En sak som inte beskrivs så mycket när det gäller språken är prosodin. I Ardalambions kurs nämns det om betoning och ytterst lite om taltempo i quenya. Men vilken satsmelodi hade quenya och sindarin? Finns det några källor på det? Jag antar att man kan lyssna på Tolkiens egen läsning av Namárie, där får man lite känsla för rytmen i språket, men frågan är hur talspråkligt det är. Rytm och intonation är ju annars det som ofta gör att man känner igen ett språk eller dialekt. Om man testar att läsa tex Namárie med alla quenyas uttalsregler kan man ju ändå välja att lägga på svensk, norsk, italiensk, rysk eller något annat språks intonation. Även göteborgska eller värmländska funkar. Olika alviska dialekter kan ju naturligtvis ha haft mycket olika prosodi. Ofta hör man att alviska läses lite släpande, monotont och att alla betonade stavelser betonas likadant, det kan ju låta ganska mysigt, studsigt och härligt då men det låter lite uppläst, formellt och det kanske är logiskt att just quenya talades på det sättet. Annars finns det nog ofta en touch av den aktuelle personens egna dialekt. Intonation är ju något som är ganska svårt för oss att ändra, och att anamma ett nytt språks intonation kan ta lång tid.
|