Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Bra jobbat Beledhel!

Är du säker på att du inte vill nämna stjärnorna (som väl är ganska viktiga) i rad 6?

Tackar.
Jag kan tänka på saken...

Har tänkt också funderat på det. 2012 börjar femte åldern.


Slå upp orden.

Finrod hade då inga fördomar när han mötte människorna. Endast nyfikenhet.

Bra beskrivet. Själv har jag ju som jag skrivit aldrig tänkt mig att Tolkienalverna alls har spetsiga öron etc, eftersom han aldrig beskriver dem, inte i LOTR iaf, utan mer som varelser som är lite mer eller hur man ska säga. Människor med med ett större inre ljus eller hur man ska beskriva det.

En bokserie jag kommer att tänka på som du kunde gilla är Gael Baudinos "Strands of Starlight" med fortsättningar. Defintivt rätt sorgsna alver och inte det muntraste jag läst, men jag tyckte den var bra.

Hm... Gillar diskussioner med djup i även om jag själv har en måttlig dragning åt det alviska. (Hellre en andra frukost i morgonsolen framför egna täppan.) Jag måste bara fråga om det är Tolkiens alver ni hänvisar till, eller alver från någon annan tid och plats? Jag upplever inte alls alverna i Silmarillion, Bilbo och LotR som så ödmjuka och storsinta som jag får intrycket av att ni gjort. Jag tycker att de verkar sitta inne med en hel del mänskliga tillkortakommanden också. Men så är jag begåvad med en ganska svag romantisk ådra också.

Alverna i yngre år var både äregiriga och lömska mot varandra. Och jag anser att de besatt en större glädje i livet också. Det är åren som gett dem så stora sorger och eftersom de inte direkt dör med en gång så får de släpa på eländet ganska länge. Därav att alverna ofta upplevs som sorgsna. Men jag tror inte att de är så funtade på riktigt. De alver som stannade i Valinor är förmodligen av ett lyckligare mer spralligare släkte.

Borde vi inte flytta den här tråden till Ardas folk?