Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Betyder det att du bara gillar den låten? Hela albumet, förutom några enstaka låtar, är superbt tycker jag. Intressant textinnehåll också!

mm, texten till lågornas sken är grymt bra och sorglig!!

Nej, eftersom det här är ett forum för favoritlåtar så valde jag ut den från albumet för att jag gillar den bäst. Annars är båda skivorna genialiska och bland den bästa fantasymusiken jag hört!

Tvärt om hade jag hoppats att ni "gamla och tråkiga" skulle till någon minimal gräns hålla med om att dessa sånger är bra, eftersom det hos den yngre generationen är praktiskt taget förbjudet att ens ha sångerna i sin mp3. Men det ser ut som om gud helt övergivet världen...
Och jag kan inte låta bli, om ni inte håller med om att film musiken till "The Rock" av Hans Zimmer är bra, då tar jag det personligt. Det är utan tvekan en av de bästa film musikerna genom tiderna!

Inte för att såra dig men vi "gamla" tyckte inte om de låtarna redan när de låg på topplistorna första gången.

Som vi säger, nej det var inget som tycktes om när de kom

väll The Rock har jag förträngt så jag vet inget om det, och jag har Planxty här så jag tänker inte lyssna på det nu (;

Exakt! Vi var nog för gamla redan då är jag rädd.

Filmmusiken till The Rock minns jag inte, men jag gillade inte filmen särskilt mycket. Filmmusik med symfoniorkester brukar väl iofs inte vara dålig, så jag kan gissa att denna duger gott, men den lär inte hamna bland mina filmmusiktoppar heller. Men annars var det mer Take That, Johnny Logan och Michael Bolton jag tänkte på bland dina favoriter. Dessa herrar får det att vrida sig i magen vid blotta åtanken. Queen var annars bra 10-15 år före din favoritlåt med dem. Lyssna på albumet Sheer Heart Attack från 1974 (ett årtal som tydligen upprepas i den här spalten).

Utan motivering, här mina favoritlåtar genom tiderna.

Som sexåring:
Elvis: All Shook up
Teddy Bear
One night
Jailhouse rock
Paul Simon: Kodachrome
Evert Taube: Fritiof och Carmencita.
Den sköna helena (flickan från peru)
Carpenters: Top of the world
Johannes Brahms: Wiegenlied (Guten abend, gute nacht)
---
Femton år, ca 1996

Bruce Springsteen: The River
Pulp: Disco 2000
Simon and Garfunkel: Wednesday morning 3.am
Metallica: Fade to black
Iron Maiden: Fear of the dark
Nirvana: Smells like teen spirit
Bob Dylan: Positively 4th street
Gyllene tider: Flickan i en Cole Porter sång
Roxy music: Avalon
Bobby Darin: Dream lover
---
Idag, 27 år

Pavement: Here
Little peggy march: I will follow him
David Bowie: Sound and vision
The Stooges: 1970
Jon Spencer blues explosion: Afro
Echo and the Bunnymen: Killing moon
Tracy Ullman: Move over Darling
Ella Fitzgerald: Wait till you see him
Joy division: Decades
Velvet underground: Pale blue eyes.

Too bad ^^

Oj oj oj, detta är förstås helt omöjligt! Det finns alldeles för många bra låtar, och dessutom varierar det från dag till dag. Så här ser ett axplock av mina favoritlåtar ut, just idag, i kronologisk ordning. Får man komma med nya listor en gång i veckan eller?

(Jag slänger in lite motiveringar dessutom, kan ju kanske vara intressant.)

Procol Harum - "A Whiter Shade of Pale"
(Gary Brooker & Keith Reid)
1967
En riktig sextiotalsklassiker, men med all rätt. Gary Brookers fantastiska orgelslinga (med tydliga Bachinfluenser) och soulfyllda röst får en definitivt att glömma att den surrealistiska texten antagligen inte handlar om någonting alls. Ett mästerverk.

Beatles - "Dear Prudence"
(John Lennon & Paul McCartney)
1968
Att välja ut bara en Beatleslåt till en sådan här lista är förstås helt omöjligt, eftersom Beatles (rent objektivt ) är världens bästa band. Jag valde ut en av de bästa låtarna från en av Beatles bästa skivor (dubbelalbumet The Beatles, oftast kallat "den vita skivan"). Låten bygger på en fantastisk ackordvända spelat med fingerplock på akustisk gitarr, samt ett fantastiskt basriff, och stegringen i låten är gåshudsframkallande bra. John Lennons röst är också i toppform. Kuriosa: det är faktiskt Paul McCartney som står för (det oerhört bra) trumspelet i låten. Ringo hade slutat tillfälligt i bandet.

