Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Innan pojken somnade den natten låg han och funderade på allt han varit med om under dagen, han skulle lära sig att bli druid och han hade fått ett namn.
"Nahrlion" sa han till sig själv. Han funderade också på sin Hemlighet och ifall han kunde berätta den för Derion men han somnade innan han hade bestämt sig.
Han vaknade av att någon slickade honom i ansiktet och när han öppnade ögonen så såg han att det var Derions hund. Pojken klev upp och klädde på sig, dagen hade ännu inte börjat gry. Hunden ledde pojken till Derion som stod och väntade i en liten skogsglänta.
"Välkommen Narhlion"
"Tack, Derion"
"Idag ska vi börja din träning till druid och därför måste jag ställa en fråga till dig."
"Det får du, Derion."
"Tack, Narhlion hur mycket har du lärt dig i druidkunskaper innan jag kom in i ditt liv?."
"Jag kan prata med djuren och känna deras sinnen."
"Bra men som druidlärling kommer du att lära dig mycket mer."
Pojken blev genast nyfiken och undrade vad det var för saker och Derion berättade om förhindrande av åldrande, gömma sig själv så att bara andra druider kan se var man är och behärskandet av de fyra elemten: Eld, Luft, Vatten och Jord allt detta berättade Derion för pojken och mycket mer.
"Så vad vill du börja med?" frågade Derion nyfiket.
"Först så måste jag berätta min hemlighet för dig. Pojken blev förvånad över att höra sin egen röst skulle han berätta för Derion vad inte berättat för lord Thurdain. 'Ja, det ska jag' tänkte han 'för det här gäller min uppväxt som druid'.
"Vad för hemlighet" sa Derion förvånat.
"Min Hemlighet är att jag har förmågan att skapa levande varelser men jag måste vila väldigt länge efteråt.
"Helige Kartenis" utbrast Derion och så fortsatte han med att säga:
"Druider kan bara skapa döda ting i dessa dagar, senaste druiden som hade din förmåga levde för flera tusen år sedan. Du gör sannerligen skäl för ditt namn. Nytt hopp är vad druidernas behöver."

"Kan inte de andra druiderna göra det?" frågade Nahrlion förvånat.
"Nej, ingen har kunnat det på en fruktansvärt lång tid", sade Derion. "Den som senast gjorde det var Friedos, en druid som dog i strid med mörkerdjinnerna för över tre årtusenden sedan." Sedan harklade han sig och fortsatte: "Det ger mig goda förhoppningar men nu får du ta och välja vad du vill lära dig först."
"Vad tycker du?" frågade Nahrlion.
"Om jag får bestämma kan vi börja med förmågan att ta sig fram osedd, för det är det jag behärskar bäst och sedan ska du förstås lära dig fornspråket", sade Derion. "Vi börjar imorgon. Nu ska vi äta lite och tala med de andra".
De gick tillbaka till de andra och satte sig vid den eld de tänt.