Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Hmm, visste inte att det fanns en sån här tråd...

Vår familj har en hund. Det är en brun-vit drever med lite stövare och basset (tror jag) i sig. De hundkunniga märker nog direkt på raserna att det är en jakthund...
Vi har en hundgård, så det är inte så jättemycket jobb med honom. Men ibland brukar jag gå ut på kvällen när det mörknar, till åkrarna en liten bit från vårt hus och leta efter rådjur. Jag jagar inte själv så det är mest en kul grej, men hunden tycker det är kul att följa spåren.

Crumui,
jag kom på några fler frågor, med anledning av ovanstående inlägg...

Hur var det med jaktlusten? Att fara iväg en sväng efter ett rådjur eller en hare som studsar upp framför nosen på hunden är acceptabelt, men försvann han iväg i timmar och drev vilt om han fick upp något spår? Är bortskämd med en Springer Spaniel som håller sig inom hagelhåll från husse, mycket bekvämt.

Och hur mycket tid kräver pälsen? Dom ser vääldigt fluffiga ut - vart det något joxande med borstning och sånt, eller var det självrensande päls?

Han jagade i princip allt som rörde sig, tillochmed myror om det inte fanns något bättre. De gånger han rymde var han aldrig borta särskilt länge, men jag betvivlar inte att han skulle ha älskat att få snosa runt i skogen ett par timmar på egen hand.

Njä, inte särskilt. Bada ska de ju inte göra mer än högst någon gång per år, och pälsen trasslade sig inte alls så mycket som man kan tro (tur det, ty han avskydde att bli borstad). Vi borstade honom ungefär en gång i veckan, främst för att få bort löst hår. Sen var han ju inte färdigvuxen och därmed inte fullfluffig.

Myror?! Så illa är det inte med vår hund... Sorkar är väl det minsta...
Vår hund springer ofta iväg väldigt långt när han jagar. Minst två mil tror jag att det längsta är. När han är trött sätter han sig utanför någons hus och ser väldigt ynklig ut. Då tycker husägaren att det är synd om hunden och tar in honom och matar honom. Sen får vi köra och hämta honom...