Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

jag läser nästan ingenting nuförtiden...fan pinsamt.

Kan kanske vara bra med en läspaus emellanåt, och jag antar att du pysslar med annat som upptar din tid. Hoppas du hittar något riktigt bra att läsa lagom till julhelgen.

Själv håller jag på att läsa om Sam J Lundwalls "Inga hjältar här", som jag gillade mycket när jag läste den som ca 12-åring. Den har fortfarande vissa kvaliteter.

Just nu läser jag Pytheas resa till Thule av Alf Henriksson. Författaren låtsas att boken är en autentisk historia från grekernas storhetstid, men lyckas egentligen få beskriva både Medelhavsområdet och nordligare länder kring tiden för Alexanders fälttåg.

Tidigare läste jag Illusionisten av John Fowles. Det är en fascinerande men ganska galen bok, eftersom den innehåller så många lager av lögnversioner berättade av olika karaktärer att man till slut vet varken ut eller in. Den tappar också lite på slutet av de 800 sidorna (i svensk pocketutgåva), men är helt klart läsvärd för den som den som gillar mystik och orkar ta sig igenom lite tyngre litteratur. Det är knappast någon "ungdomsbok".

Jag återupptog nyligen Kungarnas Krig. Har läste några hundra sidor på 1-2 veckor. Känns som att jag inte hinner läsa så jättemycket. :/

Har du bra koll på Alf Henriksson? Jag har ofta stött på citat av honom, och nästan alltid blivit imponerad, men jag har aldrig läst någon av hans böcker. Det börjar definitivt bli dags nu. Något förslag på vilken jag borde läsa först?

Vad du bör börja med beror på vilken sida av honom du vill åt. Letar du efter mer allvarligt inriktad, om än lättillgänglig och populariserad, facklitteratur bör Kinesisk historia, i samarbete med Hwang Tsu-Yü, eller Antikens historier vara en bra startpunkt.

Om du vill ha en roman är den jag just läser ett utmärkt exempel, även om den också innehåller en massa lekfull lärdom.

Fackhistoria i ett än mer lekfullt format finns i den fantastiskt roliga barnhistorieboken Adalbert Anderssons Anor.

Hoppas att tipsen är till någon hjälp!

Instämmer med Túrin, men boken om Adalbert har jag inte läst. Pytheas har jag, men har inte läst. Däremot är hans Svensk historia bra (innehåller dock en del omtvistade fakta men betydligt bättre än Herman Lindqvist), liksom hans Antikens historier och Kinas historia.

Bäst var annars Alf i tv-serien Eriksgata, då han satt bakom ett bord fullt med referenslitteratur, som han inte använde då han satt inne med alla fakta ändå. Han gjorde dessutom ideligen väldigt underhållande stickspår. Se den om den visas igen.

finns det några konkreta exempel på när Herman Lindquvist har skrivit fel ?

Ja. Nu var det längesedan jag kollade upp fallet, men i boken Från islossning till kungarike listade historiker i Sverige en lång lista, där de rena faktafelen översteg 60 st. Jag återkommer om jag kommer på något exakt faktafel.

Förutom de rena felen består ju en hel del i att han återberättar rykten, historier och tvivelaktiga källors utsago som om de vore bevisad historisk fakta. Det sker exempelvis väldigt ofta när det gäller mytbildning kring kungar eller i de tidigaste böckerna. Exempelvis återberättas Bråvalla slag som om det var troligt att det hade skett i verkligheten, trots att det helt uppenbart är en saga.

Man får inte lita på historiska källors berättande aspekt, då blir det knäppt.

Yggdrasil är ju ganska rolig, dock väldigt lite text i den. Sen har han ju skrivit Svensk Historia I + II. Där han går i genom sveriges historia från början till slut.

Hittade en rolig sida av Peter Englund ("riktig" historiker som flera gånger gått i polemik med Herman och så vitt jag vet aldrig förlorat). Bla skriver han "Som vi alla vet gillar Lindqvist att sprätta skit på de akademiska historikerna. Även om det ibland ser lite illa ut (detta att han med klent dold tillfredsställelse hånar de personer vilka förutan hans böcker aldrig skulle ha kunnat bli till) så skulle man väl kunna bjuda på det."

Angående faktafelen skriver han "Detta för oss osökt över till felen. Felen, ja. Visa av erfarenheten från de två föregående banden har Norstedts nu folk som sitter och kammar igenom texten och bland annat kontrollerar vart årtal, för, som en person på förlaget har sagt om hans manus, "inte en siffra är rätt". De flesta av dessa lätt kontrollerbara uppgifter har därför blivit rätt. Jag hara bara hittat något enstaka felaktigt årtal, som exv att S:t Petersburg skulle ha grundlagts 1702 - det var 1703; texten ger dessutom det felaktiga intrycket att staden byggdes på den plats Nöteborg låg. Men Norstedts heroiska tvättningsarbete till trots: texten är fullspäckad av sakfel och missförstånd. Vad har hänt? Den bitvis bristande korrekturläsningen och det usla kartmaterialet antyder att det blev bråttom på slutet."

Därefter tar Peter upp fler rena faktafel (och texten blir bara roligare, tex: "Jag har funnit runt 140 sakfel och missförstånd i den här texten. Etthundrafyrtio. Och det är lågt räknat.Inte ens författare av böcker i Schnauzeruppfödning skulle tillåta sig något sådant."). Detta gäller bok 3 i serien om Sveriges historia, där Herman var klart sämst på den tidigaste historian, dvs band 1 och 2. Läs hela artikeln på http://www.peterenglund.com/textarkiv/lindqvistbok.htm

Även om Herman har gjort vissa fel så har han ändå beskrivit Sveriges historia på ett intressant sätt och väckt många människor intresse för historia.
Att skriva fel är ju förstås inte bra, men det är ju ganska svårt att undvika att få med en del av den varan.

Detta är ett vanligt försvar till Hermans misstag och påhitt vilket jag inte tycker är särskilt rimligt, även om jag förstår tankegången. Att Herman gör historiaämnet populärt skulle i bästa fall innebära att människor som läst hans böcker och fått upp intresset, läser fler böcker i ämnet. Problemet är bara att få läser en till bok om en viss epok i svensk historia när de väl läst en (såvida de inte har ett brinnande intresse), då det utan vidare kan kännas som kaka på kaka. Därför går många vidare i livet med en uppfattning som är bevisligen felaktig (till skillnad mot en de kunde haft om de läst en bättre författares verk, som är tillsvidare bevisbar).

skulle vara väldigt intressant att läsa om han inte skrev i teckenstorlek 6 eller vad han kan ha använt
ps. jag kortade av ditt inlägg eftersom det bilr tråkit att läsa något som inte hörde till ämnet.