Led Zeppelin - "Dazed and Confused"
(Jimmy Page)
1969
Jag hade kunnat välja "Stairway to Heaven", som är en världens bästa låtar, trots att den är sönderspelad. Men för att verka lite originell valde jag den här suggestiva blueslåten från Zeppelins debutalbum. Jag gillar kontrasterna mellan psykedeliskt flum och mörka metalförebådande riffpartier. Sen har vi ju dessutom fyra musiker i högform.

Tommy Körberg - "Gamla älskares sång"
(Jacques Brel, Jouannest Gerard & Torbjörn Wahlstedt)
1990
Ingen sjunger Brel på svenska som Tommy Körberg. Den här sången om ett långt kärlekslivs olika turer och upp- och nedgångar är dessutom en av Brels bästa. En av de sorgligaste, men likväl hoppfullaste, sånger jag vet, och Körberg är fenomenalt bra!

Nirvana - "Smells Like Teen Spirit"
(Dave Grohl, Krist Novoselic & Kurt Cobain)
1991
Kanske klyschig att ta med på en sådan här lista, men faktum är att den här låten blir större och större för varje gång jag hör den. Nirvana gav rocken en behövlig vitaminkick (innan grungen i sin tur förstörde rocken igen ), och de genretypiska kontrasterna mellan starkt och svagt har aldrig varit mer effektfulla.

Queen - "Innuendo"
(John Deacon, Brian May, Freddie Mercury & Roger Taylor)
1991
Lika svårt att välja ut bara en låt av Queen, liksom med Beatles, eftersom Queen är mitt favoritband. Jag valde denna episka rocklåt, från Queens sista skiva med Freddie Mercury i livet, med boleroartat trumspel, spanska gitarrer, ett tungt riff signerat Brian May och en Mercury, som trots att han är döende sjunger med en hisklig kraft, Formmässigt flörtar sången med 70-talet, och myriaderna av detaljer gör att man hittar nya små delar varje gång man hör den.

Tori Amos - "Silent All These Years"
(Tori Amos)
1992
En av Tori Amos bästa låtar från hennes genombrottsskiva. Majoriteten av Amos låtar präglas av hennes uttrycksfulla röst och personliga pianospel. Här har hon dessutom fått till en hjärtskärande text, om att hitta sig själv.

Elvis Costello & The Brodsky Quartet - "The First To Leave"
(Elvis Costello)
1993
Elvis Costellos samarbete med stråkkvartetten The Brodsky Quartet, som mynnade ut i sångcykeln The Juliet Letters är något av det musikaliskt och textmässigt bästa jag vet. Costellos röst bryter på ett bra sätt mot kvartettens spel, och det här är faktiskt crossovermusik, som varken är pop eller klassiskt, utan något helt eget. Det här är en av de mest rörande sångerna, där en ateistisk hustru läser ett avskedsbrev från sin troende man, efter hans död.

Jeff Buckley - "Hallelujah"
(Leonard Cohen)
1994
Man undrar, när man hör den här covern av Leonard Cohens låt, vilka stordåd Jeff Buckley hade kunnat åstadkomma, om han hade fått vara i livet. Nu framstår den här sången, på något sätt, nästan som en elegi över Buckley själv. Han sjunger så vackert, så naket, att det skär i hjärtat. Och trots sin längd och det faktum att den lägger vers till vers blir den aldrig någonsin långtråkig.

Tenacious D - "Tribute"
(Jack Black & Kyle Gass)
2001
Och vad gör nu Tenacious D på en lista över de bästa låtarna? Faktum är att den här låten dök upp i en period i mitt liv då jag betvivlade att jag skulle hitta någon ny bra musik. Den framstod i all sin vansinnighet som genialisk, och innehåller mycket av det som (i vissa fall) blir bra rockmusik: fenomenala gitarr-riff, snygg stämsång, Dave Grohl på trummor och en stor portion självironi. Och fick jag inte ha med "Stairway to Heaven" på listan, kan jag ju åtminstone ta med en låt som parodierar den...



Hmm, jag märkte att jag inte tog med en enda låt från 70-talet, som nog annars är det årtionde jag håller högst, rent musikaliskt. Intressant...

