Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Eftersom jag inte hittade någon lämplig tråd får jag lov att skapa en själv för att göra avbön..

Under träffen i tisdags råkade jag säga att jag aldrig läst någon annan "fantasylitteratur" än de som är skrivna av herr Tolkien. Rackarns så fel man kan ha .
Har just suttit och funderat med resultatet att min bild av vad fantasy är helt har förändrats. Jag antar att Narnia, Bröderna Lejohjärta, Mio min Mio, Den oändliga historien, Alice i
underlandet (?) och Tornet från Gebura är att räkna till denna genre. Plötsligt tycker jag att genren är en av de bättre som existerar...

Ja du ser. Sen räknas också barnsagorna in i fantasy, åtminstone av "The ultimate encyclopedia of fantasy". Då kan man även sätta in storheter som Snövit och Rödluvan som jag gissar att många barn har tyckt om.

The ultimate encyclopedia of fantasy. Känns lite som att allt kan passa in där.

The ultimate encyclopedia of thriller
Sagan om ringen, mio min mio eller Emil i Lönneberga.

Nej nej. Att säga att LotR är en thriller är ju helt taget ur luften. Barnsagorna däremot har ju fantasyns särdrag.

Jo dåligt exempel det medges men att påstå att ronja eller rödluvan är fantasy bara för att det har vissa liknande särdrag är tycker jag att tänja för långt på begreppet fantasy.

Ronja är uppenbart fantasy. Det finns ingenting som binder det vid den här världen. Det finns övernaturliga varelser av olika slag. Hela historian andas saga. Fråga Johan Sandberg, TA:s fantasyexpert om Ronja är fantasy så ska vi se vad han svarar.

Vem som ska avgöra om ronja är (eller inte är) fantasy är nog inte johan

Sedan har jag svårt att formulera mig just nu, är lite trött.

Men menar du att Ronja är fantasy och inget annat? Jag håller med om att Ronja till viss del är fantasy men till största del vill jag hålla det som en saga. Precis som att Fotr delar många stilars kännetecken men ändå först och främst är fantasy.

För att den här diskussionen ska kunna ha någon substans utöver rent subjektiva åsikter så bör man kanske enas om vad fantasy är för något?

Fantasy för mig är påhittade sagor. Sagorna var berättelser som man mer eller mindre trodde på, de hade säkert också, som med så mycket annat vuxit fram ur någon sanning. Fantasyn är mer "seriös", oftast riktad till en äldre publik. Fantasyn är ofta påhittad av en enskild författare.

Som vanligt har alla regler ett undantag men detta är den bästa definitionen av fantasy jag kommit på.

För att citera Gandalf, Sarvi: nu frågar du om mycket. Det finns ju inte en entydig definition av vad fantasy är för något: vissa använder mycket breda definitioner, andra mycket snäva. Den bredaste definitionen jag har sett låter fantasy stå för allting som innehåller element som inte finns i verkligheten, oberoende av om det är feer, talande katter, eller magiska svärd. Snävare definitioner säger att det måste handla om en alternativ verklighet, och ytterligare en begränsning är att låta fantasybegreppet gälla enbart s k heroisk fantasy à la Tolkien. Ska man över huvud taget göra indelningar och sätta etiketter tycker jag själv att man kan börja ganska brett och sedan skapa underkategorier.

Kanske man också kunde fråga sig om det är meningsfullt att skilja åt sagor och fantasy? (obs. att jag inte anser t.ex. berättelser som Emil och Madicken vara sagor utan istället berättelser för barn). De använder båda samma teman, likartade fantasiteman (magiska svärd, drakar, trollkarlar, häxor, etc.), och jag har bollat lite med begreppen och tycker att det mest är målgruppen som definierar om något ska kallas saga eller fantasy. Fortfarande är det en ologisk skiljelinje att dra, tycker jag -- alla de gamla folksagorna var ju vuxenunderhållning från början innan de på 1800-talet (tack för det, bröderna Grimm) förpackades i barnvänliga förpackningar och förpassades till barnkammaren tillsammans med ramsor och ringlekar. Originalversionen av Rödluvan kunde ha skrivits av GRR Martin eller kanske Steven King -- vet inte vad som ska väga tyngre, våldtäkten eller kannibalismen.

Tycker själv att det är något märkligt att Narnia räknas som fantasy medan Ronja och Mio räknas till sagor. Målgruppen är ju barn i båda fallen. Och är det författarnas övriga produktion som ska beaktas när man bestämmer genre, så borde både Narnia och Perelandraserien placeras i hyllan för kristen apologetik om man ska vara konsekvent.

Givetvis håller jag med dig, Alshain. Min poäng var att det är svårt att diskutera vilka verk som anses vara fantasy respektive inte vara fantasy om man inte först avgränsar (om än vagt) vad denna genre är. Och vad är det som skiljer fantasy från andra genrer som, tja, sci-fi? Givetvis går det inte att ge några slutgiltiga eller definitiva svar, men vissa gemensamma drag för fantasygenren går nog att hitta.

Rödluvan ja... Själv har jag en fabless för Rumpelstiltzskin och den franska versionen av Askungen. Någon dag ska jag ha tag på paret Opie:s böcker och läsa dem.