Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ja, den Poetiska edda är äldre.
Och ja, det är väl ungefär rätt, men jag kan inte säga något säkert.
Och ang "Nordiska Kungasagor" kaj tyvär inte säga något alls

Ja, Poetiska är alltså den äldre, förmodligen skriven av flera författare mellan 800-1000. Snorre levde på 1200-talet och sammanställde äldre material, samt skrev en del nytt, varför hans material inte fungerar så väl som historiskt källmaterial (dvs minst 200 års mellanrum mellan hans skrifter och den tid han oftast skildrade). Nordiska kungasagor är hans verk som är influerat av främst Ynglingatal, som är en norsk 900-talsskrift. Han vävde även in annat han sett och hört under sina resor i Norden på 1200-talet, varför det även här är tveksamt hur bra Kungasagorna är som källmaterial. Även Ynglingatal har felaktigheter, vilket tyder på att myter med tiden blev tagna för sanningar och därför införlivades i ättelinjerna för de tidiga norska kungarna.

Att säga att den Äldre Eddan har den enda äkta informationen om asatron är däremot att göra det lite väl enkelt. Det är den enda tidiga (nordiska) skriften som beskriver skapelsen och undergången, men många asakällor återfinns på föremål som folk skrev på, tex gravar, runstenar, vapen, redskap etc. Många trä- och stenföremål alltså. Som källmaterial är dessa sisådär, då de oftast visar på tro på en gud. I huvudsak går det inte att fastställa att asatron var en enhetlig religíon, då inget bevis finns för att folk trodde på allt det som senare tider kunnat fastställa. Mycket tyder på att vissa människor trodde på en eller flera vaner, eller en eller flera asar, men sällan på hela panteonet av gudar. En jämförelse av källor från Germanien med de tidigaste isländska visar på många namnlikheter och vissa gemensamma myter, vilka troligen följt med när folk flyttat, men en enhetlighet är svår att finna. Därmed bör asatron betraktas som flera myter med gemensam stomme, och inte som en religion.

Min vän Ronald och hans världar - Arne Zettersten

Du får gärna ge en kort recension här när du väl läst ut boken.

Privilege of the sword - Ellen Kushner

Starkt rekomenderad bok

Kan recensera lite redan nu. Det är en väldigt intressant bok o det kommer fram mycket om hur Tolkien själv ställde sig till sin värld och hur han resonerade runt den. Man får också lite andra vinklingar på hans uppväxt o hur den kan ha påverkat hans tänkande. Det känns genuint som om man får fram information om honom som personlighet. Rekommenderas!

"Förändringar under ytan" - Om miljöförstöring i marin miljö. Riktigt bra särskilt om man läst lite sådant innan, men funkar även som grundbok.
Richard Dawkins: "Illusionen om gud" - Teoretiserande kring gudsbegreppet och dess omöjlighet. Underhållande. Förmodligen lika läsvärd för en troende som för en ateist, även om troende kanske kan bli förargade eller känna sig förnärmade.
Neil Gaiman. "Fragile Things" - Massor av noveller av denne mästare.
CS Lewis: "Caspian, Prince of Narnia" - Har inte läst den sedan jag var liten. Då var den bra, nu är den futtig. Att jämföra honom med Tolkien är en skymf!
Anders Berge: "Att begripa det förflutna" - Om historieforskningsmetodik. Småtrist men matnyttig.
John Tosh: Historisk teori och metod" - Som titeln anger. Småtrist den också. Amerikanska författares ständiga upprepande för att få mer pengar (lön efter tjocklek) gör dem rätt jobbiga.
Anthony Kiedis samt medförfattare: "Scar Tissue" - Självbiografi om sångaren i Red Hot Chili Peppers. Fick den av en kompis och var lite skeptisk till en början, men den är mycket underhållande skriven.

Läste ut Alkemisten av Paulo Coelho i förmiddags på tåget hem. En modern klassiker som är mycket bra och tänkvärd. Handlar om pojken Santiago som beslutar sig för att försöka fullfölja sitt levnadsöde och leta efter en skatt vid Egyptens pyramider.
Boken har fantastiska små tänkvärda citat och berättelser. "Innehåller alla goda råd du kan tänka dig" står det på framsidan och jag kan hålla med. Jag tänker i alla fall hänvisa till den boken många gånger i framtida diskussioner om kärlek, öde och livet. Man borde kanske läsa mer Coelho.

Det som verkligen grumlade min syn på boken är författarens efterord där han förklarar hur han försökte bli alkemist och hur mågra idéer kom till. Jag får försöka skaka mig av det där att det är "verkligt". Visst, det är fortfarande samma bok, samma råd. Men det känns fel att folk lever på det sättet. Eller, äsch, vet inte hur jag ska förklara det. Det gled typ över till David Icke. Någon som har läst boken och har åsikt?

I eftermiddag börjar jag på Silverdolken av Katharine Kerr.

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, jag älskar den boken...
Så härligt ironisk och galen

Mitt i Safirringen, andra boken om Deverry. Här presenteras många intressanta personer och handlingen tvinnas vidare. Mycket bra helt enkelt.

läste precis klart sista delen i kejsar-serien av conn Iggulden, hela serien är otroligt inte intressant.

Du menar att den är dålig eller? Varför läste du hela serien då? Har du någon uppfattning om hur väl den stämmer överens historiskt?

Den serien är riktigt bra. Historiskt sett stämmer den i stora drag överens med verkligheten men absolut inte mer än så. Jag kan även rekommendera hans nya serie om Djingis Khan där iaf första boken höll samma klass som Kejsarserien.

Tack! (Och Orophin: jag antar att du kan ha menat att du gillade den men råkade skriva annorlunda, men då vill jag ändå höra din mening ang historisk korrekthet.)

Tar en paus mellan andra och tredje Deverry och läser fjärde i Martins A song of ice and fire: A feast for crows. Känns jobbigt att byta universum, men man kommer snabbt in i De sju kungadömena ändå. Jag tycker inte riktigt om hur allting utvecklar sig med kriget i serien, men det är fortfarande mycket spännande.