Nu börjar listorna arta sig! Många bra låtar på din lista Danne. Kul med motiveringarna också (ska göra sådana nästa gång...). Kul att du tycker bäst om 70-talsmusiken också. Det var nära att jag valde Dazed med LZ också (el Thank You som Älva redan tagit, el No Quarter, men jag tog ju en Sabbathlåt också, så det fick bli en bluesigare för variationen). Lite lustigt dock att du skriver att grungen kom efter Teen Spirit. Jag skulle påstå att den startade året innan men slog i genom med just den låten!

Jag var lite otydlig där, ser jag nu. Jag håller med dig om att Teen Spirit var grungens stora genombrott. Det jag menade var att grungen "förstörde" rocken (något dramatiskt uttryck) var att den så småningom kom att dränera mainstreamrocken, i USA i alla fall, på all form av humor och "dramaturgi". Men i Europa hade vi ju britpopen, som delvis motverkade det.

Det här är en riktigt svår tråd..
Så jag ska försöka svara efter bästa förmåga..

1: Alice Cooper - Poison
För att den är bara bäst. Nog den enda låt jag kan lyssna på i några timmar och fortfarande nå samma njuting när Cooper sjunger "I want to hurt you just to hear you screaming my name"

2: Gary Moore - Over the hills and far away
Väldigt bra låt, där han lyckas blanda en djup text med vacker musik som ändå är tung.

3: Nightwish - Bless the Child
Vacker, Tarja sjunger som en gudinna, vilket framgår väldigt tydligt i låten.

4: Nightwish - Sleeping Sun
Också väldigt vacker, får mig att tänka på den perfekta dagen i oktober.

5: Saya - Je pense à toi
Den är på franska, jag kan inte språket, men älskar låten, vacker.

6: Sabaton - Cliffs of Gallipoli
Bra låt helt enkelt, bara väldigt, väldigt bra.

7: Björn Afzelius - Ikaros
Sorglig och vacker, Björn är bra.

8: Björn Afzelius - En kungens man
Tänkvärd text, bra musik, oxh desutom har den sjungits vid väldigt många lägerbål.

9: Hans Zimmer - Nästan allt han gjort
Dåligt beskrivet, men jag tycker han förtjänar en plats, även om jag inte kan bestämma mig för vilket sång som är bäst.

Och det är alla jag kan tänka mig för stunden, men det finns säker ca 100 till, tyvär.

Och det finns inget inbördes ordning, siffrorna blev bara praktiska.

Håll tillgodo!

Mmm, texten där är riktigt bra!

Ebba Grön har väl också gjort denna låt, fast i lite rockigare variant.

Det här blir väldigt svårt, men jag ska göra mitt bästa. Ordningen är nog inte helt fastställd.

Blind Guardian - Nightfall 1998
I mina ögon den starkaste låten på Nightfall in Middle-earth, skivan där Blind Guardian tog Power Metal en ny nivå genom att inkludera ett körelement med anstrykningar av de progressiva inslag som sedan skulle blomma ut på de följande skivorna. Hansi Kürschs sånginsats hade förfinats ytterligare sedan föregångaren Imaginations from the Other Side och hans poetiska beskrivningar av händelserna i Silmarillion i texterna har den kvaliteten att den tilltalar de insatta, då man behöver vissa bakgrundskunskaper för att förstå dem. André Olbrichs ledgitarrspel har kvar sitt typiska sound och sin kraft, men lägger an en svag, svag känsla av folkmusik i bakgrunden, vilket ger skivan sin karakteristiska ljudbild. Den här låtens musikaliska vågrörelse mellan mjukt och storslaget tilltalar mig oerhört.

Månegarm - Hemfärd 2005
Viking Metal ur Månegarms perspektiv är en mycket imponerande genre och Hemfärd, deras största epos, ger oss drygt åtta minuter av folkloristisk och hednisk Metal med starka folkinslag, främst i form av fiol. Växlingarna mellan mjuk och stämningsfylld folkmusik och brutala blastbeats ackompanjerade av Erik Grawsiös growl och inte minst när dessa aspekter verkar tillsammans gör låten till ett fantastiskt flaggskepp för Viking Metal. Umer Mossige-Norheims inledningssång är också ett stort plus.

Falconer - Mindtraveller 2001
Den här låten invigde mig i den folkinspirerade delen av Metal. Falconer gör här ett riktigt riffmonster till en låt, inkorporerar den tränade stämman hos sin dåvarande (och nu återkomne) sångare Mathias Blad och bygger vidare på föregångarbandet Mithotyns största styrka. Det sistnämnda är att lyckas skapa folkmusikaliska rytmer, utan att faktiskt ha med några folkmusikinstrument. Introt är också en stor del av njutningen med den här låten - det skulle jag kunna höra hur många gånger som helst.

