Så här säger unge Christopher i
Unfinished Tales: "
Saruman, his name among Northern men, contains the Anglo-Saxon word
searu,
saru 'skill, cunning, cunning device'." Och Tom Shippey diskuterar denna etymologi mer i detalj i sina böcker.
Pellegrino skrev:
Vill minnas att Saruman i de första utkasten hette Saramond, men hur blev han Saruman?
Namnet Saruman har alltså en tydlig tolkiensk poäng. Saramond däremot är enligt Shippey "meningslöst". Så frågan är även hur Tolkien till en början kunde kalla gubben för Saramond. Shippey tror det handlar om ljud, att ljudet kan komma före betydelsen hos Tolkien.
Eldalie skrev:
Du är inne på en teori som flera varit inne på förut (senast i Allard & North, Beowulf and Other Stories: A New Introduction to Old English, Old Icelandic and Anglo-Norman Literatures, 2014), och trots att JRRT aldrig verkar ha medgett det, så måste han rimligen ha läst om de tidiga normandiska befästningarna.
Googlar man lite verkar det som att det framförallt är schamanexperten Clive Tolley som är inne på denna teori på både det ena och det andra stället. Ja, det är ju han även i den där boken. Han är en smula otydlig vad gäller ortnamnets etymologi, men om jag förstår honom rätt har ortnamnet inte samma etymologi som den Christopher förser den gamle trollkarlen med.
Pellegrino skrev:
Men den slår i alla fall Ohlmarks vansinniga teori i
Tolkien och den svarta magin:
Åke Ohlmarks skrev:
Tolkien var hitlerbeundrare i början, för SA-Ruhm-an har han snickrat ihop av SA och Rhum, "ära".
Gamle Åke (även han schamanexpert) tillämpar här misstänkliggörandets hermeneutik. I
Sagan om Tolkien associerade han istället till ett arthurskt "Saras" (Sarras?) och ett latinskt "
sarmen 'torrt ris' ". Utgångspunkten för dessa tidigare läsningar är dock inte att förklara namnet Saruman utan att påvisa arthurska respektive latinska influenser.