Att fantasy och animé kan ses med blida ögon, är inte märkligt. Det är ju främmande. Men värre blir det då auktoritetssökande personer måste avslöja sin enorma dumhet. Till exempel Per Granberg. Hans
recension får väl anses som den dummaste på länge.
Per Granberg skrev:
I ett avsnitt av den sanslöst roliga och satiriska tv-serien "Simpsons" åker familjen till Japan. På hotellrummet håller barnen på att zappa mellan olika tv-kanaler tills de fastnar för en japansk animé. Det är jätterobotar som förvandlas till drakar och stora fåglar som mosar sönder sina motståndare eller möter dem med röntgenstrålar. Bisarrt är förnamnet. Efter några sekunder har barnen, nästan hypnotiserade av det de sett fallit ner på golvet, ligger med stora vidöppna ögon och vrider sig som om de hade fått ett epilepsianfall. Det låter sjukt men det såg kul ut! Det var för att beskriva hur konstiga, nördiga och antagligen skadliga dessa japanska animé är.
Samma person skrev:
Skippa den här filmen så vida du inte är en 10-åring som lever för Pokémon och liknande kortspel eller jättefrälst av rollspel. Den här filmen är inte för normala sociala människor. Filmen rekommenderas ej och ska inte heller ses av barn ty den är skadlig och fördummar. Den är definitivt en av årets sämsta.
Visst. Jag ogillar pokémon. Att läsa detta är verkligen ett hån, som känns direkt riktat mot mig. Borde det inte finnas mer nytänkande recensenter i Sverige? Eller är alla icke-Bergman-filmer "nördiga och antagligen skadliga"?