|
Hobbit |
Blev medlem: mån okt 30, 2017 1:35 pm Inlägg: 66
|
Läste delen om Aldarion och Erendis och det var helt klart värt det. Fick riktiga rysningar på sista meningen. En väldigt annorlunda berättelse måste jag allt säga. Emellertid tycker jag inte slutet var det bästa. Det var fint att hon enades med vattnet som hon hela livet hatat men jag som älskade de unga och lyckliga Aldarion och Elendis ville att hon skulle möta Aldarion och att de efter alla år begravde stridsyxan och att hon fick dö med honom som ett par. Berättelsen väckte många känslor och man var både arg och besviken på båda personerna samtidigt som man kunde sympatisera med dem. Det gjorde ont i mig när Aldarion kom hem efter för lång tid och möttes av Erendis illa bemötande och att det inte var Erendis tanke att det skulle gå så utför utan enbart ville att Aldarion skulle be om förlåtelse. Sen var jag arg på Erendis att hon var så tvär och bångstyrig. Men när de sista meningarna om att hon i slutet att hon längtade efter Altarion och begav sig att söka honom och man förstod att det var för sent så kunde man förstå hur hon ångrat att hon kastat bort år i sitt liv på ett onödigt hat och jag tyckte verkligen synd om henne.
Det var helt klart värt att läsa, blev verkligen helt tagen.
_________________ Ta hänsyn till stavning och grammatiska fel då jag är för lat för att korrigeringsläsa
|
|