med hjälp av Melians kraft då.

Nej.
Men så har jag ju inte heller kallat det girigt eller hur?
Utan att han blev besatt av den och att det påverkade hans omdöme.
En silmarill var ju inte precis något dussinsmycke utan ett extremt extraordinärt föremål med ett mycket kraftfullt öde och dom kopplat till sig.
Ser det som att hans omdöme påverkades av hans besathet av silmarillen och det förstärkte hans inte precis ringa stolthet vilket ledde till att han dräptes. Mao han borde vetat bättre.

Men till ursprungsfrågan. Han är definitivt en av mina favoriter. Hans stolthet gör honom ibland smått osympatisk
men gör honom komplex och intressant när hans andra drag och egenskaper framträder. Känns svårt att avgöra hur mäktig han är jämfört med andra stora alver men hans levnad är ett av de mer fascinerande ödena i berättelserna.

Thingols slut är något märkligt, där är han ensam med Silmarillen i sällskap med giriga dvärgar, istället för att tillkalla vakter smädar han dvärgarna där de står med sina yxor, så pass snöpligt och märkligt slut att det måste tillskrivas Silmarillens dragningskraft.

Jag gillar Thingol och han måste anses som en av de mäktigaste av Eldar. Vem har annars fått en maia på fall? Han var också en av de tre ursprungliga ledarna för alverna som drog mot Valinor.

Sant, hans beslut är något märkligt, men det kanske hör ihopp med hans förakt mot alla ickealver? Att hans blotta uppenbarelse skulle få dvärgarna på fall?
Strunt samma för mig, jag håller helt med texten jag citerade, Fëanor först, men sen, Thingol!

Jag placerar Thingol före Fëanor, men efter Fingolfin då givetvis

Hur kan någon placeras före Fëanor?
Föresten, varför slutar alla debater om alver med att handla om Fëanor? Men för att vara ordentlig, vad ger Thingol högre "status"?

Mycket ont kan man lasta på Fëanor, frändedråpet, splittringen inom Noldor, hur många Noldor strök med under vandringen över Helceraxe? Vems fel var det att den största delen av Noldor gick den vägen?

Det är inte så konstigt tycker jag att Thingol får högre status än Fëanor, han verkar en aning mer pålitlig.

Allt är en fråga om uppfattningar, jag beskyller inte Fëanor för det du beskrev, förutom, till viss del, vandingen över Helceraxe.
Så därför kan jag beundra honom för det goda han gjorde.

Och pålitlig, så pålitlig var han väll inte, han var ändå en ganska kall typ som inte gjorde nånting om det kunde skada Doriath på minsta sätt, oavsett om folk och fränder behövde hans hjälp. Men jag ringaktar honom inte för det.