Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Efter sången som styrkt dem alla började truppen röra sig. Som det var sagt dröjde det inte länge innan de kom upp till en skogsväg. Luften var tung av dofter och färden gick i avslappnat tempo. Nahrlion red på den stolta svarta springaren och lyssnade avslappnat på männens råa krigarjargong. Men ingen av soldaterna nämnde något spännande eller avslöjande så snart lyssnade Nahrlion mer med sitt andra sinne. Han kände hästarnas tankar och Derions närvaro. När Nahrlion försökte genomtränga Stigfinnarens tankar tog det plötsligt stopp det var som om en osynlig vägg hindrade alla försök. Nahrlion vaknade upp ur sina tankeförsök och såg Derion i ögonen. "Vi talar mer om detta vid nästa rast" sade Derion strängt. "Ja mästare" svarade Nahrlion skammset. Han saktade ner farten så han kom bakom Derion och Lord Thanofur.

Han spännde bågen, det var tungt, väldigt tungt. Han drog strängen mot örat och släppte.

När rasten kom hoppade Nahrlion tacksamt av. Det var ansträngande att rida första gången, märkte han.
"Nu får vi talas vid", sade Derion till Nahrlion. "Du ska inte försöka genomtränga mina eller någon annan människas tankar med din förmåga. Detta säger jag inte för att du inte ska få reda på hemligheter utan för att det du kan göra med djur är farligt på människor, om du lyckas tränga in i tankarna hos någon med svagare psyke än jag kan de bli vanvettiga och det vill vi inte!"
Nahrlion såg förskräckt på sin läromästare; men snabbt leddes han tankar in på annat när han hörde att riddarna hade börjat berätta historier. Den äldsta av dem, som hade grått skägg och en vänlig uppsyn och som Nahrlion hade för sig hette Ardone berättade om slaget vid Bahirs borg för de yngre.
"Jag stod där i första ledet, bredvid ferierfursten Narduforiel och då kom mörkdjinnernas furste ut. Hans rustning var svart med underliga runor skrivna med något som såg ut som blod. Hans ansikte var mörkt under den grymma hjälmen. Han var större än de flesta män jag sett och höll i den ena handen en vass kroksabel och med den andra sände han fruktansvärda besvärjelser som druiderna kämpade desperat emot...", började Ardone.
Då hördes ett högljutt knakande bland buskarna och alla vände sig mot ljudet.

EDIT: Túrin: kan men kanske inte bör