Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Precis vad jag kommit fram till! Fast det tog ju några år innan det trillade ner. Det innebär att vi får allt kortare tid kvar!

Jag var en av dem som röstade på inget-alternativet.

Håller med om allt som sagts här om den upplevda tiden, men för mig är det absolut Aiwendils förklaring som är den viktigaste.
Jag funderade jättemycket över det här i tonåren, när jag först märkte fenomenet, och kom då fram till att det var precis som Aiwendil sade.
Inte alls knepigt egentligen! För en tvååring är ett år halva livet! För 100-åringen är det bara en hundradel av livet, tro 17 det att samma tidsrymd upplevs olika! (Ursäkta mina enkla exempel, inte lika tjusiga som Aiwendils, men matte var mitt sämsta ämne i skolan... )

Allt vi upplever mäts mot vad vi redan upplevt. Så tror jag.

Men eftersom vi nästan inte upplever något nytt alls när vi blir äldre borde inte det påverka vår tidsuppfattning? En två-åring upplever ju världen på nytt varje gång den vaknar borde inte det få tiden att flyga iväg?

Nja... Det skulle i så fall innebära att jag som tycker att tiden rusar förbi knappast lever i nuet och dessutom förlorat nyfikenheten. Stämmer illa. Dessutom går väl aldrig tiden så fort som när du är totalt uppslukat av det du just nu befinner dig i, och det är väl i allra högsta grad att leva i nuet?

Jag tror att när det gäller att tiden upplevs att gå snabare ju äldre man blir är det inte mängden nya upplevelser som avgör det hela utan mängd/längd tid som passerat sedan man fötts och "räkneverket" inom oss börjat ticka. För jag tror vi har ett sådant.

För upplevelsen av en rolig eller intressant dag vs en trist och ointressant dag har det kanske större betydelse?
Sedan är jag inte säker på att allt en tvååring ser varje dag är nytt. Även barn lever ofta i en rätt inrutad vardag med många upprepningar, även om givetvis motorik och språk är under ständig utveckling varje minut. Och omvänt kan en 45-åring möta nya utmaningar och lära nya saker varje dag (även om inlärandet kräver mer och mer ansträngning ju äldre man blir).
Tvååringen tar nog in varje minut av tillvaron på ett annat sätt. Han/hon har ingen uppfattning av tid ännu, snart eller i förrgår är obegripliga begrepp, timmar och veckor betyder än så länge ingenting. Det är bara nuet och vad som finns i det som är viktigt.

Edit: detta skulle varit ett svar på Den väldiges inlägg, men Rosie hann före mig, med nästan 10 minuter! Hur långsamt skriver jag egentligen?! (Och här finns förklaringen till varför jag aldrig chattar... )

Jag vann!!!

Det där med räkneverket låter intressant och jag är vagt inne på samma linje även om tankarna inte riktigt tagit form än. Jobbar på det.

En tanke till som är oformulerad, men ni kanske kan hjälpa mig med den? Det faktum att man växer och hur mycket, spelar det någon roll? Börjar inte tiden rusa iväg ungefär samtidigt som kroppen inte längre växer? Celldelning, typ, nånting..? Hjälp! Jag är inne på områden jag inte kan ett skvatt om.

Öh... Det har jag aldrig funderat över. Men vänta nu, celldelningen fortsätter ju hela livet? Nya celler bildas väl genom delning?
Hm.., måste fundera lite över det där känner jag. Är tidsupplevelsen förankrad i kroppen, och i så fall hur?, typ. "Cellklockor"...? Måste känna på hela tanken...

Jo, eh... Men ett barn som växer måste väl ha större fart på celldelningen... Eller nåt... Typ...

Ifall du röstat på inget så betyder det att du tror att tiden varken har en början eller ett slut men du tror inte heller att den alltid funnits.
Så vad är ditt svar på frågan i omröstningen, Älva?

Hittils är röstningen så här.
13st 65% alltid
1 st 5% har början
1 st 5% har slut
0ch
5 st 25% har röstat på inget-alternativet.

Okej, glömde av det inlägget.

'

Vad var vitsen med det där? Det står väl högst upp.

Ögnade som hastigast igenom nya numret av Forskning och Framsteg igår och där stod det en del om tidens början och strängteorin, spännande, ska läsa noggrannare senare. Känns som en teori jag hoppas lite på. Har tänkt mig att om vi haft en big bang har den upprepats, och kommer att upprepas, i det oändliga, men det här verkar på nåt vis bättre. Samma pryl men på annat vis.
Måste läsa!

Maiarna Vingilot och Denväldige


*Fanfar*

Så där såg jag ut i ungefär 5-6 sekunder efter att jag läst ditt inlägg, tills det plötsligt gick upp för mig vad det betydde!
Ja, jag blåser väl lite fanfar jag med då, åt oss båda!

Edit: ser att jag, till skillnad från dig, knatat på i sakta lunk för att bli Maia, över ett år har det tagit. Ingen brådska..