Ensiferum - Token of Time 2001
Med en grym övergång från akustiskt till elgitarr i början driver Ensiferum igång denna den bästa låten på den fantastiska självbetitlade debuten. Med basen i Death Metal, melodiserad på ett helt annat sätt än det Göteborgsfjantarna gör, och med påstrukna Viking och Folk Metalelement skapar de en supermelodisk och ändå stenhård låt. Jari Mäenpää gör en grym insats bakom mikrofonen, men hans gitarrspel är ändå den riktiga behållningen med hela den här superba skivan. "I set sail for the ageless winds ..."

Wintersun - Starchild 2004
Jari Mäenpää lämnade sedermera Ensiferum och skapade Wintersun och gick från folkig Deathbaserad Viking Metal till en storslagen och atmosfärisk Death Metal. På denna första skiva spelade han allt utom trummorna och som han gjorde det. Med våldsam kraft, episka melodier och ofta mycket högt tempo gjorde han en fantastisk skiva. Hans flexibla growl kombinerat med mässande körpartier gav skivan en speciell känsla och behöll något av arvet från Ensiferum. Starchild frambringar de allra bästa melodierna av låtarna på skivan, även om flera andra hade kunnat väljas.

Månegarm - Vargstenen 2007
På sin senaste skiva lyckades Månegarm nästan toppa allt jag dittills hade hört (de gick bet på Nightfall in Middle-earth), och skivans otroliga jämnhet på en hög nivå är dess allra största styrka. Vargstenen, titelspåret, är en låt med två ansikten. Först en riktigt hård Black Metalinledning med snabba blastbeats och ursinnig growl. Denna leder sedan över i en superfolkig och energisk del med så kallad heroisk sång (storslagen och lite mässande). Sedan blandas elementen för att åter gå tillbaka till det mycket folkiga. Som vanligt skriver Månegarm texter om nordisk mytologi på en betydligt högre nivå än det vanliga av Tor- och Odenflamset.

Blind Guardian - And Then There Was Silence 2002
Den längsta låten på listan blir Blind Guardians fjorton minuter långa Iliadenepos på A Night at the Opera. Här tar Hansi Kürsch sina musikaliska ideal till sin spets. Här får körer, invecklade överlappande sångrader, dunkelt poetiska texter och avancerade gitarrdrivna delar samsas med en orkestral bakgrundsljudbild som resulterade i det Hansi själv ser som sin bästa låt. Om man inte gillar Blind Guardians växande progressiva sida kanske man inte gillar den här låten, men för den som orkar omfamna hela konceptet blir det rätt och slätt fantastiskt.

Blind Guardian - Time Stands Still (At the Iron Hill) 1998
Blind Guardian igen, nu tillbaka på Nightfall in Middle-earth. Denna låt, om Fingolfins envig med Morgoth, får fram den väldigt svängiga sidan av bandet med sina tempohöjande trumrytmer, fanfarlika gitarr- och keyboardbitar och Hansis skrik och mässande sång. Tempot och kraften är stora för Power Metal, men melodin behålls hela tiden och den faller inte heller in i något poänglöst Dragonforceshred.

Blind Guardian - Mirror Mirror 1998
Till sist måste Mirror Mirror från samma skiva också vara med. Blind Guardians bästa intro ackompanjeras här med oerhört tempofyllda passager med överlappande sångrader och en intressant samverkan mellan sången och gitarrerna.

Månegarm - Dödens Strand 2005
Det sista på listan fick också bli från Månegarm. Det folkiga ingångsriffet, Umers väna chantande, fiolens första stora hastighet och sedan vemodiga, utdragna klättrande upp och ner i tonerna är mycket bra. Det allra bästa är nog dock hur Månegarm här tar sina tempoväxlingar till perfektion och när den andra huvuddelen av låten startar följer maskulina "hej-ropanden" oss in i en del där Erik Grawsiös växlande mellan djupt Deathgrowl och sång skapar helt fantastiska verser.


Det var väldigt svårt och jag fick utesluta många helt fantastiska låtar. Amon Amarth, Finntroll, Thyrfing, Hammerfall, Manowar, Summoning, Amorphis, Forefather och Turisas är bara några band som mycket väl hade kunnat platsa på listan, liksom enstaka låtar av band som Dissection, Unleashed, Doomsword, Mael Mórdha, Cruachan, Moonsorrow, Primordial, Bruce Dickinson, Iron Maiden, Dark Empire, Elvenking, Gamma Ray, Nightwish, Haggard, Falkenbach och Mithotyn.